Ledig på Ingarö, sov till nio,

 vilken dröm!

 Men listan på allt annat som ska göras idag är lång: 

• Tvätta håret (ja, det krävs banne mig en egen punkt för det)
• Handla, det är tomt i skåpen
• Städa, i morgon kommer Selma
• BIO, som blir belöningen för dagens pyssel. Jonathan och jag ska se Den sista resan. Det blir hans tredje gång. Han såg den först med sin pappa, sedan med Linnea och nu är det då min tur. Ska bli så mysigt.

Manuset gick iväg igår som det skulle, och jag får tillbaka det på onsdag eller torsdag för den första korrläsningen av två. Helt sjukt att Fjällbackaserien snart är klart och utgiven. Det är ingen försäljningssuccé, men det trodde jag ju inte att det skulle bli heller. Och det är på sätt och vis synd, såklart, för serien är bra som tusan och får väldigt fina omdömen överallt. Min nittonde bok, men 20e utgivning (jag skrev ju första Spanien efter den här, men vi gjorde en rockad i utgivningen).

JAJA.

Man får jobba på istället, det är inte lika lätt att få höga försäljningssiffror nu som bara för några år sedan.

Det här är pocket och inbundet för En liten värld. 

10 år senare har den sålt strax över 100 tusen, men efter första året 50, såg jag nu (jag trodde att det var mer år 1)

Året efter låg försäljningstotalen på 75, året efter det 82 och sedan har det tickat på med 5000 per år och från 2020 fram till nu 10 000 ex till. 

Tack vare digital försäljning tickar ju även de gamla titlarna på. 

De flesta av mina böcker har landat på 50' år 1. Men inte numera, tyvärr. Marknaden går ned (även om feelgood säkert växer något), men vi är också så oändligt många fler som ska dela på samma kaka. 

Jag drömmer fortfarande om att få den där idén som älskas av en hel värld och som säkrar min pension, men det är inte den jag kommer att ge ut härnäst. Idén finns inte än, tyvärr. Men jag funderar. Det krävs mer än en vanlig roman, tror jag. Och en stor dos tur. 

Well, en dag kanske den bara pluppar ned i huvudet, säljer i miljonupplagor och så måste jag åka till Japan, Australien och Tongaöarna för att prata om den innan jag säger hej och tack till bokbranschen om 20 år. 

Sitter i gröna soffan som alltid så här dags. Dricker kaffe innan hårtvättandet. Nästa måndag har vi uppstartsmöte för Det sista kapitlet vid mitt bord istället för i Bonnierhuset. Jag älskar fortfarande att jag möblerade så här. 

Hoppas veckan blir fin!

Jag vaknade och gick upp

 utan att kolla klockan. 6,5 timma är för lite, men jag drar igång redigeringen så får vi se hur snabbt jag kroknar.

Jag har i alla fall fakturerat veckans biblioteksbesök vilket är bra för då är det gjort. 

Det har varit en rolig miniturné. Utsålt, vilket alltid är kul, såklart. Nu har de varit det på alla ställen jag har besökt i år, men gudarna ska veta att det inte alltid har varit på det sättet. Jag har föreläst för 2 personer, suttit i boklådor och signerat böcker till 1 person på 1,5 timma. 

Numera verkar folk som kommer känna till mina böcker, i alla fall någon av dem.

Gothia var som vanligt superbra, jag känner mig hemma där. Allt funkar, allt finns, och jag hittar till garaget numera. 

Nu har jag inga föreläsningar inbokade förrän i höst. Jag hoppas att det trillar in fler, för jag tycker att det är roligt, och det är förstås bra att få in lite extra pengar då och då. Dessutom är de bra för min rastlöshet. Jag kommer iväg lite, vilket jag ju behöver då och då.

Under pandemin rann all rastlöshet av mig. Jag nöjde mig med att vara hemma, inne, i min ensamhet. Omständigheterna gjorde att jag helt gick ned i varv. Vi fick inte röra oss, enligt myndigheterna, och inget i min kropp protesterade mot det. Så märkligt ändå. Det var som att när möjligheterna ströps fann jag mig bara i det. 

