med ström kan göra en så stor skillnad. Min stackars axel är, peppar peppar, så oändligt mycket bättre. Jag har lite träningsvärk, men inte den där djupa riktigt onda. Jag ska inte vara rädd för att röra mig, men heller inte överanstränga det som är på väg att läka.
Torsdag, och idag är det fullt ställ precis som resten av helgen och måndag och halva tisdag, innan jag packar ned det jag behöver för onsdag-fredag i London, och drar till Solna med lilla Snorp och vidare till Arlanda. Det blir ju nästan 3 hela dagar eftersom jag reser så tidigt och det är kort flygtid. Jag landar redan kl 8.55 och då har vi väl dragit tillbaka tiden en timma har jag för mig.
På Heathrow tar jag tåget till stan, det funkar finfint och sedan tar jag en taxi från Paddington station. Jag har åkt tunnelbana och buss där också, men det behöver jag inte den här gången.
En gång glömde busschauffören att säga till var jag skulle gå av när jag som enda svensk var på väg till en europeisk konferens på ett hotell utanför Heathrow där en massa människor samlades för att prata om KAFFE.
Jag hade bara en privat mobiltelefon på den tiden, detta var i begynnelsen så kanske till och med en kontantkortstelefon. En Ericson, vill jag minnas. Anyhow, den funkade inte utomlands. Jag hade inte råd att ta taxi, så buss var det enda färdmedlet för mig.
Well, jag kom fram till sist, typ två bussar senare. Vid det laget var jag nästan efterlyst.
I alla fall: Jag landar seeeeent på fredag. På lördag måste jag jobba igen för på söndag ska jag på dop mitt på dagen och då hinner jag ingenting i manus. Sedan har jag bara en vecka kvar av redigering den här omgången, så det brinner nu faktiskt.
Vi har en titel och ett omslag. Omslaget får jag inte visa än, men titeln på del 3 är: Det ingen ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar