Jag är så glad att jag har

en tid med en sjukgymnast nästa vecka, för nu har jag ont lite överallt. 

Idag vaknade jag med början till samma smärta i överarmen (höger) som jag hade för ett tag sedan (jag kände häromdagen att jag nog sträckte något, så är inte förvånad). Alltså behöver den vila från att bära. 

Min höftsmärta är ju gammal och det är den som leder mig till sjukgymnasten.

Utöver det, så har jag ont vid ett skulderblad  (mycket bättre idag) när jag andas (det är då det har känts som mest) och det kom påskdagens morgon och har gjort rejält ont.

Värktabletssont, och inte ens det har hjälpt riktigt. 

Gissar att det är ett muskelfäste, och att jag eventuellt bar Mio lite fel, eller lyfte upp honom tokigt kanske. Det kom ju morgonen efter vi sågs på middag på Ulla Winbladh. 

Vi ska hälsa på honom i eftermiddag. Han har ju varit sjuk, och är fortfarande, sedan i lördags. Förkyld, över 39 i feber och väldigt slemmig. Lilla hjärtat. Han kommer förstås att sträcka ut armarna mot mig, det är ju det finaste som finns, och jag får väl helt enkelt sätta mig på golvet med honom istället.

Om prick två veckor åker jag till USA. Just nu, om två veckor, är jag på väg, gående, från hotellet till incheckningen. Min gamla vana att alltid vara väldigt tidigt till flyget känns alltid extra viktigt när det gäller resor till New York. 

En gång var jag ju med om att flighten blev inställd när jag redan var incheckad och på väg till gaten. Meddelades med ett sms. Jag antar att maskinen var sönder, men jag vet faktiskt inte. Eller så har jag glömt bort orsaken. Sms:et kom typ 3 timmar innan planet skulle lyfta.

Jag var extremt tidig, ett annat par också. Vi var nog de enda som redan hade checkat in. Jag såg att de fick samma sms, och vi slog följe och gick så fort vi kunde till SAS-disken vid gaterna som kunde boka om oss via London. 

Det räddade vår resa, för kvar i avgångshallen, framför SAS-informationen, stod resterande 200 pers som inte hade checkat in lika tidigt som vi hade gjort.

Vi behövde hämta ut vårt bagage och checka in det igen, flyga till London, springa genom Heathrow som prärievargar medan mannen i andra sällskapet hojtade att vi hade bråttom och till sist rusa in på Virgin Airlines plan som väntade på bara oss och sitta i plusklass (som vi skulle ha gjort på SAS-planet också), som var heeelt enastående. 

Min bästa flygresa. Jag har flugit business sedan dess flera gånger, men just den resan med Virgin var bäst. Underbar personal, påminde mycket om den jag jobbade med på Scanair en gång i tiden. Personlig, rolig, satte sig och småsnackade när de hade tid. Bra stolar, god mat och förmodligen höjdes njutningen ett snäpp eftersom känslan var att jag nästan inte skulle kommit iväg.

Efteråt, på JFK, träffade jag paret igen, och frågade dem om de skulle begära ersättning från SAS, men de ruskade på huvudet. De var så nöjda med Virgin, att alla anspråk på SAS blev ointressanta.

De var nygifta (hade gift sig på Arlanda), hon var  gravid (stor mage) och som hon fick springa för att vi skulle hinna till flighten från Heathrow. Flygplatsen är enorm, man får åka bussar eller tåg till andra änden. Och ändå var paret mer än nöjda med resan. Då förstår ni hur bra Virgin gjorde jobbet. 

Jag hade så gärna flugit med dem igen, men har aldrig hittat biljetter i rätt prisklass. Plus att man måste ta sig till London först och det är rätt krångligt när det inte behövs. Förra gången jag gjorde det var för ett par år sedan då jag skulle flyga Brittish airways men det var lååång väntan på flygplatsen och väldigt segt. 

Och kanske ska jag för en gång skulle inte utmana den upplevelsen. Jag har varit med om att när jag gör något för andra gången, om första var magisk, så går den där första känslan inte att återfå. 

Puls. Stress. Upphetsning och mängder med adrenalin, var ju en del av tjusningen. 

När Jonathan och jag flög till New York och firade min 50-årsdag flög vi också via London, för direktflygen på den tiden var så dyra och på hemvägen fick vi en försening och fastnade också på flygplatsen i flera timmar. 

På ditresan, från London, blev vi också sittande i kabinen ett tag. Då ställde sig en ungdomskör av killar upp och sjöng. Så coolt. De var på väg till en kör-tävling i New York. Jonathan var inte fyllda arton och var förstås inte imponerad. Mer generad över att jag var så entusiastisk. Jag PRATADE ju med killarna. Så pinsamt.

Jag har säkert bloggat om det också. Tack och lov bloggar jag om allt. 

50-års resan, från TJUGOHUNDRATOLV (herregud), finns förstås i gamla bloggen. Jag bytte typ 2014. Forfarande Blogger men lite uppdaterad. 

Nu har jag inte uppdaterat på år och dag. Bloggen ser exakt likadan ut sedan år tillbaka. Jag borde byta ut min header nu när tvåan kommer, det är så långt jag kan tänka mig en uppdatering. Ska be förlaget göra en ny.

 Det är ju roligt för mina två läsare att se något nytt då och då. 

Jag brukar ta researchledigt på min födelsedag den 27e, och ta mig en drink på The Plaza. 

Det hade vi inte råd med 2012. Då var jag så fattig att jag inte visste hur jag skulle klara månaden när jag kom hem. 

Jag hade förlorat ett stort coachinguppdrag månaden innan, vilket var chockerande och helt oväntat, och hur jag överlevde därefter minns jag inte riktigt. Men det gjorde jag ju på något sätt. 

Och just nu har jag råd med en alkoholfri drink på Plaza men det är möjligt att jag avstår. Jag tror eventuellt att jag struntade i det förra året. Då minns jag inte vad jag gjorde på min födelsedag. Men det står väl i BLOGGEN antar jag.

Typ så. 

1000 ord står på menyn denna torsdag, innan hårtvätt och en liten inspelad snutt till Bokklubbarna. Ske din vilja, är en av två huvudböcker i Bonniers bokklubb, och jag är så glad och tacksam för det!

Men först ska min plutta ut. Hon har just vaknat efter en timmas sömn i soffan. Om hon inte somnar om igen. Det kan vara så.

Just nu

Det var nog Selmas läskigaste blåsdag igår.

Det gick inte att få henne lugn, hon ville helst vara i min famn, eller ute för där kan det blåsa storm utan att hon bryr sig ett dugg. 

Jag försökte få henne att tänka på annat. Vi spelade fotboll, en favvis, letade godis, en annan favvis, men det kan man ju inte hålla på med i evighet.

En gammal kompis, Susanne Boll, var här med sin dotter och då gick det bra en stund, men i samma ögonblick som de gick hörde hon stormen utanför igen. Till sist la hon sig i badrummet, pluttan. Jag la in en stor kudde så att det skulle vara lite bekvämt och på den låg hon, vaken, i ett par timmar.

Mitt skrivande gick därför inte så bra igår, alltså blir det jobb även på lördag. Däremot är jag entusiastisk. Det känns som om det än så länge finns en ton och jag hade kunnat fortsätta igår utan problem om inte Selmisen hade behövt mig. 

Mindre än 4 veckor kvar tills tvåan kommer ut i Sverige och ungefär samtidigt släpps ettan i Norge och Tyskland. Spänningen är olidlig. Kommer andra länder att ta till sig den? Håll tummarna! Det skulle betyda så mycket om den går bra där också.  

Idag ska stormen dra vidare, de gamla resterna efter någon form att blomster i balkonglådan vajar förvisso, men inte på samma sätt som de senaste dagarna. Just där vi bor är ett blåshål. Runt våra hus viner det som satan samtidigt som det kan vara lugnt på gatan nedanför. 

Jag hoppas att verkligen att tätningen av fönster hjälper. Det här är svårt för vår hund. Jag vill ju så gärna att hon ska stortrivas hela tiden. 

Än så länge är det bra!

Igår bokade jag ännu en teaterbiljett.

Sångaren jag hade velat se i Gatsby är med i en annan föreställning, Just in time, och då ser jag helt enkelt den också. 

Jeremy Jordan. Se honom på Youtube!

Nu är jag fullbokad vad det gäller föreställningar jag vill se. Totalt olika scenografier, historier och hur de berättas. Det ska bli så spännande!

Idag jobbar Selma och jag. Vi ska skriva tusen ord (henne bidrag är att hon är lugn och sover i stolen bredvid mig) och det går inte fort så här i början, men vi har heller ingen brådska – om vi bara håller schemat.

Det är ett snällt schema, skulle jag säga. Alla missade dagar måste tas igen på helgerna som jag har obokade, men 1000 är lagom tempo, och den här dagen, nummer 3 av 81, ligger vi på plan. 

En dag i taget är alltid tricket, försöker jag se längre än så blir det rätt förlamande eftersom ett skrivprojekt är så förbenat långt.

Senare idag kommer en kompis hit och utöver det – och jobb – har Selma och jag inga planer. Så skönt. Vädret är uselt även idag, men det gör oss inte särskilt mycket, det är ju bara att klä på sig. 

Nu ska jag sätta på ungnen, stoppa in lite frunch, och sedan sätta igång med mitt arbete. 

Morgonen har tillbringats vid Youtube och en brittisk ekonomikille som pratar om hur stater har förlorat sina resurser, hur de allra rikaste (han är själv rik) blir allt rikare på krigen eftersom de äger resurserna. 

Olja, inte minst just nu, matindustrin inte minst just nu, allt ägs av the rich ones, som tjänar allt mer medan vi vanliga betalar mer och mer för det vi konsumerar/måste konsumera - pengar som går rakt ned i fickan på de redan svinrika). 

Och istället för att låta de rikaste betala skatt, sätter sig staterna i skuld för att de har tömt kassorna. 

Jonathan skickade länken till mig och det är så värmande när han vill visa mig något. 

Det händer då och då. Det kan vara en diskussion, en låt han vill att jag ska lyssna på eller en film/tv-serie han vill tipsa om. 

Och jag slänger mig över det direkt, såklart. 

Vid två tillfällen har jag inte velat se mer än första avsnittet av serietips från honom, men efter lite påtryckning fortsatt se ändå (för att han är min son), och minsann, det blev otroligt bra till sist: Game of Thrones och Succession. 

GoT skulle jag kunna tänka mig att se om, faktiskt. 

Nu har jag precis sett om alla mina egna favvisar igen: Grey´s (första säsongerna), Vänner, Sex and the city, Bridgerton, Dowton abbey, Gilmore girls och Will&Grace (som jag ju köpte alla säsonger av). 

Har börjat se The Mentalist, det var ett tag sedan och såg aldrig alla avsnitt. Får se om jag fortsätter. 

Jag är exakt noll intresserad av datingprogram (som det ju finns hur många som helst av). Har inte sett ett enda avsnitt av Love is blind och kommer nog inte att göra det heller, trots att Jonathan och Linnea rekommenderar det varmt. 

Däremot tycker jag om de där serierna på Netflix från New York där de säljer lägenheter. Det är kul och då coh då. Och Robinson kan jag tycka är roligt när jag kommer in i det. Men det är nog all reality jag gillar. 

Jag vill ha manus, skådisar och skapad dramaturgi!

Typ så. Nu måste jag äta något, tjohej.

Lite drygt två veckor kvar tills jag åker

till New York. 

Jag hoppas på bra promenadväder, för det är ju så man tar sig bäst fram i den där staden. Plus tunnelbana. 

Jag bor på samma hotell som jag har gjort två gånger tidigare, av flera skäl. Främst för att det ligger i ett område jag känner till, det blir lättare att utgå från det då, även om det är lätt att hitta i New York. 

Central Park är nära, Hudson River är nära och när jag ska gå hem från teatern är det nära. Men det finns också kaffe på rummet. Båda med och utan koffein. Jag har skippat hotell som inte har det. 

Den enda teatern som inte är nära är den där Hugh Jackman spelar. Den ligger i West Village, nära Union square, dryga 50 minuters promenad från hotellet.  

Om det är fint väder är det helt okej att gå, det är mycket folk ute så rädd behöver man inte vara,  MEN då får man inte ha gått massor redan den dagen för fötterna blir ju så oerhört trötta och svullna. Dessutom är man trött i sig själv eftersom det är första dagen (dagen efter jag landar), och man kan vara rätt jetlaggad. Men en tupplur på eftermiddagen, kan hjälpa.

Så det får bli tunnelbana, både fram och tillbaka, som är både enkelt och smidigt. Den ligger 3-4 minuters promenad från teatern och tar 15 minuter och stannar ett par minuters promenad från hotellet.

Jag skulle vilja passa på att äta sushi när jag är i det området, åt den bästa någonsin förra året, det var sååååå gott! Ett litet ställe, Nami Nori, där jag inte planerade att äta utan bara att gå på toa innan teatern. Men blev hungrig när jag såg ett sällskap äta vid ett bord och fick en riktig smakupplevelse där jag satt ensam vid baren (det är ofta mysigare än ensam vid ett bort, tycker jag). Herrejössesgott. 

Men kanske tar det en annan dag, till lunch, istället. 

Jag är ju oftas ointresserad av mat när jag är ute ensam, ge mig något som gör mig mätt så är jag nöjd. Jag kan precis lika gärna äta ur en bunke jag köpt runt hörnet, som på en restaurang. 

JAJA. Det kan jag ju göra hemma också, faktiskt. 

Det viktiga den här resan är planen. Vart ska jag, hur tar jag mig dit utan att sabba ben och fötter alltför mycket. Det finns så mycket att se på väg till ställen där jag ska göra research, och plötsligt har jag gått alldeles för mycket. Jag gör samma misstag varje gång. 

Förra årets höjdpunkter var teatern med Jackman, inte bara för hans skull utan för att själva föreställningen var så bra och smart berättad. Och jag såg jag ju också Clooney och Audra McDonald (henne såg jag från första raden, så fantastiskt bra!)

OCH besökte FN. Det var väldigt starkt. Dit promenerade jag tvärs över alla avenyer. Det tog ungefär 35 minuter en väg. 

Vi pratar ofta om berättande, och om det kommer att finnas kvar i bokform. 

Jag tror att vi som författare kanske behöver bredda oss till sist. Lära oss skriva för film/tv/ljud. I år ska jag se Chess och The Great Gatsby. Chess har fått kritik för sin story, det ska bli så intressant att se. De har ändrat den flera gånger genom åren och det kanske är ett tecken på att de inte har hittat riktigt rätt från början. 

Musiken är förstås enastående och jag är övertygad om att den kommer att få mig att gråta mer än en gång. 

Gatsby är ju en äldre historia, berättat på många sätt genom åren. Det ska bli intressant även om den skådis/sångare jag hade sett fram emot att se, byter föreställning innan jag kommer. Det är ju så de gör, de där stjärnorna på Broadway.

Det är otroligt lärorikt att gå på teater för mig som är en dramaturginörd. I år ska jag köpa med mig flera manus hem, det finns en sådan butik på en tvärgata till Broadway. 

JAJA. 

Nu ska jag jobba i några timmar med min nästa bok, resten av veckan är helt och hållet dedikerad till den, sedan ska jag sola och hämta Selmisen. Det blåser fortfarande, om än inte lika mycket som igår kväll då jag la mig tidigt i sovrummet istället för att vara i vardagsrummets VINDDRAG. 

Min balkong är inte direkt inbjudande som den ser ut just nu.

Vi får väl se om jag gör något alls med den. Jag skulle kunna plantera nya växter, förstås. Men inte nu, sen.

Mio hade fortfarande över 39 igår, men var pigg och lekte, tydligen. Vi får väl se om han har smittat sin farmor, det borde väl visa sig idag eller i morgon i så fall, kan jag tänka mig. 

Annandag påsk. Bra dag, så här långt.

"Du har tilldelats P-plats med nummer 14 på Farstavägen 91 Farsta med tillträdesdag 2026-05-01. I samband med tilldelning har din plats i kön P-plats tagits bort."

Jag är sååå nöjd, har fått en ny P-plats (min tredje sedan jag flyttade hit) och den här gången har jag bara bilar på ena sidan. På den andra sidan finns en liten plantering. Min förra plats var nummer 17, så det är inte så långt mellan dem men min bil är så bred och det ska bli ljuuuuuvligt att inte behöva vara rädd för att slå min dörr i någon som jag gör nu. 

Parkering kostar 400 kr. Det kostade 500 på Ingarö. Det går att parkera på gatan om man håller koll på städdagar men det här är närmare mitt hus och väldigt värt de 400. Det finns också garage men jag är osäker på om min bil ens kommer in, och funkade det att stå ute den här vintern så gör det nog det nästa också. 

Igår var vi på Ulla Winbladh och hade sådan tur att när vi skulle ses utanför Åhléns sprack det upp och det blev promenadväder efter att ha snöat och regnat från alla håll. Så himla mysigt.

De hade ordnat så vi kunde sitta med barn, hund och barnvagn i ett hörn. Väldigt trevlig personal som var gulliga mot de små. Det räcker ju för mig. 

Mio var på strålande humör, åt och skojade. Han sträcker ut armarna mot mig och då blir jag glad såklart. Men han är tung och att bära runt på honom är för mig omöjligt. En liten stund går men sedan får en stark förälder ta över.

Vi skildes åt utanför Dramaten och när Selma förstod att jag var på väg bort, skrek hon så högt att folk vände sig om. Det var ett förtvivlat skrik och hjärtat brast ju nästan. 

Pluttan, det är svårt när vi skiljs åt ute. Inne går det mycket bättre. När jag lämnar henne till dem i Solna är hon inte ledsen alls. Men nu hade hon varit hos dem ett par dagar och hade säkert inbyggt i sig att eftersom jag kom så skulle hon följa med mig, inte dem. 

När Mio kom hem till Solna blev han varm och plötsligt från ingenstans hade han 39, 2 i feber. Han som hade varit så pigg och glad. Farmors hjärta. Hoppas att det är något som snabbt går över. 

Idag ska jag på 70-års uppvaktning av en gammal väninna, på ett hotell en kvart härifrån. Från 14-18 står det i inbjudan, och antar att man får komma när man vill. Jag planerar att vara där vid 14-tiden ändå. 

Just nu är det väldigt fint väder i Farsta, men det ska väl gå över tror jag. 

Typ så, påskdagen 2026. 

 

Tjohej, jag vann den här auktionen. 4 fina små tavlor för 600 kr (plus lite procent och frakt). Jag tycker om alltihop med de här, både ramar och motiv. De översta har ingen konstnär, verkar det som (men så välgjorda tycker jag som inte begriper något alls) och strandmålningarna är gjorda av en Bengt Bengtsson.  

De är knappt 40 cm breda och 33 cm höga. 

Eventuellt över min säng, kanske? Vi får se. 

Nu har jag köpt klart och vilka FYND, tycker jag själv!

Idag ska vi ut i ovädret, den lilla familjen, hunden och jag. Vi ska till Ulla Winbladh på Djurgården och äta lunch. Det är ett jävla väder, men det får ju gå. 

Jag ska också skriva pyttepyttelite för att ha kontakt med den inledning jag har skrev igår. Det saknas 200 ord, för att vara på banan efter dag 1. Men starten är alltid lite trög. Man ska sätta konceptet, på något sätt. Jag skrev och tog bort mycket igår. Energin måste ju in rätt omgående. 

___________________________

Så. Öppnade manus och flowet kom direkt, så jag fick stoppa mig själv och hoppas att det finns kvar på måndag när jag ska skriva 1000 ord igen. Kontakt varje dag, håller det levande.

Jag öppnade också kartongen med de begagnade lampkuporna jag köpte på Tradera till mormors lampa i sovrummet, och GRRRR. Jag visste att en av fem hade en spricka, men nu var kupan helt trasig. Så länge tejpade jag ihop den, men jag behöver ju hitta en ny, så småningom. Det blev i alla fall väldigt fint!

Jag tycker att jag är rätt duktig på att handla second hand, det jag inte klarar är det som ska sitta på mig, som kläder eller lakan, filtar, kuddar och sånt. Men gärna (vissa) möbler (inte säng längre och soffa längre, men när jag var yngre hittade jag säng i soprum) och lampor, och uppenbarligen tavlor då. 

Typ så, när det snöar och regnar lite om vartannat. Det är nollgradigt ute såg jag och inte roligaste vädret en påskafton. MENMEN, vi ska på krogen, tjohej!

Jag hade lagt ett bud på den här,

och vann auktionen över nio andra budgivare. Jag blev så glad. Det här är Fjällbacka, och den här målad från ett håll som jag aldrig har sett förut. Här är inte havet med, men Vetteberget, som samhället är byggt runt. På berget finns små sjöar, och vi åkte skridskor på Faster Klöva som var den största (om det nu stavas så vet jag inte). På sommaren fångade vi grodyngel. 

Det står inte att det är Fjällbacka, men jag såg ju det direkt.

På tavlan ser man Rickardssons lilla gula hörnhus (de var farmor och farfar till Mia) i en smal passage som är enkelriktad och som leder mot det som vi kallade Centrum men som nu heter Ingrid Bergmans torg. Till vänster, 10 meter max, ligger havet och man går också till vänster om man vill gå ut till Badholmen.

Till höger, vid det röda huset, går en stig upp till Håkebacken där jag växte upp. Vid stigen fanns brännässlor och man fick gå väldigt försiktigt, ännu mer så om man hade cykeln med sig. På toppen av stigen låg också skolan, som jag bodde hundra meter från. 

Konstnären måste ha suttit i ett hus som ligger  vid vägen som leder åt andra hållet, mot Sälvik. 

700 kr (plus några procent i slagavgift och sedan frakt). Ett fynd, för mig i alla fall. Konstnären heter Bertil Brolin (1913-2002).

Nu har jag 4 små tavlor kvar som jag bjuder på, 150 kr per styck. Vi får ser hur det går. 

