Hemma igen.

Jag hade inte framme min dator i London (först på flygplatsen igår), jag var för trött för det när jag väl kom till hotellet efter mina långa promenader hit och dit.

Men resan har varit så bra. Jag har gjort det jag skulle, och fått min dos av inspiration på teatern. Först The Devil wears prada, en feelgoodmusikal, förstås, och sedan Hay fever, en komedi men utan musik. Jag försöker lära mig hur de gör det: scenbyten, när de sker, hur de får flyyyyytet i dramaturgin. Vilka scener väljer man och varför, när det finns tusen till välja bland?

I Pradamusikalen byter man kulisser hela tiden för att markera var man är, men i Hay fever är det samma kuliss. Man kommer och går ur rummet, helt enkelt. Det är mer av en fars, skulle jag väl säga.

Så roligt att se Christin Baranski live, rakt framför näsan på första raden. Fler kända skådisar: Richard E Grant och Charles Edwards (googla!) 

Det är alltid kul!

I The Devil kände jag bara igen Teri Hatcher från Desperate Housewifes.

Men även de okända var superduktiga. 

Bra val av förställningar när man som jag vill lära mig något. De här två var totalt olika. 

Jag hade en superfin solig dag där jag gick 20 000 steg och en regnpåriktigtdag, den dagen jag kom (när jag ändå gick13 000). 

Igår var jag ledig fram tills jag åkte till flyget. Det spöregnade men jag bodde vid Oxford street och hade Zara utanför dörren, så sprängde väskan med barnkläder. 

Istället jobbade jag på flygplatsen eftersom jag var där fem timmar innan avgång.  Jag gillar att jobba på flygplatser. Och särskilt en sådan stor som Heathrow. Jag tror att det finns totalt fem terminaler, och man kan åka både buss och tåg mellan dem, jag gjort båda när jag har mellanlandat på väg till USA.  

Bodde på ett bra hotell! Så fina rum. Radisson på Bond street. Rekommenderas.

Typ så, en dag när jag behöver handla och ladda om. I morgon ska jag på dop och därefter hämta Selma. Från och med måndag är det oavbrutet arbete (ska byta däck, men det går ju fort) resten av veckan fram till söndag. Nästa måndag kl 9 ska jag lämna manus. 

Lediga, uppe sedan kl 4,

för att jag vaknade då och insåg att jag måste vakna 2.30 i natt, så det var perfekt att gå upp vid den tiden idag. Än är jag inte trött, jag hoppas att det kommer först ikväll på hotellet. 

Swedavia tycker att jag ska vara på flygplatsen 04.05, tre timmar innan flyget avgår, så runt den tiden är jag nog där. Jag brukar ju följa sånt där. Jag har köpt till (resan var ju gratis, på poäng) fast track, så att kön till säkerhetskontrollen går fort. 

Vi har inget speciellt som vi måste göra innan vi åker till Mio halv två. Jag har plockat fram lite kläder, naturligtvis för mycket, men det behövs kanske både polotröjor och ylletröjor under min kappa. Eller så tar jag min tjockare kappa, men den är tung på mina små sköra axlar om jag ska gå så mycket. Min sladdriga djurmönstrade Burberry är bättre. Den kan man också ha tjocka tröjor under. 

Nu måste jag rusa, vi ses i London!

Över två timmars övningskörning igår,

och att få tillbringa så myeket tid med Jonathan är ju härligt, som gamla tider ungefär. Det händer aldrig nu för tiden att det är bara vi.

Sen fick jag umgås lite med Mio och Linnea och det blir mer av det i morgon när jag hämtar honom på föris och Linnea kommer hem vid 16-tiden. 

Idag jobb och sol promenader. Finns det tid över ska jag plocka fram lite grejer som ska packas inför Londonresan men om jag jobbar på bra kommer jag inte att behöva jobba i morgon och kan ägna mig åt packning då. Jag har hittat lite pund i en låda, det kan ju vara bra att ha. 

Här är hotellet. Radisson på Bond street. Bra utgångspunkt (och hyfsat pris).

Jag är så taggad! 

Planen är klar, anteckningsboken och pennan ligger framme, promenadskorna är klara (två par ifall det blir väldigt mycket regn) och jag behöver packa ett paraply. 