Det är nästan obegripligt när det nu kryper i kroppen av lust att röra på sig. Jag tror att det handlat om att ALLA hade ungefär samma restriktioner under pandemin, andra länder sa nej till inresa, och när jag får sådana tydliga instruktioner anpassar jag mig till det. Då har jag ingen reslust längre. Det är märkligt att tänka på. 

MEN, så fort det var möjligt åkte jag ju. Den lilla luckan som gavs i slutet av sommaren 2021, efter andra vaccinationssprutan, tog jag och reste till Cypern där jag på samma sätt som hemma låste in mig. Jag skrev en kvarts roman under resan. 

Där har vi det. Om det blir fler resor i år vet jag inte, min lilla firma har sämre ekonomi just nu och det får jag ju motvilligt anpassa mig efter. De pengar som jag har haft över har jag flyttat för.  I längden kommer det att löna sig, men det kommer att ta kanske fem år att räkna hem. Alltså måste jag bo här i TIO!

Här jobbar jag idag, i alla fall just nu.

Jag måste handla frukt, det är det enda utöver manus jag behöver göra idag. Jag funderar på att ta en promenad till Ica, i Brunn, som den lokala lilla orten heter. Där finns en skola, bensinmack och Ica. Tror att min kropp skulle gilla det, faktiskt. 

Typ så, lördag.

Plötsligt, bara så där, är det tisdag.

 Idag har jag satt på sommardäcken och i morgon, på vägen mot Göteborg, ska jag stanna till i Farsta och efterdra dem eftersom Däckia ville det.

Efteråt åkte jag och solade, och till återvinningscentralen med allt det som jag hade lassat in i bilen. Nu är den tömd och sorterad, äntligen.

Idag skiner solen på Ingarö och jag har stått i valet och kvalet om jag ska göra som i Farsta, sätta på mig en bikiniöverdel och sola som jag brukar. Det är ju insyn här, men jag har bestämt mig för att strunta i det. Låt folk glo då, om det är intressant, så tänker jag. Jag behöver sol, har fläckar över hela kroppen i princip. Inte stora och de stör mig inte, men de finns där om än rätt fina just nu. 

Linnea har varit med Selma hos hundfrissan idag, så nu ser hon väldigt välvårdad ut. De tog rätt mycket, hon hade tovor som behövdes tas bort, skruttan, alltså är hon mer korthårig än tidigare. 

Från den här ruffsiga frillan

En nyklippt liten tjej

Skruttan, ser så liten ut,

När jag lämnade henne igår blev hon så glad över att träffa Linnea, men sedan hoppade hon över till mitt säte och satte sig i knäet. Gulle. Men hon var inte alls ledsen igår, inte vad jag såg, utan när Linnea tog henne så gick det ju bra. 

På torsdag åker de till Östersund med tåg och sedan ska hon vara hos mig från måndag till fredag. När jag har en jobbgrej någon av kvällarna jobbar Jonathan över så att jag kan lämna Selma hos honom medan jag är på Akademibokhandeln inte långt därifrån. Perfekt, ju. Bara att kvista tillbaka och hämta henne när jag är klar. 

Typ så när jag ska packa min lilla väska. Bilen lämnar ön ungefär kl 8 i morgon bitti. Först till Göteborg och checka in, plus piffa till mig och sedan vidare till Ljungskile bibliotek. Tillbaka till Göteborg efter det, och dagen efter Kullaviks bibliotek. Tillbaka till Göteborg och fredag morgon kör jag hem igen. 

Exakt DÄR har vi det!

Lördag, minsann.

 Idag rensar jag upp i hallen. Där står allt som ska slängas, sorteras och tas till återvinningen och jag vill att det ska vara RENT.

Igår fick jag i alla fall sprutt i duschen, så nu kan jag äntligen nyttja den och tycka att det är skönt! Värme OCH sprutt, vilken lyx! 

