Nu har de gipsat om båda benen

så gipset når upp till ljumskarna. Lilla hjärtat. De skickade en film till mig där han försöker krypa ändå. Hoppas att jag kan prata med honom senare. 

Måndag är snart över och återstår gör tisdag och onsdag. Fortfarande sol varje dag, helt otroligt, för trots att rapporterna säger att det ska regna som kommer en sådan liten skvätt att det omöjligtvis kan ses som regn, särskilt som solen skiner lika mycket ändå. 

Den här typen av grönska överallt gör verkligen något med mig. Jag bodde ju mitt i skogen på Ingarö med det var en helt annat typ av grönt som jag var likgiltig inför.

I morgon kväll ska jag äta middag med en författarkompis som bor här. Ska bli kul. Vi känner inte varandra väl men har stött ihop några gånger. Han skriver hårdkokta spänningsromaner och det ska bli kul att höra lite om det. 

Men först i morgon börjar jag redigera igen, det är prio ett. Och jag ska redigera på onsdag. Torsdag också, om jag hinner lite på flygplatsen kanske. Och kanske på hemresan om jag är vaken nog.

Jag kommer att hämta Selma på hemvägen från flygplatsen, vi landar typ 19.30 och bagaget kan ju ta evigheter, men vill ändå hämta henne. 

På fredag har jag servicetid för bilen, men måste också jobba, för nu har jag inte en enda ledig dag på tre veckor, utom den 6e februari då jag har kursträff på Bonniers. 

Den 13 februari fyller vår Mio ett år. Älsklingen, som vi tycker om honom. Han leker med Selma nu, och det verkar som om hon förstår att han inte riktigt kan leka som vuxna än. Han håller fram hennes leksak, hon tar hon tag i andra änden och så drar de åt olika håll. 

Hon morrar till om han drar henne i svansen men det får man ju förstå och passa honom så att han inte gör. 

Det  var det, måndag, efter jobb och sol! Mer sol idag, får väl se om jag har blivit röd alls. 

Jag vet inte riktigt vad som är fel,

 men min telefon är helt hopplös att ringa från, den bara kopplar bort samtalen. Ibland hinner någon svara, men oftast går det bara fram en signal sedan kopplas samtalen ned. 

JAJA.

Jonathan kan jag prata med på Facetime, men det kan jag inte med till exempel mamma. Jag ska starta om den igen så får vi se, men hade ett jobbsamtal i morse och det gick inte att ha via telefonen. 

Idag hoppas jag mest att gipset ska sitta kvar på mios fötter, så att de klarar sig till i morgon då han ska gipsas om på riktigt.

Och jag hann inte ens publicerad det här innan det har åkt av igen. Fy, stackars stackars Mio och Linnea :(

Här är det molnigt och jag ska jobba. 

Idag åkte gipset av på andra foten,

så nu har han ett provisoriskt över knäet, som också kan åka av men det finns ingen som kan göra det bättre på barnakuten förrän på måndag. Det är tur att de bor så nära Karolinska, när de måste åka så ofta. 

Och de måste ju ta taxi med tanke på att hans fot inte får stöta emot något när den inte är gipsad. De andra gångerna har han inte haft kläder på sig så de lindade in honom i en filt så att han inte skulle frysa i -10. 

Lilla hjärtat, han som lärde sig ta sig fram så bra med gipsen han hade nu. 

Vi ska höras när han vaknar, det är ju roligt att se honom på Facetime. 

Har inte så mycket mer att berätta. Dagarna här ser exakt likadana ut. Jag äter frukost, jobbar, går ut, äter lunch, jobbar, slappar, äter middag, lägger mig. 

Det här blåste över rätt snabbt idag. Av någon anledning blir jag inte direkt brun och verkligen inte röd. Jag vet inte varför. Får väl sola längre, liiite röd är bra för mitt psoriasis. 

Frukost: grönsaker, meloner och bacon.

Och så har även det provisoriska gipset de fick i morse åkt av!!

Nu har vi "pratat", medan de förberedde sig för att ännu en gång åka till sjukhuset.  Vi har klappat händer och lekt tittut. 

Han har så långt hår att han har fått en tofs, lilla älsklingen. 

Att ha det så här, med som nu, flera gipsbyten i veckan, ibland 2 på en dag, går ju inte i en förlängning förstås, så är det ju. Det har inte ens gått en vecka av de fyra han ska vara gipsad.

Först 2 veckor och sedan ytterligare 2.

Och då blir det kanske vanligt gips, det vill säga sådan som ska sågas upp. Det vill man ju inte med ett så litet barn, tydligen. 

Om någon kan hjälpa dem mer nu är i morse vet jag inte, men skyddslös kan han foten inte vara eftersom han har det det stiftet som sticker ut genom tån. Tänk den smärtan om han stöter emot något, eller fastnar med den lilla kroken som sitter längst ut på stiftet

Pluttisen.

Jag tycker så synd om dem. Det är Linnea som åker med honom, tror att hon vill det och så är Jonathan hemma med Selma. Det får bara vara en förälder med på sjukhuset. När han opererades fick ju Jonathan åka hem så fort operationen startat och sedan komma tillbaka när de talade med läkaren efteråt, innan Mio skrevs ut.

Min lilla familj. Jag är så himla rädd om den.

I vår börjar Mio förskola, och då skulle det vara mysigt att hämta honom en gång i veckan. 

Så TVÅ gånger igår

 åkte gipset av ena foten. 

Först på förmiddagen, ilfart till sjukhuset och nytt gips, sedan hände det i sängen igen sent igår kväll. Ny ilfart, men då fick han inget nytt gips pga ingen kirurg tillgänglig så de packade in foten i bandage, och så  fick Linnea åka in i morse igen. Nu har han gips över knäet istället för på halva vaden. Plutten.

Men jag har pratat med honom idag också och han är vid gott mod. 

Det är föräldrarna som tycker att det är jobbigast tror jag, för de kan inte släppa honom ur sikte en sekund.

Han försöker dra sig upp, kan inte riktigt förstå att han inte kan det längre, det är svårt att vända sig från sittande till krypande (krypa kan han fortfarande) så de måste hela tiden sitta med honom så att han inte slår sig. Han är ju otroligt nyfiken och är liksom hela tiden igång med något. 

Lilla hjärtat. Sån jäkla otur att operationen var exakt när jag är bortrest. Det hade jag ju inte en aning om när jag beställde resan. Men tur att Jonathan är pappaledig, i alla fall.

Klockan är 17, jag ska ta en liten promenad innan jag går och äter. Manus är skickat i alla fall och i morgon tar jag tag i de andra arbetsuppgifterna. En vecka kvar. 

Dag fem.

har knappt börjat. Jag dricker fortfarande en kopp kaffe i sängen.

Igår gjorde Mio samma operation som Jonathan också gjorde som liten. Båda har en ärfligt polydaktyli, som gör att de föds med för många tår och fingrar (precis som alla andra män på Mios farfars sida, även om Jonathan och Mio är först med att också få extra tår), och det tar man bort när de är i den här åldern (Mio är elva månader just idag och hans pappa var två månader yngre.)  De ska ju börja gå, ha skor etc nu. 

Mios extra fingar togs bort i lokabedövning när han var 5 månader och igår togs tårna bort, en betydligt mer avancerad operation och nu har han båda fötterna i gips  och ska ha det i 4 veckor. Plutten. 

Jonathan hade 13 tår, den 13e satt på lilltån, men Mio hade "bara" hade 12. 

Så igår jobbade jag men hade inte riktigt huvudet med mig eftersom jag visste vad som var på gång hemma, men det tar jag igen idag. 

Jag skickade i alla fall det jag hade gjort till Lena som var nöjd och sa "fortsätt precis på samma sätt." Så tre kapitel kvar, kanske. Vi får se. Ska äta frukost strax och sedan sätta mig i receptionen igen, jag jobbar väldigt bra där. 

Typ så, tisdag v 1 (min v 1 här alltså). 

Så, update. 

Mios GIPS åkte av foten på morgonen, bara gled av. Och där var operationssåret helt öppet, en gasbinda täckte  vissa delar, som mellan tårna, men han hade ett stift som stack rakt ut från två centimer ur tån och hela operationsärret låg ju öppet (har fått se bild).

Tack och lov hade han fått värkmedicin en stund tidigare, och de trodde inte att han ont. 

Hur kan ett gips glida av? Har foten varit så svullen efter operationen när de gipsade och smalnade av under natten? I don´t know. 

Plutten. 

Dag 4 på skrivresan

gjorde jag det jag skulle och lite till, och i morgon ska det bli klart är tanken. Vi får se. 

