Gårdagens farmoruppdrag

gick strålande. Men den underbara glada ungen hade inte störra lust att sova. En timma, sedan var han nöjd med soveriet och ville hellre vara med farmor och Selma.  

Så han satt på golvet i hallen med pappas sko i handen när de kom hem, fem timmar efter att de hade åkt. Han fällde inte en tår och gnällde inte en sekund. 

Selma ligger vid huvudet. 

Idag är jag trött i kroppen efter att ha burit, lyft upp och ned, krupit på golvet och ansträngt mig på helt nytt sätt i fyra timmar (han sov ju en av dem).

Nästa barnvakteri är den 30e, men då hoppas jag att han somnar innan de går hemifrån. Vi får väl se. 

Kom igång sent med jobbet idag så nu slänger jag mig över det igen, tjingeling!

Då har jag bokat hotell på Arlanda på nyårsafton.

 Om jag ångrar mig går det att avboka fram till 18.00 samma dag, vi får väl se om det "provskjuts" raketer runt här och hur hon reagerar i så fall. 

Från vardagsrummet

Från sovrummet

Det vore fantastiskt att se fyrverkerier från vår lägenhet,  men tror att hon blir otroligt rädd. 

Förra året var hon orolig på Ingarö och då var smällare och raketer inte i närheten av vårt område, plus ordentligt tätade fönster. Jag hörde dem inte ens, men det gjorde hon.

Då kan jag bara tänka mig hur det är här. 

En granne sa att man skjuter på mycket på ängen nedanför husen och vår lägenhet vetter åt andra hållet, men det är ju inte direkt täta fönster här och jag tror att det är full fart från andra hållet också.

Vi kanske ska testa i år och åka till Arlanda nästa, om det inte fungerar? Vi får se. Nu har jag ett rum till oss i alla fall. 

Idag är arbetsdag fram till 12.30 då vi åker till Solna. Jag ska shoppa ett par timmar och sedan ska vi ju, Selma och jag, passa Mio.

Tjohooo!

Idag har jag tydligen tagit ledigt.

Desto mer jobb i morgon innan jag ska till Jonathan och passa Mio. 

För första gången ska jag lägga honom också. Det blir ju intressant att se hur det går. Plus hur det går för Selma, förstås, som måste stå ut med att jag till hundra procent fokuserar på Mio. 

Han är lite liten för att jag ska vara en helt bekväm barnvakt än, det blir onekligen lättare när han blir äldre. Jag ska vara där redan klockan 13 och lämna Selma så att jag kan handla julklappar innan barnvakteriet. 

Föräldrarna ska åka till Uppsala och se på Filip & Fredrik och ta tåget redan klocka 17.15. Föreställningen börjar kl 19, håller på i typ 1,20, så de borde kunna vara tillbaka kl 22. 

Men så kul för dem att göra något för sig själva, och nästa gång det är dags är dagen innan nyårsafton. Men då hinner de nog lägga Mio innan de går ut och äter Linneas födelsedagsmiddag. 

Idag har jag skruvat upp svinsnygga krokar på väggen i sovrummet och jag har monterat skostället till klädkammaren. Det går inte fort men en liten grej i taget blir klar. ÄÄÄÄLSKAR sovrummet, tycker att det har blivit så himla fint och mysigt. Mattan under sängen gör verkligen massor. 

SÅ snygga. Här ska kläder jag klär av mig innan sänggående hänga plus morgonrock. 

Badrummet återstår. Jag två stora påsar med grejer liggande i hallen. Ett projekt för den här eftermiddagen om jag tar mig ur soffan.

Tavlor återstår. Det ska jag också ta tag i men inte nu, inte innan jul. 

Vad mer återstår? Rosa rummet. Jag vill bli av med garderober men vet inte hur jag ska organisera det istället. 

Gardiner återstår! Jag skulle ha borrat upp en stång i sovrummet, men det fick räcka med krokarna och att byta lakan idag. Det är ju svinmycket lakan till en dubbelsäng! Jag ska skaffa lakan som passar en höj och sänkbar med dubbelmadrass (med sprund). Just nu kör jag med två, vilket inte riktigt passar. 

Där har vi det! Lördag 20 december. Bra dag, så här långt.

Så kul att redigera!

Äntligen igång på allvar. Coachingen är över för i år och jag har en sak att fokuksera på. Det är vad jag behöver när jag går mot målet, 7e januari. 

Än så länge idag har vi varit ute, satt på lite värme, Selma har ätit och jag försöker få något gjort med en småskraj hund bredvid mig. Det knakar från fönstren eftersom det blåser och det tycker hon är läskigt. Pluttan.

Igår lämnade jag henne en liten stund igen. Hon ville inte gå ut och då gick jag iväg själv med skräp till soprummen. Inga pip innanför dörren. Vet inte hur lång tid jag var borta, men säkert inte mer än 10 minuter. När jag kom tillbaka gick jag genast in för att se var hon befann sig och då kröp hon fram från sin plats under kökssoffan. Superbra, ju! Den har verkligen blivit den plats för henne som jag hoppats på. På Ingarö låg hon ju alltid under den gröna när hon ville vara ifred. 

Irriterande: fortfarande ont på ena insidan av halsen. Känns när jag sväljer. Ingen ömhet på utsidan. 

Irriterande 2: blir provocerad av folk (inte många, men ändå) som vill att jag ska fortsätta skriva feelgood för att de "gillar det bäst." Om ni försörjer mig kan jag skriva precis vad som helst, har jag lust att säga. 

Typ så, när jag ska skriva till det spanska hotellet och önska mig ett rum med utsikt över en av poolerna. 

Buenos dias!

Nu är det då torsdag,

 och jag har kontrollerat det för att inte återigen vara på fel dag.

3 saker händer denna dag. 

1. Klockan 10-11 är jag coach.

2. Det ska komma grejer från Ikea som jag inte kunde åka dit och köpa i helgen: gardinstång (och upphängningsgrejer till det), rullgardin (inte för att det behövs nu, men det ljusnar snart igen, mina vänner), besticklåda och sorteringskärl. 

3. Jag fortsätter redigera där jag lämnade det igår och hoppas att det går lika bra idag. Jag ska helst ha passerat hälften på söndag. 

Igår kom mina sängbord och herregud vad nöjd jag blev! Perfekt höjd, äntligen lite yta att ställa alla mina sängdutter på (vatten, handkräm, telefon, lypsyl, nässpray, näsdukar till exempel. 

Med de nya lamporna (och gamla plastväxterna) blev det så fint, mycket finare än vad som går att dokumentera. 

Nu skulle jag vilja få upp en spegel över sängen (en som jag har burit med mig från hem till hem, oftast har den stått i hallen) och ett par hyllor (behöver ett par nya), samt ett par krokar att hänga upp mina kläder och morgonrock på (har jag beställt), sedan är jag KLAR!

En vacker dag skulle jag nog också vilja ha tv:n på väggen. Det är förfärligt trångt i rummet och igår när jag skulle dammsuga var det otroligt knepigt. Det är ett pyttelitet rum med en gigantisk säng (en vanlig dubbelsäng, men herregud vad den ser stor ut i rummet), det går inte att komma ifrån hur fint det än är. 

Men sånt får ske efter januaris utgång i så fall, just nu är jag ... nöjd! (Fast det har jag sagt många gånger och VIPS har jag tagit tag i det jag skulle tagit tag i om ett halvår.)

Rykten från Ingarö säger att nu har nästa person flyttat in i min lägenhet (den tyckte jag ju alltid om, bara jag slapp att gå ut). Hoppas att den personen är snäll mot min bästa granne!

Jag är såååå glad över att vara tillbaka i Farsta igen. 

Paristavlan ska upp på väggen över vita skänken, det får bli när jag är i borrtagen framöver. Den väggen är i betong. 

Vi behöver ta nya tag med ensamträningen. Igår fick hon panik när telefonen ringde (leveransen av sängborden stod vid entrén 15 trappar med) och jag rusade mot dörren. Hon sprang efter mig och skrek och hoppade på mig. Det gick för fort och hon var liksom inte alls med på vad som hände. Så klart fick hon följa med, annars hade hon varit traumatiserad för evigt. 

(Jag är o-stressad nu och då är jag en helt underbar matte, vill jag bara säga. Pedagogisk, lugn och en fröjd för varje liten Selma).

Nästa gång ska vi göra det försiktigare. Hon ska var promenerad, få lite att äta (äter hon upp medan jag är borta är det ingen fara med henne). Jag får inte glömma att hon är tränad redan, att det bara är med mig som det inte har tränats. Igår sa kloklipparen att jag ska vara borta en stund, 30-45 minuter, så att hon hinner lugna sig själv. Det är också tipset som hundcoachen ger, sa Jonathan häromdagen (eftersom han vet att jag gillar hundcoachen, han är smart, min son). 

Där har vi det. Torsdag 18 december. Bra dag, så här långt. Om tre veckor åker jag till Gran Canaria. 

I morgon är jag helt bra,

 idag nästan.

Jag har hämtat Selma, paket som annars skulle skickas tillbaka, tagit emot en matleverans, ätit mackor och gröt, varit hos kloklipparen och vänt pga att det var i morgon vi skulle dit, köpt lampor till sovrummet eftersom sängborden kommer i morgon (har bara ett och jag vill ha två likadana). Jag har packat upp min kikare och den är livsfarligt bra. Om jag vill kan jag titta rakt in till folk och se exakt vad de pysslar med. Så för att inte vara odräglig har jag istället riktat den i fjärran och försökt förstå hur långt jag ser. Kaknästornet på Djurgården vet jag ju redan men resten är jag inte säker på.

Morgon dagen efter, och vi tar kaffet i köket. Selma biter på samma ben som igår. Det är ju inte som om hon äter upp dem. Och kommer hon ned en bit är jag jag rädd för att hon ska sätta dem i halsen, och då får hon hellre ett nytt. Jag sköljer toppen med hett vatten innan hon får det, det blir lite mjukare att gnaga på då inbillar jag mig. Hon är inte ett dugg vaktande på varken leksaker eller mat, så jag kan bara ta ifrån henne allt utan protest, vilket är skönt. Enda gången hon säger ifrån är om jag skulle försöka lyfta upp henne när hon lagt sig tillrätta någonstan, då morrar hon. Alltså gör jag aldrig det. Måste vi gå någonstans då, lockar jag istället upp henne på benen. Till och med med godis om det skulle behövas. Ibland måste man ju bara iväg. Godis funkar alltid. 

Ovanstående var igår. Nu är det ett halvt dygn senare, Selma och jag har sovit i ÖVER nio timmar och denna dag är en över 110% arbetsdag. Exakt tre veckor till deadline och jag måste jobba varje dag framöver utom julafton, om jag så ska gå upp klockan sex och i alla fall få två timmars jobb gjort.

Från kökssoffan. Fördel stoooor tv (77 tum). Älskar att alla människor numera har tv utan att skämmas. Herregud vad trött jag var på alla dessa lägenhetsbilder (på Hemnet) utan tv, där tv-bänkar hade fått vaser och löjliga tidningshögar på sig istället inför fotograferingen. Vad var det för trams? 

I am a proud tv-tittare!

Bra då att jag känner mig återställd. Jag har lite ont i halsen när jag sväljer och örat på samma sida känns lite bökigt, men det är inget nytt efter magsjukan, jag hade det veckan innan också, och varför har jag inte en aning om. Det är väl någon förkylning av någon slag.

Däremot är armen helt okej igen och det är jag så tacksam för.

Och när vi ändå är inne på sjukdomar:

Hörde av mig till SÖS igår och frågade om mitt mammografiresultat (en månad sedan) och fick svar att det inte var klart. Två veckor står det på deras hemsida. JAJA, det kommer väl. 

Egentligen är jag inte orolig.

Men.10% av alla kvinnor får bröstcancer och jag har aldrig trott att jag skulle ha mer tur än den tiondelen. Det betyder dock inte att jag oroar mig. Vad som verkligen skulle få mig orolig vore att få veta att jag har en farlig tumör och att operationen av en eller annan orsak skulle dröja. 

På Hellbergs sida har det nästan inte funnits någon cancer alls, varken mamma, mormor eller morfar, men på min "pappas" sida desto mer tydligen. Min pappa dog av prostatacancer, en bror av i cancer i ett öga. 

Idag kommer nattduksbord från Möbelkungen (monterat och klart, tack så hemskt mycket) och vi ska klippa klor.  Det är allt, utöver att jobba. Tjohoo!

När jobbet är klart ska jag fundera på vad jag ska ha på väggen ovanför sängen. Så kalt som det är nu kan jag inte ha det, det saknas något. Men jag vet ännu inte vad. Tavlor, en hylla, eller vad?

Här är ett exempel på bilder jag har googlat fram. 

Visst är det fint? Den här sängen är betydligt lägre, rummet lite smalare, men inte mycket. 

JUST DET, jag har ju årets sista coaching idag, det är ju torsdag, för bövelen! Tjohoo, tur att jag kom på det!

NEEEJ, det är onsdag! Haha, jag är såååå dagvill efter sjukhelgen.

Så jag tillbringar min efterlängtade lediga helg

i sängen, med magsjuka. 

Fast ska jag nu få det är det förstås bäst att Selma är i Solna.

Mio fick det först i fredags och jag där och pussade på honom (vi visste inte då att han var magsjuk, för tänder gör ju också att magen blir lite upprörd och att de får feber), men vi förstod det när han kaskadkräktes, lilla hjärtat. Så jag tog med mig Selma hem igen och åkte tillbaka med henne på lördagen när han mådde bättre. 

Natten till igår var det min tur. Och jag har väl aldrig varit så sänkt som jag blev av det här, jag var vaken i 30 minuter max och sov i en timma, och så höll det på prick hela dagen, kanske vaken en timma i stöten till sist. 

Nu vaknade jag strax efter 4 (vet inte när jag somnade), har fortfarande 38 i feber och tog ett par värktabletter (OCH en muskelavslappnade pga har legat i ett dygn). Jag har druckit en liten kopp kaffe för att slippa koffeinbristhuvudvärk, har ett stort glas av resorb stående framför mig och jag antar att jag kommer att bli bättre under dagen. 

Kanske kroppen passar på nu att sova igen all sömnbrist från de senaste månaderna? Inte för att det hjälper mot ny sömnbrist, men då börjar man i alla fall en ny hög.

Jag har inte varit magsjuk sedan Jonathan var liten, men det har varit värre med mattheten än att kräkas. Jag minns inte att man blir liksom så "sjuk" av det. 

I helgen skulle jag ha jobbat, var tanken, men av det har det alltså inte blivit någonting alls. Kanske piggnar jag till av mina piller och kan jobba senare idag. Selma ska jag hämta i morgon, tack och lov. 

Det var dagens lite äckliga rapport från Farsta, tjohoo. 

Pluttilutten

 blev magsjuk igår, och det förstod ingen av oss förrän han kaskadkräktes. Magen hade varit risig hela dagen men han får ju tänder nu så föräldrarna trodde att det berodde på det. Lite feber, hade småkräkts under dagen, men det kan ju också hända med bebisar.

Så jag packade in Selma och hon fick följa med hem igen. Det är ju det enda jag kan hjälpa till med när Mio är sjuk. Möjligtvis får hon komma idag istället, vi får se vad de svarar. Natten har i alla fall varit lugn, inga mer kräkningar. 

När vi kom hem igår hade någon parkerat på mig plats! Tyvärr är inte ens regnummer kopplat till platsen, så parkeringsbolaget vet inte att det står någon felparkerad.

I morse hade de vänt på bilen, så det var inte ens en tillfällighet att de stod där just när jag råkade komma hem igår kväll. 

Så nu ska jag ut med en LAPP! Under tiden står jag i Farsta centrum, men det får man inte göra mer än två timmar gratis. Jag vill faktiskt ha min parkering som jag betalar för. 

Garage vill jag absolut inte ha. Någon sa häromdagen att en råtta hade funnits i hennes garage, och sedan löpt över till den andra (alla har varsin port men innanför är det bara nät som skiljer platserna åt). Det finns mycket råttor i Farsta, men jag har ju ingen lust att se dem vid min bil. 

Så nu ska vi på en promenad igen och se om bilen är kvar och om den är det försöka flytta min från centrum. GRRRRR.

Flera timmar senare är Selma i Solna, Mio har fått åka en sväng till sjukhus för att han har kräkts igen. Nu har man gett honom vätska där och han fått behålla det, så de är hemma igen. Han är i övrigt pigg och glad. 

Jonathan var hemma med Selma och jag stod (och står) förstås resklar om hon behövd/behöver hämtas. 

Elementet står mitt i dörröppningen. Någon värme har vi fortfarande inte fått. På nätterna går det bra för vi har väldigt tjocka duntäcken, Selma och jag. 

Det är mörkt och mysigt i mitt tv-hörn. Min lilla kamin från Rusta står på mest hela dagarna. 

Peppar peppar

 Inget från armen inatt eller idag. Och, trumvirvel, jag har sovit i ÅTTA timmar.

Det ser stökigt ut men det gör det inte i verkligheten. 

Alltså, kolla den här tulpanbuketten jag fick av Simona. Älskar tulpaner, särskilt de julröda. 

Tanken var att skjutsa Selma till Solna nu på morgonen, men det funkar bättre för mig att hon är hemma. Hon är snäll, de som kommer hit är allihop hundmänniskor. Jag kör henne i eftermiddag istället så hinner jag också träffa Mio. Det går så galet fort nu och jag vill inte missa flera dagar för snart går han, börjar skolan och tar studenten, så i eftermiddag ska jag hänga med honom och med hans föräldrar. 

Jag har börjat samlat ihop skräp som måste bort och ska låta det bli dagens ensamträning för Selma. Jag måste till soprum och till mitt källarförråd som nu är fullt. I mitten av källarförrådet tronar mitt vita skåp och jag får nog ge upp det. Det kommer aldrig att komma in här, för den här lägenheten är full! Tyvärr gör det att förrådet också är fullt, för skåpet går inte att vrida och det täcker golvyta som jag hade kunnat organiera mycket bättre om det inte stod där.

