Tidigt uppe.

We lika a lot, Selma och jag. Hon skuttar till soffan och somnar om, och jag tänder lite lampor som behövs en stund vid halv sex. 

Idag ska det bli varmt som satan igen och vi ska till stan, så jag behöver verkligen tänka till. Dels på hur vi ska ta oss dit, för vi ska vidare till Solna och Mio efteråt, men också på hur jag ska klä mig. Jag är ju SÅ klar med sommaren nu.

JAJA. 

Kanhända tar vi ändå tunnelbanan dit, för vi ska till stan och det är så bökigt med parkering där om man inte står i ett parkeringshus. Och de enda som jag gillar, som är lätta att köra in och ur, är NK och Gallerian, och därifrån är det en bit att gå med Selma i värmen. 

Sen ska vi till Solna, som sagt. Och därifrån hem igen. 

JAJA2.

Jag har några timmar på mig att lösa det.

Idag annars är det bara jobb som gäller. 20 sidor helst. 

I morgon kommer Ica med mat. Ekologisk kyckling och tofu. Jag måste försöka fasa ut kyckling för jag såg bilder igår på Tv4 och hanteringen av djuren är så hemsk att se att jag mår illa. HUR kan man få ha kycklingfarmar där man behandlar djuren så illa? 

Jag är en del av det eftersom jag äter så mycket kyckling och måste göra något åt det. Nu blir det enbart ekologisk och dyr kyckling för min del och jag vill lära mig att tillaga och äta tofu. 

Lite stökigt på bordet, men herregud vad nöjd jag är med rummet nu. Synd att bilderna blir så urkassa. Jag vet faktiskt inte varför. I kameran ser de superbra ut.

Strax 40 tusen sålda av Ske din vilja,

samma summa som Den femte dagen vid den här tiden förra året. 

Den femte dagen har snart sålt 145 tusen men 60 tusen som gick till Postkodlotteriet räknas visserligen in i min total på Bonniers, men jag ser den bara som en bonus, alltså har jag sålt 85´av den. (De 60 räknas inte in i den officiella statistiken).

Gott så, verkligen! 

Nästan 17 tusen pocket av "egen kraft", den har inte varit med på några stora butikskampanjer (som månadens pocket, eller hos pocketgrossisten, eller på Adlibris pocket). Istället har den tickat på lite för sig själv online, hos Bokus och Adlibris. 

Man tryckte 10 tusen och det sa ju slurp, så var det slut, och sedan var det tomt i hyllan i hela 2,5 vecka. Den hade säkert sålt 20 tusen vid det här laget om de hade tryckt fler i första omgången. Men sådan kan man ju inte veta, såklart, och inget att gräma sig över (även om jag förstås har gjort det, hehe).

Det är roligt i alla fall, inför resten av serien, att ettan och tvåan går ut i ungefär samma takt. Så har det inte varit för mina tidigare serier.  

Idag jobb med nummer 3. 

Igår gjorde jag knappt hälften av det jag skulle ha gjort eftersom jag fick punktering och det tog en bra stund av min bästa skrivtid, att fixa. Men fixat blev det, tack vare snabb bärgare och snabbt fix på däckverkstaden. 800 kr, så var hålet i däcket lagat, tjohej. 

7.21, en kopp till, sedan är jag redo!

Jag tänker också idag på Dolly Parton, och hur många år det tog mig att förstå att hela Amerika älskade henne. Jag trodde att man kanske tyckte att hon var fånig med sina peruker, operationer och konstiga kläder, men så var det aldrig. Hon fick alltid vara den hon ville vara, och hon verkade vara så trygg i sin identitet, klädde alltid upp sig för sin publik, visade sig aldrig utan peruker och smink, och var tydligen alltid snäll. 

Hela landet sörjer henne idag och det är lätt att förstå varför. 

Just nu gör jag något rätt med min psoriasis.

 Jag utesluter potatis, tomater och paprika (de två senare är nytt men tydligen tillhör de samma växtfamilj som potatis och flera vittnar om förbättring efter att utesluta just det, undrar om aubergine också tillhör samma, ska läsa på mer), i alla fall: jag utesluter också socker (det är rätt nytt), och de gamla rävarna gluten/vete, mjölk och ägg. Jag tror inte heller att jag tål getmjölk, tyvärr. 

Effekt: eksemet drar sig inåt igen (och byxor passar, inte helt oviktigt för mig).

Det kan förstås också vara ett skov som är över. Med den här sjukdomen är det svårt att veta. Men att maten har påverkat är helt klar. Jag har aldrig blivit så sjuk igen som jag var innan jag uteslöt all mjölk och gluten.

Problemet är att våga testa och lägga till, för när det väl kommer utslag tar det ett tag innan de drar sig tillbaka igen.

Jag ska försöka hålla det här fram till jul, så får vi se.

Igår köpte jag hem vaxbönor och rotselleri. Så gott att skicka in i ugnen istället för pommes. Lite olivolja och flingsalt är allt som behövs.

Gallan funkar igen och jag har inte beställt tid, däremot har jag bett att få ut alla de röntgenplåtar som togs i början av sommaren. Tänker att det väl är en bra början. Sen ska jag boka tid. Jag vill ju ha koll på polyper i gallblåsan och mina cystor i pancreas (som jag aldrig kommer ihåg vad den heter på svenska).

Tummen blir allt bättre, igår var jag tvungen att kolla om den fortfarande knäpper och det gör den pyttelite, men jag känner mig helt och håller återställd. Så skönt!

Igår jobbade jag också med manus. Målet är 20 sidor per dag, den här omgången. Jag har specifika mål (karaktärer som ska utvecklas, scener som ska byggas ut) så jag fokuserar på det.

Just det. I natt blev jag filmkysst av Hugh Jackman. Det var trevligt och o-upphetsande. Han var dock gullig. Jag ville mest bli av med en bil jag hade hyrt (en Volvo) eftersom jag redan hade en bil.

Prick så här nära stod jag upp och klappade händerna i New York i april i år. 

Blicken rakt in i min kamera. Han cyklade till teatern varje kväll, så här kom han efter att ha parkerat cykeln. Sympatisk kille.

Selma är hemma, jag äter frunch.

 Jag är ALDRIG fetträdd, men med tanke på att fett kan utlösa gallstensbesvär så har jag KOKAT kyckling och grönsaker. Jag hoppas att jag klarar det. 

MEN, även mätt kan utlösa problem, och mätt är ju mitt favvis. Hur äter man utan att bli proppmätt när man har varit hungrig hela morgonen, undrar jag.

Jag har ju varit fastande pga blodprov. 

JAJA, nu ska vi gå ut och ta en promenad i alla fall, innan det blir svinvarmt ute. Pluttan, så glad när jag kom att hon grät. Hon var ensam hemma en pytteliten stund och hade lagt sig i sovrummet, verkade det som. Där går det ju superbra att lämna henne.

Träningen här fortsätter.

Sen manus, kapitel ett. Själva grejen ska mejslas ut. Så roligt!

MIn galltralala har bråkat med mig hela helgen.

Inte svinont, men tillräckligt för att jag skulle ta värktabletter både fredag och lördag. Den reagerade på minsta lilla grej jag åt. Idag bra igen (peppar peppar).

Så i morgon ska jag beställa en läkartid, jag vet ju att jag har polyper i gallblåsan och det kan ju vara bra att kolla storleken på dem.

I morgon ska jag också ta blodprover efter att ha börjat äta blodfettssänkande medicin. Får se hur värdena ser ut då. 

Efter det ska jag hämta Selma och sätta fart på mitt manus, det ska bli mig ett sant nöje. 

