Träffade en granne i hissen igår,

en DOER, som när hon hörde att mina element var kalla, gick hem och hämtade en skruvmejsel och en kopp, och klev in hos mig och luftade vartenda element. Nu är de VARMA! Och jag har lärt mig hur man gör. 

Otroligt.

Att fönstren är otätade, och förmodligen inte ens går att täta mer, är ju inte elementens fel. Förmodligen behöver jag elda på lite med mina egna element då coh då också, men jag behöver ju inte vara orolig för att det fryser till is här inne så fort jag är borta, i alla fall. 

Just nu blåser det nordanvind, i byarna riktigt rejält, och Selma har inte sovit mycket i natt. Hon har bara klivit runt i sängen. Vinden gör henne så orolig. Inatt ville dessutom gå ut, så klockan 02 var vi ute och gjorde behoven, både nummer ett och två. 

Förmodligen reagerade magen för att hon fick smaka på det mesta jag åt igår, inte minst sötpotatispommes. Mums, tyckte hon om det. Och inlagda päron. Mums på det också. Idag ska hon få sin vanliga mat. 

Nu har hon hittat en plats vid ytterdörren där vinden inte låter så mycket och där har jag lagt en filt så att hon får det lite bekvämt. När jag sitter vid matbordet kan hon dessutom se mig därifrån. 

Skruttan, som älskar att komma ut i den nyfallna snön och inte alls kopplar vinden ute, som hon inte är ett dugg rädd för, till det som låter inomhus.

Idag fyller Linnea 31 och vi ska dit och gratta och sedan passa Mio. Han blev så glad när han såg mig igår, plutten. Jag tror att vi kommer att bli riktigt bra kompisar framöver. 

Om ett par dagar åker Linnea till Östersund och då ska Jonathan, som är pappaledig, vara ensam med Mio i tre dygn. Det är första gången. Eftersom jag jobbar intensivt kan jag inte hjälpa till alls, mer än någon kväll kanske för att mysa efter jobbet. Just nu tar det ARTON minuter att köra dit, helt magiskt! Det tar TIO minuter till stan (med bil, dryga tjugo med tunnelbanan).

WELL. Jag var 100% ensam med honom hela tiden, så tre dagar är ju peanuts i min värld. Det är nog större om man är van att dela på ansvaret som de två gör. 

Min lilla familj. Jag är så glad och tacksam för den. 

Nu ska jag jobba, tjohej!

Armen inte ett dugg bättre,

men alvedon funkar som smärtlindring. Har just tagit 2 st och de lindrar snabbt. 

Någon sol idag innan jag hämtar frk Selma blir det inte tal om. Jag la mig i ett nytt solarium igår, och kortare tid för att jag vet att nya kan vara extremt effektiva, och ändå har jag skaffat mig en knallröd rygg. Så nu får jag nöja mig ett par dagar, och sedan testa att lämna Selma ensam i de 25 minuter det tar att gå dit, sola, och gå tillbaka. Det ska nog funka om jag bara står ut med att hon gråter när jag går. 

Annars idag och alla dagar fram tills jag åker, är det bara jobb (och sol då). Jag behöver förstås hitta kläder också. Det svåra med packningen till det här hotellet är att man byter om till middagen. Men eftersom ingen bryr sig om vad jag har på mig, behöver jag inte bry mig så mycket själv heller. Shorts är förbjudet, men inget blir ju smutsigt för att man har på sig det en timma under middagen. Jag ska ha det i åtanke. 

Jobbet är lite knepigt (alltså manuset är), men jag ska försöka låta bli att övertänka och bara jobba mig framåt framåt och framåt. Det där med deckare är SÅ SVÅÅÅRT!

Typ så, denna måndag den 29e december. 

Jag är igång,

 men har inte bråttom. Det enda som står på agendan idag är att sola i 13 minuter. 

Min leksak från 1962. Det ska var inramad men ramen gick sönder i flytten, så ska köpa en ny. Köket är Selmas men jag har en plats i hennes soffa. Jag gillar det.  

Från ett av fyra fönster i vardagsrummet. Jag tittar ut säkert 20 gånger per dag. Åt det här håller ser jag Flemmingsberg, Högdalen, Kungsholmen och längst bort ett torn i Sätra. 

Från sovrummet, mot Kaknästornet, Gröna Lund och Nacka, som jag ser tydligt i min kikare. Jag ser ut i tre väderstreck. Det som jag inte ser är rakt österut. 

Älskar mina krokar i sovrummet ...

och ska sätta upp likadana, fast mindre, på den här väggen vid dörren i hallen.

Igår var Simona här, så mysigt att prata MANUS, framtidsdrömmar och mål. OCH nypa sig i armen. Vi debuterade ju samtidigt och har varit tajta sedan dess. Följts åt både professionellt och privat. Vilken ynnest!

Och så fick jag testa hur nära centrum jag bor, för när Simona skulle gå, efter att ha rekommenderat en bok, gick jag med, sprang in i bokhandeln, och två minuter senare var jag tillbaka i lägenheten igen med min nya bok. Så himla lyxigt! Jag trivs allt bättre. Visst finns det smågrejer med lägenheten som någon gång måste fixas, men jag tror faktiskt att jag är hemma. Inte minst för att Selma och jag kan gå åt tusen håll så fort vi kommer utanför huset. Hittills har vi inte gått samma promenad en enda dag. För Selma är det roligt, jag märker ju hur kul hon tycker det är att gå nu. Så mycket nytt att sniffa på. 

I morgon ska jag hämta Selma, och dagen efter passa Mio. Låt oss hoppas att min högerarm/axel, eller var problemet nu sitter (varje rörelse gör ont i överarmen, men problemet i sig kan lika gärna sitta i axeln/nacken), har förbättrats tills jag ska passa honom. Just nu försöker jag använda armen så lite som möjligt. Har tagit värktabletter och det dämpar. 

Jobba går bra så länge jag sitter i kökssoffan. Vid matbordet, där jag brukar sitta, är det inte bekvämt just nu. Armen vill inte vara utsträckt på det sättet. I soffan kan överarmen hänga rakt ned. 

Jag beställde mat från Ica idag, som kommer redan ikväll, mellan 16.30-17.30. En söndag, en samma-dags-beställning! Helt galet lyxigt det också. Det hade inte gått på Ingarö är jag rätt säker på. Här finns så många fler leveranstider att välja på än det fanns där. Ännu ett skäl att älska Farsta.

Hade tänkt åka till Haninge och min favoritIcaMaxi, men jag ska inte bära. Jag tror ju att det är det som har knäckt armen. Istället får någon annan göra jobbet, så betalar jag extra för tjänsten. Hur mycket vet jag inte, tror att de lägger någon procent på priserna. Plus frakt om man inte beställer mycket. Värt varenda öre, om ni frågar mig. 

Skulle jag få mer långvarigt ont i armen, kommer jag inte att tveka på att anlita en städfirma, så kan jag sitta i min soffa med datorn och titta på medan någon annan tar hand om mitt damm.  

Om det skulle behövas ekonomiskt någon gång är ju en städfirma det som jag skulle kunna tänka mig att starta. Det är en hederligt och bra jobb, och om det behövs kommer jag inte att tveka på att anlita någon. Dock inte den firman som var här och städade efter min renovering. De slarvade. 

Typ så, denna 28e december. 10 dagar till manuslämning och avfärd till Kanarieöarna. Min granne passar lägenheten och jag funderar på att be henne sätta på och stänga av elementen varje dag, om hon pallar. Har svårt att tro att föreningen hinner göra något innan jag åker. 

Att lägenheten ska stå helt utan värme i två veckor låter inte särskilt bra, men jag vet inte om jag törs lämna de elektriska elementen på hela tiden heller. 

JAJA, jag ska kolla med henne. 

Nu på manuset igen, tjohej.

Jag har varit helt bra

 i min arm i flera dagar, sedan bar jag tunga grejer till soprummet, lekte med Mio och lyfte honom, och vad som utlöste vad vet jag inte, men jag har i alla fall irriterat något igen som gör att jag har fått ont. Jävla skit.