(Update: Selma var inte cool den här gången utan ylade på insidan dörren medan jag väntade på hissen med alla sopor. Jag gick ändå, det fanns inget att välja på för det är tusen gånger värre för henne att gå med och bli fastbunden. När jag kom tillbaka, efter kanske tio minuter var hon i köket och jag skulle tro att hon hade somnat, men det vet jag inte. Hon blev glad, men inte helt vild – och sekunden senare var allt som vanligt igen.)

MEN, skåpet är inget jag tar tag i den här dagen, inte ens nästa. Jag tänker att det är en bra grej i vår, kanske. Så länge ska jag trycka in en matta (mina mattor återanvänds alltid, utom de som Selma kissat på för dem slängde jag nu) och en klappstol om jag någon gång får väldigt många gäster. Här i lägenheten står de i vägen. Någonstans har jag också förlägningsskivorna till bordet men minns inte var. I förrådet, bakom det vita skåpet, om jag har otur!

Idag blir vi 4 till lunch och jag har 8 platser, så några förlägningar behövs inte idag, tack och lov. Men någon gång vill jag fylla bordet med gäster, 12 är nog max. Jag älskar mitt stora bord. Det gör det förstås lite trångt men det är det värt. Och förresten måste jag gilla trångt för minsta lika glipa av golv och vägg har jag ändå en förmåga att fylla.

Häromdagen packade jag upp min rosa klocka, en dyr sak som jag köpte som present till mig (tillsammans med den lika dyra lampan, förstås, jag är grym på presenter!) Klockan går att ställa i ett stativ och innan jag hittar dess rätta plats på  väggen får den stå i det. ÄLSKAR den!

Bokstäverna ser lite suddiga ut på bild, men de är knivskarpa. Jag har sett den här typen av klocka i flera år, inte minst den största som nog är bortåt en meter och är svindyr (den här är 45 cm och inte billig, men om man jämför med den stora så ...). Just den rosa är en limited edition som ju passar perfekt här hos mig. 

Om exakt 4a veckor befinner jag mig på Gran Canaria, om allt går som planerat (det går väldigt många sjukor just nu, ju), på mitt absoluta favorithotell. Som jag längtar! 

Jag har Cypern och Protaras som favvis när det gäller bad, för inget havsbad har någonsin varit varmare och renare än det, men när det gäller hotell så slår det här alla. 

Morgnarna är kalla som tusan när man går (ute) till frukosten (där man kan sitta ute om man vill), så det behöver jag packa för. Jag har en rosa, perfekt, jacka för det. Och så byter man om från shorts till middagen, och det behöver jag också tänka på. Då är det inte kallt, för jag är ju dessutom tidig som tusan. Det finns två sittningar och den sena är alldeles för sen för mig, såklart. 

Hoppas hoppas att det blir fint väder. Det kan man inte riktigt veta i januari utan bara hålla tummarna för. Det räcker med två timmar sol per dag för min del, ju. 

JAJA, hur det än blir så blir det bra. Jag ska påbörja bok 3 i serien (medan bok 2 har återvänt till redaktören), och det ska bli ett sant nöje. Deadline är i september, men jag levererar gärna tidigare om jag kan. 

Typ så, fredag den 12e. Bra dag, så här långt. 

Inga värkmediciner igår kväll,

 och hade ont när jag vaknade. Men nu helt okej. 

Idag ska jag ha det coachsamtalet jag trodde att jag skulle haft igår. Jag ska dra en dammsugare och dammtrasa över hemmet eftersom jag får lunchgäster i morgon. Mellan 17-19 kommer Ica (tror jag) och det som blir över ska jag ägna åt manus. 

En granne kommer hit och hjälper mig med ett fönster som inte är riktigt stängt. Det ven från det igår när det blåste men jag fick bara inte ned kroken och Selma var rädd och kröp upp i mitt knä

Alltså, byta fönster här uppe kan inte vara lätt, men jag antar att det är nödvändigt snart. Det finns sprickor i fönstren och det är väl ett tecken om något. Man inspekterade tydligen fönstren på de tre övre planen strax innan jag flyttade in, men vad man kom fram till vet jag inte. 

Jag har ju fortfarande ingen värme så det är ju också något som måste fixas. Särskilt om det ska fortsätta BLÅSA IN!

Det är en lite av en B-lägenhet det här. Tur att den är så fin och göllig. Numera också den finaste i huset. Nä, det finns säkert finare, men nyare badrum och kök. En nyinflyttade på våning 13 renoverar också. Tror att den var HELT i orginal från 1960, skulle vara kul att se hur mycket de har gjort. 

Det är svårt att veta hur det ser ut hemma hos andra för det finns 60 lägenheter i huset och jag har bara varit inne i en av dem. 