I morgon, när jag har hämtat Selma, ska vi hem till en gammal arbetskompis som bor i Saltsjö-Boo, inte så långt härifrån. Ska bli kul. Selma är ju inte så van att vara gäst någon annanstans, men jag tar med lite grejer till henne så att hon håller sig lugn. Ett ben, en leksak och lite sånt. 

Förra gången vi var på visit någonstans var det en bebis i huset och det kräver ju extra passning, såklart. Det gick inte att vända bort blicken. När jag gjorde det var Selma på bebisen eller remmade upp för trapporna till övervåningen. Så till sist höll jag henne i koppel och då lugnade hon sig lite. Det är mycket energi i den där lilla hunden, som kanske inte är så liten längre, förresten. 8 månader, snart, och väger 5 kilo. 

Nu ska jag jobba lite, mest för att hålla koll på vart i manuset jag befinner mig. Jag är vilse i pannkakan och det är ju en utmaning som heter duga. 

Jag gillar min hand från Ikea

Väldigt märklig natt.

Jag vaknade 02.30 och varenda tanke jag någonsin tänkt i hela mitt liv började snurra. Jag kom inte ur det, det blev som en kaotisk loop. Kl 4a var jag fortfarande vaken. Idag blir det inget kaffe efter 12.00. Jag minns inte när jag drack sista koppen igår, vanligtvis dricker jag decaf om jag är sugen på sen eftermiddag, men jag minns inte gårdagens intag. 

Tills sist i natt gick jag mentalt in i mitt nästa (nya) manus som jag började skriva på Kanarieöarna. Att få in i manus är ett trick, det får ihop tankarna. Och det är det sista jag minns från i natt. Väckarklockan ringde 7.30.

Det snöar ymnigt till och från, och jag behöver handla, men måste ju vänta på VVS-killen som ska komma idag, ni vet han "i alla fall inte före 9." 

Jag hittade hamburgare i frysen och med broccoli och osötat äppelmos i magen klarar jag mig ett bra tag, men handla behöver jag för nu är det tomt i kyl och frys.

Än har jag inte kommit igång med Spanien 2 och det blir nog inte massor gjort idag, däremot behöver jag öppna manus och kolla var jag är och kanske skriva lite utan att ha en ambition om att det ska bli en massa nyproduktion. 

På tisdag eller om det är onsdag, åker jag till västkusten och på torsdag åker Selma åker tåg igen till Östersund dit Linnea och Jonathan ska åka för att vara med på Linneas farmors begravning.  Jag fick inte ta med henne till biblioteken, annars hade hon kunnat åka med mig istället. Jo, till ett personalrum fick hon följa med, men hon är ju inte van att vara ensam så länge än (knappt något alls, och det behöver vi förstås träna) och kanske bara skulle vara skrämd och förtvivlad och det klarar ju inte jag att ens tänka på. 

Hemma är en annan sak, här har hon sina saker och sina favvisplatser. 

I Östersund ska hon passas av en bekant, men då har hon ju i alla fall sällskap. Skruttan. 

Nu kom VVS, hurra, då kan jag snart åka och handla. 

Han behövde stänga av vattnet. En kran är bakom min klädställning, den andra bakom mitt stora vita skåp ... som jag ju tömde förra veckan då en annan vvs-person var här. 

Där ser ni luckan bakom skåpet där varmvattnet sitter

Frågan är om jag ska flytta skåpet från hallen till tv-rummet. 

Det har hängt med mig sedan jag köpte min bostadsrätt i Farsta, typ 2006. Jag tycker fortfarande mycket om det. Hade ett annat liknande i brunt (som jag sålde på blocket), det blev som en mörk koloss när det fick flytta med mig från Fagersjö till Liljeholmen och passade inte alls in i den lägenheten. 

Det vita passar däremot in lite överallt. Det har stått i kök som rumsavdelare, i hallen i Fagersjö, i badrummet i lilla lägenheten i Liljeholmen och i ett kök igen i min senaste lägenhet. Här är hallen den perfekta platsen, än så länge i alla fall. Jag valde mellan att ha det där eller i sovrummet, men ställde det höga bruna i sovrummet istället. 

Vidvinkelbilden gör förstås att skåpet ser gigantiskt ut (rummet är litet och helheten går inte att fånga), men det är faktisk väldigt fint. Även om sov illa i natt så sover jag oftast väldigt gott i mitt nya sovrum. Jag har ju turen att inte ha några sömnproblem om jag: 

1. Inte oroar mig för något.

2. Inte ska resa någonstans eller är förväntansfull av andra skäl.

2. Inte har druckit kaffe eller ätit socker/snabba kolhydrater. 

I alla fall: medan han grejar trycket i kranarna ska jag fundera vidare på vita skåpet. Nu BORDE ju vattnet vara klart för ett tag, och eftersom jag organiserade allt väl förra gången (då var det så mycket mer stök i skåpet och tog tid att plocka ur) var det enkelt och snabbt att tömma nu. 

Jag har funderat klart. Jag vill ha det i hallen. 

Här är ju tanken att jag ska ha en likadan soffa till. 

Och då ska den vita fåtöljen flytta in i hörnan är tanken. Jag behöver skjuta både soffa, bord och bokhylla, men det finns plats till det. När jag flyttar fåtöljen ska den få samma klädsel som soffan. Jag hade en extra beige klädsel till den som jag har lämnat tillbaka till Ikea. Den gröna är 1000 kronor billigare. Bingo!

Nu saknades en grej till kranen, så han pep iväg för att köpa det, så antar att han är klar här om en timma kanske. 

Jag börjar jobba så länge. Trevlig helg!

Ny redigering/fördigställande

 Andra Spanienboken. Jag får inte någon riktig ordning på den och mest tror jag att det beror på att arbetet med den har blivit hattigt. Det är stor skillnad mot Fjällbacka 3 som jag ju skrev i ett svep, ett ljuvlig arbete som jag har sagt tusen gånger.

España två är inte lika svepigt, har ingen riktning och det känns som om jag flänger hit och dit utan kontroll. Jag startar små trådar överallt som jag inte har en aning om ifall jag kan knyta ihop. 

Det ska bli mig ett sant nöje att läsa igenom den när jag är klar. Det är ju möjligt att den sitter ihop mycket bättre än jag tror.

Tänk att det kan vara så olika.

Jag minns att jag när jag skrev de tre korta Sonjaromanerna att jag hade tappat skrivförmågan, det kändes så. Inget blev bra, jag fick inget flow och innan jag läste igenom dem var jag fruktansvärt missnöjd. 

Sedan insåg jag att de ändå var helt okej. Inga mästerverk, men helt okej. Ibland får det vara tillräckligt innan det går till förläggare och redaktör, som förhoppningsvis kan blåsa nytt syre in i manuset. 

Typ så, en dag när jag är sömnig och gärna skulle tagit en tupplur om inte en VVS-kille skulle komma i morgon bitti. Somnar jag nu, somnar jag inte ikväll, och det är bättre att lägga sig tidigt så att jag orkar vara uppe och klar när han kommer. 

Utsikt från min skrivstol.

Där har vi det. Snön vräker ned på västkusten tydligen. Här hos mig ligger den kvar sedan i förrgår, men det har än så länge inte kommit någon ny. 

Inte kommit igång än, men är som en frustande häst.

 Lite nervig, förväntansfull och positiv på en och samma gång. 

Som jag gillar den här romanen. Nu vet jag att det inte betyder ett dugg, men det gör det för mig. Jag har det fortfarande i mig, så känner jag. España är en annan sorts bok, mer av en pralin än Fjällbacka 3 som har en större tyngd. Jag blir inte besviken av betyget 3 på España, men det blir jag om jag får en 3a på Fjällbackaböckerna. Särskilt den här, tror jag. 

JAJA, vi får se. Först ska den färdigredigeras under dagen. Sedan är det en kort koll från både Lena och mig innan korr, i två vändor. 

Jag pratade med en kollega (låt oss för enkelhetens skull kalla honom Mattias Edwardsson), som har TRE korrfel (hittade av korrläsare) i sina böcker (och därmed NOLL när de går till tryck). HA HA HA. Så är det inte här, kan jag berätta. Jag har inte det där i mig. Min flygande blick är tydlig även där. Det är så jag skriver och det är uppenbarligen också så jag läser manus. 

I den här vändan tar jag bort sådant som min redaktör har lagt till, alltså småord som hon tycker passar och som jag aldrig skulle använda. För mig blir det inte bra. Jag måste ha mina ord, hitta egna varianter. Många gånger blir det övertydligt att förklara varje gest, där gesten självt borde säga det jag vill ha sagt. Om någon slår ut med händerna borde det framgå av sammanhanget varför. Just den biten ligger ju hos mig att lyckas med. 

Det är roligt att redigera, det blir så himla mycket bättre!

Nu behöver jag dra ned tempot mot slutet och dra ut på det lite, det är nog det svåraste för mig. Jag hastar gärna klart. 

Men med tanke på att detta är sista delen i serien behöver jag fånga det på något sätt, och hur är inte HELT klart än, trots att det är sista redigeringen. Det måste helt enkelt bli klart idag.

Min bil är insnöad och jag funderar på att bara låta den vara det idag. Jag skulle behöva sola, slänga grejer och sånt, men kan skjuta på det till i morgon. Jag solade igår, innan snön kom och det var halt och haglade. Tur att jag inte har bytt däck. Planen är att göra det på tisdag innan jag åker till Västkusten, men då måste det ju vara snöfritt hela vägen till Göteborg. 

Här sitter jag och jobbar just nu. Det var inte skönt i gröna soffan idag. Senare sätter jag mig i fåtöljen i röda rummet. 

JAJA, vi får se. 

NU drar jag igång. Hurra!

Det är hårtvättsdag,

jag kan bara inte skjuta fram det längre. Men tack och lov är vattnet varmt i alla fall, alltid något! 

Nytvättad med nya ögonbryn, tjolahopp!

I går eftermiddag somnade jag i soffan, vilket förstås gjorde att jag var vaken till väldigt sent. 

Sen vaknade jag sju i morse, inte ett dugg pigg, men inte tillräckligt trött för att somna om. Så jag gick upp, gjorde en stor del av dagens jobb och efter dusch ska jag ta mig till Värmdö marknad och livsmedelsbutik, innan jag gör 15 sidor till.

Selma, som var en mammig hund i lördags när Jonathan och Linnea var här (hon ratade dem helt och ville bara vara med mig), är nu i Sumpan och jag har grejer att ta tag i. Inte bara jobb. Mitt hem och min garderob behöver också omvårdnad. 

Igår tvättade jag kläder, framöver ska jag tvätta golv (har inte gjort det sedan innan jag flyttade in), och sedan ska jag redigera klart (deadline torsdag morgon). 

På söndag hämtar jag Selma, lämnar tillbaka henne igen på måndag, och på tisdag (eller om det är onsdag) åker jag till västkusten och bibblor. Först i Ljungskile och dagen efter i Kungsbacka. Jag bor på hotell i Göteborg som ligger mitt emellan. 

Typ så. Hoppas att du har haft en fin påskhelg! Tjohoo!

Långfredag

 Det är trist vårväder ute, vi har redan avklarat 2 morgonpromenader, men inne är det mysigt, Selma vilar lite, eller om hon tittar på något genom fönstret bara kanske. Jag ser film, Det sista racet, på tv4play. Lite Göta Kanal. Kul, tycker jag. Humoreliten är samlad. 

Jobbet verkar jag HELT ha lagt åt sidan. Tror att jag innerst inne har räknat med det och att jag måste hårdjobba söndag till onsdag när inte Selma är här. Det är sista redigeringen innan sättning så det är ju viktigt att det sitter den här gången. 

