Fem är alldeles för tidgit,

och för sent för att somna om för jag vet ju att det krävs en timmas vändande och vridande.

Istället tar Selma och jag en tupplur senare, det funkar finfint.

Nu har jag bokat om Fjällbackaboendet till att vi ska hyra ett stort hus i tre nätter. Farmor Annas gamla hus, som Erik var med och bekostade från Amerika och som min morfar har ritat och byggt. 

Jag har ju skrivit en hel bok om Anna och hennes syster Cornelia (första boken i serien, Inte utan min syster, som förresten kommer bipackad tillsammans med Damernas värld i nästa nummer, tror jag att det är), även om just huset dyker upp först mot slutdelen. Sista scenen utspelas i det, vid köksbordet. 

Det stod klart runt 1937 har jag för mig. Erik skulle ju komma hem 1939 och bo där med henne. 

Där bodde i alla fall John och Märta efter Annas död (-54), alltså morfars lillebror med fru. Och deras dotter, mammas kusin Katarina, som ärvde det när hennes föräldrar gick bort. Hon var bara ett och ett halvt år äldre än jag så vi var en hel del tillsammans när vi var små. 

Katarina dog för ett och ett halvt år sedan, jag hade inte träffat henne på många år, och man har sedan dess försökt sälja huset som nu är en bostadsrätt, men det har inte gått och nu hyrs det ut under sommaren.

Det är så fint, med pool utanför och mitt i smeten i Fjällbacka, prisvärt (11800 för tre nätter) och ett tips om man ska åt det hållet. Jag hade först bokat pensionatet men för två rum som vi ju behöver är det samma pris och då får vi som sagt pool, trädgård och kök, och mysig plats att hänga på om vädret blir uselt. Vi ska förstås träffa kusiner och gammelmormor men inte på kvällarna, ju. 

Jag ska också till kyrkogården och hälsa på mormor och morfar och de gamla fastrarna. Det ligger ju väldigt nära huset som ni ser. 

Som sagt, bostadsrättsförening numera. Annas hus, ett hus bredvid, en källarvåning och ett nybygge med flera lägenheter mitt emot på andra sidan poolen. Allt utom Annas hus byggde Katarina. 

Poolhuset är också en lägenhet. 

Jonathan och Linnea är så taggade. Jag älskar deras entusiasm när vi ska göra något tillsammans. De är galet bra på det!

Nu ska jag leta lägenheter och sedan jobba. Häpp!  

Träffade en granne idag

som tillsammans med man och hund, blev jagade av en ung älg i skogen för ett par veckor sedan. Och strax därefter träffade jag en annan som hade blivit varnad för en älgko och två kalvar vid vårt spår i skogen, också för kanske två veckor sedan. 

För någon vecka sa någon i Facebookgruppen att den stött på en fjolårskalv som var SNÄLL. Fan tro´t. Selma och jag gör helt rätt som skippar skogen!

Bra jobb idag. 2000, som målet är. 

En dag är jag ledig fram till nästa helg och det är på midsommarafton, annars är det bara jobb. 

Jag skickar manus nästa söndag och på måndag åker vi till Fjällbacka. 

Vi kommer hem på torsdagen och på fredagen har jag möte om manuset och kan fortsätta jobba med att skriva klart OCH börja redigera. 

Jag har aldrig skickat in något så ofärdigt förut, men det mesta är ju nytt i mitt skrivliv, så varför inte? Jag kommer med lite tur ha skrivit 50 tusen ord, och jag har aldrig lämnat mindre än 70 tidigare. Men men, jag ska skissa upp de sista kapitlen på något sätt, hur man nu gör det.

Här ska Pella bryta armen. Typ så kanske?

Nu ska vi kissa och sova och det ska bli mig ett SANT nöje. 

Söndag.

Idag var det varmt när vi var ute strax efter sju, men det går ju att få korsdrag här och tack vare att jag har gjort ett tv-rum i det som egentligen nog är ett stort sovrum, så slipper jag eftermiddags/kvällssolen. Det finns ju ingen balkong/tak över min balkong så solen strålar rakt in i vardagsrummet och det blir väldigt varmt efter typ 15.00. Men i röda rummet är det svalt, tack vare korsdraget och att morgonsolen är borta för länge sedan. 

Jag önskar att jag kunde ta med mig lägenheten om/när jag flyttar men hoppas kunna hitta något liknande. 1 km närmare Jonathan och Linnea och priserna går upp med 1 miljon. Så en trea, 70 kvm, fem km bort, eller en stor tvåa 60 kvm, 4 km bort eller en mindre tvåa 50 kvm 3 km bort, för samma pris. Allt närmare min lilla familj än så är dyrare än trean. 

(Man kan också köpa ett svinfint hus i Flen OCH renovera, typ). 

Se här så fiiint! 

Just nu är det inte så många lägenheter ute, det rasslar väl in mer efter sommaren, men jag har span på en som påminner mycket om den här, i alla fall. Den kan ju säljas redan nu och då får det bli så. Jag har inte råd förrän efter sommaren och kan inte flytta förrän sen höst i så fall.

Idag är målet 1000 ord i manus, allt över det är lysande. 

Från och med i morgon fram till sista är det 2000 som gäller, annars lämnar jag in ett pinsamt fattigt manus och pinsam har jag ingen lust att vara. 

Nästa helg är det midsommar och jag ska fira med mina gullisar. Vi ska gå på restaurang där Selma får gå med och provpacka bilen med ungar, hundar och barnvagnar inför resan till västkusten. Det ska bli väldig intressant att se om det dessutom finns utrymme för väskor. 

Typ så. 

Havregrynsgröt med kanel, osötat äppelmos från Urtekram (som är godast) och soyamjölk. Så gott! När jag är på det humöret har jag också tinat frysta bär, men det orkade jag inte vänta på idag.

Update försäljning, mest för mig själv. Vi kommer nog att slå årsmålet innan junis utgång. Nu över 28 000, med två veckor kvar. 

Det är förstås ljudet som tickar på och trots stoooor konkurrens just nu (Sofie S, Marie J, Mord i solen, Carin Hjulström och en massa andra som precis har precis släppt böcker) har den typ 270 lyssningar per dag, vilket är bra fem veckor efter släpp. 

Vi hörs!

Somnade om, tack och lov.

Så först 8 vaknade vi, vilket betyder att jag fortfarande sitter med mina "morgongrejer."

Det ska bli varmt idag, så vi ska ta en förmiddagspromenad och strunta i det efter lunch då vi brukar gå. Vi promenerar i villaområdet längre bort, det passar oss fint. Granner säger förtjust på vår FB att de har sett älgar precis vid skogsspåret ("bara 4 meter från mig och min hund") så där går jag inte ensam med Selma, pga det gör jag bara inte. 

