Vaknade 4.

Inte så bra, såklart, men jag får sova lite senare idag. Jag har två coachingsamtal först, ett kl 9 och ett kl 11. 

Fångade henne just som hon skulle gäspa :)

Men jag vet varför jag vaknade tidigt. 

Jonathan stökade till det lite igår med att vilja byta helg (Selma) och det är väl helt okej men när de skulle ha haft henne hade jag grejer inbokade. 

En premiär på torsdag och frissa på lördag. Och vill jag ju inte missa. 

De vill att jag passar Mio när de ska på konsert med Jonathans jobb (samma kväll som frissan är på förmiddagen), och så ska de fixa hundvakt till Selma, pga att det är svårt att ha bägge ensam när en måste sova och en måste ut och kissa. 

Det blir stökigt i mitt huvud när mina planer stuvas om och jag måste köra fram och tillbaka flera gånger, och egentligen är det ju ingen stor grej alls, det är ju bara att göra. 

Men jag har ju en idé om hur min hundlediga helg ska bli, hur mycket jag ska jobba och är egentligen rätt oflexibel märker jag. Kanske för att det inte är första gången som just min så väl planerade helg går åt fanders. Jag ställer in och ställer om och min kropp gillar´t inte riktigt.  Eller så är det för att jag just nu är lite pressad på alla håll och kanter, och därför håller hårt i planen jag har gjort, en dag i taget. 

Nu får jag ju en ledig helg nu istället, men med min knappa tid så behöver jag nog jobba då istället för något annat. Kanske kan gå till frissan den här helgen eller helgen efter, istället. Ska kolla. Det skulle underlätta. Jag har 42 dagar till redigering och ingen får gå till spillo. 

Alltså behöver jag ställa om och göra nya planer för att landa igen och känna mig trygg med att det håller. 

Och jag vill ju verkligen hjälpa dem så att de kan göra något tillsammans, såklart. Moderna unga familjer är ju inte klistrade vid sina bebisar som jag var. 

Men jag gillar inte att lämna Selma till en okänd hundvakt, och det spelar också in. Solnafamiljen är mycket bättre på det än jag. Helst skulle jag vilja att hon också är med mig i Solna, men de tänker nog vara borta längre än hon klarar sig utan att rastas.

JAJA. 

Jag gör en ny plan. Det är jag bra på. 

God morgon!

Hälsade på mitt lilla hjärta igår.

Han är så fin. Och rolig. Det var ljuvligt att se honom äta, gapa stort och mm:a högt för att vi skulle förstå hur gott det var. 

Den här ongen!

Linnea gör ju egen mat till honom, och fisk är tydligen favvisen så här långt. Igår fick han kyckling och det var verkligen en hit. Så skönt med ett barn som äter med glädje, så är det ju inte alltid. 

Idag återgår jag till arbetet med tre coachingsamtal med ett par luckor emellan för att kunna promenera hund och äta något. I morgon och på onsdag ses vi också i grupper.

Tors-söndag ska jag jobba med mitt eget manus. Planen, för en sådan behöver jag verkligen, är att skriva klart hela manuset, det är det viktigaste, och först därefter ska jag redigera. 

I andra länder förvägras barn mat och vatten. Tro inte för ett ögonblick att jag har glömt det. 

Hur pratar en sådan som E**a B*sch med sina barn om det som hon tycker det Israel gör, när hon säger att de gör hela världen en tjänst? Bara en extrem rasist kan ha de åsikterna som hon har. Bara en extrem rasist. Och hon är folkvald. I Sverige. 

FY FAN!

Hur går det med städningen, Åsa.

Sådär, måste jag säga. Jag har gjort väldigt lite av det jag skulle, men skitsamma. Till sist måste jag ju, och om det blir idag eller i veckan, återstår att se. 

Igår hämtade vi min IMPONERANDE lampa, herregud, så fin det var. Jag trodde att den var i guld, men icke sa nicke, den var lite spräcklig (som marmor, typ) och hade en så fin rand i grönt och gråbrunt som löpte runt hela lampan och lampetterna. Den är stor, jag tror att den kommer att vara FANTASTISK i mitt tak.

Tunnelbanespåret och mitt hus. Min lägenhet ligger på andra sidan huset. Men ni fattar ju hur NÄRA vi bor. Som jag har saknat det!

Men det första jag ska göra när jag har fått nycklarna är att se till att en elektriker kommer dit och kolla på elen, och byter elskåp. Jag har sett att andra har gjort det, medan mitt är ett gammal proppskåp. Automatsäkringar känns betydlig enklare och säkrare. 

Och jag har frågat en firma om de demonterar och fraktar bort en duschkabin och garderober, och det gjorde de, så det bli nästa grej.

Återstår att anlita målare som också ska tapetsera men jag har inte klart för mig exakta färger än.

Idag shoppade jag en tapet till köket. Den var för fin för att låta bli!

Jag vill ju att lägenheten ska ha en mysig stämning och den här är ju så fin och var på rea. Jag köpte 2 rullar, får se om det räcker. 

Tror att den blir perfekt här. Om jag har råd med målarfirma i köket också. Annars får den stå på vänt i garderoben medan jag målar själv. Jag kan inte tapetsera under element och bakom rör själv, men måla går ju.