Men jag tror att det är överansträngning mer än Frozen shoulder, eftersom det var helt läkt i flera dagar. Jag ska vila armen allt jag kan nu, och har ju en fin möjlighet till det när jag åker till Kanarieörna. Att jobba med datorn i knäet är betydligt skönare än att sträcka armen framåt på ett bord, så det ska jag göra då i två veckor. Kanske läker det ut helt då. Hoppas det.

Jag har i alla fall duschat och om tre timmar ska jag lämna in bilen på tvätt (för första gången sedan jag hyrde den för 4 månader sedan. Så länge brukar det aldrig gå men med mitt farande senaste tiden har det liksom inte varit någon idé. Men nu, så. 

När den är inlämnad ska jag sola i 12 minuter och sedan till frissan, hurra, äntligen på det också! 

Tvättat håret har jag inte gjort, trots att jag vet att frissan gärna ser det, men det hade varit för påfrestande för armen idag. 

Och sedan kommer Simona och hälsar på, tjoho på det!

Igår bokade jag av hotellet på Arlanda på nyårsafton. Selma och jag får helt enkelt hitta ett sätt för henne att inte bli så rädd. 

Hennes första nyår (då bodde vi också i Farsta) matade jag på med godis när det small som mest. Kanske ska göra det den här gången också. Det funkade då och då small det också rejält. 

Nu soffan och datorn i knäet en stund, efter att ha slagit på strömmen som gick i köket när jag var VILD och hade på diskmaskin, två extra värmekällor och kaffebryggaren samtidigt.  

Tio sidor är morgonens mål. Jag har en timma och fyrtio minuter på mig. 

Annandag jul.

Idag är det bara jobb. Jag har ett mål på 20 sidor, sedan får jag gå och handla och sola. I morgon ska jag till frissan, Simona kommer hit och bilen ska tvättas, så då blir det tidigt tidigt jobb.  

Idag vaknade jag kl 6 men än är jag inte igång. Tänkte att jag skulle äta frukost först. Skinkmackor med senap och äppelmos. Mums.

Jag har grovt bröd kvar, resten har jag slängt. Sockret måste bort nu och jag längar efter att få äta min vanliga, för mig, nyttiga mat, men utöver bröd gillar jag inte att slänga så skinkan ska ätas upp. 

Samtidigt som jag skriver det här lyssnar jag på P4 i min nya Marshallhögtalare som jag fick i julklapp (så glad för den!). Det funkar att göra samtidigt som jag skriver. Tv:n står också på, jag tycker att rummet känns varmare med rörlig bild i bakgrunden, men ljudet är förstås avstängt. 

Så fin. Ser ut som en gammaldags radio.

Min franska tavla har kommit upp, minsann. Det saknas något grönt för det sista lilla lyftet på min fina skänk.

En liten lampa, en vas med blommor och lite grönt. Häpp!

Igår när jag kom hem var det 16 grader i lägenheten. Så fullt pådrag på alla mina extravärmare.  

Nu har de varit igång sedan 6.30 och i köket har värmen stigit från 17 till 19 grader. Jag har skrivit till styrelsen och frågat vad jag ska göra, för det här funkar ju inte. Säg att det blir 10 grader kallt ute. Men mina otäta fönster kommer det att bli galet kallt.

Det är ett äventyr att vara lägenhetsinnehavare, minsann.

Typ så denna dag som ser ut att bli fin, men jag bryr mig inte så mycket om vädret, faktiskt. Spöregn är trist om jag måste gå ut, men annars struntar jag i det här hemma så här års. 

Jag gick tillbaka i bloggen och tittade på förrförra årets resa till Kanarieöarna och tydligen gick solen ned där runt 18.30 (jag var där en vecka senare då). Det ser jag däremot fram emot. Och shorts och bara ben. Skrivklänningar som jag har när jag jobbar på rummet. Shortsen passar bättre i receptionens soffor där jag också jobbar.

Mornarna är kalla så jag behöver en jacka och tröja när jag går till frukosten (det gör man utomhus och man kan sitta utomhus och äta under infravärmare, vilket jag gillar). Servitörer kommer med hela kaffekannor och ställer på bordet. Så mysigt!