Idag ska jag förstås jobba, men inte främst med manus utan med coachingen. Jag har feedback att lämna innan jag tar sommarlov som skolchef.

Skolan öppnar igen när jag kommer hem från Cypern. 

Idag har jag bokat hotell och parkering på Arlanda. Det är avgång redan strax efter 7 så det är ju en bra grej att sova där eftersom incheckningen stänger strax efter kl 6. Det gjorde jag ju när jag åkte till New York också. Perfekt, eftersom Selma ska lämnas i Solna dagen innan och jag kan åka direkt istället för hem.  Tillbaka till Ingarö är bara en dum omväg om man ska till Arlanda samma natt. Jag fick ett billigare rum pga samarbete med Ving.

Där har vi det, en fredag när jag ska jobba, sola och ta hand om Selma. 

Hoppas att ni får en fin helg. Det ska bli varmt som satan. Drick vatten! Jag ska plocka fram fläkten. 

Eftersom det gick åt helvete igår

 ligger jag efter plan. En del hoppas jag ta igen idag, men tvåusen missade får fördelas på flera dagar. 

Nu är klockan 9 och jag ska äta och sedan börja, för sedan ska det bli fint väder och då blir det inget gjort på exakt en timma och fyrtio minuter. Och det är ju när jag egentligen jobbar som bäst. Men jag måste sola mina eksem, så är det faktiskt. 

Jag hoppas kunna åka till Kanarieöarna i vinter också för att jobba. Eftersom Jonathan är pappaledig och Linnea jobbar hemifrån så kan de förmodligen ha Selma i två veckor.

Min hud ÄLSKAR det, den är så fin i flera månader efter en vinterskrivresa. Och då solar jag ju ändå inte mycket. Det är väl värmen också, antar jag. Jag drömmer om att åka tillbaka till mitt favorithotell. Som jag älskar det! 

Kolla här.

Nu har jag i alla fått en tidsplan på redigeringen och den är väldigt luftig till att börja med. Det tajtar till på slutet, men förhoppningsvis är det största redan genomarbetat då så att jag kan ägna de sista åt finlir.

I sommar ska jag två veckor till Cypern, också till ett favvishotell men inte alls på samma sätt som det på Gran Canaria. 

kolla här

I Fig tree bay är det mest havet som lockar. Plus att jag alltid har jobbat så bra där. Nu jobbar jag ju bra på alla mina skrivresor, men mentalt kopplar jag bra jobb just till Cypern och Gran Canaria. I ärlighetens namn tror jag att jag skulle kunna jobba lika bra någon annanstans, men det är något med rutinerna som bara sitter där så fort jag går av flygplanet.

Jag skriver ju otroligt mycket på mina skrivresor. Har ett så strikt schema från morgon till sen eftermiddag. Förra året blev jag sjuk på Cypern, det får jag verkligen hoppas inte händer i år igen.

Typ så, en morgon som jag har ägnat åt att leta lägenheter. Det är inte min nya grej, jag gör ju det vare sig jag ska flytta eller inte, men den här gången känns det som om jag SKA flytta. När jag hittar något, vill säga. Vi sitter inte i sjön, Selma och jag, men jag vill ju närmare mina ungar och bort från det här området. 

 

Måndag

 Jag strävar på framåt i manus. Tre veckor kvar och det brinner förstås värre än någonsin.

Igår fick jag frågan från Jonathan om att åka till Västkusten 27 juni i några dagar, men det kan jag ju inte. 

Inte den 27e.

Däremot kan jag åka den 30e juni och några dagar in i juli, men då får jag ju avboka 12-14e som jag hade planerat. Jag kan inte åka dit två veckor på raken. Det pallar varken rygg, bil eller plånbok. 

Men det vore ju roligt att åka tillsammans med dem, såklart, jag är ju nästa deras enda chans också eftersom ingen av dem har körkort och det behövs där. 

De vill ju visa upp Mio för Jonathans mormor, morbror och kusiner, så jag får nog ändra min resa och istället vara där 30 juni till 4e juli, typ. Det går ju också finfint. 

Det är exakt de dagarna jag är manusfri, så ännu bättre än att åka dit senare egentligen. 

Den 4e juli får jag feedback, och har ett onlinemöte inbokat med förläggare och agenter klockan 13.30, men det kan jag ju ta var jag än befinner mig. 

Roligt att de vill åka, även om det är i sista minuten och jag måste styra om mina planer. Låt oss bara hoppas att vi hittar någonstans att bo.

Tjohooo!

Nu ska jag jobba och senare i eftermiddag ska jag hämta Selma.

Den här pyttelilla pricken under mitt långfinger skulle man kunna ta för en 2x2 mm stor valk, well, inte i mina händer. Den där ska jag ha koll på och inte peta på alls. 

Håll en tumme för att den går bort.

Om jag är arg idag också?

Det kan ni hoppa upp och sätta er på! 

Alltså, män! Delar av det släktet är tamejtusan helt döva för varje signal. De skickar bilder, kommer med inviter, stannar mig på gatan, tror att jag ska gilla det som de vill säga/visa/invitera.

Hade jag velat det hade jag väl förihelvete följt deras konton?

Älskar min blogg där jag får vara hur arg som helst! 

Tack för ordet.

Min braiga personliga penna

Idag vaknade jag för sent, så jag har knappt kommit igång, men det blir inget av något annat förrän jag har skrivit mina tvåtusen, så är det ju. Tydligen ska Jonathan jobba hemma på måndag, så jag ska fråga om jag kan hämta Selma först senare på dagen, då kanske jag hinner tvåtusen den dagen också. 

För första gången någonsin kommer jag att lämna något som inte är komplett, för det hinner jag helt enkelt inte. Nu är inte det någon fara på taket, för allt ska ju redigeras. Jag tänker att det viktigaste är att ha grunden, det vill säga mordstoryn, på plats. Den bågen och lösningen. 

Puh, det är svettigt, minst sagt.

JAJA, jag jobbade nästan inte alls med det i maj, och det är en lärdom till nästa år då tvåan kommer ut exakt samma tid.

Jag måste börja tidigare och förhoppningsvis sätta det redan första gången, inte riva upp allt som jag gjorde nu. 

Typ så, lördag Pingsafton 2025. 

Jag bor i ett område

 där alldeles för många inte har förstått grejen med hyresbostad. De vill avgränsa allmänningen (idag hade egna nya "staket" satts upp), de vill bestämma att man inte får rasta sin hund annat än i skogen, och har idéer som faktiskt inte hör hemma när det gäller hyresbostäder. Allt sånt från dem som har VALT att bo på nedre botten, med trottoarer framför sina lägenheter och gräsmattor runt om. 

För mig är det obegripligt att inte förstå vad det innebär att hyra en lägenhet på nedre botten. 

Men de vill ha grillar och utemöbler långt utanför sitt hyreskontrakt, och då stör Selma och andra hundar friden, såklart. 

Men det stärker ju bara mig i att jag måste härifrån. Det här området är så konstigt. Jag har aldrig varit med om något liknande, i ett hyresområde. 

Det plus att jag idag blev jag stoppad av en granne som har redan har försökt få kontakt på både Facebook och Instagram, och jag vill inte ha kontakt alltså svarar jag inte. Det är en mycket tydlig signal, som de flesta hade uppfattat.  

Men idag kom han körande på sin motorcykel efter att ha stått och stirrat för att se åt vilket håll jag gick, körde efter, stannade mig och frågade om jag var Åsa. Jag sa naturligtvis nej, men är rädd att han inte begriper varken det eller att jag har ignorerat hans försök till kontakt på sociala medier. 

Han är säkert snäll men JAG HATAR SÅNT! Låt mig och min hund vara ifred, förihelvete!!! Men eftersom grannar hade stängt av genvägen, gräsmattan, mellan husen med egenhändiga staket, var jag så illa tvungen att höra vad han hade att säga, jag hade ingenstans att smita. Hade jag kunnat gena över gräsmattan (allmänningen!!!), så hade jag sluppit honom. Skitgrannar, som tror att de äger marken runt HYRESLÄGENHETEN!

En gång blev jag i princip stalkad av en person som hade sett mitt ansikte på FB och gillat mitt leende. Och då jag var singel antog han att jag ville ha hans sällskap eftersom han ville det. Han började ta kontakt på sociala medier (jag svarade aldrig), sedan gick han över till sms och började ringa. Först när jag skrev här om hur fruktansvärt obehagligt det var, slutade han. 

Min erfarenhet av män är ju inte särskilt god, tyvärr. 

Jag är inte intresserad av att umgås. Inte heller av att grannar försöker styra området jag bor i. Det har jag som sagt aldrig varit med om tidigare och jag måste SÅ flytta härifrån.  Den tanken stärks varje dag. 

Jag behöver bo med yngre (i alla fall mentalt), vitala, gärna yrkesarbetande människor, glada härliga som inte är intresserade av att kontrollera gator och allmänningar i sin omgivning. Tänk om folk på nedre botten i stan gick ut på gatan och sa till att man inte fick gå där med sin hund? 

Jag är sååå arg!

Snart dags för veckans fjärde samtal

innan vi ska ha gruppmöte ikväll.

Första mötet avklarat. Det andra jag skulle ha blev inställt.

I förrgår hade jag två enskilda samtal, igår ett plus 2,5 timmas onlinemöte. När kvällens möte är avklarat har vi sommarlov från skolan, men förstås inte från våra manus. Så är ju författarlivet, oavsett om man är ett proffs eller en amatör. 

Jag har en arbetsuppgift kvar till grupperna: feedback på inlämnad läxa. Men det tar jag pö om pö eftersom jag faktiskt också har en egen roman att skriva, ju. 

I fyra dagar ska jag från och med i morgon, inte göra något annat än att jobba när Selma är i Solna. Det verkar bli lite molnigt väder och det är jag oerhört tacksam för!

Dessutom ska jag väl försiktigt komma igång med mat igen. Ica var just här och levererade och jag beställde frysta sommargrönsaker som är väldigt goda att göra mos på, samt mer torsk och citron. 

Perfekt Åsamat i helgen. Just det, har köpt kycklingfilé som jag tänkte koka också. 

Men glömde kålrot, så det ska jag svänga in på lokala butiken och köpa i morgon.

Så lite tarmrörelser som möjligt är tricket. Det är alltså inte MAT som samlas (eller avföring) utan det har bildats en utbuktning i tarmen, en så kallad tarmficka, och ju mer tarmen måste jobba desto mer påfrestande blir det för utbuktningen. Hård i magen är ju för mig en utlösande grej. 

Och har man en så går den liksom inte helt bort, utan den måste tas hänsyn till för att inte bli inflammerad igen. 

Lavemang, som jag fick förslag om, är nog det allra sämsta om man har en sådan utbuktning. Det har heller inte med vad man tål eller inte att göra, utan snarare med tarmens oförmåga att gilla tröghet. Fibrer är bra som satan för att hålla igång systemet. 

Där har ni fått en lektion i tarmhälsa. Varsågoda. Måste känts underbart!

Igår gjorde jag äggröra.

 Det är i alla fall nästan rinnande. Jag känner fortfarande av magontet, särskilt runt toabesök. Inte mycket smärta, men jag vet ju vad det kan bli om jag inte stoppar det i tid.

Så jag tar det varligt, äggröra är det mest fasta jag äter. Kalorier får jag i mig utan problem, det är mycket socker i mina yoghurtar, i alla fall då man dricker en större mängd som jag gör för att bli mätt.

Till frunch idag åt jag en stor skål yoghurt +  sötpotatissoppa. Många bäcker små gör att man till sist ändå blir mätt. Cola zero mättar, bubbelvatten också.  

När jag börjar äta igen ska jag börja med kokt fisk och grönsaksmos. Vad man försöker stilla med den flytande kosten är ju arbetet i tarmen och mosad mat är bra. 

Min största rädsla är ju att en ny infektion ska utlösa ett nytt aggressivt utbrott av psoriasis som det gjorde den gången jag inte visste bättre utan blev verkligt inflammerad och sjuk på riktigt. 

Så vill vi INTE ha det igen.

Annars då? 

Jo tack, jag träffade min förläggare och mina två agenter igår (jag vet inte om jag ska ha två i framtiden, men just nu är det så), superhärligt möte och otroligt kreativt. Vi bollade idéer, pratade framtid och det känns fantastiskt roligt med ett så engagerat team. Tyskland är engagerat, Norge pratar med min förläggare och vår försäljningschef messar siffror. Så härligt!

Jag är så glad att jag fick den där tvåtimmarshybrisen och skickade mitt manus till just den här agenturen. Vilken hit det blev. Nytändning på alla plan. Den enda som är gammal i teamet är min redaktör Lena och det är jag väldigt glad för. 

Tack vare agentens arbete kan jag kanske skaffa mig en lägenhet i närheten av familjen i Solna. Det vore ju helt fantastiskt. 