Tjohooo! Jag älskar planer. Nästa gång jag reser är det på skrivresa till Kanarieöarna i januari och sedan inspirationsresa till New York i slutet av april. 3 månader mellan resorna är perfekt. Då hinner jag landa, tänka till och planera för nästa steg.

Lyssnade på en podd igår där man berättade att Aaron Sorkin skrev sin första teaterföreställning på servetter i baren han jobbade. SÅ inspirerande!

Typ så, måndag. Måndag. Bra dag (med alvedon) så här långt. Nästa vecka kommer min nya fåtölj som jag ju inbillar mig ska göra en enorm skillnad för min rygg. 

Söndag,

har just avbokat naprapaten i morgon, det är bättre jag tar tag i det efter London, jag har så mycket att göra innan jag åker och jag orkar inte höra att jag ska avstå från värktabletter när det hjälper mig så mycket.

15 sidor manus idag, innan Selma och jag åker till Solna och övningskör med Jonathan. De har haft familjen från Östersund där i helgen och Mio har haft så roligt med sin bara halvåret äldre kusin Vera. De leker verkligen (och bråkar om leksaker). Mio är lika stor som hon, så det han har i underläge av att vara yngre, märks inte i styrka. Hans andra kusin är 6 år och tycker att de små är mest tröttsamma, tror jag. 

Min hund har vaknat, nu ska vi gå ut. Vi sov till 6.30 idag. Efter jobbet ska jag sola igen innan vi åker till Solna, det borde jag hinna.

Vi sätter fart direkt, tjohej.

Lördag, tjohej.

Jag börjar jobba om fem minuter, kanske 10. Vi har varit ute, Selma har ätit och jag bloggar.

En skruttis bakom min onda axel.

Det är jobb den här dagen består av först och främst, sedan ska jag SOLA, färga ögonbrynen och fundera på vad jag ska ha för kläder på mig i London. 

Det ska bli helt okej värme och det blir ju ännu varmare när man promenerar så mycket som jag gör, alltså behöver jag tänka noga på vad jag packar. 12-13 grader och lite regn som det ser ut just nu. 

Mest regn på fredag, men då ska jag ju åka hem. Förvisso sent, men ändå. Man ska till flygplatsen, vara där i god tid (Heathrow har låååååånga köer till precis allt) plus eftermiddagstrafik. Är jag där tidigt gör inget. Jag kan äta, strosa runt och glo på folk, det har jag gjort många gånger tidigare. 

Typ så. Lördag och har tagit en alvedon. Jag tänker inte begränsas av smärta en dag till när jag inte behöver.

Axeljäveln gör ont igen.

 Och jag har tagit värktabletter för att bli en bättre människa. Naprapaten tyckte att jag skulle klara mig utan, men han vet ju inte hur ont det gör. Eller hur upptagen jag blir av smärtan. 

Men jag har jobbat 10 sidor (11 var målet, så nära nog), duschat och tvättat håret (det tar alltid lite tid), promenerat med Selma och nu sitter jag i fåtöljen och väntar på att pillren ska verka. Något mer jobb idag blir det inte. 

Så fort de gör det ska jag börja se säsong 4 av The Diplomat på Netflix. 

Fredag, wohooo på det om ett tag!

I morgon ska jag börja jobba tidigare, men idag var jag bara tvungen att göra annat först. 

Det är helt otroligt att några nålar

med ström kan göra en så stor skillnad. Min stackars axel är, peppar peppar, så oändligt mycket bättre. Jag har lite träningsvärk, men inte den där djupa riktigt onda. Jag ska inte vara rädd för att röra mig, men heller inte överanstränga det som är på väg att läka. 

Torsdag, och idag är det fullt ställ precis som resten av helgen och måndag och halva tisdag, innan jag packar ned det jag behöver för onsdag-fredag i London, och drar till Solna med lilla Snorp och vidare till Arlanda. Det blir ju nästan 3 hela dagar eftersom jag reser så tidigt och det är kort flygtid. Jag landar redan kl 8.55 och då har vi väl dragit tillbaka tiden en timma har jag för mig. 

På Heathrow tar jag tåget till stan, det funkar finfint och sedan tar jag en taxi från Paddington station. Jag har åkt tunnelbana och buss där också, men det behöver jag inte den här gången. 

En gång glömde busschauffören att säga till var jag skulle gå av när jag som enda svensk var på väg till en europeisk konferens på ett hotell utanför Heathrow där en massa människor samlades för att prata om KAFFE.

Jag hade bara en privat mobiltelefon på den tiden, detta var i begynnelsen så kanske till och med en kontantkortstelefon. En Ericson, vill jag minnas. Anyhow, den funkade inte utomlands. Jag hade inte råd att ta taxi, så buss var det enda färdmedlet för mig. 

Well, jag kom fram till sist, typ två bussar senare. Vid det laget var jag nästan efterlyst.

I alla fall: Jag landar seeeeent på fredag. På lördag måste jag jobba igen för på söndag ska jag på dop mitt på dagen och då hinner jag ingenting i manus. Sedan har jag bara en vecka kvar av redigering den här omgången, så det brinner nu faktiskt.

Vi har en titel och ett omslag. Omslaget får jag inte visa än, men titeln på del 3 är: Det ingen ser.

Idag börjar jag redigera INNAN Selma och jag går ut första gången, för att komma igång. 

Nu är de lediga dagar som fanns över i schemat borta helt och jag kämpar mig framåt. Just nu gör minsta motstånd i manus att jag vill lägga av och det går ju inte. 

Men det är alltid samma sak. Den här omgången är den stora och svåra och jag tycker alltid att min redaktör är knäpp och inte är läskunnig och tjatig. 

Nästa är betydligt mer underbar, med mer småpill och duttidutt och då är redaktören inne i värmen igen. Jag har ju valt att jobba med henne i 150 böcker, så hon är såklart grym. Bara tjatig!! :)

Alla jobb har väl svackor när det är mindre roligt och man gör jobbet ändå för att man i grund och botten har en arbetsmoral och för att man är så förbannat lyckligt lottad.

PS: Det räcker att jag löser något i manus och 

känner mig som ett geni för att få förnyad energi.

PS2: inte ett ord om stambyte. Jag tänker glömma det tills jag vet något mer. 

Från soffan, såklart. 

Jag funderar fortfarande på hur jag ska lösa den biten. 

Naprapatbesök i Sundbyberg,

nålar rakt in i det onda och ström på det, men det hjälper ju för även om det gör ont när nålen sätts så visar ju det att han träffade exakt rätt muskel (som han identifierade enkelt med några rörelser hit och dit.) Vet inte hur många nålar han satte, fem på ena sidan och kanske tre på andra. Lite massage på det när ström hade pulserat ett tag.

Jag ska tillbaka för en ny omgång på måndag. Nu känner jag mig hoppfull om att bli av med det, i alla fall så småningom. Inga värktabletter idag.

Selma var med. Eftersom det är Linneas naprapat är Selma och Martin som han heter, gamla vänner. Hon har varit med sedan hon var valp. Och Mio har också varit med där flera gånger.

Jag glömde till och med bort Selma, för inget gnäll eller utbrott från hennes sida när jag låg på britsen med nålar på ryggen. Jag vet inte vad hon gjorde under tiden. 

Linnea går dit ofta, Jonathan har också varit där och nu var det min tur. Nästa gång, vilket ryggont jag än får, ska jag gå dit snabbare istället för att gå runt med det onda och hoppas att det går över. 

Inget jobb idag, så här sent kommer jag inte igång, det är ingen idé, utan jag startar tidigt i morgon istället. 

Pratade med banken igår om ännu ett bolån och det var inte omöjligt med den summan jag pratade om. Jag utgick från ett av de attefallshus jag har tittat på. Min fina lägenhet, jag har verkligen ingen lust att flytta härifrån. Men men, jag kommer inte att ha något val, så är det faktiskt.

Det är mycket som spelar in. När är det vårt hus tur och vilken årstid är det då? 

Attefallshusen är ju vinterbonade, men det är  onekligen mysigare med en stor altan på sommarhalvåret än mitt i vintern. 

Som ett litet sommarställe är det fantastiskt, 11 minuter härifrån. Varje soldag skulle jag kunna kvista dit och hem igen. Det är väldigt lockande. Men det finns inte mycket plats om jag ska bo där heltid i åtta månader. Det finns en liten sovalkov (för jag tänker inte klättra på några stegar, glöm det) och plats för soffa och eventuellt ett litet bord, men var gör jag av alla min KLÄDER som ju måste följa med. 

Ni hör ju. Det är inte lätt, det här. 

JAJA. Efter 4 månader (eller vad just min lägenhet tar att stambyta, 12-14 veckor är det sagt så då räknar jag med 16) kan mycket flytta hem om renoveringen av lägenheten är klar då. På helger och kvällar är det ju ingen som jobbar i huset och då kan man ju bo hemma om hissarna fungerar. 

Spisen är på men utan värme. Vi behöver bara myset, Selma och jag. Det tätade stora fönstret gör massor för värmen här, inbillar jag mig. Det ska blir intressant att se hur det blir när kylan klipper till. Runt 5 ute på morgonen, och strax över 20 här inne mitt i rummet. Elementen börjar också vakna nu, så kanske klarar jag den här vintern utan att använda extraelement (det gick ju åt så mycket el till dem förra året!)

2 omgångar värkmedicin för axeln igår,

bättre när jag vaknade, så ger mig två nya doser idag.

Det är allt jag tänker säga om den saken!

Något roligare: Igår skrev Jonathan teoriprovet till körkortet och klarade det, tack och lov. Han var så glad. Uppkörning i november någon gång. 

Hurra!

Nu är det bara en vecka kvar tills jag åker jag till Arlanda och sover där eftersom flighten till London går typ 7 nästa morgon. Min agenda fylls på. Att åka någonstans planlöst är inte min grej alls, jag måste jobba, ha ett mål, för att jag ska tycka att det är värt resan. 

MEN, jag ska också göra en privat avstickare till Liberty för att titta på deras julavdelning. Det får bli min lunchpaus. 

Har ju världens minsta gran numera, den jättestora har jag gett till Solna. Men titta kan man ju göra.

Som det ser ut just nu ska vädret bli helt okej. 12-13 grader och moln, vilket ju bäddar för bra promenadväder. Några tjusiga handväskor på axeln blir det inte. Istället har jag en midjeväska för att inte TJUVAR OCH BANDITER ska råna mig. Inte helt ovanligt i London numera, sägs det. Jag har aldrig någonsin varit rädd när jag har varit där, men ändå bäst att vara försiktig med att flasha för mycket tjusigheter.

Igår jobbade jag på så fint, tyckte det gick snabbt och var supernöjd när jag fällde ned locket på datorn. Först flera timmar senare, efter ett trevligt onlineevent med Akademibokhandeln, insåg jag att jag bara hade redigerat 10 sidor, inte 15 som måste vara målet varje dag. Alltså nya tag idag. Helst 17 sidor, fenomenalt om jag klarar 20. 

Tjohej tjohopp.

(Tog en tupplur igår, och tror ni inte att banken ringde precis då! Får se om de hör av sig idag. Håll tummarna. Om jag tupplurar ska jag i alla fall inte stänga av ljudet).

Min axel, höger,

är ingen lek längre. Jag hade en förhoppning om att det skulle gå över av sig själv men nu börjar jag undra. Nu har jag nog haft det i en månad kanske två till och med. Jag måste gå tillbaka och kolla om jag har skrivit om det. 

Hur länge man har haft något och om det har ändrat karaktär är ju alltid frågan man får om man söker hjälp för något. 

Idag var det i alla fall första gången jag hade djävulskt ont när jag gick upp. Rakt ned i axeln vid nacken. Sedan går det lite nedåt skuldran, ibland lite runt armen och upp i nacken, eller ned i armen. Så här ont har jag aldrig haft där tidigare. 

Jag kände det i natt, och just sängen brukar annars vara helt okej. Tror att det har utlösts av att jag har legat i soffan med datorn på magen, det är i alla fall då jag har fått ont, men vet inte.

Igår bokade jag en naprapat, samma som Linnea går till, dit jag får ta med mig Selma. På onsdag klockan 10 i Sundbyberg. 

Jag har just hällt i mig hela arsenalen av piller: en Ipren, två alvedon och en muskelavslappnande. Värken släpper liksom inte för en sekund och det gör inte mer ont vid vissa rörelser, så det finns inget jag kan låta blir att göra heller. Jo, jag kan undvika tunga jackor, det gör det värre, och BH ska vi inte prata om. BH behöver jag inte tänka på förrän nästa vecka, när jag ska till London. Om ens då. En luvtröja döljer det mesta. 

Min frozen shoulder kändes inte så här, lika ont naturligtvis, men smärtan kom in i axeln rakt från sidan då. Jag hoppar verkligen inte att det är det. De flesta som får det är lite yngre, under 60. 

Nu när jag har gnällt klart och värken har lättat!!Hurra.  

Åh, det blir en bra dag om det onda kan hålla sig lite borta. Jag ska ta emot mat från Ica vid 8, jobba i manus och jag ska vara med på ett digitalt  författarevent med Akademibokhandeln senare idag. Tusen anmälda. Ska rigga en liten studio med lampor och grejer framför bokhyllan, kamma håret och kanske ge mig ögonbryn och piffiga läppar. Ingen bh, men det kommer inte att synas. 

Typ så. Blev en rätt bra dag så här långt, trots allt.

Från och med nu 15 sidor per dag.

Och jag måste börja direkt efter första promenaden. Väntar jag längre än så – för att jag är upptagen med att leta kranar till köket – straffar det sig ALLTID.

Med det sagt. Kran i mässing är fint.

Från Westerbergs

Jag väntar fortfarande på att få veta vilket hus man tänker börja stambytet i, mitt eller något av det andra två. 

Igår var det Oktoberfest i föreningen, och det som brukar locka 5 pers att ses, fick igår 30 personer att samlas. Nu är det säkert en trevlig tillställning, men jag tror också att många kom för att man har behov av att prata med grannarna om de kanske har hört något som man själv har missat. 

JAJA.

Pissväder igår, och det ska det bli idag också. Vi kom ändå ut på vår promenad mitt på dagen. Min regnkappa från Ullared, fordrad med något fluffigt, är guld värd en sådan dag. Plus gummistövlar som jag släpar mig fram i för att de är aningen för stora. Borde hitta de perfekta överdragssockorna, men det har jag inte gjort än. De jag har är av fleece och way to big. Det är sådana man drar på sig inomhus en kall vinterdag.

JAJA2.

Igår åt jag utmärkt äppelpaj/smulpaj till middag eftersom jag hade äpplen jag inte var sugen på att äta som de var. Receptet hade Linnea lagt ut på instagram och jag bytte bara ut det jag inte kan äta. Malde glutenfria havregryn till mjöl istället för vetemjöl och använde margarin istället för smör. 

Till det borde man ha glass, eller åtminstone vaniljsås. Jag hade nyponsoppa. Och innan ni skrattar åt det ska jag bara säga att det var väldigt gott. (Och att jag inte är ett dugg kräsen.)

Söndag. Bra dag så här långt, men herregud vad full att slem jag är fortfarande! Två veckor efter att jag blev förkyld har jag fortfarande en torrontkänsla i halsen och det som jag snyter ut är fortfarande trögt. Helt otroligt seg sak, men det är det många som säger om den här förkylningen som halva Sverige verkar ha drabbats av.  

Men frisk är jag ju. Som en nötkärna, peppar peppar. 

När jag kommer hem från London ska jag vaccinera mig mot influensa. 

Förra årets vaccin hjälpte inte.. Jag blev sjuk den sista redigeringens dag 1 (månadskiftet februari mars såg jag nu). Hade en vecka på mig. Åt alvedon och ipren i kombo varje morgon, svettades ut febern,  och klarade att jobba i 3 timmar innan det sjuka tog över igen. 

Hoppas att man har hittat rätt vaccin i år.

Nu ska vi strax gå ut, hejhej.

Vår arbetsdag blåste bort igår.

Det började bra med grejer min agent behövde till mitt tyska förlag; en liten text och några bilder. Men sedan tog det stopp och Selma vägrade vara någon annanstans än tätt intill mig. 