Sedan är jag klar och ska jag börja sätta upp mina nya tavlor, det ska bli så spännande att se var jag kan placera dem bäst. Jag behöver ju till sovrummet också. 

En av dem jag har köpt måste ju tyvärr lagas, men det är inget att göra åt. Ramen till den här är i alla fall inte i guld, det är ju tur det. 

Kul, Fjällbacka, tjohooo. Nu ska jag jobba. Tusen ord, tjohej. 

Skärtorsdag

Inte så mycket jobb idag, men jag ska skriva lite i alla fall. Planen som jag gjorde igår säger 81 dagars jobb med lediga helger (totalt 20 dagar, typ), och skrivandet startar i morgon som är dag 1. Sedan är det bara att följa schemat jag har gjort. 

Med lediga helger kan jag bolla lite med dagarna om det behövs.  Min plan är att skriva 1000 ord varje arbetsdag, så ett grundmanus på 80 000. 

På lördag, påskafton, har vi planerat en mysdag på Djurgården med långpromenad och lunch på Ulla Winbladh eftersom Selma får följa med dit. Men vädret ska ju bli urkasst så den där promenaden får vi nog strunta i, är jag rädd. Prognosen verkar inte vara ett dugg osäker: det ska verkligen bli skitväder!

Men lunch kan vi ju äta. Hoppas att solnagänget fortfarande är på det. De ska ha Selma från och med idag och hela påskhelgen och jag ska köra dit henne vid 14.00.

Min lilla loppa!

Jag har noll påskpynt, eftersom påsk är en sådan där vårhelg som är fin men inte pyntig för min del. 

I skåpet har jag en äggömma, eller vad det heter, som är från mormor i Fjällbacka, men den står kvar där jag ställde den. Ibland har jag påskris, men inte i år. Jag har ett fång tulpaner, det får duga. Kanske hade jag gjort mer om familjen skulle komma hit, men jag ska ju vara här ensam och träffa familjen ute. 

På bilden längst till vänster ser ni min bruna soffa. Den ska få ett ljust överdrag, som jag hämtade igår. Och jag ska köpa hissgardiner, sådana jag hade på Ingarö, som jag tror blir fina i mina fönster. Lite mer sommarkänsla. 

När jag flyttade till Stockholm 1986 var påsken hemsk. De flesta hade familjesammankomster, och stan tömdes i princip på folk. Det var en oehört märklig tomhetskänsla. Jag var väldigt glad varje år när påsken var över och alla var tillbaka där de skulle vara, i baren på Café Opera.

Innan jag skjutsar Selma (här skulle de flesta författare skriva före det, men jag är en innantjej) ska Skräphämtarna komma hit och hämta grejer i mitt förråd (någon gång mellan 11 och 14). 

Annat som ALLA andra skriver är sist vi sågs. Jag skriver senaste gången vi sågs, eller förra gången. Men aldrig sist. Det är som om senast har raderats ut från författares ordbok. Kolla får ni se. 

Utöver det är förstås mitt ordförråd erbarmligt och jag verkar inte kunna utveckla det ett enda dugg. Och strunt samma. Jag är bra på att berätta en historia. Det är min talang. 

Igår var vi på Ingarö, Selma och jag, och träffade grannen, och Selma var inte alls sådär hoppig och glad som hon brukade vara när vi träffade henne. "Hon känner inte igen mig", sa Anne-Marie, men det tror jag nog att hon gjorde, hon var bara lite upptagen med att ta in allt. 

Vi passerade också en trädgård där hon varje gång vi har gått förbi har stannat och tittat in genom staketet eftersom det finns hundar och katter där, men hon gick förbi utan att skänka gården en blick, och då var ändå hunden ute. 

Men hon måste ju känna igen sig? Vi flyttade i november och har inte varit tillbaka, men det är ju inte mer än 4 månader. 

Jag tror på lite överväldigad.

Själv är jag bara glad att jag har fått flytta därifrån, MEN, lägenheten var superfin och modern. Det kan man ju inte riktigt säga att den här är. Jo, fin, men inte modern. 

Igår kom ett månadsbrev, eller vad det är, från styrelsens om sa att stambyte är på gång. Det ska kallas till informationsmöte, en projektledare ska berätta om hur detta ska gå till, och sedan får medlemmarna rösta om stambyte. 

Det där med röstning fattar inte jag. Grejen är ju att det inte finns några alternativ. 

Ska vi låta byggnaden förfalla? En relining (ett plåster på insidan rören så länge, kan man säga) gjordes för 15 år sedan kanske och det är inget alternativ att göra det igen.

Sedan är det förstås komplicerat, det finns många äldre personer (90+) i husen, men inte ens de kan väl tycka att förfallna rör, med kommande vattenskador i hela huset, är önskvärt? Då får de ju verkligen flytta härifrån. 

Och sedan ska fönster renoveras, stod i samma brev. I vilken omfattning vet jag inte, inte heller när det ska startas. 

Inget av detta informerades jag om när jag köpte lägenheten i juli (det säger mäklarna i annonserna nu), men jag tänker att det blir bra och värdehöjande när det är klart. 

DÄR sätter jag punkt.

Arbetsdag i Farsta!

Hurra!

För att preppa städade jag bordet igår, för där låg tametusan allt. En brandsläckare (present från Helen), batterier, tömd handväska, papper, reklam, gamla kuvert etc. Istället står där nu fräscha blommor, de ljusstakar som ska stå där, pappersservetter som jag snyter mig med då och då, och tandpetare eftersom allt fastnar när jag äter. 

Jag sitter alltid i windsorstolen till vänster. I stolen bredvid ligger Selma på en filt.

Jag ska börja med att skicka 2 fakturor, sedan planera projekt 3, som i: hur många dagar har jag till mitt förfogande, hur mycket behöver jag skriva varje dag. Det är prio ett.

Sedan måste jag hitta en ny anteckningsbok. Jag minns inte om jag använde samma till ettan och tvåan (eftersom jag av någon anledning bara antecknar i första rundan), i så fall kan jag ju använda samma även till nummer tre. 

Jag hittade den stora väggkalendern jag använde för att planera Gloria, och minns vilken hjälp den var då när jag hade kapitel som utspelade sig en hel dag. Det var så smart att använda den och få ett helikopterperspektiv. Den var ju indelad i en ouvertyr plus fyra akter och jag minns att vi också skrev så i boken. Kul! 

Det var ett av mina bästa projekt, men en av mina minst sålda böcker då i mitten av 10-talet när de andra av mina böcker sålde 30 tusen fler exemplar. 

Jag solade inte igår, jag får helt enkelt göra det under påsken istället. Torsdag till måndag. Det blir perfekt!

Idag när jobbet är klart ska Selma och jag åka till Ingarö och hämta ett paket med böcker från Norge som har landat fel, och passa på att träffa grannen. Det ska bli kul! 

Efter det ska vi hämta mitt nya sofföverdrag till vardagsrumssoffan, ett beiget som ju blir fint nu när det är vår/sommar. Det bruna behöver tvättas. Selma ligger i soffan och tuggar på sina ben och även om jag tvättar av det med lite vatten efteråt så behövs en tvätt av överdraget då och då. 

Pluttan sover i fönstret. Det sitter så högt upp att jag har varit tvungen att pallra upp en kudde med kuddar, filtar etc. Allt är extremt fult men hon gillart. Och jag sitter i soffan och dricker mitt kaffe. Morgonmys, kallas det!

Onsdag, Sverige har gått till VM i USA, Mexiko och Kanada. Jag sov och läste nyheten först i morse. 

Jag minns ju -94, såklart. Höggravid, som jag var. Det var nattmatcher, i alla fall sena eller brutalt tidiga. Och vad jag minns så såg jag flera av dem. 

Jag undrar om de som inte kan tänka sig att besöka USA, kommer att se VM? Är man selektiv så att man inte besöker landet, inte köper amerikanska produkter men ändå inte vill missa fotbollen i landet? Blir det till och med en TV-bojkott? Kommer protester mot att Sverige alls deltar? 

Fast de som avstår allt amerikanskt kanske inte är intresserade alls?

Ah, well. 

Tre veckor kvar till min resa. Om den blir av. Det återstår att se, men jag planerar för det i alla fall när jag sätter mitt schema. 

Vem av mina karaktärer som befinner sig i New York får ni se i den bok som kommer i april 2027. 

Den här morgonen tänker jag på Fjällbacka,

 och Stockholm. 

Jag försökte mig ju på att ha ett andra litet hem i Fjällbacka och trivdes en sommar men sedan var det inte roligt längre. 

För en person som aldrig känner sig ensam, var det en förvånande upptäckt att jag skulle göra det just i Fjällbacka. Lägenheten var så mysig och jag hade allt jag behövde där, ändå ville jag bara därifrån och hem.

Jag tror i alla fall att det var ensam jag kände mig, å andra sidan var det kanske mer en icketillhörighet, eller en obefintlig hemmakänsla, jag hade. 

Men så är det väl kanske efter 40 år i någon form av exil. Trots storleken på den här stan, och att människor knappt hälsar, är jag hemma här. I stan och i förorten. Jag trivs med anonymiteten, att ingen bryr sig. 

Idag är det tisdag minsann. Sista mars. En månad som jag på sätt och vis tycker är härlig för att den leder fram till vår och sommar, men den är också tröttande med allt sitt ljus som plötsligt väller in. 

1a april brukar jag inviga mina balkonger, men jag vet inte hur det blir här. Jag har inte riktigt löst solfrågan. Dels vilken tid som solen kommer in på balkongen, men också hur mycket sol det blir. Jag antar att jag kan sola överkroppen en stund i alla fall. Men jag tänker nog mer att jag ska kunna lämna Selma ett par timmar till sist och gå till badstranden. Men det är ju inte aktuellt än på ett par månader. 

Idag ska jag i alla fall lämna henne och gå till solariet, det är en bra början. 

Igår klipptes hon, den lilla snorpan, och plötsligt ser hon liten ut igen. 

Efteråt åkte vi till Mio som hade haft en jobbig dag på förskolan. Linnea fick hämta honom, för han var ledsen. Och när han såg henne började han storgråta, lilla älsklingen. Nya tag idag. Inte så lätt när man är en plutt. 

Han var i alla fall på strålande humör när jag var där. Jag fick också klart för mig att jag tydligen har tagit på mig att passa honom torsdag till söndag i augusti. Inte fredag- söndag. Det blir ju intressant med hund och barn. Inte ens de har varit ensamma med Selma och Mio mer än en kväll möjligtvis (Linnea). Jonathan har verkligen inte varit det. 

I morgon måste jag åka till Ingarö och hämta ett paket som har kommit fel, och ska passa på att fika/ta en promenad med grannen som jag inte har sett sedan jag flyttade. 

Men först i morgon ska jag jobba. Semestern är över, ny bok ska skrivas, och jag längtar! 

Först av allt ska jag göra en arbetsplan. Något att hålla i handen fyra månader framåt. Ett synopsis har jag svårt att tro att jag får ihop. Jag får lita på min gamla teknik som trots allt har funkat i 23 böcker, att bara börja skriva. Jag har ju mitt universum (som vi kallar det) med karaktärer ledda av den eminenta Vega Varg och hennes flock. Nu ska jag bara tillföra offer, förövare och en gåta att lösa. 

På torsdag ska Selma till Solna efter att Skräphämtarna har varit här och i helgen blir det jobb och ledigt i en kombination. Påskafton ska min lilla familj promenera på Djurgården och äta lunch där, och på söndag fyller en kompis 70 och då är det uppvaktning. 

Men däremellan ska jag arbeta. Tjohooo. Jag kommer inte att ha någon mer semester innan manus är klart, däremot lediga dagar här och där. 

Gott så!

Idag står frisörbesök på agendan.

 Selma ska äntligen klippas!

Och då gör vi som vi har gjort tidigare: vi hämtar Jonathan, som får lämna in henne hos frisören (på Kungsholmen) och sedan kör jag tillbaka honom medan hon klipps, och så hämtar jag när hon är klar typ 1,5 timma senare. 

Ja, det är klart att jag kan lämna in henne själv men eftersom jag är så känslig för att hon gallskriker så är det bättre att Jonathan gör det. Han tycker nog inte heller att det är superroligt, men är, i alla fall utåt, lite tuffare än jag. Och är man tuff utåt får man ta de hårda jobben, moahaha.

Annars idag: jag kom på en bra första mening till nya boken, vilket är intressant för jag kommer aldrig på första meningar. Jag bryr mig inte ens om dem. Första kapitlet, däremot, men aldrig första meningen.

Enda gången jag faktiskt fick till en första mening var i Sonjas sista vilja, som handlade om att Sonja föll ihop i Farsta centrum om jag inte minns fel. Bra inledning, var det i alla fall. Hela första kapitlet, en sida långt, var BRILJANT feelgood. BRILJANT!

Nu satsar Forum lite på Sonjorna igen, de ska piffa till omslagen, men inte byta ut dem. Jag vet inte riktigt vad de ska göra. Fick mejl av min förläggare häromdagen som sa att man ville puffa lite för Sonjorna. Och det är ju kul. 

De har puffats för genom åren. Nya omslag, nya inläsningar etc. Inga andra böcker av mina har fått nya omslag mer än de.

Igår hämtade jag min tredje tavla, den jag köpte för 300 kr och plötsligt var vänstra hörnet längst upp kantstött. Så trist, för det var det inte på bilderna. Den var så fint packad och ingen bit fanns liggande i kartongen, så det måste ha hänt innan packningen. Så trist att man inte skickade med den biten då, tycker jag.  

Nu har jag mejlat och frågat auktionsfirman.

Jag vet inte vad det kostar att renovera en ram. Kanske man kan göra det själv med lera och guldfärg? Vi får se. Trist var det i alla fall för tavlan är så fin och perfekt i färgerna och det där tappade hörnet syns väldigt väl.

Det var det. Kafffekopp 3. 

Jag har en kapselmaskin och en helabönormaskin. Den senare har jag inte riktigt fått fason på än, alltså använder jag fortfarande kapselmaskinen (under handduken pga skvätter när den brygger).

Selma sover fortfarande och så fort hon vaknar ska vi gå ut. Jag ska inte göra mer i manus 3 idag, inte mer än att jag öppnade dokumentet, döpte det till Kostermorden 3, och skrev ned den första meningen och två till. 

Men jag skulle vilja titta närmare på Scrivener, ett skrivprogram som många säger är hjälpfullt. Jag har laddat ned det, pratat med en kompis om det, men inte använt det själv än. 

På onsdag börjar jag SKRIVA på riktigt och det vore ju toppen om jag är väldigt förberedd då. 

Där har vi det. Måndag 30 mars. Bra dag, så här långt. 

Sommartid.

Selma och jag attackerar den direkt med att gå upp klockan fem sex. Vi gillar båda våra tidiga mornar och vill ha pyttelite mörker ett tag till.

Igår var vi i skogen med Tage. Selma var sååå lycklig! Hon flög fram med honom framför sig. Han är lite större och starkare och mer van, men hon hängde verkligen med ändå. Hon skrek när han sprang för fort. 

Han är en väldigt snäll hund och dessutom lydig, så när han lydde omgående gjorde Selma det också. Så fint att se hur väl de kom överens. 

Vid ett par tillfällen pep hon till och blev rädd när hennes sporre på benet (som en femte klo som sitter på frambenet) fick sig en törn. Den besvärar henne emellanåt och har vi otur tror hon att någon har gjort henne illa. Det var pyttelite så igår en väldigt kort stund. Då skrek hon till och kom och gömde sig bakom mig. Men sedan glömde hon det fort för att hon tycker så mycket om Tage. 

På Ingarö, om hon hälsade på någon och sporren kom i kläm, skrek hon till, gömde sig bakom mig och hälsade aldrig på de människorna igen eftersom hon trodde att det var de som gjorde henne illa.

Pluttan. Hon grät när vi parkerade för att släppa av hennes kompis. 

Ska kanske försöka hitta tuber att dra på benen över sporrarna när hon ska leka. Är dock lite rädd för att hon ska fastna i något och då blir det ju ännu värre. Man kan operera bort den där sporren om den är besvärlig, men vad jag har förstått så växer den ut igen. 

JAJA, världens bästa dag för Selma i alla fall. Och hon var stuptrött resten av dagen. (Inte en enda leksak tittade hon på här hemma.) 

Igelkotten låg redan i soffan. Selma la sig bara bredvid och somnade.

Och jag fick en väldig trevlig stund med min kompis Ninni Schulman, som ju är en galet framgångsrik författare, senast med serien från Siljan. Vi har delat förlag i många år, numera har vi dessutom samma agent. Alltid lika kul att umgås med Ninni. 