Så nu har vi timings:

Jag leverera manus sista juni, får feedback en vecka senare och har fram till i mitten av augusti på mig att redigera. Två veckor i redigeringsbubbla på Cypern kommer att vara MAGISKT! 

Efter augustileveransen går det ytterligare en vecka, jag får ny feedback, och redigerar till i slutet av september då jag också levererar till redaktör. 

Den ska ut samma tid nästa år, det vill säga i början av maj, så när Lena tar vid är det nog samma typ av inarbetade arbetsätt som vi båda är vana vid. 

Jag ser oerhört mycket fram emot det här, det är så roligt!

Kaffe mättar kanske inte, men det är GOTT!

Försäljningen tickar på,

om än inte med samma hastighet som de två första veckorna då de inbundna gick iväg.

Snart 25 tusen, tre veckor efter releasen. Tjohej på det. Snittar på över 500 ljudböcker per dag vilket förstås är så roligt. (Det går sakta nedåt, såklart, men har jag tur så fortsätter det ticka på i alla fall).

Jag äter rinnande sedan ett par dagar tillbaka, tre kanske? Väldigt mycket yoghurt (mjölkfri, med soya). Vanilj är godast. Jag mixar i frusna bär. 

GOD!

Såg nu att den här är havre, och det känns. Smaken är liksom mjölig. Det är därför den inte är lika god. Måste hålla koll på det nästa inköp. Soya passar mig bättre.

Jag äter också min sötpotatissoppa, som jag mixar slät. Och dricker läsk. Det mättar. Jag får nog in mig tillräräckligt med kalorier, men saknar bukfyllnad. Proppmätt är ju min grej.

Det där nypet längst ned till vänster i magen är diffust. Ibland svårt att skilja från höften. Det gör inte superont, men jag känner det ju. 

En av mina följare på instagram sa att hon fortfarande, en månad senare, låg på sjukhus för samma sak (fast med en utvecklad inflammation, förstås, det jag försöker häva, vilket hon också hade gjort) och hennes tarm hade brustit så nu hade hon en stomi. Så illa kan det ju gå om man inte får stopp på det.

Alltså fortsätter jag med flytande så länge nypet i tarmen finns kvar. Det är en mycket liten uppoffring. 

I morgon ska jag träffa förläggare och agenter, och för att få ordning på alla tankar jag får den här gången har jag för första gången skrivit ett synopsis som jag tänker att de kanske kan läsa och ha åsikter om. 

Det var det, den här fina morgonen, nu ska jag jobba innan jag ska ut med Selma igen. Sen blir det en timma eller två på balkongen.

Tjohej!

22 tusen sålda igår,

 det är ju galet roligt att den fortsätter ticka på  (i ljud mest nu, förstås). Ändå är det inget mot den fart som Sofie S förstås har. Herregud, vad folk lyssnar på hennes böcker. 

Men jag är en glad debutant i genren, och först med nästa bok kommer väl lite fler krav både från mig och förlag. ÅRS-målsättningen på 30 tusen från förlaget slår vi nog innan junis utgång, förhoppningsvis, alltså 7 veckor efter den har kommit ut. Sedan saktar det nog ned. Själv har jag ju hoppats på 50 tusen på ett år och det är ju faktiskt möjligt. Till och med lite mer, om pocketen skulle komma ut i rätt tid och få rätt placeringar.

En enda pocket på de senaste tio åren har fått en fin placering och det var España por favor, ändå sålde den inte särskilt bra.

I sommar ska Inte utan min syster få följa med som bilaga till Damernas värld, och det känns väldigt roligt, såklart. 

Tredje delen, Det sista kapitlet, som fortfarande är min egen favorit, kommer samtidigt i pocket. (12e juni.)

Det är något med den där boken som gör att jag håller den så högt. Möjligtvis är det för att ingen bok har varit lättare att skriva (kanske Sonjas sista vilja). När jag hittade konflikten mellan bröderna i den så skrev jag nästan febrigt fram till slutet. Så får den också de högsta betygen jag någonsin fått (på ljudbokstjänsterna).

 Försäljningsmässigt har deckaren redan passerat både den och den andra boken i spanienserien, så det var ett klokt beslut att byta genre nu.

Jag har varit rätt bra på att hitta rätt på det sättet. När Gloria gick dåligt (jmf med Toscana) så bad jag om att få ge ut en Sonja till och skjuta fram Ett oväntat besök i ett år, trots att den var klar, vilket var ett lyckodrag. Sonjan drog upp siffrorna, och när Ett oväntat besök kom sålde den ännu mer. 

Typ så. Nu ska Selma och jag åka och handla mat till henne och mat till mig. 

SEN ska jag jobba.

Tjohooo

Det är sjukt

 vad mycket jag betalar i onödan för saker och ting. Igår gjorde jag mig av med 700 i månaden på att säga upp ett par små försäkringar och ett tv-abonnemang som aldrig har funkat. Många bäcker små. Jag ska fortsätta rensa, har säkert andra grejer som bara ligger och drar pengar. 

Idag, när jag firar 20 tusen sålda deckare och ännu ett utlandskontrakt (hittills har ju Norge och Tyskland köpt rättigheter till 3 böcker i serien), så ska jag göra det med Mio och Linnea. Jonathan jobbar med Kaj på Grönan så det är bara vi tre och Selma. 

Innan dess ska jag till Mall of Scandinavia och köpa lite barnkläder som Mio behöver. Pyjamasar bodies och lite sånt. Han hoppade ju nästan över storlek 62, så nu ska jag köpa 74 (är det väl?) som föräldrarna har önskat sig.

Alltså ska jag hasta igenom mina lägenhetsannonser, dammsuga, tvätta golvet, duscha och sedan dra.

Älskar koppen från Gustavsberg (som är huvudorten där jag bor, fast en bit bort såklart eftersom jag bor i skogen). Färgen är otrolig!

Det blir inget jobb idag alls. Men jag har i alla fall snart läst igenom manus och ändrat det som jag skulle, så att jag kan börja SKRIVA igen. 

Nu måste jag hitta ron till att göra det fullt ut för så många veckor kvar är det ju inte innan jag ska lämna manus. 

Typ så, Åsas dagboksanteckning fredag på Ingarö. Roligare än så här blir inte den här bloggen idag. 

Och då tänker ni att roligare än så är den aldrig, men då har ni fel. Går jag tillbaka i den så är jag både rolig och upplyftande. I alla fall ibland. Det finns guldkorn som jag kan klucka åt när jag blir gammal och grå och bor i Solna.

Två dagar sol och två dagar regn,

 passar mig. I morse fick jag tända lampor eftersom det var så mörkt och mulet. 

En rätt kass majmånad i min del av landet. Kall och blåsig. Förra året var jag brun vid det här laget, det är jag inte nu. Och mina fingertoppar gillar´t inte. 

JAJA, det är petitesser. Alltihop är petitesser. Barn svälts med berått mod till döds. Då har man själv försvinnande små problem. 

Idag är det jobb som gäller, jag har tack och lov kommit igång bra, men tagit en lunchpaus. Ska strax gå igång igen. Jag läser igenom/redigerar först det jag redan har skrivit, så att jag vet vad jag håller på med eftersom jag har haft ett alldeles för långt uppehåll. Nu finns det ingen tid för maskning utan det är full ställ framåt som gäller. 

Selma sover mycket idag, det brukar hon göra när vädret är dåligt.

Hittills, fram till igår, har min nya bok sålt 17 752 ex. Det är superbra på 10 dagar. Nån tycker att karaktärerna är för skruvade, en recensent tycker att jag borde skruva dem ännu mer. Någon hängde inte med (väldigt typiskt kommentar från ljudboksläsare som inte är tillräckligt koncentrerade), en annan att det var långtråkigt. En tredje tyckte tvärtom att det gick för fort. 

Men mest positivt ändå. Och jag har trots allt fått lite idéer om nästa bok tack vare kommentarerna. 

Den här gången har jag haft så många tankar om manuset framåt att jag nästan har fått ihop en halv sida synopsis (jag har ju oftas absolut ingenting!). Jag tror faktiskt att jag vet hur den slutar, tjohej. 

Typ så, denna tisdag. Jag ska hämta böcker som har kommit till mackens utlämningshörna men först ska jag redigera ett tag till. Hejhej

Igår var en sådan där dag när jag bara inte kom igång.

Så kan vi inte ha det. Jag har en bok att skriva fram till den sista juni och fyra femtedelar återstår.

Blommor från förlaget för att Kostermorden har fått en sådan fin start. 

Jag fastnade vid lägenheter igår. Min dröm är att kunna flytta närmare Jonathan och Linnea. Antingen köpa en liten bostadsrätt eller hitta en hyreslägenhet. Bostadsrätt är lättare, eftersom jag står extremt långt bak i kön på bostadsförmedlingen. 

Det där med 55-plus är inte min grej, riktigt. Jag känner mig för ung. Här bor många betydligt äldre och de vill stanna resten av livet, medan jag är ju ständigt är på väg någonstans. Det är revirtänkande ("lek inte med din hund på gräsmattan för mitt sovrum ligger ju tre meter bort") och istället för att bry sig om sitt eget liv så bryr man sig om andras. Jag pallar inte riktigt den typen av människor, faktiskt. Det påverkar min trivsel. 

Att inte Selma vill gå i skogen påverkar också. Hon gillar när vi går bland husen längre bort, på asfalt med lite gräs vid sidan om, men skogen får jag tvinga henne igenom. Hon skulle enbart kunna gå och sniffa på buskar i området, för det är det bästa hon vet, men det blir inte mycket promenad av det. 

Sedan finns det förstås många supertrevliga människor här också, som hälsar och småpratar när man går förbi. Och jag älskar lägenheten och min granne på samma våningsplan, vilken lycka att just hon bor där. Hon är så trevlig! Men alla vårdbilar som parkerar runt i området dygnet runt är en påminnelse om ålderdom och sjukdom, och jag är inte där överhuvudtaget. 

Att ha en hund är som att ha ett barn i huset. Det ligger leksaker överallt. 

En granne har just förlorat sin fru och vill att jag ska komma hem till honom och prata, och jag klarar inte det. Den empatin har jag inte med en människa jag inte känner och han är ju inte den första som förlorar sin partner i området. Det sker då och då, tydligen.

Jag vill som vanligt helst vara ifred. Jag är verkligen noll social. 

Det här passar nog äldre par, inte aktiva singlar (som vill vara det, är bäst att säga) som fortfarande, i allra högsta grad, är yrkesverksamma.

Så vi får se vad jag hittar. Jag vet fortfarande inte vad jag har råd med, det återstår att räkna på i höst. Det är ju ingen brådska alls.

Hurra!

Jag kan åka till Cypern de två sista veckorna i juli och jobba, eftersom Jonathan och Linnea har semester och kan ha Selma. Men först ska Selma och jag till Västskusten i tre dagar. Vi ska bo på pensionat i dubbelrum i Fjällbacka i två nätter och fira mammas födelsedag. 

Den här gången när jag åker till Cypern kan jag bara inte bli sjuk. Det vore ju för bedrövligt. 

Jag ska preppa mig med massor av vitaminer och grejer innan jag åker. Förra året var jag sjuk, som i att inte vilja gå utomhus (förfärligt att febrig gå ut i värme!) eller kunna jobba, på fyra fem dagar och det var ju inte så väldigt upphetsande, direkt.

FRIHET. 

Som jag längtar!

Jag, mitt manus (som jag då ska redigera, detta ljuvliga jobb!), sol och hav.

HURRA, och tack Jonathan och Linnea!

Så bil till Göterborg, och jag älskart.

MEN, och det är ett stort men: min rygg/höft gillart inte. 

Dessutom har bilen gått de mil som ingår in kontraktet och efter den här snabba resan, 100 mil på 24 timmar pga inställt TÅG, kommer jag att ha gått över gränsen med exakt de 100 milen. 

Det blir en dyr räkning när bilen ska lämnas tillbaka i september. Men orkar verkligen inte tänka på det nu.  Jag  satt i bilen när beskedet kom om att tåget var inställt så det var bara att åka vidare till Göteborg istället för att parkera den i Solna.

____________________________________

Nu är vi klara, så trevligt! Men jag tackade nej till mat och gick till hotellet och tog med mig en macka upp. Nu är den i magen, målet är att sova 22.00 för jag måste upp vid 4 om jag ska hinna hem till 10 då jag måste hämta Selma. 

Eller det måste jag inte, men då går Linnea hemifrån och lämnar Selma. Där klarar hon ju faktiskt att vara ensam en stund om jag inte hinner dit i tid. 

Typ så, tjohej.

Alltså, det där med min nya agent

och jobbet de gör för min nya deckarserie. Först Norge och nu ännu ett annat land. Ännu en treboksdeal. Igår var jag på riktigt tvungen att sätta mig när min agent ringde. Först blev jag så nervös att jag fipplade bort hennes samtal och fick ringa upp igen, för hon hade sagt att hon skulle ringa om det kom in något mer land. 