Och kanske behöver jag en tröja till shortsen/klänningarna dagtid om det är mulet, jag gillar ju att jobba på balkongen. Men ändå. Shorts och klänning i januari. Promenader i blommande kvarter. Vilken grej. Där kommer jag att bry mig om vädret, det vore så bra om det blir sol i alla fall 1,5 timma per dag.

God Jul från Solna.

Det är så mysigt och avslappnat. 

Jag kom igår, vi hade uppesittarkväll och Mio var på ett strålande humör. Likaså idag. Glad och energisk, att sitta stilla är inte alls hans grej. Och han gillar sin farmor, och har inga som helst problem att gå till mig när det behövs eller bara för att han själv vill. Vissa barn är väldigt mammiga men inte han, i alla fall inte än (10 månader och 11 dagar), vilket förstås är kul för mig (och hans pappa).

I morgon åker jag hem och JOBBAR som satan, och jag hämtar Selma igen den 30e, när hon och jag har passat Mio då hans mamma och pappa ska fira mammas födelsedag. 

I värsta fall, men bara i värsta, får jag ta med mig några kapitel till Kanarieöarna. Lena kan säkert redigera resten först. Vi får se. Jag jobbar på så mycket jag kan i alla fall. 

Jag hade så gott om tid, och nu har jag ingen tid alls!!

Jag vaknade häromnatten och kunde inte somna om utan grubblade på manus, men så löste jag något, mejlade det till mig själv och kunde somna om.  

JAJA, det blir en bok den här gången också. "Ske din vilja" är titeln. Vi har valt namn från bibeln/böner/psalmer i serien, kul att ha det som ett tema. 

Ho ho ho, som vi säger i tomtebranschen

Gårdagens farmoruppdrag

gick strålande. Men den underbara glada ungen hade inte störra lust att sova. En timma, sedan var han nöjd med soveriet och ville hellre vara med farmor och Selma.  

Så han satt på golvet i hallen med pappas sko i handen när de kom hem, fem timmar efter att de hade åkt. Han fällde inte en tår och gnällde inte en sekund. 

Selma ligger vid huvudet. 

Idag är jag trött i kroppen efter att ha burit, lyft upp och ned, krupit på golvet och ansträngt mig på helt nytt sätt i fyra timmar (han sov ju en av dem).

Nästa barnvakteri är den 30e, men då hoppas jag att han somnar innan de går hemifrån. Vi får väl se. 

Kom igång sent med jobbet idag så nu slänger jag mig över det igen, tjingeling!

Då har jag bokat hotell på Arlanda på nyårsafton.

 Om jag ångrar mig går det att avboka fram till 18.00 samma dag, vi får väl se om det "provskjuts" raketer runt här och hur hon reagerar i så fall. 

Från vardagsrummet

Från sovrummet

Det vore fantastiskt att se fyrverkerier från vår lägenhet,  men tror att hon blir otroligt rädd. 

Förra året var hon orolig på Ingarö och då var smällare och raketer inte i närheten av vårt område, plus ordentligt tätade fönster. Jag hörde dem inte ens, men det gjorde hon.

Då kan jag bara tänka mig hur det är här. 

En granne sa att man skjuter på mycket på ängen nedanför husen och vår lägenhet vetter åt andra hållet, men det är ju inte direkt täta fönster här och jag tror att det är full fart från andra hållet också.

Vi kanske ska testa i år och åka till Arlanda nästa, om det inte fungerar? Vi får se. Nu har jag ett rum till oss i alla fall. 

Idag är arbetsdag fram till 12.30 då vi åker till Solna. Jag ska shoppa ett par timmar och sedan ska vi ju, Selma och jag, passa Mio.

Tjohooo!

Idag har jag tydligen tagit ledigt.

Desto mer jobb i morgon innan jag ska till Jonathan och passa Mio. 

För första gången ska jag lägga honom också. Det blir ju intressant att se hur det går. Plus hur det går för Selma, förstås, som måste stå ut med att jag till hundra procent fokuserar på Mio. 

Han är lite liten för att jag ska vara en helt bekväm barnvakt än, det blir onekligen lättare när han blir äldre. Jag ska vara där redan klockan 13 och lämna Selma så att jag kan handla julklappar innan barnvakteriet. 