Hon hämtar bollar som jag sedan ska kasta

Sedan är det två korrundor, den sista i maj och jag när en liten liten dröm om att kunna åka till New York före det allra sista. Det finns smådetaljer som jag såååå gärna skulle vilja se på plats. Men det handlar om ekonomi, såklart. 

JAJA. Vi får se. I så fall bokar jag i sista minuten och bara DRAR. Det är ju min dröm, och hittills har det hänt någon gång till Cypern, typ. Jag bokade väldigt sent till New York när jag tog bort Misse också, minns inte hur lång tid innan. Kanske 3 veckor, måste kolla det.  

Men drömmen är att bestämma mig en onsdag och bara dra en fredag. Fast jag har ju en hund också, numera. TUR att jag inte har henne på heltid, jag hade aldrig klarat det. Frihet är det viktigaste i mitt liv (utöver familj (och hund) om nu det måste förklaras), det har inte ändrats de senaste 10 åren. Och mina skriv- och researchresor ger så oändligt mycket till mina manus. 

Frihet var viktigt innan också, men då som en dröm långt borta. Och tänkte jag tanken innan Jonathan var 18, var det nog som en ren fantasi, omöjlig att uppfylla. Inte visste jag att ett arbete skulle kunna ge mig just det jag innerst inne ville ha. 

Hade någon dinglat med frihet i ena handen och kärlek i andra (alltså bra kärlek, inte mina usla val) så hade jag valt frihet. Utan att tveka! 

Onsdag på Ingarö

 Jag tänker sova stund. Selma ligger lugnt och tittar ut coh jag tänker att det är bra att passa på. 

Vi har tagit dagens långa promenad, klippt klorna i Farsta och ätit mat. 

Noll jobb, men det hade jag inte räknat med idag, i morgon däremot. 

Idag fick jag pyttelite pengar från Tysklandsförsäljning, via Grand Agency (som är så snabba på att betala ut pengar till sina författare, bäst i branschen. Jag har tre, så jag har lite att jämföra med. Sämst är numera Enberg agency),

Men mina nya böcker kommer inte ut i Tyskland. De gamla gick bra, men sedan fick en förläggare som nog egentligen inte var särskilt intresserad uppdraget att ta hand Flanagansserien. Inget av det som utlovades i kontraktet (utom förskottet) uppfylldes och nu har jag sagt till min agentur att jag aldrig vill jobba med det förlaget igen, och något nytt förlag till mina böcker har man inte lyckats hitta i Tyskland. Trist, men så är det ibland. 

JAJA. I morgon får jag hjälp med varmvattnet, det gläder mig. Jag tänker inte duscha innan det är fixat.  Och de bananflugor som invaderade köket i förrgår är färre idag. 

Det går åt rätt håll, wohoo.

Jag traskar på framåt i mitt manus,

 Har ett större utbrott av något på mina händer, det ser mer ut som ett allergiutbrott än  än psoriasis, men vad vet man. Jag försöker tänka på vad jag kan ha reagerat på i så fall. Sol, är ett förslag. Det ser ut som en minivariant av nässelutslag. Konserveringsmedel? Soya? Lax?

Är det efter min dåliga mage som jag hade i flera dagar och som avslutade med en heldag dålig innan jag slutade med Beroccan? Magen hänger ju ihop med huden. Har jag varit stressad (ja, det har jag ju)?

Eller så är det bara psoriasis och ett nytt utbrott för att det är så sjukdomen fungerar, punkt.

JAJA, jag tänker inte börja medicinera nu i alla fall. Vi får se i höst. 

Idag är arbetsdag (och jag måste handla). I morgon stängs elen av mellan 8 och 13 och då passar jag på att åka till Ikea och lämna tillbaka grejer, och äta lunch, innan jag hämtar Selma klockan 14. När vi är hemma igen hoppas jag att elen är tillbaka. 