Det här manuset är så "klart" redan, till skillnad mot mitt förra. Det finns inte ett enda skeende som ska bort, flyttas eller ändras, allt ska bara förstärkas, fördjupas och förtydligas. Mitt roligaste! Jag har läst igenom all feedback idag och det ska bli så kul att sätta tänderna i det.

Jag vill gärna betona att det verkligen inte alltid är så "enkelt", verkligen inte. Men det där med att få jobba på i lugn och ro och i en lugnare takt än med mina feelgoods, har varit bra för både mig och mitt manus, det har jag ju känt hela tiden.

I tre veckor ska jag hålla på med det, och sedan ska jag lämna manus till redaktör Lena och åka till Tyskland och lite sånt under tiden hon jobbar med det. Det ska bli roligt!

Nästa vecka ska jag vara med på en poddinspelning, det ska också bli kul! Selma får följa med!

Idag har vi övningskört i en timma, Jonathan och jag, runt och fram och tillbaka i Solna. Det gäller ju att bli rattvan, få blicken som de flesta bilförare ju tillskansar sig med tiden. Sådana där ryggmärgsgrejer. 

Jag ska köra med Linnea sen också om hon vill, vi får se. Hon kanske inte är lika trygg med mig som Jonathan är, men hoppas att hon vill det. Båda vill ju ta körkort nu. 

Typ så, när min spegel från Ikea har kommit och jag ska packa ihop mitt konsolbord och ställa ned i källaren så länge. Jag har ingen stor spegel och behöver verkligen det. Den som sitter uppe i rosa garderoben, som hänger ihop med konsolbordet sitter så högt, pga lång man satte upp den, att man bara ser halva kroppen.

Den borde ned 3 dm. Jag önskar att jag hade ett eluttag här inne men det har jag inte mer än taklampan. 

Den här är vägghög, typ, så den ska sitta precis över golvlisten. Jag slänger upp den i morgon, typ.

Och den ska hänga här.

Jag minns när Jonathans pappa skulle hjälpa mig upp med lite grejer och han inte kunde förstå att jag skulle ha spegeln så långt ned (han är 1,90).

Igår rensade jag rejält på riktigt. Och har beställt påsar från Sellpy som jag ska skicka iväg allt med. När det är borta ska jag rensa resten, sådant som ska slängas. Gamla utslitna t-shirts, trosor, varje strumpa med hål. Skor har jag redan rensat och jackor går bara inte att göra sig av med, inte mer än en, min gamla gröna. 

Där har vi det, förortsrapporten söndag. Bra dag, så här långt. Nu ska jag dammsuga!

Vad lätt det är att bli avtrubbad.

Har det inte hänt i mitt område blir det där borta, där, där jag inte känner någon. Puh. "Vilken tur."

Jag märker det på mig själv. Hur fruktansvärt det kändes när det sköts i tunnelbanan här hos mig, men hur lite det kändes när det sköts i en annan tunnelbana. "Är alla okej?" Bra, då går man vidare. 

Hur blir det för Mio när han blir större, det måste man ju ändå fråga sig. Och hur blir han? Jag hoppas att han får ett stort intresse som upptar hans tid, jag inbillar mig att det är bra för alla barn, vare sig det är att läsa böcker eller spela fiol. Eller idrott för att få ut energi som bubblar om han blir en sådan kille. 

Det var morgonens funderingar när föräldrar har förlorat ett barn på en plats som ska vara trygg. Stackars stackars dem. 

Jag måste säga att jag är totalt ointresserad av

politikers liv. Hur de bor, vad de äter till middag, om de kan spela instrument eller om de verkar sympatiska är inte vad jag vill veta. 

Vad tänker de göra med sin makt? Hur kan de till förändra livet för dem som inte har det särskilt fett? 

Jag följer Mamdani, borgmästare i New York, som genomför reform efter reform för att hjälpa New Yorkers till ett bättre liv. 

I Sverige kan vi inte göra något sådant alls, tydligen, mer än sänka skatter för dem (för mig, till exempel) som redan har det väldigt bra. 