Jag träffade en farbror, 78, från veteranpoolen som var där och målade. Han kunde inte sluta jobba, pensionen var för dålig. Men bra ändå att man har möjlighet att jobba om man kan och vill, tycker jag. Han var en svennebanan, borde rimligtvis få en hyfsad pension om han inte har valt att jobba svart genom åren. Jag tror att många män, särskilt hantverkare, har gått i den fällan och jag tycker inte synd om dem. 

Själv hoppas jag ju kunna jobba i all evighet, amen. 

Jag har två fakturor kvar att betala från flytten: golvläggningen och toainstallationen. Men nu är i princip mina ROT och RUT slut, jag får in toainstallationen också, men har sagt till om golvläggningen att de inte får dra av 50% på  arbetskostnaden på fakturan, för det finns det inte längre utrymme till.

Är man två dubblas ju summan men är man solokvist får man göra avdrag upp till 50 tusen på ROT och 25 på RUT. Extra förmånligt just i år, för då höjdes avdraget till 50%. Nästa år är det som tidigare år, 30%, och det är där min golvläggning landar. 

Det är när man betalar fakturan som styr, inte när den är utställd. 

Typ så, denna torsdag den 11e december. 

Min lilla familj i Solna åt Nobelmiddag hemma igår och följde tv-sändningen. Det var förrätt, varmrätt och dessert. Och så fick jag en bild på en glad Mio. Hans allra första tand har brutit ut och han hade en tandborste i munnen. 

Jonathan fick inga tänder förrän han var ett år och tappade inte sina första förrän han var runt 8-9, så vid 16 fick han dra ut mjölktänder (flera kindtänder) för att få upp den nya. Alltså är det bra att Mio får sina nu vid 10 månader. Genomsnittet är tydligen 6-8 månader. 

Jonathan har aldrig haft ett hål, och jag tror inte att Linnea har haft det heller. Jag borstade hans till han var 10 (jag knöt hans skor också ...) för det var det man sa att man som förälder skulle göra. Jag gjorde som jag blev tillsagd med sånt. Hur rekommendationen ser ut numera vet jag inte. 

Men hur sött? 

Tog piller igår kväll,

 ingen värk i natt. Sov i den hårda av sängarna, på sidan, med armen vilande på en kudde. Att sova på den sidan som gör ont är inte skönt så jag testade inte ens det i natt.

När jag hade FS i andra axeln sov jag inte på vänster sida på två år. 

Min mamma blev, troligtvis som enda människa i världen, frisk genom att gå till doktorn som hävdade att hon hade en frozen shoulder. Nu kan ju flera saker leda till en frusen skuldra, inklämningar inte minst. 

Och för att inte röra ihop tillstånden så heter varianten jag hade Adhesiv kapsulit. Den går inte över för att man går till doktorn. Det tar för samtliga ungefär två år. Det kan ta längre tid om man har diabetes (1 el 2).

Jag var hos två läkare när jag hade min: först på vårdcentralen för att få en röntgen som visade att jag – precis som de flesta människor har – hade atrtos. Adhesiv kapsulit syns inte på en slätröntgen. Det är för att utesluta något farligare som man röntgar ... innan man kommer till en ortoped, som med ultraljud konstaterar att ledkapseln är inflammerad och förtjockad. Det är det som gör att axeln fryser fast intill kroppen. 

Man kan operera, bryta upp ledkapseln, men resultatet är osäkert och det är inte ett förstahandsval.

Varsågoda för lektionen.

Jag håller så tummarna för att det inte är det igen, utan en förslitning efter flytten, eller något liknande. Om högra axeln skulle frysa vet jag helt ärligt inte hur jag ska kunna vara ensam med Mio. Ont kan jag leva med men med axeln frusen är ju armen omöjlig att röra och använda.

Nu till något roligare: jag ska jobba, tjohej. Det står nästan inget kvar i hallen, mer än böcker som ska slängas, så efter att jobbet är klart i eftermiddag (har också en coaching mellan 14-15) ska jag sätta upp lite fler lådor i klädkammaren. 

Målet för dagen är 15 sidor. 

4 veckor till deadline, 28 dagar, minus 5 för diverse, så 23 dagar. Det kommer att gå. I helgen är Selma i Solna, från fredag till måndag, och då fortsätter pysslandet. Bland annat med att köpa ett väggfäste till tv:n i Rosa rummet, nu när det är klart. Tv:n där är inte tung, så får jag bara veta exakt hur man gör borde jag kunna sätta upp den själv. Alternativt hämta assistans från Solna.

 

Sedan fortsätter jakten på sängbord. Jag har hittat ett par begagnade som är fina, men som är snäppet för dyra. Jag letar vidare, helt enkelt. De ska allra helst vara bruna, lite rustika, och gärna rätt stora (typ 40 cm) med tanke på att jag nu har utrymmet vid varje sida av sängen och vill skapa MYS. Alltså ska de också ha rätt höjd, 70 cm. Jag ska också borra upp krokar i sovrummet och i hallen. OCH göra något över sängen, vad det nu blir. Hyllor, spegel? I don´t know. 