Jag kan inte säga så mycket mer om det än grattis till mig. 

Den här gången har jag gjort Jonathan stolt (extra stolt, sa han när jag ringde och berättade om nya dealen.) Han tycker att det är coolt att jag startade mina coachingklasser och att jag skickade manus och skaffade en ny agent i ungefär samma andetag. Att coachingidén kom en natt och sju dagar senare var 2 fulla klasser, var det som gav hybris nog att skicka in ett halvfärdigt manus och vilket lyckokast det blev. Jag är så glad, ska ni veta!

Jag funderar på hur jag ska lägga upp klasserna framöver, jag tror att jag kanske ska starta en ny termin ungefär som jag gjorde i år, det vill säga i januari/februari, istället för augusti som jag tänkte från början. Även om jag "bara" ägnar en vecka åt det så är det en hel del att tänka på för att göra det roligt och värt pengarna deltagarna har lagt ned. Det får absolut inte bli en press, mina egna manus måste få tid och utrymme, och då kan jag nog inte ha fler kurser igång. 

JAJA, jag ska fundera vidare och så småningom kontakta dem som redan visat intresse. De här kurserna som löper nu, tar "examen" först i mars. Det är såå roligt att följa dem!

Idag är det tisdag. Jag ska pyssla med mina vanliga grejer en stund (lägenhetsletande, som jag ägnar mig åt varje morgon sedan ÅRATAL tillbaka), och därefter ska jag coacha en timma, göra nya uppgifter till mina fina fina kursdeltagare och sedan ägna mig åt mitt att hitta gamla ljudböcker.

Om det finns tid ska jag sedan kolla var jag är i mitt manus, som har lagts åt sidan sedan jag åkte till New York. Jag tittade på det och skrev lite på flygplatsen inför hemresan, men har inte öppna dokumentet sedan dess. 

Jag är precis lika förvirrad över vart det ska ta vägen som jag brukar vara. Det gäller att komma ihåg att jag har det i fingrarna, när jag grubblar som mest. Det är exakt samma grubbel varje roman. Jag försöker komma på något bra, och kommer inte på ett jävla skit förrän jag är i manuset och skriver. Och jag har GRUBBLAT sedan jag stängde ned filen på Newarks flygplats. Nu längtar jag efter att få sätta igång igen.

På torsdag åker jag till Göteborg och kommer hem fredag. Är borta i exakt ett dygn. Jag ser framför mig att jag kan jobba lite på tåget.

Tjohoo

Så jag åkte till Solna igår istället

för att gå ut och äta ikväll som först var planen. Eftersom det var min födelsedag vi skulle fira tänkte jag att jag fick välja, och Solnaborna var helt med på det. 

Linnea gjorde en fantastisk köttfärssås och äppelpaj med glass till efterrätt. Och den viktigaste personen, Mio, verkar vara nöjd med livet och anledningen som gjorde honom pipig förut (alltså i jämförelse med han helt o-pipiga far) verkar inte länge finnas kvar. 

Han gick upp lite för fort ett tag, att det inte var bra hade med fontanellen att göra (?) så barnmorskan ville inte att de skulle ge honom lika mycket mat (mamman ammar inte), men senast följde han sin kurva, eller vad de kallar det, och nu är det okej igen. Plutten. De första veckorna gick han ju inte upp alls. Så klart man blir ledsen och gråter om man inte blir mätt. Nu blir han det och därmed gladare bebis. 

Han låg på axeln och såg sig om. Gullefisen!

Jonathan kunde gå upp ett kilo på en vecka, han vägde 10 när han var 4 månader, och det var på bröstmjölk. Han vägde 15 när han var ett år, 4,7 när han föddes. Han har alltid älskat mat, vilket som förälder ju är superskönt. Och han var alltid glad. 

Att barn svälter och avsiktligt SVÄLTS  ihjäl i en värld av överflöd är vår tids största tragedi. 

Jag blev så otroligt glad

för den här recensionen från Kapprakt som enbart läser deckare.

https://www.kapprakt.se/asa-hellberg-den-femte-dagen/

"Inte alls omöjligt att den här titeln kommer att finnas med bland nomineringarna till årets bästa svenska spänningsdebut i höst, även om konkurrensen i år verkar bli hårdare än på länge."

Ni fattar ju! Så sjukt att ens bli påtänkt för något dylikt!

Det här stora bordet är perfekt för momsredovisning som står på schemat idag och i morgon. 2 datorer, pärmar och kvitton ryms enkelt. Men det krävs att jag städar bort det som ligger där nu: rester av jobbet jag gjorde förra veckan.

Så mycket skrivet på tvåan blir det inte just nu, för jag har fullt upp med en massa annat oväsentligt. Nä, det är väl rätt viktigt förstås. 

Idag ska jag ju räkna moms och i morgon lägga in det i systemet och skicka in det till Skatteverket (jag gör det till en tredagarsraket pga inte så kul jobb, så igår printade jag och lokaliserade alla poster som gällde jobbet). 

Jag ska också fixa läxor till mina kursare och i morgon kväll äta middag med Linnea och Jonathan. 

På tisdag har jag en coachingsamtal, på onsdag ska jag presentera boken i en ljuboksgrupp (flera inlägg, kallas Min dag) och på torsdag åker jag till GBG med Kristina Ohlsson, Christina Larsson och moderatorn Susanna Romanus (för Bonniers bokklubb) och hem tidigt fredag. Så tidigt att jag knappt behöver lägga mig. Tåget går 6.18, typ. 

Nästa helg, torsdag till lördag, ska Selma vara i Solna. Det gick inte till söndag eftersom Jonathan ska vara på Grönan på lördag med någon artist han jobbar med (ev Kaj, kanske?) 

Jag hoppas verkligen komma igång med varannnan helg snart (torsdag till söndag, helst), men mycket styrs av Jonathans jobb. Är han bortrest kan ju inte Selma vara där som det är just nu.

MEN jag ska boka frissa den 23e. Sent på dagen ifall det råkar bli sol. Det är ju inte så mycket av den varan just nu och till ett solarium kommer jag ju inte.

Typ så, söndag, när jag har dragit igång en tvätt, en disk och ska dricka balja 2 av mitt kaffe. 

Releasedag!

 Och många har sagt att de har börjat lyssna, så uppenbarligen fungerar ljudfilerna. Jag läser aldrig mina egna böcker, för om jag upptäcker korrfel blir jag tokig, men jag lyssnar gärna, det är alltid lärorikt.

Det var så lyckat igår. Pekka Heino och jag hade ett samtal, många vänner var där och min lilla familj med Mio och Selma. Just Selma var lite stressad, det var ju så mycket folk, men hon var ändå den fina hunden hon är och varken skällde eller bet folk utan lät sig gullas med. Hon tvärsomnade i bilen hem och sedan i sängen. 

Idag gör vi inte många knop, och det är så skönt. Jag ska städa lite, promenera förstås, och bara vara glad över gårdagens fina releasefest. 

I helgen ska jag deklarera moms, kolla var jag befinner mig i mitt manus och börja jobba i det igen. Det börjar brinna i knutarna nu, så fokuset är helt och hållet på det nya fram till sista juni då jag skickar det till min förläggare för första gången. 

På måndag ska Jonathan och Linnea och Mio bjuda mig på födelsedagsmiddag på restaurang och då ska Selma ha hundvakt, på något sätt. De har lovat att fixa det, för jag är ju helt kass på att lämna bort henne. Ska bli så mysigt!

Typ så, tjohej!

 

Min fina fina son och hans fina fina barn. Jag spricker av stolthet!

Älskar den här bilden där Mio pratar med sin pappa

och när han ler mot Eva

Releasefestsdag,

 och i morgon kommer den ut.

Herregud!

Jag har sovit för lite flera dagar i rad, tror att det är lite stress, kanske i kombination med jetlag som gör det. Idag vaknade jag återigen 5.20, vilket är okej, men inte om man somnade halv tolv (ledde kurs fram till 21 och hade svårt att varva ned efteråt). Så jag ska försöka ta en tupplur senare, men först ska Selma vakna till och gå sin första utetur (kort, bara kiss och bajs) och jag måste äta något. Havregrynsgröt med bär eller frukt Vissa dagar är jag hungrig på morgonen, och det är jag idag.

Om jag redan längtar tillbaka? Yes box.

Jag funderar förstås också på kläder och vad jag ska ha på mig ikväll. Kanske en vit kostym? Den är bekväm när man känner sig lite svullen som jag fortfarande gör efter resan (än mer så när jag inte har sovit mina åtta timmar på flera dagar). Vi får se. Än så länge sitter jag bara och såsar framför Hemnet i soffan i köket.

Hemnet och Bostadsförmedlingen. Jag längtar härifrån, inte från lägenheten men från området. Jag är för ung för att bo här i skogen, känns det som, trots att det är ett 55-plus område. Grannen under röker cigarr som sipprar in i min lägenhet även om jag har stängt balkongdörren, andra har blivit änklingar och vill att jag ska komma hem till dem så att de får någon att prata med (jag sa naturligtvis nej). TUR att jag har min granne bredvid! Men hon tittar också efter lägenhet då och då, så vi får väl se hur länge hon stannar. 

Drömmen för mig är Solna, hiss och ingen bil. 

JAJA, jag älskar lägenheten och det är ju tur det. Medan jag letar vidare sitter jag ju verkligen inte i sjön. 

8 maj. Bra dag så här långt!

Jag har inte glömt att ta mina hormoner,

 ändå har jag vallningar som när jag var 50. Undrar om det är ett symptom på jetlag? Jag känner inte av det utöver det, vilket ju är helt fantastiskt. I natt sov jag mellan 23.30 och 8.00 (när klockan ringde).

Dagens program består av möten. Först med mina agenter i stan klockan 13 (Selma får följa med) och sedan coachingsamtal ikväll fram till 21.00. Det är sent men jag är ju pigg på kvällarna just för ögonblicket (vilket definitivt har med USA-resan att göra).

Tisdag och onsdag handlar också om coaching, och torsdag om releasefest. Det här är ju veckan jag jobbar de 8 timmar jag får (om jag ska behålla min pension).

Igår träffade jag flera kollegor på en väldigt trevlig 50-års uppvaktning och jag pratade med en av dem som just har släppt en bok (och en annan som har vunnit ett stort pris i USA, hurra!!) och den förstnämnda kände som jag: det där med att släppa bok är svårt. Det jobbet fram till det som är njutbart. 

Hade man vetat att det skulle bli en succé hade det nog varit en annan sak skulle jag tro.

JAJA, jag låter bortskämd, jag hör ju det. Men det där att man bara ska vara tacksam för att bli utgiven gick över runt bok 10, typ.

Nu ska jag istället skärpa mig och planera dagen. Jag tänkte sätta på mig lite smink och när jag kommer hem, filma lite grejer som alla möjliga vill ha. Bookbeat, Bokus, Adlibris och något mer. Jag har en lång lista på hur alla vill ha sin film. Liggande, stående, berätta om boken, var lite trevlig, inte mer än 20 sekunder, gärna runt 30 sekunder. Ja, ni vet. 

Tjohej på det.

Fick en bild på den här godingen igår. Om 8 dagar är han 3 månader.

Nu tror jag att jag har koll på veckan som kommer.

 Det är ju coachingvecka, men jag hinner också träffa min agent i morgon och ha releasefest på torsdag. 

Att släppa bok är inget jag längtar efter, någonsin. Tvärtom är det mest en jobbig känsla, för så mycket står på spel. 

Den stora frågan för mig just nu är om mina gamla läsare kommer att acceptera att jag skriver nytt och att den har noll procent feelgood i sig. Det har varit viktigt för mig med att göra det till en distinkt deckare, utan feelgoodinslag, men vad kommer läsarna att säga om det?

Jag orkar inte ens höra Åh nej, du kan väl skriva mer feelgood istället. Det hade jag förstås kunnat, men när det inte längre går att försörja sig på det så måste jag ju göra något annat. Det blir inte längre lustfyllt att skriva bok 23, som inte kommer att sälja tillräckligt. Naturligtvis struntar läsarna i det, och det ska de ju göra, men för mig blir det jobbigt att höra.  Well, jag känner alltid den här jobbigheten innan boksläpp, även om det kanske är snäppet mer den här gången. 

Så jag blundar och tänker att snart är det över och till dess får jag försöka lita på de proffs som har läst och gillat. 

Idag har jag jobbat hela morgonen och i eftermiddag ska jag hem till en kompis och födelsedagsfika. Selma får följa med. Det ska bli supermysigt. Fullt med folk som fattar släppångesten. Haha. 

En otroligt produktiv resa är över.

Jag missade museerna men de finns ju kvar, och jag har redan sett och dokumenterat två av dem. 

Fokuset har legat på andra saker, som till exempel dramatik/dramaturgi, och Stolthet&Fördom kunde jag förvisso se hemma på stream, men OJ vilken skillnad det gjorde i upplevelse att se den på bio. Jag la märke till massor som jag inte har gjort tidigare. 

Och Sexual Misconduct of the Middle Classes, teaterpjäs av Hannah Moscovitch, var helt galet bra. 

På en liten intim teater Downtown satt jag en meter från skådespelarna Hugh Jackman och Ella Beatty, eftersom jag hade biljett på första raden. Vilken pjäs och vilka skådespelarprestationer. Pjäsens sätt att berätta skulle nästan kunna vara en bok. Väldigt väldigt inspirerande, måste jag säga. 

Och Hugh Jackman är exakt lika trevlig som man tror, och precis lika stilig som på film. Men starstruckheten gick snabbt över även om det var lite av en utomkroppslig upplevelse att sitta där så nära dessa stjärnor. Ella Beatty är dotter till Warren Beatty och Annette Benning. 

På flyget hem såg jag den ljuvliga komedin Presidenten och miss Wade, med Benning och Michael Douglas. En av de bättre romantiska komedierna, måste jag säga. Jag har sett den många gånger!

De här två favoriterna kom jag hem till!

Flygmat i Businessclass. Det här är förrätten.

Central Park

Från rummet

Säkerhetsrådet i FN-skrapan

Gypsygängen

Bästa sushin ever

En liten teater på Tredje gatan.

Teatern med Jackman var det bästa jag såg den här veckan, och då älskade jag ändå allt med Gypsy (musikalen jag såg från första raden) och George Clooneys Good night, and good luck (från rad sju, typ). 

Jag tog inga bilder på Jackman, jag var för nära på något sätt, det känns inte okej. Andra tog dock, såg jag efteråt, så får väl sno från dem online och spara till mig själv. 

Det var inte enda upplevelsen den dagen. 

Jag behövde kissa på väg till teatern och såg en restaurang jag kunde tänka mig att äta (och kissa) på. Jag fick plats vid baren/köket och i ett litet rum bredvid såg jag ett gäng äta sushi, det såg så gott ut att jag beställde exakt det som de åt utan att veta alls vad jag skulle få (efter att ha försäkrat mig om att det var gluten och mjölkfritt.)

Och in kom en sushi i taget (av totalt fem) och den ena var godare än den andra. HERREJÖSSES! Så god mat för att jag behövde kissa! 

Jag reser en månad innan resorna jag gör och med bilder och anteckningar reser jag lika länge efteråt.

New York är en underbar stad, men med många social problem som droger och hemlöshet. Jag pratade med en kvinna som fikade bredvid mig, och hon sa att det finns jobb för den som vill, men det är klart att om du inte har något hem så är det svårt att få ett arbete. Jag hoppas att någon hjälper den mamma som sitter på femte avenyn med sin dotter i knäet. Hon får i alla fall mycket pengar, det såg jag. Kanske kan det hjälpa henne därifrån. Hoppas det. 

Min resa hade allt jag hoppats på. Nu ska jag bara renskriva och få ned alla tankar. 

Mina stackars tår

har fått blåsor. lilltån på ena foten och på andra lilltån och den bredvid. Det är inte så att man längtar efter att gå långt, ändå gör jag ju det. Runt 15 tusen steg varje dag, trots att det inte är meningen.

Idag blir det inget gå långt, jag har grejer att se i närheten, tack och lov. Senare ska jag ta en tunnelbana söderut eftersom jag ska gå på teater kl 15.00 och se Hugh Jackman. Jag tror i alla fall att han är med. Biljetten var förhållandevis billig, jag såg reklam för föreställningen på hans instagram, och det verkar vara premiär i maj, alltså är detta provföreställningar. Jag har inte riktigt koll, och det i sig är kul och spännande. 

Jag har sett så olika föreställningar här, först George Clooney, igår Audra McDonald i Gypsy (HERREGUD vad bra det var!), häromdagen film med Kiera Knightley och idag teater igen. Det är otroligt lärorikt!  

Än så länge tar jag det lite piano. Klockan är bara strax efter åtta. Jag ska gå till en favvisrestaurang och äta frukost. En taverna där de är blixtsnabba. 

Igår, på väg hem från BRILJANT research, gick jag in i min favvisbutik på femte avenyn, Banana republic, som inte finns hemma, och köpte ett par byxor, en tröja och en vit linneskjorta. Det är den enda shoppingen jag har gjort. Förra året köpte jag en röd linneskjorta där och den har jag använt här nu hela tiden. Om jag har ett linne under behöver jag bara knäppa en knapp vilket gör det svalt. 

Det är så varmt här. Tyvärr vill jag gärna säga, för att jag valde sista veckan i april är ju för att vädret brukar vara svalare. Det är onekligen skönare att promenera i 15 grader istället för 25, som nu. MEN. Husen är höga och det går alltid att hitta skugga. PLUS: vem vet när det blir sommar hemma? Nu har jag fått en liten dos, i alla fall. (Dock felklädd, det enda som har funkat är linneskjortan. Jag har liksom inga kläder för så här varmt väder i en storstad. Jo, två linneklänningar som jag inte tog med mig.)

Och på tal om dos, så har jag ätit så mycket godis och chips att magen står rakt ut. PLUS: mina eksem gillar det inte, inbillar jag mig. 

Så när jag kommer hem ska ordning återställas. Då ryker potatis, ägg och godis igen. 

Nu ska jag duscha, utan att förstöra mina omplåstrade tår. Det blir intressant.

Min 63e födelsedag

lider mot sitt slut.

Den har varit superbra. Jag har fikat, ätit lunch, promenerat och fått ont i magen. 

Men jag hade inga planer ikväll ändå, tack och lov, och efter ett par vändor på toa gick det över. Alltså gick jag ut och köpte frukt, godis och chips. Det blir min middag. Jättebra för magen. Jättebra ...

I morgon ska jag på visning i FN-skrapan, det ska bli så intressant. På tisdag mer research och sedan musikal. På onsdag ska jag åka downtown och efter jobbet gå på teater där. Eventuellt är Hugh Jackman med, i så fall är det helt galet. Min biljett var billig, och priset gick upp med 200 dollar över en natt ... så är han med, är det sjukt billigt för min del. Dessutom sitter jag på rad 1! Håll tummarna.

Häromdagen hittade jag en bra biljett till pjäsen Good night and Good luck, med George Clooney, och nu vill jag se filmen. Ska göra det när jag kommer hem. Teatern var superbra!

Igår var jag på bio, Stolthet och fördom, som jag bara har sett på tv/stream tidigare. Fantastisk film på stor duk. 

Det var det. 

Bäst följer ni förstås resan på Instagram, jag är väldigt aktiv där.