Det är provocerande att se politiker tjata om medelklassen när det finns en sådan tydlig underklass: människor som vill ha en heltidtjänst men som sitter fast i deltid, pensionärer som lever under existensminimun trots livslångt arbete, invandrare som hindras att få ett arbete på grund av sitt namn, kvinnor över 60 som aldrig kommer in på arbetsmarknaden, sjuka som utförsäkras och få gå till socialen, ensamstående föräldrar som aldrig kan spara en krona av det barnbidrag som medelklassen sätter in på ett konto redan när barnet är nyfött. 

Sossarna är för mycket vindflöjel. De försöker mer hitta röster till höger än att se dem som behöver deras stöd till vänster. 

Och Vänstern har sin extremvänsterproblematik. 

Så vad återstår?

Miljöpartiet? 

Idag (mellan 8 och 12) väntar jag på installatör av min nya printer som nu står i hallen och väntar. I väntan på det ska redigera första kapitlet. I morgon ska jag göra klart min redovisning. Att ta fram allt jag behöver till det nu funkar inte när en person ska in här och installera. Då vill jag att bordet ska vara helt fritt från mina papper och datorer. 

Har researchat köksrenovering och förstått att det bästa är att göra den samtidigt som stambytet (när det nu blir). Så länge får jag stå ut, helt enkelt. Informationsmöte i höst. Det ser jag fram emot. 

Typ så. Fredag. Bra dag så här långt. För mig. Andra har det betydligt sämre. Vi borde tänka mer på dem än på oss själva. Särskilt i valtider.

Här vil jag riva överskåpen

Och här ha mindre djupa skåp (mer som överskåpet) från golv till tak. En 90 cm side-by-side kyl/frys och riva städskåpet längs bort

Där soffan står kan man utöka köket 30 cm till, och skapa en vinkel med en bardisk med ett par barstolar Tror att det skulle bli superfint. 

Det här är Ikeas variant av samma idé men en längre disk plus skåp som jag inte vill ha på den sidan. Till höger står barstolar som inte syns här. 

Det här tokgillar jag fortfarande. 

Allt som behövs för att få en platt mage

 är tydligen en rejäl magsjuka.

Det kan vara så att jag är frisk idag, jag var i alla fall sugen på kaffe när jag vaknade och nu är jag inne på kopp två. Jag ska äta mina Inolaxol som är tarmreglerande och sedan ska jag väl få koll på det också, tänker jag.

Jag var feberfri när jag vaknade, låt oss hoppas att jag är det hela dagen. 38.8 i förrgår, 37,8 igår och 36,8 idag. 

Linneas mamma blev ju också sjuk, men hon var pigg redan igår. Det var segare för mig uppenbarligen. 

Ryggen är fortfarande paj, och jag har inte kunnat få in mig några smärstillande, men det tror jag också att jag kan få idag. 

Det är som om livet i mig återvänder!

Nu är det andra gången jag blir sjuk i magsjuka sedan Joanthan var liten och fan vad sjuk man blir. Inte bara när det rinner från alla håll utan också efteråt. I alla fall blir jag det.

JAJA, nu är det strax över, jag kan ta tag i allt: deklarare moms (ska börja jobba med det idag), i morgon ska Selma få spruta (som sköts upp häromdagen) och hon ska lämnas till Jonathan på hans jobb eftersom hon ska vara där hela helgen. Jag ska hämta henne på måndag efter min provtagning på morgonen. Blodfettsmedicinen har jag inte tagit på ett par dagar så det ska jag också dra igång nu igen. Vi får väl se om det märks på provtagningen.  

Och jag vill duscha och sanera badrummet. Såg att jag har klorin hemma, hurra! Det kommer att stinka pool här i eftermiddag.

Så två sjukdagar och ett ryggskott efter att ha passat barnbarnet i fyra dagar. Det var det ändå värt. 

Jag saknar honom och måste se till att vi ses snart igen. Nu blir det inte så den här helgen, men kanske kan åka dit efter föris någon dag nästa vecka. Hoppas det, för jag vill inte att det ska gå för lång tid mellan våra träffar.

Typ så denna bättre dag, i alla fall än så länge. 

Älskar den här bilden.

Har kollat på den här. Väldigt berörande.

Morgonkoll på Farsta centrum

Ryggskott.

Well, det kunde jag ju ha räknat ut. 

Tyckte jag lyfte Mio enligt alla regler men kände att något drog till igår, och det blev värre under dagen. I slutet sa jag nej när han ville bli upplyft. Och det vill han ofta för det finns saker på hög höjd han vill komma åt och då är jag hans lyftkran. 

Första gången jag får ett ryggskott på vänster sida och inte lika illa som det kan vara (det vill säga orörlig liggande på golvet). Jag hoppas att det här går över på några dagar. Har medicin, muskelavslappnande, och tar alvedon.

Idag deklararera moms. tjohej. Jag kommer att vara väldigt glad när det är över. Det är jag alltid.

I morgon börjar jag jobba i mitt manus och på eftermiddagen ska Selma få en vaccinationsspruta (tror det är varje år). På torsdag ska hon tillbaka till Solna och jag ska jobba plus köpa en ny printer och installation.  

Har ett satsbord som jag har köpt på  Ellos som ligger på posten, men ska förlänga uthämtningen av det. Att bära något tungt just nu är inte att tänka på. 

Hoppas din vecka blir SUPERBRA!

Själv är jag, utöver ryggskottet, på något sätt magsjuk, från ena änden. Mios mormor från den andra. Hon kräktes i morse och mitt började igår eftermiddag/kväll. Vi köpte mat på den trevliga Thairestaurangen på vägen hem från promenaden och misstankegraden är stark mot att det var något där. Mio var sjuk för över en vecka sedan, och Jonathans bakterier (han var sist ut av de tre) hann förstås dö innan hon kom. Hon har dessutom inte fått peta på det lilla barnet. 

Jag har inte ätit sedan klockan 12 igår, jo en banan igår eftermiddag, men är prick NOLL hungrig. 

Har tagit en vätskeersättningstablett och ska lägga mig en stund igen. Hoppas jag orkar med resten av momsen, annars får jag för första gången vara sen med inlämnandet. Jag har gjort klart en hel del, men inte börjat föra in det i programmet än. 

Inte ens haft framme datorn mer än en gång,

sedan i torsdags. Inte messat med mer än föräldrarna, inte pratat i telefon mer än med mamma kort igår, ingenting,

Farmors bh var roligt att leka med.

Han älskar min handväska

Mina följare var förstås med på toa.

Vi tittade på Emil idag, han satt helt stilla i kanske 40 minuter, Här Pippi, dock.

Selma väntade på Jonathan och Linnea

I torsdags fick jag hjälp av Simona, så glad för det, och efter en totalt sömnlös natt, inte för att han var vaken utan för att jag var orolig första natten någonsin när jag passade honom, kom hans mormor från Östersund. Och det var tur, för jag behövde verkligen hjälp. Med två plåsterlappar, Mio som vägrade gå till sin mormor, han skrek i högan sky om hon försökte ta honom, och Selma, som alltid är vid min sida när jag är där, så var det nödvändigt under så många dagar. 

Hon fixade mat och sånt, städade upp i kök och matade (för det fick hon om jag satt bredvid) och var förstås ett supersällskap till mig. 

Han grät när jag lämnade på föris (och då grät jag också) och klamrade sig fast när jag hämtade honom. Och när mamma och pappa kom hem idag blev han så glad, ändå grät han när jag gick (och då grät jag också.) Vi fick en liten symbios en stund, plutten, så rolig, kramig och energisk. 