Tavlan ska upp på väggen.

Här saknas något. Grönt, tror jag. Får se vad jag kan hitta hit. 

Utsikt från min skrivplats vid matbordet. Här är ju grönt så det räcker och blir över.

Bra plan. Redigering och pyssel (och SOL för bövelen). Det kommer att hålla mig sysselsatt hela helgen.

04.30.

Väldigt ont i överarmen som blev bättre när jag istället gick upp. 

Ett välkänt ont, tyvärr. 

Det är tio år sedan min frozen shoulder i vänster och jag trodde att risken var över, att den högra skulle klara sig. Det är ingen sjukdom man vill ha en gång till. Plus jag är 63. Det vanliga är att man är mellan 40-60. 

Och än vet jag ju inte vad det är, det kan ingen annan säga heller än så länge, det är för tidigt för alla fysioterapeuter och läkare att ställa någon form av diagnos. Det måste till stelhet för att kunna säkerställa och det kan ta ett tag innan det träder in (om det nu är FS).

Jag minns ju mina första "zingers", den extrema smärtan som utlöses av en hastig rörelse. Den allra första kom på Cypern. Jag skulle ta ett simtag och fick en plötslig stark smärta av rörelsen, men den var ingenting mot vad jag fick någon månad senare när jag skulle svinga en golfklubba. UPDATE: jag snubblade och ramlade, tydligen enligt braig blogg. Men vi var på en minigolfbana, det minns jag rätt. 

I alla fall: Då trodde jag att min arm släppte från axeln och ramlade av. Jag föll ihop på marken så ont gjorde det. Kuriosa: dåvarande pojkvän var med. Han tittade med förakt på mig. Han hade i flera månader sagt att jag måste gå och få akupunktur och jag hade inte lydigt gjort som han sa (bra där, Åsa) och missnöjet när jag inte följde hans (väldigt många) oombedda råd var tydligt. Till och med när jag låg på backen och hade så förtvivlat ont. 

Efteråt gick jag till en naprapat jag gått till tidigare, som sa att det ev kunde vara e Frozen shoulder. Idag vet jag ju att den där "zingerssmärtan" är en väldigt god indikation och den kommer ju innan själv "infrysningen" av axeln har satt igång på allvar. 

Jag gick i alla fall tillbaka till mina grupper på FB och där fanns flera som sa att det hade gått 7-8 och till och med10 år mellan första och andra. 

Risken för att få det i  båda är högre om man har diabetes eller någon sköldskörtelsjukdom, men jag har ju bara min kära psoriasis, även om det ligger i samma autoimmuna låda. Det tycks ha med hormoner att göra, i alla fall i de fall som inte kommer från trauma (från ett fall, en operation (armarna rakt ut), etc)

Nu har jag i alla fall tagit piller och så fort man kommer upp känns det bättre. 

Under förra omgången kunde jag jobba ordentligt, då satt jag i soffan med armarna rakt ned, det gick finemang, faktiskt. Tror jobbet var min räddning, för jag var ju inte ute bland folk, det vågade jag inte när smärtan var som värst. 

Så jobbet funkade. Det var svårare att köra bil, klä på mig, tvätta håret, städa, gå på toa, tvätta armhålan var omöjligt. Jag byggde en lång borste, som jag petade mig med, mins jag ... Jag minns också att jag ändå tyckte att jag hade sådan tur som har ett jobb jag kan sköta hemifrån, i morgonrock. 

Och får jag tillbaka det så det ju exakt det som är turen mitt i eländet. Plus att det finns värre saker. Mycket värre saker. 

Men få som gör ondare. Fast axel nummer två är lättare, säger de som har haft det. 

I så fall hoppas jag på det, för smärtan var rätt olidlig emellanåt. Och förloppet så långdraget. Jag tror att det tog ungefär två år från första smärtan till att armen var näst intill återställd. Jag började träna i mars året efter att det bröt ut på riktigt, 10 månader efter det där badet i Medelhavet, och kunde inte röra armen alls, men två månader senare kunde jag sätta den i midjan extremt hjälpligt, hela kroppen lutade, men jag gjorde det och började gråta på golvet. Det var det första riktiga tecknet på att axeln var på väg att tina upp. 

Jag är fortfarande inte 100, det blir jag aldrig, däremot har jag inga alls problem dagligdags. 

