Det var länge sedan jag kände av min tarmficka,

 men i morse vaknade jag av magont. Ordentligt knip. Som om en klänypa sitter fast på tarmen. Det är en bra liknelse. Det börjar på höger sida längst ned och glider sedan över till vänster. Så har det gjort varje gång. Alltså vet jag ju vad som väntar redan när jag vaknar av att det gör ont. 

Jag har slarvat med min Inolaxol (bulkmedel som jag har hamstrat eftersom det så ofta är slut på apoteken), har helt enkelt glömt den och nu kände väl magen en viss tröghet kanske. Det är ju då det kommer. 

I alla fall: när jag fick det då jag låg på sjukan för fyra år sedan kanske, utlöste ju det mitt psoriasis (en kraftig infektion kan göra det) och dit vill jag VERKLIGEN inte igen, så jag går direkt över på flytande kost som är det enda man ska göra. Jag har lyckats bryta flera "anfall" tack vare det. Tarmen behöver vila och läker utan mediciner om man är snabbt på det.

Fortsätter jag äta, trots ont, blir det samma problem som det var då. 

Då visste jag ju inte det, utan först när jag febrig och med galen smärta kom till närakuten förstod jag att det var dumt att äta fast föda. 

 48 timmar på sjukhus (för den som googlar sig hit pga ont i magen)

Tack och lov köpte jag flera förpackningar med min favoritsoppa från Ica som levererade igår. Sötpotatissoppa. Mättande och svingod. Den är veganskt, glutenfri och har inte ett enda e-nummer i innehållsdeklarationen. Bra mat, helt enkelt! Och jag är ändå inte så hungrig när jag har ont i magen. 

Den är lite tjock, så ska mixa den helt slät. 

Typ så. Jag vaknade för tidigt pga magen, redan halv sex, så är lite trött, men är igång med korret. Jag behöver korra 55 sidor per dag. Lämning den 19e på kvällen och två dagar fram till dess går bort. I morgon ska jag äntligen få träffa mitt barnbarn igen och på tisdag är det pressfotografering.