I morgon börjar jag jobba igen, coaching på schemat, efter en semester som har faktiskt varit perfekt eftersom jag har sovit ut. I morse till halv åtta. Då sparkade Selma på mig tills jag vaknade. Jag var uppe natt som vanligt, men somnade om utan problem. Och då tog vi ändå ett snabb tupplur i går eftermiddag vid 16-tiden. 

Igår åkte vi till Farsta efter lampköpet, och tog en promenad på Farstaängen. Det kommer att bli en perfekt att bo så nära den. Man kan gå åt väldigt många håll i Farsta. Här kan man gå till skogen eller ned för backen, men det tar liksom stopp om man inte ska ta bilen någonstans. I Farsta kan man gå och gå och gå. 

Selma var så himla glad i parken, och jag också. 

På tillbakavägen träffade vi Alba, 1,5 år, en blandning mellan havannais och malteser utanför hennes lägenhet på bottenplan ett par hus bort, och hon var precis lika pigg som Selma, så det var kul. Hennes matte och jag bestämde att vi skulle ta en promenad med hundarna någon gång.

Sedan gick vi till vår nya port, jag kollade var man slänger sopor och sorterar, och spanade in garagen och parkeringarna. Ska jag ha bil behöver jag ju antingen eller. Garage är 300 kr dyrare per månad och efter att ha haft garageplats i många år måste jag säga att det verkligen är värt de pengarna. OM jag ska ha bil, alltså, vi får se. 

Jag är så himla glad för att vi ska flytta hem igen. Nu tänker jag att jag har lärt mig läxan och stannar i Farsta. Så länge jag kan och har råd vill jag förstås bo i den här lägenheten, men även om jag skulle hyra igen så kommer jag att göra det i Farsta. Jag drömmer om att kunna avbetala lånet, i alla fall hälften, vi får väl se hur det går. Hoppas!

Klockan 16 idag ska vi till Mio och äta middag. Så himla mysigt! 

Har jag kommit igång med städandet?

Pyttelite. Jag har börjar rensa bland flaskor och burkar i badrummet. Städat toan. Det är en början. Badrummet måste vara klart innan den här dagen är över, så är det bara. Duschväggarna är värst. Hatar dem. Har sådana där svängda och de är varken bekväma att duscha bakom – eller att rengöra. 

Well, It has to be done. 

Badrummet är en bra början. Då kan jag ta sovrum och röda rummet och vardagsrummet i morgon, det är ju bara damma och dammsuga där. Och köket på söndag. Där har jag i alla fall kommit igång med att städa den stora lådan med skräp under diskbänken. Och jag har koll på alla skåp eftersom det inte alls var länge sedan jag omorganiserade dem och har lyckats hålla det så. 

Men skåpluckorna behöver tvättas av och diskbänken skuras ordentligt. Det hinner jag nog göra många gånger innan det är visning. Sedan måste golven tvättas såklart. Soffan blev ju klar häromdagen, pga kräks.

Och på tal om min gulliga lilla hund: igår stod jag vid bilen och plockade ut grejer, jag hade släppt kopplet pga hon går aldrig går långt från mig. Jag skulle bara lyfta upp en väska ...

WELL2.

Selma gick syn på en stor boxer, tack och lov på samma sida av vägen som vi stod, och hon for iväg skällande och helt galen. Jag skrek efter henne men hon lyssnade överhuvudtaget inte på mig mig. Hon dansade skällande runt den där stackars hunden som nog undrade vad hon var så arg på. 

Hade han stått på andra sidan gatan hade kunnat gå illa, hon tar ingen hänsyn till gator alls. 

Tack och lov var det en snäll hund och en snäll husse, för att det varit tvärtom hade jag dött av skräck, blivit förbannad på husse och inte varit alls lika snäll som han var mot mig. 

Jag rusade de 20 meterna och då kom hon emot mig fortfarande upprörd, precis om hon hade gjort mig en tjänst. Naturligtvis bad jag husse om ursäkt, och som sagt, han sa att det inte var någon fara alls. 

Jag blev så arg på henne, jag kunde inte hindra ilskan (antar att hon inte alls fattade varför), och när vi kom in var jag fortfarande så pass irriterad att jag utan problem lämnade henne ensam och åkte iväg i exakt 13 minuter och hämtade ut tapeter som kommit till posten men som jag glömt. 

Hon pep när jag låste ytterdörren, men gav nog rätt snabbt upp. Jag messade grannen som sa att hon inte hörde ett ljud från min lägenhet. Det var ju bra, såklart. Jag ska fortsätta träna inför Farsta, men kanske inte när jag är arg. 

Jag vet ju att det inte går någon nöd på henne om hon har fått mat och är rastad. Nästa gång ska jag vara borta i 15 minuter, har jag tänkt. Jag får väl öka långsamt. Men jag tar inte bilen långt, lex det som hände på vår bro till fastlandet igår. Fy vilken olycka. Stackars de anhöriga. 

Det är tre broar man måste över för att komma till stan. Mellan Ingarö och Värmdölandet, mellan Värmdölandet och Nacka (det var där olyckan skedde) och mellan Nacka och Skuru. Men åka till Brunn, som ligger inte så långt härifrån funkar, det går ju att gå därifrån hem om det skulle behövas.