Idag tog bränslet däremot slut på eftermiddagen efter att ha ätit en massa glass. Jag var tvungen (!) att äta upp allt för jag har ingen frys och bara en stycken veganglass gick inte att köpa.

Kallt på morgonen, varmt och skönt på eftermiddagen. 

Har gått 7300 steg inklusive minst 72 + 72 + 72 + 35 trappsteg. Jag har jobbat på rummet och i receptionen. Solat i 1 timma och 30 minuter. 

På väg till frukosten i morse.

Alltså stöp jag av sockerkoma vid 16-tiden, och när jag vaknade en timma senare orkade jag inte gå och äta middag. Istället åt jag en banan, ett paket skinka och en apelsin, och ska borsta tänderna och somna tidigt. Hade tänkt duscha och tvätta håret men av det blev det inget heller.

Ny dag i morgon, jag får väl ta den där hårtvätten då istället.

Så märkligt

att bilder inte publiceras. Jag ska se om de jag har på datorn kanske kan gå in.

Från dagens lunchställe.

för att komma ihåg vilka rum jag ska önska ett annat år.

Gårdagens goda lunch

Det verkade ju funka i alla fall.

Här är jag just nu inne i allt jobb som ska göras. Jag har den här förmiddagen varit förvirrad, bollat med Simona och kommit ut på andra sidan. Tack gode gud för skrivvänner som är idésprutor!

Solade gjorde jag i exakt en timma och 10 minuter innan lunchen. Lite i taget, är tanken. UV-strålningen här ligger på 4 så det är inte så stark sol, utan rätt lagom. Till sist kanske jag är ute i två timmar. 

Så dagens första pass ägnade jag åt grubbel och bollande och nu är det hög tid att börja om, för det är exakt det jag ska göra. Stryka 90% och skriva nytt (i bakåtkapitlen). Duger det inte så duger det inte. 

Jag sitter i sängen. I morse i foajén, därefter på balkongen (men där är för mycket sol nu, det går inte). Antar att en städare är på väg. Igår satte jag upp stör inte, men idag kan de få komma in, de vill ju gärna det i alla fall. Jag behöver verkligen ingen städning, men det är ju bra om de fyller på kaffekapslar och kanske tar bort skräp, men bädda behöver de inte göra. 

Igår fick jag massage (jag tycker att TOG massage låter skitkonstigt, men fick kanske inte är bättre?) I alla fall. Hon knånade min rygg stenhårt med både händer och armbågar (tror jag). Ska KÖPA mig en omgång till innan jag åker härifrån.

Och så gick jag i trapper. 4 ggr 72 trappsteg (bara uppåt, nedåt räknar jag inte) plus 70 i matsalen (2 x 35). Det blir 358 trappsteg. Idag tog jag hissen en gång, men jag har fått uppför 72+35 än så länge. Det blir ju i alla fall minst 144+35 till innan dagen är över. Trappträning är ju asbra, ju. 

Igår gick jag totalt 10 tusen steg. Får se ifall det blir en promenad senare. Jag ska leverera det här jag jobbar med nu senast den 12e till Lena. Så jag har två dagar till på mig. 

Alltså har jag inte tid att blogga. När städaren kommer flyttar jag till receptionen igen. 

Helt slut på Gran Canaria,

Men det har bara med att jag gick upp 3 i natt men vaknade redan kvart över ett och möjligtvis slumrade jag om lite, men mer än fyra timmars sömn blev det inte.

Allt gick i alla fall finemang, jag har fått ett fint rum, strax intill det jag hade för 3 år sedan (tror det bredvid, till och med.)

Jag har ätit lunch, middag och handlat, det är typ det enda idag utöver att packa upp. Nu har jag borstat tänderna, ska se någon tv-serie och sedan SOVA.

I morgon ska jag redigera i foajén och det ska bli mig ett sant nöje!

Buenos noches!

Det verkar inte komma in några bilder på datorn från telefonen, vet inte varför, och är för trött för att testa något annat. Bilder och filmer finns i överflöd på Instagram!

Jag hann det jag skulle igår.

Jag dammsög till och med. Bytte lakan. Skrev tidigt på morgonen klart slutet. Skickade manus (utom det som saknas, som ska skrivas på Kanarieöarnas första dagar). Sopade bilen FYRA gånger PLUS grävde fram det svarta taket, vilket inte är så lätt när bilen är stor som en lasbil. 

Selma satt i bilen medan jag jobbade på utsidan. Hon hade det bättre i den än utanför och verkade inte livrädd i alla fall. I bilen känner hon ju igen sig och har sin korg, även om hon står och tittar efter mig. När hon är extremt rädd så darrar hon och det gjorde hon inte vad jag kunde se och efteråt var hon bara glad. 

4-5 dm skulle jag tro.

Jag märkte heller ingen protest när jag lyfte upp henne och satte henne i bilen. Hon var så duktig och verkade nästan förstå att vi behövde samarbeta. 

Om jag håller mig lugn och inte hetsar upp mig, så går det att kommunicera  med henne, upplever jag. Det är när jag kräver att hon ska förstå mig och vad jag vill på fem sekunder som det blir fel. PLUTTAN. Så mycket kärlek och välvilja i en liten kropp. 

I alla fall: Packade klart, återstår handbagage och duttidutter som ska ned i resväskan. 

Duttidutter som ska packas

Nu har jag just packat ned ett par mysbyxor ifall jag får en lägenhet som är kall på morgonen, det beror lite på hur rummet ligger. 

Idag ska jag fixa fötter (försiktigt försiktigt fila TORRA fötter, få bort lite av den tjocka plack som återigen har bildats. När jag var hos en medicinsk fotvårdare senast vågade hon knappt röra mina fötter och det förstår jag för det är hårfint när man filar. Så lätt att det blir för mycket och då spricker det. 

MEN, man behöver få ned mängden plack så att solen kommer åt och jag är rätt duktig på det själv. Att fötter med psoriasis ska filas när de är torra, är det bästa tipset jag har fått, också av en fotvårdsspecialist, och flera år innan det bröt ut. 

Hon tittade på mina hälar, frågade om jag hade psoriasis, och förvånat sa jag att jag hade haft det (!), men aldrig på fötterna och inte på resten av kroppen på väldigt många år. WELL, sa hon, och la till att psoriasis är bäst att fila med torra fötter. 

Så det ska jag göra idag INNAN jag duschar. Jag ska också måla tånaglarna INNAN jag duschar. Och efter duschen ska jag smörja in fötterna med en LITER fotkräm, typ. Bästa fotkrämen är den här:

TIPS med stora bokstäver

Jag har också packat ned massor av bra plåster, om det ändå sprickor. Fötterna är ju knepigast att få smärtfria eftersom man kliver runt på dem, men i Compeed finns bedövning som hjälper så himla bra. 

Bäst i Åsatest

Det var det, denna dag som är slö/slapp och härlig. Vi åker till Solna prick halv tre och ska bara dutta fram till dess.

ÄLSKAR mig stora tv. Är så glad att jag satte den på den här väggen istället för på den som har bokhyllorna som nog de flesta skulle ha gjort. Jag ligger ändå i soffan när jag tittar på den på kvällen och dagtid ser jag den från matrum och kök. Den är ju svinstor men min upplevelse är att den är perfekt!

Jag behöver vara på Arlanda vid 17.30, om jag ska hinna äta något innan jag ska ha min kurs ikväll, 19-21. Sedan är det inte många timmars sömn efter det, för jag vill äta frukost, frukt och kött, typ, för det är väl det jag klarar, och det blir i natt någon gång. Incheckningen öppnar 4.40! Så 2.30 kommer jag att väcka mig och försöka få igång kroppen och knoppen.  

Och jag måste tänka på vad jag äter. Absolut inget som ger gaser på flyget, som bröd (även om det finns glutenfritt). Det misstaget har jag gjort för sista gångenn efter en vidrig "gasresa" över Atlanten. Det tar ungefär 6 timmar till Gran Canaria och det gäller att passa sig för vad man petar i sig. 

Jag bor på Clarion på flygplatsen där jag har bott flera gånger tidigare och hoppas att deras frukost öppnar 3.30. Vi får se. Fyra är för sent, för jag vill hinna gå på toa och sånt innan jag lämnar mitt bagage. Jag ska redan idag hämta ut bagagetaggar så slipper jag det i morgon bitti. 

Nu har jag i alla fall checkat in och ska dricka kaffebalja nummer 3. Om en stund vill Selma ut, såklart, men efter det kan jag ägna mig åt fötterna en stund.

Typ så. Antar att jag nästa blogginlägg skrivs på Kanarieöarna.

Buenos dias!

Uppe tidigt, ska jobba tidigt.

 Coaching 11-12 och 18-20, och jag vill väldigt gärna skriva klart idag (också).

I morgon tänker jag att jag åker från Farsta till Solna kl 15. Jag vill hinna lika med Mio innan jag åker till Arlanda och där måste jag ju vara kl 18 senast, eftersom jag har kurs mellan 19-21 och borde äta någon innan. 

Jag måste ägna mig åt piff som i tånaglar och nya ögonbryn. Just nu är det fotsolorna, kanterna av dem, som har psoriasis, stora plack, men ovansidan, som var kass för ett tag sedan är superfin. Sola solarium gör massor för ovansidan, armbågar och knän. Och mina fingertoppar, som fick ett utbrott över en natt för en vecka sedan, har stillat sig helt (peppar peppar).

Men jag är så tacksam att jag inte började med starka mediciner, utan försöker hålla det i schack utan. Jag förstår verkligen dem som inte kan det, men för mig har det ju så här långt funkat. Jag är lång ifrån besvärsfri, men också långt ifrån lika illa däran som jag var för två år sedan. 

Nu har jag inte kommit iväg och för-solat, sedan jag fick tillbaka Selma. Inte för att jag inte kan lämna henne utan mer för att jag inte har haft tid och lust. Men jag ska gå iväg idag, om jag har skrivit klart, och jag ska sola i Mall of Scandinavia när jag har lämnat henne hos Jonathan. 

Redan igår började jag styra och ställa med trean i serien. Jag har fått lärdomar av ett och två, vad jag behöver och hur jag vill ha det, och nu försöker jag inplementera det hos de andra i teamet och peppar peppar så har de gått med på det jag ber om.

En sådan sak är att skriva hela grundmanuset innan jag bjuder in andra att läsa och nu har jag gett mig en egen deadline till 7e augusti, och sedan feedback, ny redigering, och leverans till redaktör den 1a oktober. Det ger mig mer redigeringstid. 

Och i år ska jag inte ge ut mer än en bok, inte coacha, inte köpa lägenhet, inte göra något annat än att jobba i lugn och ro. Jag kanske renoverar köket så småningom, och sätter upp en vägg i hallen, men där är jag inte än.

Naturligtvis tänker jag på sånt eftersom det är min hobby att tänka på sånt. Hur maximerar jag den här lägenheten så att jag får det space jag vill ha?

Jag skulle kunna göra som flera grannar har gjort, ta bort gästtoan och sätta in tvättmaskin och tumlare där. Då skulle jag kunna ha ett badkar med en torkställning hängande över, som jag har haft tidigare och som ju är det mest praktiska som finns, faktiskt. Man gömmer tvätten bakom ett draperi. Så hade jag det i förra lägenheten i Farsta och i Fagersjö. 

Älskade verkligen det här. Bort med torkställningar jag inte har plats för.

Blir det ett stambyte är ju det mycket intressant att fundera på.

Igår gick jag på den lilla toaletten och spolade toalett och handfat, för jag använder ju aldrig den. Den är bara väldigt söt och praktiskt om jag har gäster, men 99,9999% av tiden är det ju bara jag. Och gäster kan väl bajsa på den vanliga toaletten i så fall?

Ni ser, jag kan inte låta bli att planera och fundera. Men det är som sagt en hobby. Väldigt lite av det jag funderar på blir verklighet. 

En kopp kaffe, sedan är jag redo för SISTA kapitlet innan Selma vill ut på sin första promenad. Det blir inte långa promenader nu, det är för kallt. I natt har det dessutom snöat igen, såg jag, och det behöver jag göra något åt idag. Bilen måste sopas ren och helst värmas upp igen. Jag vill inte stå med resväska OCH hund i morgon och göra det. 

Planen är oavsett att ha varma kläder på mig till Arlanda och i bilen där sätta på mig något mer resbart så får dunjacka och moonboots ligga kvar i den. 

Jag har en vinröd bomberjacka som jag ska resa i, som får funka också till frukosten (som är det som är kallt, 13 grader typ) eftersom den rosa inte får plats. Det gjorde den förra resan till samma ställe (samma resväska), men tydligen har jag packat mer, eller annorlunda, den här gången. 

Konstigt ljus i bilden, men bra gammal jacka från HM.

JAJA.

Nu ska jag jobba!

Har jag kommit igång? NÄ.

Jag har coachat, packat, promenerat Selma och ätit, det är väl det enda idag. Och då har vi ändå inte gått långa promenader. 