Dagen efter är det parkeringsförbud i hela området, som ska städas och sopas efter vintern, så då får vi väl hitta en parkering någon annanstans. 

Selma är kvar hos mig till påskafton då Jonathan och Linnea kommer hit (hurra!), sedan är det slutspurt på riktigt gällande Fjällbacka 3. Manus ska lämnas den 3e, min snälla redaktör har gett mig hela den dagen också. Därefter är det Spanien 2 igen, jag vill verkligen blir klar med den så att jag kan börja med det NYA manuset som hela tiden skvalpar i huvudet. 

Nu när jag bor här tycker jag att det är mysigt att ha henne i flera dagar. Dels kommer jag naturligt ut några gånger per dag och den rörelsen behöver jag sannerligen, men hon är ju också ett härligt sällskap. Rolig. Jag skrattar väldigt mycket när hon är här. 

Klagomål 1. Tyvärr har jag fortfarande inget varmvatten i duschen, det är ljummet, och jag hatar att duscha så kallt. I morgon bitti, innan elen stängs, måste jag tvätta håret, och det är ju VIDRIGT. Jag får väl stöta på igen, antar jag. 

Klagomål 2. Det är insyn här och jag känner ju hur ovan jag är vid det. Alltså drar jag ned på kvällen, för jag vill inte att andra ska kunna kika in. Men det är ju enkelt löst med mina hissgardiner i matrummet och köket, och vanliga gardiner i sovrummet. Det är verkligen ingen stor grej alls. Det är bara en ovana. 

Från dörren till höger smiter man ut rätt bra (jag är ju en toamänniska, som behöver gå efter jag har laft mig). Har jag bara nedddraget i köksfönstren så kan inget se mig. Från dörren till vänster hade det varit en annan sak. Då hade jag fått dra ned i matrummet också. Så bra val att sova i det lilla rummet! Jag sover superbra, bättre än Farsta känns det som än så länge. 

Typ så. Nu är det dags att jobba!

Jag har verkligen inte jobbat som jag hade tänkt att göra onsdag och torsdag, så nu ligger jag

 två dagar efter plan. Så idag, lördag och söndag är det full fart framåt i redigeringen av Fjällbacka 3.

I sista sekund fick vi ändra titeln från Sista kapitlet till Det sista kapitlet, eftersom den förstnämnda titeln kom ut ett annat förlag i dagarna. För mig spelar det ingen roll, båda funkar lika bra.

Jag har haft rätt lätt för titlar hittills, vilket inte säger ett dugg om ifall de är bra eller inte. Sonjaserien är enda böckerna där jag har använt ett namn i titeln och det var ju lyckat. Sonjas sista vilja hette Sonjas testamente fram till tryck, sedan fick jag för mig att sista vilja var bättre och förlaget höll med och det var på håret att vi hann ändra, men det gick.

Och Sonja i namnet var ju en hit, och just namnet Sonja flög. "Sonjaböckerna" säger man och då vet de som har läst exakt vilka böcker man pratar om. Det är kul!

Igår hade jag gäster. Helen och hennes dotter Robyn med sonen Charlie (4 månader) och hunden Lennox (5,5). Lennox är en fransk bulldog, så vältränad och i shape. Han fick en av Selmas tennisbollar och den bet han sönder på tre minuter. 

Bebisen var det sötaste jag har sett. Inte minst för att jag fick honom att le. Det värmer i hjärtat. 

Så mysigt att ha dem här, vi satt vid mitt stora bord och pratade i timmar. De tog med mat, tack och lov, för jag är inte på humör för att bjuda andra på mat just nu när jag äter så selektivt själv. Nästa gång ska jag skärpa mig, men igår bad jag dem ta med det som de ville äta/äta innan de kom. Gäster som inte fattar de få gästa någon annan så länge. De här två kom med mat i påsar och åt glatt utan att kommentera det lite ogästvänliga arrangemanget. Så skönt.