När jag åker till posten (OKQ8) eller livsmedelsaffären, lämnar jag henne helt utan problem i bilen och går och gör mina ärenden. Hon står i bilfönstret och tittar efter mig, men hon skriker inte. Och hon gör inte ens ett försök att följa med utan vet exakt var vi är och att hon får stanna i bilen. 

I alla fall: när jag kom hem igår satt hon framför soffan, jag antar att hon kröp fram därifrån när hon hörde nyckeln, men hon kom inte och hälsade utan satt lugnt kvar och bara tittade på mig. Hon kanske var chockad, stackars liten. Men hon var som vanligt efteråt, tycker jag. Jag försöker påminna mig om att hon är van från Solna. Skillnaden kommer att vara otrolig när vi flyttar och jag kan lämna lägenheten gående.  

Det var det DRAMATISKA från gårdagen. 

Extra mysigt att läsa en tidning när det regnar ute, tycker jag. 

Fick färgprover på papper igår. Den här drar lite åt oliv. Heter Skogsmossa. Tror att jag vill ha den i sovrummet. Jag ska ju måla själv där har jag tänkt.

Det rosa tyget sitter på soffan jag ska ha i vardagsrummet men passar ju också ihop med en mossgrön tapet. 

4 dagar ledig utan en enda grej på schemat.

I helgen ska jag träffa Mio igen. Det blev för kort igår. Men de var snuviga så jag ville inte gosa för mycket. 

Han är så fin. Han åt puré när vi kom och gapade stort. Linnea lagar själv, och allt gillar han inte, men han tycker om mat

På väg från Odenplan till agentminglet träffade jag Jonathan på gatan, så mysigt. Han var på väg hem från jobbet som ligger en tvärgata längre bort och skulle ta bussen.

Efter att ha köpt KOLTABLETTER mot mina gaser (pga enorma mängder grönsaker till maten innan jag åkte, främst blomkål och broccoli) så traskade jag vidare mot agenten sökande efter en blomsteraffär. 

På Birger Jarlsgatan träffade jag Johanna Mo, och vi slog följe mot blommor och vår gemensamma agentur. Jag lurade henne att joina mig och Ninni i att ge dem en fin växt, och vi hittade en som vi båda blev nöjda med.

Det var en så trevlig och mysig tillställning på kontorets bakgård. Inte en droppe regn, massor av god plockmat och godis. Fantastisk ägare av agenturen (tre kvinnor runt 40) och supertrevliga författare, såklart. 

De jag pratade lite extra med var Christoffer Carlsson, som jag möjligtvis bara har hälsat på tidigare, kul att höra om hans skrivprocess (han jobbar dessutom heltid som doktor i kriminologi), Sara Strömberg som är så framgångsrik med sina deckare och som påminde mig att hon hade intervjuat mig inför ett bokbesök i Östersund (vilket jag inte minns, jo, besöket men inte intervjun, så trevlig människa som dessutom har samma norska förlag som jag) och förstås Ninni, Malin PG och de som satt vid mitt bord. Malin hade med sig sin hund, en sådan där stor vit (golden retriver?) som bara är snäll och ligger stilla vid sin mattes ben. 

Åter till agenturen. Jag är alldeles fascinerad av att alla tre ägare är 

1. otroligt intresserade av text och vill vara med i skrivprocessen, det är en dealbreaker för dem när de tar in en ny författare. 

2. säljare av rang.

Vilken kombination!

Just nu läser ju två av de tre mina manus, vilken ynnest!

Det här är agent- och genrebytet är  det allra viktigaste steget jag har tagit i hela min karriär, och jag är som jag har sagt tusen gånger så himla glad för det. 

Jag blir inte förvånad om fler feelgoodförfattare ger sig på ett genrebyte, det ska bli intressant att se framöver. 

Kaisa, Astri och Christine

Och någon heeeelt annat: Selma spydde ned soffan igår, den gröna, så nu är överdragen tvättade och fina (älskar IKEA och deras perfekta tvättbara klädslar, min andra från Sweef likadant. Ska alltid ha tvättbart. De blir ju som nya). 

Varför hon mådde dåligt vet jag inte, men eftersom hon inte kan låta bli det som ligger på gatan, är jag inte förvånad. Jag önskar att hon fattade det också, men hon struntar ju i om hon spyr, det är jag som får stå med eländet.

Inget mer efter det och allt hade gått bra i Solna.

Idag ska vi fortsätta städa, Selma och jag, och åka till OKQ8 och hämta en lite färgburk som jag har beställt, samt slänga allt skräp i bilen. 

Jag behöver ju putsa inför eventuella visningar, inte minst. 

Vi somnade sent igår, pga kom hem sent, så en tupplur i eftermiddag kommer att bli helt perfekt.

Torsdag, 28e augusti. Bra dag, så här långt!

Detta bloggande jag ägnar mig åt just nu

 är ju otroligt! Varje dag, i alla fall nästan.

Igår träffade vi Ninni och Tage, så himla roligt för oss båda. Ninni och jag har kommit ut på samma förlag länge (nu är hon på ett systerföretag) och Selma ÄLSKAR Tage. Bra kombo!

Vi går i deras skog, koppelfritt, vilket ju är magiskt för Selma som alltid är kopplad annars. Men hon följer Tage, och han är van att gå där, så jag är inte särskilt orolig att hon ska dra. Det skulle väl vara om hon blev skrämd av något i så fall. Men skogen där är öppen och man ser långt. Supermysig promenad. Såg igår att vi gick dryg 4000 steg, men vi promenerade i en och en halv timma, så fort går det inte, men hundarna älskar ju att få nosa sig fram istället för att jäkta. 

Och när vi flyttar har vi fem minuters bilresa hem till dem och 13 minuter med tunnelbanan.

På tal om att åka kommunalt. Det var så roligt när vi var på stan och krogen och firade Jonathan, för Selma hittar ju överallt, och det är inte med mig hon har åkt pendel, buss och tunnelbana med, för det har vi aldrig gjort. 

Men hon hittade på Odenplans stora pendelstation som om hon går där varje dag, och det var bara att hänga med. Sedan fick jag bära henne förbi gatan till Jonathans jobb, för det var ju dit hon trodde att vi var på väg och ledde oss, så hon parkerade sig och vägrade gå förbi gatan. Pluttan, som hade varit så duktig och visat vägen. Hon var ju ofta där när hon var mindre, innan den där BEBISEN kom och störde allt. Och hon har också varit där nu, såklart, när de har haft henne. 

På tal om Ninni (som var den som gav mig mejladressen till sin agent) så är det agentmingel idag, och både Ninni och Mattias Edvardsson ska dit. Kanske Johanna Mo också. De är nog de enda jag känner, tror jag. 

Det finns både deckar- och finförfattare på deras lista. Carolina Ramkvist, Alex Schulman (Ninnis före detta svåger) och den typen av författare finns också där. Inga feelgood. 

Ska bli kul. I maj blev det ju inställt. 

Jag ska till Solna klockan 15, parkera bilen och först träffa Mio (som jag by the way drömde kröp i natt men det gör han inte, han vänder sig dock åt alla håll och kan sitta relativt bra). Därefter ska jag ta pendeln till Odenplan och sedan promenera därifrån till agentens kontor, där minglet ska vara på bakgården eftersom kontoret är för litet. Efteråt åker jag tillbaka och hämtar Selma. 

Om två veckor ska hon vara hos dem från torsdag till måndag. Då ska jag gå till frissan, åka till Ikea, kolla tapeter och färg. Jag längtar efter en varannanhelgsrutin, men den får komma när jag inte behöver dem då och då, som jag gör nu. 

När Jonathan är pappaledig i vinter kommer de att få ha henne mer, inte minst de två veckor jag åker till Kanarieöarna. Och när Mio börjar föris, om inte Linnea tar ett jobb utanför hemmet eller börjar plugga, det är ju möjligt. Vi får se. Just nu funkar det ju, men visst längtar jag efter frihet, det gör jag ju. 

Jag måste verkligen ensamträna henne när vi flyttar. Om det funkar i Solna borde det ju funka hos mig också. Hon borde ju ha något begrepp om vad det betyder i alla fall. Och jag har inga planer på långa stunder, någon timma då och då när jag ska träna, sola eller handla.

Sedan funderar jag på vad jag ska göra på nyår. Det vore ju så roligt att se spektaklet från min nya lägenhet, samtidigt som det förmodligen kommer att skrämma halvt ihjäl Selma. Hon reagerade ju här förra året och då var ändå fyrverkerierna och smällarna väldigt långt borta, inga alls i mitt område. I Farsta dräms det ju på rätt rejält. JAJA, jag kanske ska se till att hon kan gömma sig i badrummet, det är mörkt utan fönster och kanske kan bli ett flyktställe för henne. 

Eller så sällar jag mig till gänget som åker till Arlanda och checkar in på hundhotell. Måste vara en oerhört bra affärsidé, i alla fall en gång per år. 

På tal om agenter förresten (många tal på nu) så har jag fått se omslaget till norska utgåvan av Den femte dagen, så himla fint. Förlaget, Kagge, har ett mingel på fredag kväll på mässan. Och jag har kontakt med de två tyska översättarna som verkar vara klara med första delen och de kommer också till mässan, så vi ska ses där. En av dem har till och med varit på Koster. Det ska bli kul att träffa dem allihop!

Jag har inte en aning om när någon av böckerna kommer ut, men att det blir under 2026 vet jag.

Så där ja, efter en natt av mycket bra sömn. Jag minns knappt om jag var uppe och kissade eller inte, och Selma väckte mig halv åtta!!! Otroligt skönt att vara tillbaka i min gamla goda sömn. Semester verkar vara grejen.

Farmors lilla hjärta. De är förkylda i Solna, men jag får helt enkelt låta bli att kramas!

Selma grät högt igår när Tage och Ninni lämnade bilen.

Har gjort min första blodtrycksmätning hemma,

 och inte under optimala förhållanden eftersom vi precis varit ute på en promenad. 

Ändå visade värdena 123/65 och en puls på 67, vilket ju får anses som väldigt bra.

Apparaten är bäst i test, det är ju lite så jag jobbar ...

Det verkade ofantligt svårt från början, men jag insåg att jag faktiskt inte behöver koppla den via bluetooth till min telefon (jag har ju min BLOGG, vem behöver mobilanteckningar då?) och då gick det förstås perfekt. 

Nu har Smulan ätit frukost och det ska jag också göra. Tror att jag ska vara lite avancerad och LAGA frukost, som i kyckling och grönsaker i ugn. Vi ska gå på en promenad i skogen (en helt annan typ av skog än den här) med Ninni och hennes hund Tage kl 12 och innan det ska vi åka och slänga grejer, Selma och jag.

Inslängt och klart. Den filé som blir över, slänger jag ned i en soppa senare.

Att få leka med Tage är kanske det bästa Selma vet. 

Det finns en hanhundsvalp i området här som hon också tokgillar, Sixten, som kanske är fem månader. Igår träffade vi honom när vi var på väg hem från kvällsrundan och hon blev helt vild. Jag tror att det kallas zoomies, när de blir så helt tokiga. Hon tryckte ned svansen mellan benen och sedan sprang hon fram och tillbaka och runt, runt runt tills hon var helt slut. Valpen hann liksom inte med i hennes fart. 

Skruttan. Hon vill så gärna leka att hon blir överentusiastisk. 

Så idag blir inget städande inte, utan det får bli torsdag-söndag. Jag längtar! Skitigare hem finns nog inte, vilket ju är superbra, för när jag är klar kommer det ju att glänsa på ett sätt det kanske aldrig har gjort. 

Igår fick jag feedback på manus och det är så roligt med det här sättet att jobba. Tre pers har läst och utifrån det har de åsikter som vi bollar. Det kan handla om när i texten något bör komma, eller om en karaktär verkar vara på ett visst sätt (säg otrevlig) där min tanke har varit att den ska vara lite rolig. Fin gräns mellan dem  två. 

I alla fall: oerhört stimulerande och peppigt!

Jag går ju tillbaka till manusjobbet nästa vecka, samtidigt som jag har coaching på schemat, så från och med söndag måste jag göra en plan framåt. Manus ska lämnas igen den 1a november  och då måste det ju vara "klart." Storyn ska sitta. 

Hösten är full med olika grejer, det är mässor, läsning, biblioteksbesök, festivaler etc så planeringen behöver vara väldigt precis om det ska funka. Jag hade tänkt mig ett par veckor semester till, men det få bli i november. 

För från den 1a november till 24e är jag manusledig. Helt galet länge utan manusarbete! Men det är då jag flyttar (11-13e november)  så det är ju en perfekt planering. Har Gävlelit där någon gång efter flytten, men det är ju en tur och retur på en dag, bara. 

I december har jag inget bokat utom JUL (i år firar jag hemma hos Jonathan, Linnea och Mio), boa in mig i min nya lägenhet och jobb med manus. I januari åker jag till Kanarieöarna och startar upp deckare 3 medan Lena, min redaktör, jobbar med deckare 2.  

Där har vi de närmaste 5 månaderna!

Om ni visste vad glad jag är för att jag vågade byta genre. Det, och att jag fick First edition management som agenter, kanske var de enskilt viktigaste stegen jag har tagit i min karriär som författare.

40 tusen sålda nu sedan 9e maj. TJOHOOOO!

Och just det. Igår sa jag upp lägenheten. Iiiiiiiiii!

Det kommer nog att kännas lite konstigt, men det gör det alltid när jag flyttar. Det är ju inte lägenheten jag vill ifrån, det är ju läget här i skogen. 

Jag är så ensam (OBS vill vara) att jag behöver lite liv runt om mig, inte ännu mer isolering som det blev här. Jag vill vara inne ensam men kunna betrakta det som sker utanför och då får det gärna vara hur mycket människor, bilar, bussar, tunnelbanor och liv som helst. Det längtar jag efter. 

Typ så, ledig tisdag. Vi sov länge. Men jag var uppe kl 2 och tog piller mot min nacke som ju krånglar emellanåt,. tror dock inte att det tog så lång tid att somna om. 

Sedan hade Selma fått för sig att sova under soffan istället för i min säng, och vid halv elva vaknade jag av att hon satt på golvet nedanför sängen och tittade på mig. Den är för hög för att hon ska kunna hoppa upp själv. Hon bara satt där, inte ett ljud vad jag hörde. Men jag vaknade ju, så på något sätt signalerade hon ju att hon var där. Pluttan. 

Hon ska sova i min säng, punkt slut, det är det mysigaste ju!

Semestermåndag.

Jag är som vanligt igen, pga sovit gott och mycket sedan jag kom hem från Koster. Älskar sömn, satan vilken bra sak det är.

Igår tupplurade Selma och jag i soffan.

Och betraktade mitt psoriasis på tårna. 

Nordkoster

Tittade just efter inlägg om min frozen shoulder och såg att det var 2015 jag hade det som värst, alltså för 10 år sedan. I november det året åkte jag till London ensam, och minns att jag fortfarande hade ont, men inte alls som jag hade haft tidigare (det började i januari samma år).

Jag minns också mars året efter, då jag på ett gympapass på friskis, där jag gympade allt utom vänsterarmen, plötsligt kunde sätta handen i midjan. Något som varit otänkbart månaden innan. Små små framsteg. Det tog nästan ett par år att bli helt smärtfri och återfå rörelseförmågan. Jag minns fortfarande lyckan när jag kunde sträcka ut armen genom rutan och betala en parkering. 

Rörligheten är fortfarande inte 100% och efter tio år kommer den ju inte att bli det heller, men de rörelserna som inte går, som en viss utåtrotation, behöver jag inte. Jag är inte alls begränsad längre. 

Idag ska jag använda rörligheten till badrummet, som måste skuras. Jag tar ett rum i taget och börjar längst bort. 

Mitt stora koskinn i hallen måste jag lämna in på kemtvätt innan vi flyttar, så att det är fräscht. Jag tror att jag ska ha det i min soffhörna. 

Mattan under matbordet ska också tvättas. Båda har det skett  valpolyckor på, och även om jag har skrubbat så känns det ofräscht. Grejen med den senare är att den är tvättbar i maskin, men jag tror inte att den går in där (2x3 meter). Bättre då att lämna in den. 

Nu har vi promenerat med grannen, en blåsig promenad i riktigt höstväder. Me lika a lot. 

Jag vet inte vad det är med mig och sommar hemma, jag tycker inte att det är särskilt härligt. Jag gillar första vårsolen, då jag kan sitta lite ute och frysa i solen och få fräknar, men sommaren ... nä. I Fjällbacka och på Cypern,  men inte här. (Inte i Farsta heller, så det har inget med Ingarö att göra alls.) 

Och jag har aldrig lärt mig att använda Stockholm som sommarstad, känns det som. Nä, hellre maj än juli, om ni frågar mig, och ett småruskigt augusti är ju alldeles underbart!

Nu ska det bli varmare igen, sa grannen som har semester och tycker att det är så trist med mitt favvisväder, och det är förstås kul för henne om det blir lite varmare. Jag tänker ändå inte gå ut när det inte är nödvändigt (det är det några gånger per dag med Selma, såklart, men att sitta i solen är jag klar med. 

Typ så. Nu ska jag tömma och sortera bort gamla flaskor i badrummet. Innehållet ska i soppåsen och flaskorna till återvinningen, har jag läst mig till. 

Jag ska också packa upp min nya blodtrycksmätare. Har inte en aning om hur det står till med det, har inte mätt på ett par år och det kan ju ändra sig snabbt. Nu verkar min huvudvärk vara borta, jag beställde den när jag hade ont, men skadar ju verkligen inte att hålla koll eftersom de flesta i min familj har haft/har högt blodtryck och medicinerat mot det. 

Där har vi det. Måndag. Bra dag, så här långt om man ser till min lilla låda i skogen. Utanför den är det värre. 

Jag får feedback på manus i eftermiddag, låt oss hoppas att det är en lika bra dag efter det!

Barnvakteriet blev inställt.

Morfar, som var i stan och skulle gå med på konsert, blev krasslig och ville stanna hemma istället för att sjunga med Ed Sheeren, så han passade Mio istället. 

Vi vände bilen i Hammarby sjöstad och körde hem, myste lite och sedan la vi oss. Jag somnade typ halv elva och sov till halv sju, med en uppgång för toabesök vid tretiden. 

Så oerhört skönt att jag känner mig pigg igen!

Jag är medlem i flera grupper på FB, de är de enda jag ägnar mig åt där. Bland annat en grupp för Frozen shoulder, det är som om jag inte törs släppa den gruppen av rädsla för att få det i andra armen också (ja, jag är lite tvi tvi tvi!)

Frisk ledkapsel vs sjuk, i Frozen Shoulder.

I alla fall: när en uppdatering sker där påminns jag om när jag var sjuk i samma sak (om det nu bedöms som en sjukdom, men det gör det väl likt ett brutet ben, typ). Att sova gott var inte lätt, jag kunde ligga på ena sidan, om den onda armen låg blickstilla. Men det gjorde den ju sällan, eftersom man rör sig i sömnen, och det gjorde så vrålont om jag rörde mig. 

Man har värk dygnet runt. Jag hade oerhört ont i ungefär 6 månader, sedan blev det lite bättre och jag vågade träffa folk igen. När det var som värst var jag rädd för att någon skulle komma för nära. Det var som att ha en brännskada över hela armen, så rädd var jag för att någon skulle komma åt den. Var jag tvungen att gå ut och handla, använde jag mitella för att folk skulle se att jag hade ont. 

Jag var ju aldrig sjukskriven, utan satt i soffan och skrev med dator in knäet, det funkade. Men jag tänkte ofta på de stackare som kanske vårdade andra människor: förskolepersonal, personliga assistenter, undersköterskor etc-. Fy satan vad svårt. En häftig rörelse gör ju så ont att man tror att man tappar armen. Däremellan har man ständigt värk, som om någon med en kraftig skruv, skruvar fast armen oerhört långsamt, millimeter efter millimeter.

Min första "zing", som den extrema häftiga smärtan kallas, fick jag när jag badade på Cypern. Jag skulle ta ett simtag och fick en fruktansvärd smärta i överarmen. Nästa gång var värre. Då spelade vi minigolf,  jag skulle demontrera en golfsving, och föll till marken av smärtan. Då hade inte den molande värken kommit än, men den kom då. 

Min dåvarande pojkvän var obehagligt oberörd av att jag hade så ont att jag låg på marken i panik eftersom jag inte förstod varför jag hade så ont. Jag reagerade verkligen på hur han tittade på mig utan empati. Inte frågade om hur jag mådde eller om jag behövde hjälp. 

Sedan såg han på mig på samma sätt så länge jag var sjuk. Noll medkänsla. Snacka om att en relation kan tvärdö, som den gjorde för mig under den perioden. Min sjukdom störde förstås hans behov av närhet. PUCKO! Vem fan vill vara nära någon som inte visar empati? 

Jag är en rätt hygglig människa, men i den relationen fick jag exakt ingenting tillbaka av att jag var schyst. Jag tror att det kallas att bli UTNYTTJAD.

Men nu är jag fri, Hallelujah! 

Och har semester. Hallelujah! 

FRI! 

Exakt så skulle jag vilja tatuera in detta mitt bästa ord (på handleden så att jag alltid ser det), men det går inte ihop med psoriasis tyvärr.

Selma och jag sov från halv nio till halv sex.

 Jag är nästan en ny människa och har redan börjat plocka med ditt och datt. Vissa grejer ska köras till sopsorteringen, annat till tippen. Inte idag, men nästa vecka under min ledighet.

Tvätthögen är grotesk, men inte ens det skrämmer en sådan här pigg dag. Jag ska genast slänga in den första omgången för idag, och sedan plocka ur och in i diskmaskinen och skura diskbänken. 

Nu tror jag att jag kommer att krokna framåt eftermiddagen, för jag behöver nog en timma till, men ändå. Sömn är så välgörande att det inte är klokt! Det är så skönt att känna sig så här pigg!

Nu ska jag göra gröt. 

Tjohooo.

Selma har ätit, och nu ligger hon under soffan. Sådan fin hund vi har, snäll och gör det matte behöver, det vill säga lägger sig tidigt och somnar gott.

Från signeringen på Koster-

Bokhandeln har sålt totalt ungefär 200 exemplar, det är mycket. 

Ibland bjuder jag på auktioner online,

 oftast förlorar jag men ni minns kanske tavlan jag förlorade som ingen sedan betalade för så den kom ut igen, och då fick jag den snorbilligt? Den hänger nu på väggen här och är en kär ägodel för 500 kr.

Idag vann jag budgivningen på en lampa på Bukowskis. Jag har inga taklampor annat än en efter mormor och morfar, och behöver fler med bra ljus i lägenheten i Farsta, men de flesta nya är inga jag gillar. 

Kolla vilken fin! Art deco, 1930-tal. 3200 kr. 4 Lampor i kopparna men också 4 stycken runt om.  Hoppas att den funkar!

Kom hem vid 11 efter en usel natt på hotell i Jönköping och nu efter 3-4 usla nätter på raken är jag så trött att jag inte vet vad jag heter. 

I morgon ska jag passa Mio (på kvällen när mamma och pappa är på konsert med Ed Sheeran) men sedan tänker jag bara vara hemma och semestra med en skurhink, en ljudbok och absolut inte jobba ett dugg mer än på ett möte på måndag. 

Men Koster var toppen! 88 glada kom på lunch och bokprat, helt otroligt! Journalisten var påläst och maten svingod. Min lillebror kom och överraskade, stormen uteblev, vi åkte traktorsläp och vädret blev strålande. En riktig höjdardag!

Vaknade med brutal huvudvärk.

 Kanske inte brutal, men jag har oerhört sällan huvudvärk och därför gör jag det nog värre än det är. Jag har haft det ibland senaste tiden, i pannan lite till höger. 

Men jag har svårt att tro att det beror på något annat än att Selma har väckt mig flera gånger i natt, fram till 02, eftersom hon tre gånger hoppade ur sängen och sedan ville komma upp igen lite senare, just när jag hade somnat om. Hon stirrade mot hallen som om hon såg något där. 

Somna och vakna sådär är inte min grej, och huvudvärken är förmodligen bevis på det. 

Och vaknade gjorde jag förstås ändå klockan 5, typ. Tur att jag sov en och en halv timma igår eftermiddag, för idag ska jag köra till Strömstad. När den 7 timmar långa resan är över är planen är enkel: jag ska checka in direkt på hotellet och inte visa mig för en enda människa förrän i morgon bitti. 

Selma och jag åker till stan kl 10, hämtar upp kollegor på förlaget fem i 11 och träffar Jonathan exakt fem minuter senare för att överlämna henne i hans vård.

___________

Nu har jag duschat, ätit frukost (havregrynsgröt med osötat äppelmos och soyamjölk), packar så smått både smink och kläder (måste ju trots allt vara lite piffig i morgon på boklunchen) och har färgat ögonbrynen vilket jag inte gjort sedan jag åkte till Cypern för över en månad sedan. Huvudvärken har lättat lite, ska ta en ny dos innan jag åker klockan 10. 

Det ska bli kul med boklunch!

Och jag ser så fram emot lite ledighet efter det. Jag har ett onlinemöte på måndag, men resten av veckan ska jag bara rensa, städa och sova när det behövs. Jag längtar, alltså behövs det. Jag är aldrig ledig mer än en dag här och där, och i längden är inte det hållbart. Jag har släppt två böcker i år, två förra året och har jobbat oavbrutet i flera år känns det som. 

På lördag kväll ska jag passa Mio för första gången när föräldrarna ska på konsert. De ska vara borta i 4 timmar, typ. Det är på gränsen för vad vår lilla hund klarar, men i värsta fall får hon kissa på en kissmatta, för jag lämnar inte Mio ensam och går ut med henne. (Herregud vad lätt det vore att ha hund plus barn om man bodde i en villa, istället för högt upp i en lägenhet.) De ska lägga gullefjunet innan de går, och förhoppningsvis sover han tills de kommer hem. Annars är planen att bara vara tyst och ge honom lite mat i sängen, och att han ska somna om.

Där har vi det. 

Jag kommer hem i morgon sent, missar vi dessutom en färja blir det galet sent. Om jag inte svänger förbi Göteborg, lämnar kollegorna vid tåget och sover på hotell en natt. Mörkerkörning, som det ju kommer att bli, är inte min grej längre och absolut inte om jag är trött.

Jag ska lansera det som en värstafalletidé i bilen när vi ses. 

Man måste vara pragmatisk tänker jag. 

Hej hopp!

Det skulle vara kul att få in lite 60-tal

 i nya lägenheten, kanske belysning - vägglampetter, eller någon golvlampa, som finns massor av på Blocket. Takbelysning också, för den delen. De nya takkontakter jag var tvungen att byta till här, måste jag byta tillbaka igen. Möjligtvis borde jag kanske ta dit en elektriker som kollar elen, det ligger på mitt ansvar precis som brandvarnare gör, så det är ett av de första grejerna jag behöver kolla.

Ägaren sa att det hade läckt vatten ned till grannen, men att man då kontrollerade mitt badrum noga och det är helt säkert, vilket ju känns bra. Vattnet kom någon annanstans ifrån. 

Jag tror att jag har hittat färgen för mitt sovrum, en fin mörkt olivgrön, som gör sig så fint mot mormor och morfars skåp, som jag ju helst vill slippa ställa i förrådet. Med rätt väggfärg tror jag att det kan vara superfint i sovrummet. 

Hela den här kompositionen kommer jag att ha i en hörna där. 

Alltså fåtöljen, palmerna och småborden. Tänk er mörk olikgrön bakom.

Fin färg, eller hur?

Mer än säng, den här hörnan och mormor och morfars skåp går inte in. Tv:n måste upp på väggen bredvid skåpet. 

Det betyder att ett rum är "klart." Jag tror faktiskt det eftersom jag kan se det framför mig. Färgen kommer jag att måla. Eventuellt själv, vi får se. Jag blir ju rätt stolt när jag kan själv och rummet är ju inte stort. MEN, jag måste bli av med de hiskeliga garderoberna först. Och om inte vill ha dem, se till att de demonteras och slängs. 

Det var morgonens fundering. Jag har varit vaken sedan 4.50. Dumt, för jag somnade inte förrän 22.30. MEN är LEDIG idag, vilket betyder att jag kan slockna i min lilla soffa om ett tag. 

Gårdagen var så himla mysig!!

Vi var på Riche, åt så gott, hade så trevligt, och Mio var på så gott humör. Vår lilla Selma kanske tyckte att det var sådär att få ligga på golvet, men hon fick trots allt vara med.

Mio hos pappa, som vi ju firade en vecka för sent. Eftersom han gillar att laga kött fick han köttbestick och en grillpanna av sin snälla mamma. Och pengar till kläder. Och en mysdress, brallor och luvtröja, att ha hemma i vinter.

Han var mycket nöjd. 

Av sin familj får han ingenting, hans pappa ringde inte ens, men Linneas familj uppvaktar honom. Och Linnea och jag. Och Mio såklart!

Gröt, det är grejer det. 

Innan det var Selma och jag hos veterinären och fick en spruta, tvåårsvariant, vet inte riktigt av vad. Men vi blev kallade och åkte dit. 

Veterinären klämde på henne lite och konstaterade att hon är för tjock. Hon ska ned ungefär 300 gram, 5,5 kilo inte mer, ska hon väga. 

Mitt fel, jag ger ju efter för tiggeri och tycker att hon verkar "mer hungrig". Men nu ska jag skärpa det, och göra det lättare för mig genom att äta alla mina måltider vid stora bordet. Om hon sitter på golvet är det lättare att motstå henne. Ibland äter jag i soffan och då sitter ju hon och hennes bedjande blick bredvid, det blir svårare för mig. 

Grönsaker utöver maten är helt okej, så fortsätter med morötter och gurka som utfyllnad. 

Jag hoppas också att nu när värmen är borta kommer hon att vara piggare. Det känns så. 

Det var det, denna lediga dag. I morgon åker vi till Strömstad och på torsdag tar vi båten till Koster. 

Det ska blåsa nordliga vindar, och emellanåt kraftiga, så det är bara att klä på sig höstkläder. Blåst och båt (det tar en timma ut ungefär) är väl inte riktigt min grej, men man får väl lita på att rederiet vet vad de gör. 

Typ så, tjohej!