Så båda Hellbergstöserna hade en finfin dag i skogen. Idag tänker vi inte göra ett dugg utom att promenera och ta det piano hemma. 

Jo, förresten, ska försöka få loss toalettlocket i mitt badrum. Jag tror dessvärre att det är fastskruvat i toalettstolen och det måste jag skruva loss. Otroligt opraktiskt, måste jag säga. Det är så tajt med plats runt om toaletten. Visst är svart lock snyggt, jag köpte det ju extra för att det var snyggt, men det är inte värt det om det inte går att göra rent ordentligt. Har försökt fota underifrån och det ser ut att sitta fast med en mutter. Måste kolla hur det ser ut på gästtoaletten, den använder jag ju aldrig, men det vore ju bra om det locket också går att lossa genom att bara dra det uppåt.

Hämtade min nya telefon igår, så kanske installerar den också. Den förra är inte särskilt gammal, men jag uplevde att den var helt opålitlig när jag var på Kanarieöarna i januari, och så kan man inte ha det. Jag måste kunna ringa och ta emot samtal när jag reser till New York om tre och en halv vecka.

Ska lämna in den, hoppas verkligen att felet ligger i telefonen! Förra gången min telefon pajjade hade jag tappat den på ett stengolv, och till sist var skärmen helt svart, vilket gjorde att jag inte kunde överföra allt som jag hade behövt till den nya telefonen jag fick köpa samma dag.

Bara en sådan sak som bank-id, som man behöver från den gamla telefonen om man skaffar en ny. Den gången fick jag gå till banken för att få ett nytt. 

Så kan man som stressad författare inte heller ha det!

Kanske ska gå ned till TRE-butiken och fråga vad som kan ha gått fel på Kanarieöarna? De kanske vet?

JAJA. 

Söndag, schmöndag, när solen skiner och klockan är 7.22.

 

Som alla vet vid det här laget

så älskar jag kläder. Åh, vad jag älskar kläder. 

Men. Det är numera svårare att klä sig, tycker jag. Jag har länge sagt att jag skulle vilja ha en enklare garderob, med en färg på sommaren och en färg på vintern. Vad praktiskt och vad snyggt. Svart och vitt. Punkt slut. Och istället för att gå loss på kläder så gör man det på accessoarer som skor, smycket och handväskor.

Egentligen borde jag testa med att hänga undan allt som inte faller inom ramen för det. När det finns plats i källaren, alltså. Och Yes, detta kommer att ske nästa vecka.

På torsdag kommer Skräphämtarna hit igen, då ska de få ta med sig sådant som ska bort men som inte går in i min bil. Ett skåp, som jag har haft i 20 år som har varit bra som tusan, men som har sprickor i träet och som har gjort sitt. I lägenheten går det bara inte in och passar heller inte in.

Och en vagn som inte får plats någonstans, som är skev och vind, och en skräpprodukt med som var bra till min printer när jag hade plats för det. Här är ONT om plats och jag måste välja vad jag ska ha här uppe och vad som måste stå i förrådet, och just nu kommer jag inte ens in, tack vare det där stora skåpet. 

Plus lite annat smått och gott som jag tänker att jag och Selma ska greja med någon dag. 

Eller förresten bara jag! Nu har jag lämnat henne två dagar på raken utan att hon har skrikit. Igår kom jag hem och då kom hon inte ens springande utan måste ha legat under soffan i köket och sovit. 

Så en timma funkar fint, alltså kan jag SJÄLV gå till förrådet. Det är det allra bästa för oss bägge. 

Någon sol har det inte blivit den här veckan heller, men nu jävlar ska jag! Jag börjar i morgon! Idag ska vi träffa Ninni och Tage, det ska bli kul!

110/56, snittade jag på i min blodtrycksmätning vilket ju är "mycket bra" och "väldigt bra", enligt doktor Thore i hans meddelande. 

Det betyder att jag inte har höga blodfetter, högt blodtryck, lågt blodvärde, diabetes, njur- eller leverproblem. Det är väl typ det man mäter på en sådan här genomgång.

Men jag kan ju ha annan skit, såklart, som inte blodprov indikerar. Så här långt ser det i alla fall superbra ut på det som är mätbart. 

Inga mediciner för ÅsaPåsa just nu i alla fall och det är jag oändligt tacksam för. Vissa saker kan man påverka, annat inte alls, ju. 

Det är också inspirerande att fortsätta på samma sätt men med några tillägg. Jag äter hyfsat 6 dagar av 7, sover gott för det allra mesta, även om jag är uppe och kissar på natten. 

Det jag inte har kommit igång med är träning och jag som älskar listor och planer, ska göra en sådan inför nya boken och inkludera det i planen. 

Jag har en tid bokad på rehab 14e april för min krånglande höft (som just nu är lite bättre igen, pga inte gått så mycket), och efter det påbörja någon form av träning igen. 

Jag tyckte att det var roligt att styrketräna med maskiner en gång i tiden och tror att det vore bra i kombination med promenader med Selma. Gruppass är kul, men inte i en hel timma. Jag är klar med det efter en halvtimma och tycker att det är såååå segt till sist. 

Styrketräning går snabbare. Tror att det är en nyckel till att jag håller ut. Nu gick jag på grupper tre gånger i veckan senast jag skötte det där perfekt (att par år innan pandemien), men har inte lyckats komma tillbaka. 

Jag har ju både SATS och Friskis utanför dörren, och med en ensamtränad Selma funkar det ju. 

Tjohoo. Lördag. Finfin dag så här långt. Det kan bli regn när vi är ute med hundarna, men förhoppningsvis inte så mycket.