Men nu så är kaffet utan koffein upphällt, hunden har lagt sig tillrätta, en tvätt rullar i badrummet, ett extra element står på, Friends håller mig sällskap på min tv rakt framför mig vid bordet som nu är nästan länsat och nedpackat i alla fall.

NU JÄVLAR ska jag i mål!

Sista manusdagen, innan läsning.

Jag måste komma till slutet.

20 sidor kvar dit och det är möjligt att jag behöver skriva i morgon också. Det enda som kommer att hända är att jag inte kan läsa i så fall.

HERREJÖSSES, vad tiden går fort. Jag har nog aldrig varit mindre förberedd för en resa än den här gången. Jag brukar vara full av resfeber, men har exakt noll av det nu. Men jag är förstås oerhört glad över att äntligen få åka tillbaka till mitt fina fina bästa hotell, det är bara det att jag inte hinner hetsa upp mig alls. Jag har alldeles för mycket att göra. OCH jag har tagit fram alldeles för mycket kläder, så nu måste dessutom ägna mig åt att VÄLJA! 

Det syns inte att hela min garderob i princip hänger här

JAJA. När jag åker till New York har jag två väskor, här får man bara ha en, men jag har förstås uppgraderat vikten så att jag kan packa 30 kilo totalt. 5 av dem är handbagage. 

Precis som jag gjorde förra gången jag var där ska jag ta en taxi till Mogan, på södra ön, för bussresan dit tar en evighet (två timmar, minst, ibland uppför läskiga backar) och jag vill komma igång med mitt och då slipper jag dessutom checkin-köer. Ska se om jag ska förboka taxi eller ta en där. Bilresan tar en timma, ungefär.

Den första resan från det här hotellet, var läskig på riktigt. Bussen var gammal, vinglig, och en man som satt bakom mig trodde att däck var på väg att trilla av. Vi var alla genomsvettiga när bussen äntligen anlände till flygplatsen. 

Den gången åkte jag till Mogan och bodde på ett annat hotell, högt upp på en sluttning. Hotellet hade inte Wifi mer än i foajén. Det är ju helt omöjligt med det här jobbet. 

Så jag bytte hotell, fick utmärkt uppkoppling, och blev så förälskad i det jag nu åker tillbaka för fjärde gången. 

Jag har åkt buss någon gång sedan första resan (Vingresor har alltid bra bussar), men föredrar taxi. 

Nu är maten i ugnen, vi sov länge (vaknade efter 8, vi sov nog i 10 timmar, tror jag) så först nu när klockan är  10 är jag igång med jobbet, men det kommer att gå finemang. Kyckling och grönsaker till frukost är en bra start som håller mig piggelin, tjohej.

Nedräkningen har börjat.

Två dagar kvar till manusjobb, sedan vill jag läsa igenom det (som också är manusjobb förstås, men ni fattar). 

Jag är också coach nästa vecka, och det måste in mellan allt annat som jag håller på med. Det är mycket just de tre första dagarna den veckan, men jag har koll känns det som. 

Listan på TO DO, ska uppdateras senare idag. En punkt som måste in på listan är att stryka kläder och inte glömma att mornarna är svinkalla och att man då behöver en jacka. (Dagtid typ 23-25, enligt kompis som är där just nu.)

Jag har den perfekta rosa som jag köpte när jag var hemma i Bohuslän någon gång och bara visste att den skulle komma till användning. Well, nu är det till exempel andra gången den får åka till Kanarieöarna.

Inte dun, men helt okej varm ändå.

Under kan man en extra kylig morgon ha en tunn dunväst, den jag köpte i New York en svinkall april (på min 60e födelsedag). 

Supertunn

Den stan kan verkligen visa upp olika väder. Jag har också svettats som en gris exakt samma vecka två år senare. Ett år däremellan kom otroliga regnmängder. Världens bästa stad med världens bästa dramaturgi, är verkligen alltid lika spännande!

Här har det kommit snömängder. Selma älskart, trots att hon i princip drunknar i snön. Hon har inte riktigt koll på hur djup den faktiskt är. Just nu ligger hon i hallen, jag vet inte riktigt varför men hon har själv hittat en plats där och jag har lagt en filt på det kalla klinkersgolvet som hon kan ligga på. Jag vet inte om hon är rädd för något eller bara gillar´t där. 

Jag ska göra lite mat till mig, riktig mat man bli pigg av och sedan jobba. Klockan är 9, det är dags!