Jag har fått lite bakslag i mina eksem, men jag är fortfarande helt och hållet övertygad om att jag inte tänker ta cellgifterna. Jag har hela tiden var skeptiskt och när jag nu ser vad sol och kost kan göra (för jag tror fortfarande på det, bakslaget tror jag kom av "magsjukan" häromdagen, hade ju varit risig i magen ett tag dessutom). 

Nu är Beroccan borta och magen funkar. Jag ska också ta bort yoghurt av soja som jag köpte, det är för gott (!) och för mycket socker. Dessutom ska jag sola. Mitt på dagen idag, har jag tänkt, när jag har klarat av lejonparten av dagens beting. 

50 sidor idag vore TOPPEN!

Just det, kollade mer pension igår. Det där med tjänstepension. Om man går innan 65 måste man göra det 100 procent, alternativt gå ned i arbetstid motsvarande den procent man vill ta ut. Och hur man räknar ut det för någon med enskild firma vet jag inte. Det är ju inte så att man har en 40-timmars vecka att räkna på. 

Sånt måste jag ta reda på.

Så där, fredag. Bra dag, så här långt. 

När jag pratar om nya böcker med min förläggare, Teresa,

 säger hon att man måste skriva det man känner starkast för. Det tänker jag att hon har rätt i. Men i mitt fall känner jag lika starkt för alla idéer jag spottar ur mig, haha. 

Just idéer för min del är ju sällan mer än kanske ett par huvudpersoner, hur en story ska berättas, var i tid vi är oss och var vi befinner oss. Men det räcker för mig. Av det får jag ihop en bok. 

Typ, ung kvinna driver hotell i London. Jag visste då också att jag ville att det skulle vara drama snarare än prillig feelgood. Fjällbackatrilogin är ju också drama (jfm med Sonja och Spanienserien till exempel).

Nu har jag tre i pipeline, och två är ju i princip klara, och nummer tre ska jag fortsätta skriva så fort jag är klar med Fjällbacka. Spanien ska redigeras i höst, tänker jag. 

Nummer tre kräver också mer research och ett nytt sätt att skriva på, vilket är en utmärkt utmaning för mitt lilla huvud. Det är exakt vad jag behöver. När det ligger på gränsen för vad man klarar är ju alla sinnen med, på något sätt. 

JAJA. Igår borrade jag upp en hylla och fick inte ut borret. Då tänkte jag en stund att det här klarar inte jag. Men jag förstod till sist vad jag hade gjort fel och fick ut det med borrmaskinen. TACK OCH LOV. Ett tag var jag beredd att låta det sitta kvar, för fy tusan som jag kämpade med att få ut det med allt från skruvdragare till tång (just tång höll jag på med lääääänge. Och på en stege för borret satt nästan uppe vid taket.

Nu syns inte hyllan över dörren så bra, men ni fattar

MEN DET GICK, och jag är så nöjd med min fiffiga lösning. Det är speciellt när man har gjort det själv, tycker jag. Det är inte vackert gjort (tapeten) men ingen mer än jag ser det. Möjligtvis nästa hyresgäst men det hoppas jag tar tio år i alla fall. Då kanske jag säljer allt bohag, bil och sånt, och bosätter mig i en liten etta i stan och drar med en ryggsäck till Spanien typ. 

Jag är glad att jag inte började med cellgifterna. Tror eventuellt att jag har landat i att detta är en kronisk sjukdom som kommer att gå lite upp och ned och att jag kan hjälpa mig själv med kost och sol. Så får jag acceptera sämre perioder. 

Åt bröd, glutenfritt, först i förrgår och sedan igår, och tycker att det blev lite sämre igen, men det kan förstås lika gärna vara från magköret häromdagen. Nå väl, I love bröd men I love mina händer mer, så nu blir det kött eller fisk till frukostlunch, och samma sak till middag. Frukt funkar superbra, så det ska jag fylla på idag eftersom jag glömde det igår.

Men först ska jag duscha och tvätta håret, sedan jobba. Jag behöver redigera minst 40 om dagen om jag ska hinna. 

Tjohej