Igår fick jag nästan ett sammanbrott.

 Det är naturligtvis lite överdrivet, men jag var upprörd, och visste inte hur jag skulle hantera att inget ser ut att bli gjort i lägenheten även om det förstås blir det. Men ett rum är tapetserat med synliga glipor mellan våderna och jag fick panik när jag såg det. Att det händer en amatör väl inte så konstigt men ett "proffs"?

Well, jag läste på lite och det kan hända, frågan är väl hur de löser det.

Problemet är kommunikationen. Om de är sena på grund av något, i det här fallet underlagsarbetet (skyller de i alla fall på vid kontakt) så behöver det kommuniceras, inte tigas ihjäl. Det är så uselt! 

Nästa vecka ska min soffa komma (på tisdag), VVS kommer på måndag och golvläggaren ska lägga fler golv plus lister på onsdag då allt skulle vara klart.

Nu ska firman jobba hela helgen, tydligen, men jag är orolig för hur det ska gå med mina fina tapeter. Det behöver jag inte vara enligt firman. Well, första rummet säger motsatsen. Får de inte till det så får de måla över tapeten. Jag kommer inte att stå ut med att se gliper. 

I morgon ska jag dit och montera. Jag vill knäppa med fingrarna och få allt klart nu. Men jag har ju beställt mer jobb än jag visste att jag behövde. Garderoben till exempel. Men det är bra, för en granne jag träffade igår sa att hon visste äldre garderober vars hyllor hade fallit. Om nu bara den här firman klarar av det ... Jag borde verkligen ha frågat runt innan jag beställde en okänd lite firma, fan så dumt. 

Och så jobbet på det, vilket blir pressande som satan. WELL2. Det ska gå, såklart! 

Men idag ska jag till Vansbro, tjohooo, jag åker klockan 8. Prick. Det tar 4 timmar en väg, enligt google maps. Inget manus, ingen lägenhet. Rätt skönt ändå. Jag åker hem direkt efter föreläsningen som är på bibblan klockan 13.30.

Nu ska jag äta gröt, och sedan något mer precis innan jag är framme (korv brukar funka, finns på de flesta bensinmackar).