"Bild på när du jobbar."

Snuttan

Så jag tog ledigt från manus, vilket betyder att de 12 sidor som jag ska redigera varje dag behöver delas upp på kommande dagar. En dag funkar att skippa jobbet, men inte mer. Jag tror att jag har lagt in två "lediga" dagar i min planering fram till 3e november, exklusive London som jag har räknat bort och dessa två vill jag gärna ha till godo ifall de behövs. 

Nu är klockan halv nio strax. En av oss har kissat och bajsat (det var kallt och skönt ute), serverats god frukost bestående av rått kött och grönsaker och den andra ska strax (9 prick) börja jobba men först dricka morgonens 4e stora kopp kaffe och äta en banan. Perfekt uppladdning för den här lilla familjen.

I Solna fortsätter familjen att vara i köket och Mio älskar det. Hans och Linneas små filmer på Instagram har emellanåt långt över fem miljoner visningar. Det är något med det där enkla och gulliga och att hon inte bryr sig om att han kladdar. Det viktiga är att han tycker det är roligt och det gör han ju så länge han får provsmaka allt och stoppa fingrarna i smeten. 

Vi får se om jag törs hämta honom nästa vecka, det är veckan innan London och möjligtvis håller jag mig ifrån honom då. 

Så fint kök. Epoq, som är Elgigantens köksmärke.

Fick faktura på lagandet av mitt trasiga fönster igår,

kontaktade mitt försäkringsbolag och blev ersatt med allt utom självrisken. Jag tror nästan att det är mitt livs första försäkringsärende. i alla fall ett av de allra första. Kanske Jonathan hade en mobil som ramlade i backen någon gång, och jag hade ju ett ärende nyss gällande bilen, men just bilen behövde jag ju inte betala något för.

Så hade det inte stått i pappren från föreningen att jag kanske behövde kvitto till mitt försäkringsbolag, så hade jag nog inte ens tänkt på det.

Beslut kom snabbt i alla fall. Bra där, Ica försäkring. Jag anmälde skadan sent igår eftermiddag.

Idag ska det blåsa här tydligen, men än märker vi inget här inne. Selma är kolugn och sover bredvid mig i soffan. De fönster som har släppt in kalluft är ju tätade, 3 av mina 150 i alla fall. 

Vi har varit uppe sedan kl 6, jag är inne på min tredje stora kopp kaffe och idag ska jag jobba såklart, och förhoppningsvis prata med banken. Nordea är inte lika på det som Ica, det måste jag verkligen säga. 

Jag har hopppats på att få prata med MIN bank (både företaget och privat, och lån och sparande och sånt) sedan i måndags när jag fick ett sms: vi ringer dig strax ... och när de inte gjorde det, skulle de ringa igår. Det gjorde de inte heller. Nya tag idag kanske?

Inget nytt om stambytet, det vill säga i vilket hus de ska börja. Rent egoistiskt hoppas jag att de tar mitt hus sist. Jag ska åka på skrivresa två veckor i januari och har inte tid med stambyte just då. 

Och på tal om resor så är London nu färdigplanerat. Hotell, parkering och jag har bokat biljetter till det jag behöver se: En teater och en musikal. 

Jag ska använda benen för att ta mig runt i stan och bokade ett hotell som ligger väldigt centralt. Älskar mina researchresor. De är effektiva, mysiga och ger ofta mer än jag har förväntat mig. Jag har stora förväntningar på främst teatern, den här gången. En komedi, ett övre medelålders par. Hay fever, av Noël Coward. 

 Jag skulle älska att få skriva en teaterkomedi!

Så varför gör jag inte det? För att jag inte kan än. Men en vacker dag!!

Där har vi det. Fredag morgon i Farsta. Så här långt en grym start på dagen. Kanske för att torsdagen avslutades med att jag fick veta att även nästa Kosterbok blir huvudbok i Bonniers bokklubb. Det betyder sååå mycket. Dels för försäljningen av inbjudna böcker (om än en tiondel av vad en bok kunde sälja där för 12-13 år sedan), men också för synligheten. 

Beställd. Kommer v 44. Min nacke längtar! 

Tjohej!