Föräldrarna ska åka till Uppsala och se på Filip & Fredrik och ta tåget redan klocka 17.15. Föreställningen börjar kl 19, håller på i typ 1,20, så de borde kunna vara tillbaka kl 22. 

Men så kul för dem att göra något för sig själva, och nästa gång det är dags är dagen innan nyårsafton. Men då hinner de nog lägga Mio innan de går ut och äter Linneas födelsedagsmiddag. 

Idag har jag skruvat upp svinsnygga krokar på väggen i sovrummet och jag har monterat skostället till klädkammaren. Det går inte fort men en liten grej i taget blir klar. ÄÄÄÄLSKAR sovrummet, tycker att det har blivit så himla fint och mysigt. Mattan under sängen gör verkligen massor. 

SÅ snygga. Här ska kläder jag klär av mig innan sänggående hänga plus morgonrock. 

Badrummet återstår. Jag två stora påsar med grejer liggande i hallen. Ett projekt för den här eftermiddagen om jag tar mig ur soffan.

Tavlor återstår. Det ska jag också ta tag i men inte nu, inte innan jul. 

Vad mer återstår? Rosa rummet. Jag vill bli av med garderober men vet inte hur jag ska organisera det istället. 

Gardiner återstår! Jag skulle ha borrat upp en stång i sovrummet, men det fick räcka med krokarna och att byta lakan idag. Det är ju svinmycket lakan till en dubbelsäng! Jag ska skaffa lakan som passar en höj och sänkbar med dubbelmadrass (med sprund). Just nu kör jag med två, vilket inte riktigt passar. 

Där har vi det! Lördag 20 december. Bra dag, så här långt.

Så kul att redigera!

Äntligen igång på allvar. Coachingen är över för i år och jag har en sak att fokuksera på. Det är vad jag behöver när jag går mot målet, 7e januari. 

Än så länge idag har vi varit ute, satt på lite värme, Selma har ätit och jag försöker få något gjort med en småskraj hund bredvid mig. Det knakar från fönstren eftersom det blåser och det tycker hon är läskigt. Pluttan.

Igår lämnade jag henne en liten stund igen. Hon ville inte gå ut och då gick jag iväg själv med skräp till soprummen. Inga pip innanför dörren. Vet inte hur lång tid jag var borta, men säkert inte mer än 10 minuter. När jag kom tillbaka gick jag genast in för att se var hon befann sig och då kröp hon fram från sin plats under kökssoffan. Superbra, ju! Den har verkligen blivit den plats för henne som jag hoppats på. På Ingarö låg hon ju alltid under den gröna när hon ville vara ifred. 

Irriterande: fortfarande ont på ena insidan av halsen. Känns när jag sväljer. Ingen ömhet på utsidan. 

Irriterande 2: blir provocerad av folk (inte många, men ändå) som vill att jag ska fortsätta skriva feelgood för att de "gillar det bäst." Om ni försörjer mig kan jag skriva precis vad som helst, har jag lust att säga. 

Typ så, när jag ska skriva till det spanska hotellet och önska mig ett rum med utsikt över en av poolerna. 

Buenos dias!

Nu är det då torsdag,

 och jag har kontrollerat det för att inte återigen vara på fel dag.

3 saker händer denna dag. 

1. Klockan 10-11 är jag coach.

2. Det ska komma grejer från Ikea som jag inte kunde åka dit och köpa i helgen: gardinstång (och upphängningsgrejer till det), rullgardin (inte för att det behövs nu, men det ljusnar snart igen, mina vänner), besticklåda och sorteringskärl. 

3. Jag fortsätter redigera där jag lämnade det igår och hoppas att det går lika bra idag. Jag ska helst ha passerat hälften på söndag. 

Igår kom mina sängbord och herregud vad nöjd jag blev! Perfekt höjd, äntligen lite yta att ställa alla mina sängdutter på (vatten, handkräm, telefon, lypsyl, nässpray, näsdukar till exempel. 

Med de nya lamporna (och gamla plastväxterna) blev det så fint, mycket finare än vad som går att dokumentera. 

Nu skulle jag vilja få upp en spegel över sängen (en som jag har burit med mig från hem till hem, oftast har den stått i hallen) och ett par hyllor (behöver ett par nya), samt ett par krokar att hänga upp mina kläder och morgonrock på (har jag beställt), sedan är jag KLAR!