Summasummarum: tummar behöver hållas för att det här är något övergående efter en tuff flytt. Jag ska medicinera mig med det jag har i några dagar i alla fall och försöka vila armen/axeln så mycket det bara går. Pyttelite återstår att flytta till förrådet och slänga. 

Det jag gav till mig själv förra gången var städning från en städfirma, resten klarade jag själv. Och Selma kan jag väl hålla i vänster. 

En plan känns bra att ha, oavsett hur det här utvecklas. 

Nu ska jag gå tillbaka tio år i podden. Vilken ynnest att ha det mesta nedskrivet. 

Nu är samma installatör som misslyckades med förra installationen tillbaka, får väl se om han fixar det eller inte. Jag är inte övertygad. 

Och så är jag hungrig, men vill inte laga min älskade gröt (är just nu havregrynsgrötsbesatt) när han är här. Selma har lagt sig under soffan. Tror hon tjurar för att hon inte får vara med och laga toan. Alltså, hon är världens bästa vakthund eftersom hon skäller om någon kommer, men i samma ögonblick personen är inne är hon ENBART en social hund som hoppar och är glad och ska klias bakom örat. 

Att inte få hänga inne i lilla toaletten och se vad som försiggår där är ett hårt slag. 

 

Måndag.

 Klockan ringde kl 5.50, pga matleverans någon gång mellan 6 och 8. Selma sprang genast och hoppade upp i köksfönstret där jag har byggt en tron åt henne, eftersom soffryggen inte når upp till fönstret. Fönstren här sitter högre än de gjorde på Ingarö.

Långsamt verkar vi båda förstå att vi faktiskt bor här nu. Jag kan jobba (hurra) och Selma verkar kunna slappna av. Igår lämnade jag henne ensam i en hel kvart, typ, medan jag gick till soprummet, och hon pep inte ens när jag stängde dörren. Möjligtvis för att jag bar på grejer när jag gick, för det är det värsta hon vet. Jag har mycket att bära till soprummen de närmaste dagarna så det bli toppenträning.

Jag tror att hon la sig medan jag var borta, för när jag kom in och hade tagit av mig ytterkläderna så kom hon ruskande på sig och var glad, men inte galet glad. 

Hon är ju faktiskt ensam då och då hos Jonathan och Linnea, betydligt längre än en kvart, så hon kan ju. Det är jag som får ont i magen. Men nu är vi här i Farsta och jag har bestämt mig för att vi ska träna, både hon och jag. 

Idag är det bara jobb med manus, men i veckan har jag också 3 coachingssamtal. På fredag ska jag bjuda min förläggare och mina agenter på lunch. Jag hoppas kunna lämna Selma innan dess (det är Jonathans helg med henne), men annars får hon helt enkelt vara med. 

Roligare inlägg än så här blir det inte idag. När jag är ledig senare ska jag leta efter nattduksbord (begagnade på Blocket) och ett par lampor. När jag är hundledig i helgen ska jag fixa gardinstänger. 

De som finns här, som löper i taket, är inte min grej alls plus att de inte funkar. Så jag måste ta ned dem på något sätt men är lite rädd att de drar med sig färg från taket. De har suttit där sedan 1960 ... och något tak ska inte målas nu, inte på många år helst. Men jag kanske kan måla det just där om det behövs. Vi får se.

Små projekt framöver: hyllor ska upp över sängen, tavlor ska upp lite här och där, grejer ska till förrådet i källaren. Jag måste nog borra vilket jag inte gillar men behöver träna på såklart. Jag har en grym borr. Min utmaning är hyllor som kräver flera borrhål bredvid varandra i exakt samma höjd (betongvägg). Tavelhål kan man ju mer höfta (vilket råkar passa mig alldeles utmärkt).

Nu har maten kommit, vi har tagit första kissturen (vi går utanför dörren, det räcker så här dags) och Selma har ätit frukost.

Elen har återigen gått, pga diskmaskin och elektriskt element på samtidigt, och jag ska strax börja jobba!

Måndag. Bra dag så här långt.

Det svarta på golvet mellan vardagsrum och kök är sopsäckar. Golvet har en glipa, pga nygjort på ena sidan och gammal på den andra, och i den glipan ligger mycket skräp, typ murbruk och sånt och mer än en gång har jag kommit på Selma med att plocka upp saker därifrån. Så nu får det ligga något där fram tills att vi gör köksgolvet.

Reminder: i morgon klockan 7-7.30, typ, kommer någon och fixar min gästtoalett som inte fungerar, ju. Den  schysta killen som har installerat allt från Elgiganten här (tv, tvätt- och diskmaskin) tittade ju på det och sa att installationen inte var klar, något satt löst och det kom vatten. Bra att han gjorde det, för då visste jag vad jag skulle fota och sedan säga till Bauhaus.