och behöver dra mig tillbaka till dag för dag. En dag i taget, andas och försöka vara här och nu. Grejen är att jag ändå inte kan göra något mer med lägenheten just nu ändå.
Jag läste just om ett ungt par som ska leva vanlife, ni vet bo i en liten husbil (fast ännu mindre) och dra runt i världen istället för att jobba. Jo, förresten, de skulle jobba lite på distans. Jag försökte känna om det var något för mig. Ha allt jag äger i en pytteliten husbil? Nä, tror inte det, faktiskt. Inte så länge jag kan välja. Då gör jag hellre utflykter från min fasta punkt.
Att ha en lägenhet i typ Spanien (eller Cypern) har lockat tidigare, men inte det heller längre. Fjällbackaupplevelsen gav mig en rejäl tankeställare. Jag trodde verkligen att jag skulle trivas där, första sommaren var ju underbar, men det var den sommaren och sedan var jag klar (även om jag hade den två år till.) Plötsligt blev vädret viktigt, mörkret utanför på vintern och låååånga resor.
Tror att jag gillar själva idén, men sedan blir det för långt, för bökigt och dyrt när man så sällan är på plats. Bättre då att göra utflykter när det är möjligt. Att hyra, som vi gjorde i några dagar i somras, var perfekt. Jag hann inte träffa en människa utanför familjen, men så är det ju ibland.
Typ så, denna underbara söndag och arbetsdag. Jag börjar NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar