Första utmaningen är att samla in urin för provtagning, det har jag aldrig gjort förut men tänker att jag använder en slev som jag sticker in under henne och häller över i en liten behållare. Hoppas att det funkar också i praktiken för i mitt huvudet går det "enkelt".
Och den andra utmaningen är att komma i tid genom Stockholmsköerna. Vi ska vara där kl 9 – och vi pratar om andra änden av stan. Det är krångligt, men ska gå om vi är ute i god tid. De ska enligt google gå lika snabbt att åka tunnelbana som bil (eller tvärtom), det kan alltså ta en timma.
Jag började gråta när man hade hittat den lilla pojken i Nordmaling. Somnade redan 20.10 igår, så visste inte det förrän i morse när jag läste om det.
Så rädd han måste ha varit, den lille plutten. Rädd och ledsen. Ledsen var ju bra, för det var tack vare hans gråt som man hittade honom till sist. Han kunde ju lika gärna ha somnat.
Snart 3, stod det i tidningen. En sån liten kan ju inte ha gått så långt, kan man tycka, men benen går fort såklart.
Vilken tur att det gick bra!
Själv träffade jag en liten Mio i stan igår när jag skulle hämta Selma, som inte kommer så långt än för han trillar efter några meter på en ojämn gräsmatta (vi möttes i Berzelii park) och kan än så länge inte komma upp på benen igen om han inte får hjälp eller får tag i något att resa sig mot.
Han är i ständig rörelse, så det är nog en pojke man måste passa extra mycket när han väl får upp farten, skulle jag tro.
Selma skrek när jag kom, så glad blev hon. Och skrek om jag rörde mig tre meter från henne när jag gick med Mio. Skruttan. Hon har det så bra med dem, men jag är favvissen. Inget kissande hos dem, och de har bantat henne ... bara exakt den maten hon ska ha, och av det går hon ju ned i vikt. (I min värld betyder det att hon behöver mer än det hon får, men det är ju uträknat det där.)
Hon har inte fått en godisbit, inget att smaka på när de har ätit. Pluttan. SÅKLART HON HELST VILL VARA MED MIG!
Jag tror att de ville koppla kissandet till ätandet, men det undrar jag hur det sitter ihop i så fall. JAJA, idag får vi väl veta det, får vi hoppas.
I sommar åker vi allihop bil till Fjällbacka och den lilla familjen stannar hela veckan med mig. SÅ mysigt! De var med förra året också, men då var ju Mio en plutt. I år kanske han kan bada? Små barn brukar inte rädas kallt vatten, ju.
Typ så, denna måndag morgon. Idag och i morgon ska jag skriva manus, onsdag till fredag resa fram och tillbaka till västkusten. Selma är hos Jonathan fram till söndag även den helgen, sedan har jag henne sedan fram till min resa redan den 12e (nä, börjar11e till Arlanda ju, tror avgång är typ 7 morgonenn efter).
Så mycket solande har det inte blivit för min del i helgen, det får bli idag (kanske), och i morgon.
Typ så, håll tummarna för vårt insamlande av kissprov!




