En vacker dag skulle jag nog också vilja ha tv:n på väggen. Det är förfärligt trångt i rummet och igår när jag skulle dammsuga var det otroligt knepigt. Det är ett pyttelitet rum med en gigantisk säng (en vanlig dubbelsäng, men herregud vad den ser stor ut i rummet), det går inte att komma ifrån hur fint det än är. 

Men sånt får ske efter januaris utgång i så fall, just nu är jag ... nöjd! (Fast det har jag sagt många gånger och VIPS har jag tagit tag i det jag skulle tagit tag i om ett halvår.)

Rykten från Ingarö säger att nu har nästa person flyttat in i min lägenhet (den tyckte jag ju alltid om, bara jag slapp att gå ut). Hoppas att den personen är snäll mot min bästa granne!

Jag är såååå glad över att vara tillbaka i Farsta igen. 

Paristavlan ska upp på väggen över vita skänken, det får bli när jag är i borrtagen framöver. Den väggen är i betong. 

Vi behöver ta nya tag med ensamträningen. Igår fick hon panik när telefonen ringde (leveransen av sängborden stod vid entrén 15 trappar med) och jag rusade mot dörren. Hon sprang efter mig och skrek och hoppade på mig. Det gick för fort och hon var liksom inte alls med på vad som hände. Så klart fick hon följa med, annars hade hon varit traumatiserad för evigt. 

(Jag är o-stressad nu och då är jag en helt underbar matte, vill jag bara säga. Pedagogisk, lugn och en fröjd för varje liten Selma).

Nästa gång ska vi göra det försiktigare. Hon ska var promenerad, få lite att äta (äter hon upp medan jag är borta är det ingen fara med henne). Jag får inte glömma att hon är tränad redan, att det bara är med mig som det inte har tränats. Igår sa kloklipparen att jag ska vara borta en stund, 30-45 minuter, så att hon hinner lugna sig själv. Det är också tipset som hundcoachen ger, sa Jonathan häromdagen (eftersom han vet att jag gillar hundcoachen, han är smart, min son). 

Där har vi det. Torsdag 18 december. Bra dag, så här långt. Om tre veckor åker jag till Gran Canaria. 

I morgon är jag helt bra,

 idag nästan.

Jag har hämtat Selma, paket som annars skulle skickas tillbaka, tagit emot en matleverans, ätit mackor och gröt, varit hos kloklipparen och vänt pga att det var i morgon vi skulle dit, köpt lampor till sovrummet eftersom sängborden kommer i morgon (har bara ett och jag vill ha två likadana). Jag har packat upp min kikare och den är livsfarligt bra. Om jag vill kan jag titta rakt in till folk och se exakt vad de pysslar med. Så för att inte vara odräglig har jag istället riktat den i fjärran och försökt förstå hur långt jag ser. Kaknästornet på Djurgården vet jag ju redan men resten är jag inte säker på.

Morgon dagen efter, och vi tar kaffet i köket. Selma biter på samma ben som igår. Det är ju inte som om hon äter upp dem. Och kommer hon ned en bit är jag jag rädd för att hon ska sätta dem i halsen, och då får hon hellre ett nytt. Jag sköljer toppen med hett vatten innan hon får det, det blir lite mjukare att gnaga på då inbillar jag mig. Hon är inte ett dugg vaktande på varken leksaker eller mat, så jag kan bara ta ifrån henne allt utan protest, vilket är skönt. Enda gången hon säger ifrån är om jag skulle försöka lyfta upp henne när hon lagt sig tillrätta någonstan, då morrar hon. Alltså gör jag aldrig det. Måste vi gå någonstans då, lockar jag istället upp henne på benen. Till och med med godis om det skulle behövas. Ibland måste man ju bara iväg. Godis funkar alltid. 

Ovanstående var igår. Nu är det ett halvt dygn senare, Selma och jag har sovit i ÖVER nio timmar och denna dag är en över 110% arbetsdag. Exakt tre veckor till deadline och jag måste jobba varje dag framöver utom julafton, om jag så ska gå upp klockan sex och i alla fall få två timmars jobb gjort.

Från kökssoffan. Fördel stoooor tv (77 tum). Älskar att alla människor numera har tv utan att skämmas. Herregud vad trött jag var på alla dessa lägenhetsbilder (på Hemnet) utan tv, där tv-bänkar hade fått vaser och löjliga tidningshögar på sig istället inför fotograferingen. Vad var det för trams? 

I am a proud tv-tittare!

Bra då att jag känner mig återställd. Jag har lite ont i halsen när jag sväljer och örat på samma sida känns lite bökigt, men det är inget nytt efter magsjukan, jag hade det veckan innan också, och varför har jag inte en aning om. Det är väl någon förkylning av någon slag.

Däremot är armen helt okej igen och det är jag så tacksam för.

Och när vi ändå är inne på sjukdomar:

Hörde av mig till SÖS igår och frågade om mitt mammografiresultat (en månad sedan) och fick svar att det inte var klart. Två veckor står det på deras hemsida. JAJA, det kommer väl. 

Egentligen är jag inte orolig.

Men.10% av alla kvinnor får bröstcancer och jag har aldrig trott att jag skulle ha mer tur än den tiondelen. Det betyder dock inte att jag oroar mig. Vad som verkligen skulle få mig orolig vore att få veta att jag har en farlig tumör och att operationen av en eller annan orsak skulle dröja. 

På Hellbergs sida har det nästan inte funnits någon cancer alls, varken mamma, mormor eller morfar, men på min "pappas" sida desto mer tydligen. Min pappa dog av prostatacancer, en bror av i cancer i ett öga. 

Idag kommer nattduksbord från Möbelkungen (monterat och klart, tack så hemskt mycket) och vi ska klippa klor.  Det är allt, utöver att jobba. Tjohoo!

När jobbet är klart ska jag fundera på vad jag ska ha på väggen ovanför sängen. Så kalt som det är nu kan jag inte ha det, det saknas något. Men jag vet ännu inte vad. Tavlor, en hylla, eller vad?

Här är ett exempel på bilder jag har googlat fram. 

Visst är det fint? Den här sängen är betydligt lägre, rummet lite smalare, men inte mycket. 

JUST DET, jag har ju årets sista coaching idag, det är ju torsdag, för bövelen! Tjohoo, tur att jag kom på det!

NEEEJ, det är onsdag! Haha, jag är såååå dagvill efter sjukhelgen.

Så jag tillbringar min efterlängtade lediga helg

i sängen, med magsjuka. 

Fast ska jag nu få det är det förstås bäst att Selma är i Solna.

Mio fick det först i fredags och jag där och pussade på honom (vi visste inte då att han var magsjuk, för tänder gör ju också att magen blir lite upprörd och att de får feber), men vi förstod det när han kaskadkräktes, lilla hjärtat. Så jag tog med mig Selma hem igen och åkte tillbaka med henne på lördagen när han mådde bättre. 

Natten till igår var det min tur. Och jag har väl aldrig varit så sänkt som jag blev av det här, jag var vaken i 30 minuter max och sov i en timma, och så höll det på prick hela dagen, kanske vaken en timma i stöten till sist. 

Nu vaknade jag strax efter 4 (vet inte när jag somnade), har fortfarande 38 i feber och tog ett par värktabletter (OCH en muskelavslappnade pga har legat i ett dygn). Jag har druckit en liten kopp kaffe för att slippa koffeinbristhuvudvärk, har ett stort glas av resorb stående framför mig och jag antar att jag kommer att bli bättre under dagen. 

Kanske kroppen passar på nu att sova igen all sömnbrist från de senaste månaderna? Inte för att det hjälper mot ny sömnbrist, men då börjar man i alla fall en ny hög.

Jag har inte varit magsjuk sedan Jonathan var liten, men det har varit värre med mattheten än att kräkas. Jag minns inte att man blir liksom så "sjuk" av det. 

I helgen skulle jag ha jobbat, var tanken, men av det har det alltså inte blivit någonting alls. Kanske piggnar jag till av mina piller och kan jobba senare idag. Selma ska jag hämta i morgon, tack och lov. 

Det var dagens lite äckliga rapport från Farsta, tjohoo.