Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 5 april 2026

"Du har tilldelats P-plats med nummer 14 på Farstavägen 91 Farsta med tillträdesdag 2026-05-01. I samband med tilldelning har din plats i kön P-plats tagits bort."

Jag är sååå nöjd, har fått en ny P-plats (min tredje sedan jag flyttade hit) och den här gången har jag bara bilar på ena sidan. På den andra sidan finns en liten plantering. Min förra plats var nummer 17, så det är inte så långt mellan dem men min bil är så bred och det ska bli ljuuuuuvligt att inte behöva vara rädd för att slå min dörr i någon som jag gör nu. 

Parkering kostar 400 kr. Det kostade 500 på Ingarö. Det går att parkera på gatan om man håller koll på städdagar men det här är närmare mitt hus och väldigt värt de 400. Det finns också garage men jag är osäker på om min bil ens kommer in, och funkade det att stå ute den här vintern så gör det nog det nästa också. 

Igår var vi på Ulla Winbladh och hade sådan tur att när vi skulle ses utanför Åhléns sprack det upp och det blev promenadväder efter att ha snöat och regnat från alla håll. Så himla mysigt.

De hade ordnat så vi kunde sitta med barn, hund och barnvagn i ett hörn. Väldigt trevlig personal som var gulliga mot de små. Det räcker ju för mig. 

Mio var på strålande humör, åt och skojade. Han sträcker ut armarna mot mig och då blir jag glad såklart. Men han är tung och att bära runt på honom är för mig omöjligt. En liten stund går men sedan får en stark förälder ta över.







Vi skildes åt utanför Dramaten och när Selma förstod att jag var på väg bort, skrek hon så högt att folk vände sig om. Det var ett förtvivlat skrik och hjärtat brast ju nästan. 

Pluttan, det är svårt när vi skiljs åt ute. Inne går det mycket bättre. När jag lämnar henne till dem i Solna är hon inte ledsen alls. Men nu hade hon varit hos dem ett par dagar och hade säkert inbyggt i sig att eftersom jag kom så skulle hon följa med mig, inte dem. 

När Mio kom hem till Solna blev han varm och plötsligt från ingenstans hade han 39, 2 i feber. Han som hade varit så pigg och glad. Farmors hjärta. Hoppas att det är något som snabbt går över. 

Idag ska jag på 70-års uppvaktning av en gammal väninna, på ett hotell en kvart härifrån. Från 14-18 står det i inbjudan, och antar att man får komma när man vill. Jag planerar att vara där vid 14-tiden ändå. 

Just nu är det väldigt fint väder i Farsta, men det ska väl gå över tror jag. 

Typ så, påskdagen 2026. 



Inga kommentarer: