Det är helt otroligt att några nålar

med ström kan göra en så stor skillnad. Min stackars axel är, peppar peppar, så oändligt mycket bättre. Jag har lite träningsvärk, men inte den där djupa riktigt onda. Jag ska inte vara rädd för att röra mig, men heller inte överanstränga det som är på väg att läka. 

Torsdag, och idag är det fullt ställ precis som resten av helgen och måndag och halva tisdag, innan jag packar ned det jag behöver för onsdag-fredag i London, och drar till Solna med lilla Snorp och vidare till Arlanda. Det blir ju nästan 3 hela dagar eftersom jag reser så tidigt och det är kort flygtid. Jag landar redan kl 8.55 och då har vi väl dragit tillbaka tiden en timma har jag för mig. 

På Heathrow tar jag tåget till stan, det funkar finfint och sedan tar jag en taxi från Paddington station. Jag har åkt tunnelbana och buss där också, men det behöver jag inte den här gången. 

En gång glömde busschauffören att säga till var jag skulle gå av när jag som enda svensk var på väg till en europeisk konferens på ett hotell utanför Heathrow där en massa människor samlades för att prata om KAFFE.

Jag hade bara en privat mobiltelefon på den tiden, detta var i begynnelsen så kanske till och med en kontantkortstelefon. En Ericson, vill jag minnas. Anyhow, den funkade inte utomlands. Jag hade inte råd att ta taxi, så buss var det enda färdmedlet för mig. 

Well, jag kom fram till sist, typ två bussar senare. Vid det laget var jag nästan efterlyst.

I alla fall: Jag landar seeeeent på fredag. På lördag måste jag jobba igen för på söndag ska jag på dop mitt på dagen och då hinner jag ingenting i manus. Sedan har jag bara en vecka kvar av redigering den här omgången, så det brinner nu faktiskt.

Vi har en titel och ett omslag. Omslaget får jag inte visa än, men titeln på del 3 är: Det ingen ser.

Idag börjar jag redigera INNAN Selma och jag går ut första gången, för att komma igång. 

Nu är de lediga dagar som fanns över i schemat borta helt och jag kämpar mig framåt. Just nu gör minsta motstånd i manus att jag vill lägga av och det går ju inte. 

Men det är alltid samma sak. Den här omgången är den stora och svåra och jag tycker alltid att min redaktör är knäpp och inte är läskunnig och tjatig. 

Nästa är betydligt mer underbar, med mer småpill och duttidutt och då är redaktören inne i värmen igen. Jag har ju valt att jobba med henne i 150 böcker, så hon är såklart grym. Bara tjatig!! :)

Alla jobb har väl svackor när det är mindre roligt och man gör jobbet ändå för att man i grund och botten har en arbetsmoral och för att man är så förbannat lyckligt lottad.

PS: Det räcker att jag löser något i manus och 

känner mig som ett geni för att få förnyad energi.

PS2: inte ett ord om stambyte. Jag tänker glömma det tills jag vet något mer. 

Från soffan, såklart. 

Jag funderar fortfarande på hur jag ska lösa den biten. 

Naprapatbesök i Sundbyberg,

nålar rakt in i det onda och ström på det, men det hjälper ju för även om det gör ont när nålen sätts så visar ju det att han träffade exakt rätt muskel (som han identifierade enkelt med några rörelser hit och dit.) Vet inte hur många nålar han satte, fem på ena sidan och kanske tre på andra. Lite massage på det när ström hade pulserat ett tag.

Jag ska tillbaka för en ny omgång på måndag. Nu känner jag mig hoppfull om att bli av med det, i alla fall så småningom. Inga värktabletter idag.

Selma var med. Eftersom det är Linneas naprapat är Selma och Martin som han heter, gamla vänner. Hon har varit med sedan hon var valp. Och Mio har också varit med där flera gånger.

Jag glömde till och med bort Selma, för inget gnäll eller utbrott från hennes sida när jag låg på britsen med nålar på ryggen. Jag vet inte vad hon gjorde under tiden. 

Linnea går dit ofta, Jonathan har också varit där och nu var det min tur. Nästa gång, vilket ryggont jag än får, ska jag gå dit snabbare istället för att gå runt med det onda och hoppas att det går över. 

Inget jobb idag, så här sent kommer jag inte igång, det är ingen idé, utan jag startar tidigt i morgon istället. 

Pratade med banken igår om ännu ett bolån och det var inte omöjligt med den summan jag pratade om. Jag utgick från ett av de attefallshus jag har tittat på. Min fina lägenhet, jag har verkligen ingen lust att flytta härifrån. Men men, jag kommer inte att ha något val, så är det faktiskt.

Det är mycket som spelar in. När är det vårt hus tur och vilken årstid är det då? 

Attefallshusen är ju vinterbonade, men det är  onekligen mysigare med en stor altan på sommarhalvåret än mitt i vintern. 

Som ett litet sommarställe är det fantastiskt, 11 minuter härifrån. Varje soldag skulle jag kunna kvista dit och hem igen. Det är väldigt lockande. Men det finns inte mycket plats om jag ska bo där heltid i åtta månader. Det finns en liten sovalkov (för jag tänker inte klättra på några stegar, glöm det) och plats för soffa och eventuellt ett litet bord, men var gör jag av alla min KLÄDER som ju måste följa med. 

Ni hör ju. Det är inte lätt, det här. 

JAJA. Efter 4 månader (eller vad just min lägenhet tar att stambyta, 12-14 veckor är det sagt så då räknar jag med 16) kan mycket flytta hem om renoveringen av lägenheten är klar då. På helger och kvällar är det ju ingen som jobbar i huset och då kan man ju bo hemma om hissarna fungerar. 

Spisen är på men utan värme. Vi behöver bara myset, Selma och jag. Det tätade stora fönstret gör massor för värmen här, inbillar jag mig. Det ska blir intressant att se hur det blir när kylan klipper till. Runt 5 ute på morgonen, och strax över 20 här inne mitt i rummet. Elementen börjar också vakna nu, så kanske klarar jag den här vintern utan att använda extraelement (det gick ju åt så mycket el till dem förra året!)

2 omgångar värkmedicin för axeln igår,

bättre när jag vaknade, så ger mig två nya doser idag.

Det är allt jag tänker säga om den saken!

Något roligare: Igår skrev Jonathan teoriprovet till körkortet och klarade det, tack och lov. Han var så glad. Uppkörning i november någon gång. 

Hurra!

Nu är det bara en vecka kvar tills jag åker jag till Arlanda och sover där eftersom flighten till London går typ 7 nästa morgon. Min agenda fylls på. Att åka någonstans planlöst är inte min grej alls, jag måste jobba, ha ett mål, för att jag ska tycka att det är värt resan. 

MEN, jag ska också göra en privat avstickare till Liberty för att titta på deras julavdelning. Det får bli min lunchpaus. 

Har ju världens minsta gran numera, den jättestora har jag gett till Solna. Men titta kan man ju göra.

Som det ser ut just nu ska vädret bli helt okej. 12-13 grader och moln, vilket ju bäddar för bra promenadväder. Några tjusiga handväskor på axeln blir det inte. Istället har jag en midjeväska för att inte TJUVAR OCH BANDITER ska råna mig. Inte helt ovanligt i London numera, sägs det. Jag har aldrig någonsin varit rädd när jag har varit där, men ändå bäst att vara försiktig med att flasha för mycket tjusigheter.

Igår jobbade jag på så fint, tyckte det gick snabbt och var supernöjd när jag fällde ned locket på datorn. Först flera timmar senare, efter ett trevligt onlineevent med Akademibokhandeln, insåg jag att jag bara hade redigerat 10 sidor, inte 15 som måste vara målet varje dag. Alltså nya tag idag. Helst 17 sidor, fenomenalt om jag klarar 20. 

Tjohej tjohopp.

(Tog en tupplur igår, och tror ni inte att banken ringde precis då! Får se om de hör av sig idag. Håll tummarna. Om jag tupplurar ska jag i alla fall inte stänga av ljudet).

Min axel, höger,

är ingen lek längre. Jag hade en förhoppning om att det skulle gå över av sig själv men nu börjar jag undra. Nu har jag nog haft det i en månad kanske två till och med. Jag måste gå tillbaka och kolla om jag har skrivit om det. 

Hur länge man har haft något och om det har ändrat karaktär är ju alltid frågan man får om man söker hjälp för något. 

Idag var det i alla fall första gången jag hade djävulskt ont när jag gick upp. Rakt ned i axeln vid nacken. Sedan går det lite nedåt skuldran, ibland lite runt armen och upp i nacken, eller ned i armen. Så här ont har jag aldrig haft där tidigare. 

Jag kände det i natt, och just sängen brukar annars vara helt okej. Tror att det har utlösts av att jag har legat i soffan med datorn på magen, det är i alla fall då jag har fått ont, men vet inte.

Igår bokade jag en naprapat, samma som Linnea går till, dit jag får ta med mig Selma. På onsdag klockan 10 i Sundbyberg. 

Jag har just hällt i mig hela arsenalen av piller: en Ipren, två alvedon och en muskelavslappnande. Värken släpper liksom inte för en sekund och det gör inte mer ont vid vissa rörelser, så det finns inget jag kan låta blir att göra heller. Jo, jag kan undvika tunga jackor, det gör det värre, och BH ska vi inte prata om. BH behöver jag inte tänka på förrän nästa vecka, när jag ska till London. Om ens då. En luvtröja döljer det mesta. 

Min frozen shoulder kändes inte så här, lika ont naturligtvis, men smärtan kom in i axeln rakt från sidan då. Jag hoppar verkligen inte att det är det. De flesta som får det är lite yngre, under 60. 

Nu när jag har gnällt klart och värken har lättat!!Hurra.  

Åh, det blir en bra dag om det onda kan hålla sig lite borta. Jag ska ta emot mat från Ica vid 8, jobba i manus och jag ska vara med på ett digitalt  författarevent med Akademibokhandeln senare idag. Tusen anmälda. Ska rigga en liten studio med lampor och grejer framför bokhyllan, kamma håret och kanske ge mig ögonbryn och piffiga läppar. Ingen bh, men det kommer inte att synas. 

Typ så. Blev en rätt bra dag så här långt, trots allt.

Från och med nu 15 sidor per dag.

Och jag måste börja direkt efter första promenaden. Väntar jag längre än så – för att jag är upptagen med att leta kranar till köket – straffar det sig ALLTID.

Med det sagt. Kran i mässing är fint.

Från Westerbergs

Jag väntar fortfarande på att få veta vilket hus man tänker börja stambytet i, mitt eller något av det andra två. 

Igår var det Oktoberfest i föreningen, och det som brukar locka 5 pers att ses, fick igår 30 personer att samlas. Nu är det säkert en trevlig tillställning, men jag tror också att många kom för att man har behov av att prata med grannarna om de kanske har hört något som man själv har missat. 

JAJA.

Pissväder igår, och det ska det bli idag också. Vi kom ändå ut på vår promenad mitt på dagen. Min regnkappa från Ullared, fordrad med något fluffigt, är guld värd en sådan dag. Plus gummistövlar som jag släpar mig fram i för att de är aningen för stora. Borde hitta de perfekta överdragssockorna, men det har jag inte gjort än. De jag har är av fleece och way to big. Det är sådana man drar på sig inomhus en kall vinterdag.

JAJA2.

Igår åt jag utmärkt äppelpaj/smulpaj till middag eftersom jag hade äpplen jag inte var sugen på att äta som de var. Receptet hade Linnea lagt ut på instagram och jag bytte bara ut det jag inte kan äta. Malde glutenfria havregryn till mjöl istället för vetemjöl och använde margarin istället för smör. 

Till det borde man ha glass, eller åtminstone vaniljsås. Jag hade nyponsoppa. Och innan ni skrattar åt det ska jag bara säga att det var väldigt gott. (Och att jag inte är ett dugg kräsen.)

Söndag. Bra dag så här långt, men herregud vad full att slem jag är fortfarande! Två veckor efter att jag blev förkyld har jag fortfarande en torrontkänsla i halsen och det som jag snyter ut är fortfarande trögt. Helt otroligt seg sak, men det är det många som säger om den här förkylningen som halva Sverige verkar ha drabbats av.  

Men frisk är jag ju. Som en nötkärna, peppar peppar. 

När jag kommer hem från London ska jag vaccinera mig mot influensa. 

Förra årets vaccin hjälpte inte.. Jag blev sjuk den sista redigeringens dag 1 (månadskiftet februari mars såg jag nu). Hade en vecka på mig. Åt alvedon och ipren i kombo varje morgon, svettades ut febern,  och klarade att jobba i 3 timmar innan det sjuka tog över igen. 

Hoppas att man har hittat rätt vaccin i år.

Nu ska vi strax gå ut, hejhej.

Vår arbetsdag blåste bort igår.

Det började bra med grejer min agent behövde till mitt tyska förlag; en liten text och några bilder. Men sedan tog det stopp och Selma vägrade vara någon annanstans än tätt intill mig. 

"Bild på när du jobbar."

Snuttan

Så jag tog ledigt från manus, vilket betyder att de 12 sidor som jag ska redigera varje dag behöver delas upp på kommande dagar. En dag funkar att skippa jobbet, men inte mer. Jag tror att jag har lagt in två "lediga" dagar i min planering fram till 3e november, exklusive London som jag har räknat bort och dessa två vill jag gärna ha till godo ifall de behövs. 

Nu är klockan halv nio strax. En av oss har kissat och bajsat (det var kallt och skönt ute), serverats god frukost bestående av rått kött och grönsaker och den andra ska strax (9 prick) börja jobba men först dricka morgonens 4e stora kopp kaffe och äta en banan. Perfekt uppladdning för den här lilla familjen.

I Solna fortsätter familjen att vara i köket och Mio älskar det. Hans och Linneas små filmer på Instagram har emellanåt långt över fem miljoner visningar. Det är något med det där enkla och gulliga och att hon inte bryr sig om att han kladdar. Det viktiga är att han tycker det är roligt och det gör han ju så länge han får provsmaka allt och stoppa fingrarna i smeten. 

Vi får se om jag törs hämta honom nästa vecka, det är veckan innan London och möjligtvis håller jag mig ifrån honom då. 

Så fint kök. Epoq, som är Elgigantens köksmärke.

Fick faktura på lagandet av mitt trasiga fönster igår,

kontaktade mitt försäkringsbolag och blev ersatt med allt utom självrisken. Jag tror nästan att det är mitt livs första försäkringsärende. i alla fall ett av de allra första. Kanske Jonathan hade en mobil som ramlade i backen någon gång, och jag hade ju ett ärende nyss gällande bilen, men just bilen behövde jag ju inte betala något för.

Så hade det inte stått i pappren från föreningen att jag kanske behövde kvitto till mitt försäkringsbolag, så hade jag nog inte ens tänkt på det.

Beslut kom snabbt i alla fall. Bra där, Ica försäkring. Jag anmälde skadan sent igår eftermiddag.

Idag ska det blåsa här tydligen, men än märker vi inget här inne. Selma är kolugn och sover bredvid mig i soffan. De fönster som har släppt in kalluft är ju tätade, 3 av mina 150 i alla fall. 

Vi har varit uppe sedan kl 6, jag är inne på min tredje stora kopp kaffe och idag ska jag jobba såklart, och förhoppningsvis prata med banken. Nordea är inte lika på det som Ica, det måste jag verkligen säga. 

Jag har hopppats på att få prata med MIN bank (både företaget och privat, och lån och sparande och sånt) sedan i måndags när jag fick ett sms: vi ringer dig strax ... och när de inte gjorde det, skulle de ringa igår. Det gjorde de inte heller. Nya tag idag kanske?

Inget nytt om stambytet, det vill säga i vilket hus de ska börja. Rent egoistiskt hoppas jag att de tar mitt hus sist. Jag ska åka på skrivresa två veckor i januari och har inte tid med stambyte just då. 

Och på tal om resor så är London nu färdigplanerat. Hotell, parkering och jag har bokat biljetter till det jag behöver se: En teater och en musikal. 

Jag ska använda benen för att ta mig runt i stan och bokade ett hotell som ligger väldigt centralt. Älskar mina researchresor. De är effektiva, mysiga och ger ofta mer än jag har förväntat mig. Jag har stora förväntningar på främst teatern, den här gången. En komedi, ett övre medelålders par. Hay fever, av Noël Coward. 

 Jag skulle älska att få skriva en teaterkomedi!

Så varför gör jag inte det? För att jag inte kan än. Men en vacker dag!!

Där har vi det. Fredag morgon i Farsta. Så här långt en grym start på dagen. Kanske för att torsdagen avslutades med att jag fick veta att även nästa Kosterbok blir huvudbok i Bonniers bokklubb. Det betyder sååå mycket. Dels för försäljningen av inbjudna böcker (om än en tiondel av vad en bok kunde sälja där för 12-13 år sedan), men också för synligheten. 

Beställd. Kommer v 44. Min nacke längtar! 

Tjohej!

Jag måste sluta ligga i min soffa och se på tv.

Den här lille!

Igår ville han ha på sig gummistövlar och mössa.

Och jag håller förstås fortfarande på med mitt kök. Det går inte ett dugg framåt.

Det är något i min skuldra som inte klarar soffan längre, jag vet inte vad som gör det, bara att jag får väldigt ont. Jag tror att det utlöstes av att jag låg och tittade på min dator, med kuddar bakom nacke. Ingen bra grej, när man från början har en nacke som krånglar.  

Anyday now ska jag ta mig till en naprapat. 

I alla fall: Jag behöver en fåtölj med hög rygg där jag kan luta nacken när jag ser på tv. Problemet med det är att jag har en hund som vill ligga väldigt nära, så det går inte med vilken stol som helst.  

JAJA. Jag har hittar ett par på Miomöbler som är ställbara i ryggen och tillräckligt vida för att armarna ska få plats om jag vill sitta i den och skriva. Jag behöver provsitta ännu en gång för att kunna klippa till, de är dyrare än Ikeastolar, men sedan slänger jag ut lilla soffan i köket, den ska ju ändå ryka, ställer in min ektorpfåtölj så länge, och så får en ny skuldervänlig fåtölj plats där ektorp stod förut. 

Typ så.

Idag ska jag prata med banken om min situation med den här lägenheten och stambyte. Jag behöver ju ta vägen någonstans medan man håller på i mitt hus. Vi har fortfarande inget besked om i vilket av de tre husen man börjar med, bara att arbetet sätter igång efter julhelgerna. Det är fruktansvärt dålig information. Man får alltså eventuellt två månader på sig att fixa allt. Och jag behöver bankens rådgivning om vad jag ska göra. Ska jag köpa en liten lägenhet som jag kan bo i så länge, kanske använda som skrivstuga, eller ska jag andrahanshyra något som ju kostar ännu mer. 

Jag kan verkligen inte bo hemma hos någon annan, vi pratar ju säkert 8 månaders renovering av varje hus. Drömmen vore att köpa en etta i ett av de andra husen. Men eventuellt är de för dyra. Jag upplever att jag har råd, men frågan är om banken anser det. Just nu, om man vill sälja i de här husen nu innan stambytet, upplever jag att det finns en prutmån. Det finns många lägenheter till salu i vår förening. 

Under tiden vi väntar på samtal, Selma och jag, ska vi ta promenader och jobba med redigeringens dag 3.  

Jag ska också göra något till mitt tyska förlag inför lanseringen där av bok 2 i serien. Jag vet inte hur ettan har gått. Den har varit uppe ett par gånger på Der Spiegels topplista, men inte lagt sig där mer än ett par veckor i stöten. 

Igår efter jobbet igår hämtade jag Mio. Det gick lika bra som det brukar göra. Han går så villigt med mig. Och hemma hos honom städade vi med sopborsten, rev ut lite grejer i köket, ville upp i mamma och pappas säng, klev runt i gula gummistövlar, tittade på Emil och Pippi och åt banan. 

Sen kom mamma och Selma och jag åkte hem. 

Började jobba i manus igår.

Tjohej.

Idag 11-12 sidor till. Hellre lite stadigt framåt än stora sjok när jag inte måste. Jag kollade på förra året, för då hade jag fått nycklarna hit och var förväntansfull inför renoveringen, men också hur stressen och pressen bara växte. 

Att jag fick flytta själva flyttdatumet, och skjuta upp städfirmor som skulle hit efter hantverkarna lämnat, och byta veckor med Jonathan och Linnea tillförde panik. Målning på Ingarö samtidigt som manuset brann också.

Allt beroende på en firma som varken kommunicerade eller gjorde ett bra jobb. Det slarvade så oerhört mycket. 

Jag borde ha avbrutit allt när målarna efter 10 minuter i lägenheten erbjöd sig att göra jobbet i min rosa stora garderob svart, men vågade inte riktigt. Tyvärr. 

Jo, jag vågade säga nej till svartjobbet, men inte byta firma. Inte heller meddela ägaren om erbjudandet från hans målare. Men redan där och då visste jag att det här inte var en firma som inte gick att lita på och jag är ensam. Det gör mig sårbar. 

Nåväl, ett år senare sitter jag med nytt manus, en lägenhet jag älskar (jag har dolt alla skavanker och låtsas som det regnar) och oceaner av tid i jämförelse med förra året.

Just denna dag ska jag klämma in en hämtning av en liten kille på föris strax efter 14. Det ska bli mig ett sant nöje! 

Vi fick hälsa på Spöket Laban när vi var på bio häromdagen. Mio tordes inte riktigt göra en high five.

Den här killen!

Det älskade hemmet sett från ytterdörren. Man ser utsikten direkt när man kommer in, men det är omöljigt att fånga på foton. (Golvläggaren var fantastisk, by the way, det var enbart målarna som var kassa.)

Mysmiddag med barn och barnbarn.

 Det är inte varje dag alla kan komma, men igår funkade det. Så mysigt. Mio traskade runt här och inspekterade allt och verkade nöjd. Pluttisen. Han fick falukorv och doppa pommes i sås. Han var nöjd med sin farmor. I morgon ska Selma och jag hämta honom på föris igen. Så mysigt.

Från bion vi var på i söndags, när pappa inte kunde fick farmor följa med. 10 minuter, sedan var han klar med filmen om spöket Laban. 

Linneduken kom fram, minsann. Den passade så bra nu när jag har möblerat om och soffan är i samma färg.

Är fortfarande väldigt nöjd med min tavelvägg. Den vid dörren ska upp lite (och lagas när jag har tid och lust), men det är allt. 

Dippkillen.

Mamma och pappa gick iväg i 10 minuter och det märkte han inte ens, vi satt i soffan och såg Pippi i en gammal föreställning från Folkan där Siv Malmqvist var Pippi och Pernilla Wahlgren var Annika. 

Min förkylning sitter i, jag har en oändlig mängd snor i näsan fortfarande, men nu är tempen som den ska, 36,4, och jag har inte längre ont i huvud eller kinder. Så skönt. Jag behöver heller inte gå upp mitt natten pga nästäppa, bara en sådan sak.

Alltså börjar jag SKRIVA/REDIGERA idag, dag 1 i min analoga kalender. Jag tror att jag har markerat 22 arbetsdagar fram till deadline.

Igår läste jag igenom kommentarer och gjorde en ny plan eftersom en vecka gick bort, men jag hinner hoppas jag. Mycket sitter ju redan, även om det också återstår mycket jobb. Jag är astaggad!

Planen är att på morgonen före Selmas utgång få gå loss på kakel och köksdörrar (alltså online, inspiration, själv kommer jag inte att göra det där jobbet när det nu blir av), och att efter första promenaden sätta oss vid bordet och jobba. Först när mina 12 sidor är klara får jag kakla vidare. Bra plan. Det kan ta allt mellan 2 och 5 timmar. 

Selma är här två helger i rad och sedan har Solna henne två helger i rad så att vi hamnar tillbaka på rätt helger. Hon är hos dem jämna veckor. 

Nu ligger hon i stolen bredvid min och vi ska börja jobba. Tjohooo!

Fröken Selma i sin stol bredvid min. 

Hon ligger på en filt. 

Jag har gått till samma frisör

i många år. Hon är svennebanan från Södertälje, men är mer syrian än svensk på väldigt många sätt. De flesta som jobbar på salongen är syrianer. I love them! De lever så totalt annorlunda liv mot mitt. Stora familjer, ständiga bröllop (med minst 500 gäster), alltid omgivna av massor av folk och främst familj. 

Hur har de råd med så stora bröllop? Jo, varje person som kommer på festen har med sig ett kuvert med pengar istället för present. På det sättet hjälper man varandra till stora bröllop, för nästa gång är det brudparets tur att gå på bröllopsfest och då har de med sig ett kuvert med pengar till det brudparet. 

När jag säger att jag gillar ensamhet stirrar frisörerna på mig som om jag inte är riktigt klok. 

Deras boenden är ofta vita, inredda för många gäster och de älskar marmor och lyx. Plus är alltid piffiga. 

I LOVE THEM! Otroligt trevliga människor! 

"Du är alltid fin, Åsa, men idag blev det extra lyckat", sa ägaren. Igår fick jag kramp i nacken när jag skulle luta mig bakåt och tvätta håret, och han kom rusande fram (jag pep till för det gör jävligt ont) och frågade om han skulle massera nacken lite för att få det att släppa.

Jag ska aldrig gå någon annanstans om jag inte måste. 

Idag sov jag till strax efter fem, men så somnade jag inte förrän halv tolv heller. Tupplur senare, alltså. Jag är mycket bättre, men fortfarande väldigt snorig och har fått hosta. 

Senare idag måste jag göra en ny arbetsplan för min redigering som ju sprack rejält i veckan och därefter rensa lådor i badrummet och köket (där jag bara har hällt ned grejer efter inflytten).

Tre lådor fyllda av ... ja, vadå? Vet inte. Blandat bandat. Det måste rensas. När jag har gjort det har jag koll på hela lägenheten. Det behöver jag känna att jag har inför det som komma skall med stambytet.

En dammsugning efter det, så är jag redo för en ny vecka och för att Selma ska komma hem i morgon. 

4.23..

Det går nästan åt rätt håll. Vaknade även denna nattmorgon av totalt igentäppt näsa men det gick snabbare över den här gången när jag kom upp ur sängen. 

Nu är klockan 6 och jag ska nog försöka somna om en stund, tror jag. Ska till frissan kl 10 och sedan behöver jag handla efter det. 

Dag 4 av noll jobb. MEN, i morgon och på söndag kommer jag att ta igen en hel del av det. Enligt min ursprungliga plan behövde jag redigera ungefär 9 sidor per dag under den här perioden, och om jag dubblar i helgen så kan jag sprida ut resten på resterande dagar. Jag ska förstås räkna så att det stämmer, men det borde det göra.

Igår tog jag mig ut och köpte de vinterkläder som jag hade planerat att göra. Länna Sport har alla bra märken samlade och sådär en torsdag mitt på dagen var det knappt någon mer än jag i butiken. Bra uträknat av mig.

Däremot har jag inte sålt de jackor som jag tror att jag vill sälja. Kanske får de hänga en säsong till innan jag säljer. Det är så fina dunjackor men båda är speciella och inget som vem som helst köper, så borde skicka iväg dem för att få dem sålda, antar jag.

JAJA. Jag kanske börjar använda dem i vinter, konstigare saker har hänt.

Nu har jag i alla fall ett par vattentät(are) höstskor, en ljusbeige dunjacka, en ljusbeige mössa och en ljusbeige cashmeretröja. Jag har redan beiga vinterskor och många många passande halsdukar. 

Miss Beige är redo för VINTER!

2.50

Sedan gick det bara inte mer eftersom ena näsborren var helt igenkorkad. Nässpray rann ut, istället för att stanna i näsan och vidga det som täppte till.

Well, två koppar kaffe senare la jag mig i soffan halv fem och somnade efter ett tag och sov fram till halv åtta.

Nu ska jag strax ta tag i säljtexten och sedan måste jag duscha och skrubba mig. Ska bli mig ett sant nöje! Vad jag ska göra resten av den här torsdagen beror på hur ja mår. Jag har gett mig själv manusledigt idag också, men skulle bara vilja öppna manus i alla fall. 

Igår var de här och fixade 3 fönster. Jag trodde att de skulle göra alla men det hade de inte med sig grejer för att göra, utan bara för att först titta. Att isolera allt skulle ta en hel dag, tydligen. Så de gjorde de två som skallrar plus det stora som verkligen läcker in luft i vardagsrummet. 

Om det inte räcker så får jag ringa dem igen. 

Typ så. 

Jag missade Ruths release och det är så trist, men det är vad det är ju. 

Simona som var där köpte en bok till mig i alla fall, och den ska jag läsa. 

Jag försöker läsa på papper igen, har en hög jag skulle vilja ta mig igenom. Koncentrationen är just nu det viktigaste. Den behöver jag träna in igen. Jag slutade läsa på papper när jag fick så ont i nacken av det, men om jag bara sitter ordentligt funkar det rätt bra ändå. Inget är ju bättre, egentligen. Man kan bara göra en sak. Jag tror att det är bra för precis allt.