Jag har sovit rätt uselt, så ser fram att lägga mig tidigt idag och sova ut, för i morgons ska jag deklarera moms och det kräver koncentration, minst sagt. 

Sedan börjar jag redigera på tisdag. Fick feedback av min agent, och hon var helt överens med min förläggare om att det här är bra. Så roligt!

Lysande feedback av förläggare.

Tack och lov.

Jag får behålla alla karaktärer men behöver i vanlig ordning bygga ut. 

Det ska bli så roligt att börja redigera. 

Nu ska min agent också säga sitt, och de två ska sammanföra sin feedback, sedan är det bara att sätta fart. Nästa deadline är den 14e september då min redaktör kliver in. 25e januari går den till sättning, men trycket är först i mars. Vi har gott om tid på slutet. 

Den, min 24e bok, kommer ut 27e april, samma dag som jag fyller 65. Helt galet bra present. 

Det var det. Har fått tusen meddelanden från Solna, tusen svar på allt jag har frågat om och tusen saker som de vill meddela mig inför passningen av Mio.

Han är lämnad på föris, jag ska hämta honom kl 15 och föräldrarna kliver på tåget mot jobb i Göteborg i detta nu. De ska också gå på festival och ha kul utan barn. 

I morgon kommer mormor från Östersund och i eftermiddag kommer Simona och assisterar mig i barnpassandet. 

Så jag ska duscha och tvätta håret, äntligen, fick ju inte blöta ned plåstret efter kortisonsprutan (som gjorde ont som satan, by the way, de ska ju in i leden med nålen och bråka). Men han sa att det skulle göra det, tack och lov. Det är bättre att veta, tycker jag.

Tummen är som den var innan sprutan nu (minus ömt och svullet) när det onda efter den är borta, och jag hoppas ju att knäppandet och låsningarna ska gå över när kortisonet har verkat. Det kan ta tre veckor. Jag får bara ha handskyddet på natten så länge. Går det inte över kan man sätta en spruta till eller operera. 

Bra läkare var det i alla fall. 

Jonathan har printat åt mig och mina räkenskapspapper ligger och väntar på mig när vi kommer dit så fort jag är klar här hemma. 

Det ska bli varmt som satan, ju, så short och t-shirts är väl det som kommer att gå åt. Jag packar i en Ikeabag. 

Där har vi det. Vi hörs väl på andra sidan barnpassningen. 

Jonathan fyller 32 år idag.

Men det blir ingen middag ikväll som var planen. Han blev magsjuk igår, mår visserligen bättre idag, men det struntar vi i för säkerhets skull. Däremot ska jag träffa Linnea och Mio. Jag ska följa med och hämta på föris eftersom jag ska hämta honom ensam i morgon och på fredag.  Och sedan ska vi ut och leka en stund. 

Stolt pappa!

Min jävla skrivare gick åt helvete igår och det ställer förstås till det rejält nu när jag ska momsdeklarera. Måste försöka göra allt utan att kunna skriva ut det. 

Och det skulle jag börjat med i morse, men glömde. På måndag ska det in och i helgen kommer det ju att vara helt omöjligt att göra något alls. Jag blir svettig bara jag tänker på det. 

JAJA.

Jag får väl ihop det, förhoppningsvis. Jag har ju hela måndag på mig. 

Idag har jag möte kl 13 med min förläggare om bok 3 och sedan drar jag mot Solna och dagishämtning!

Superbra 1,5 dag i Dalarna.

 Jag kom hem med 2 synopsis. Helt galet. Helen var sekreterare eftersom hon har en så bra handstil och min skrivbok är full av idéer. 

Helen

I bok 4 utgick spåningen från vädret jag vill ha i den, och i bok 5 en scen som jag har sett framför mig.

Det var sååå roligt!

Vi åt lunch i Sundborn och gick en visning på Carl Larsson-gården. Jag var där för prick 100 år sedan och kom inte ihåg något alls mer än det jag förmodligen har sett på bild. Det är ju otroligt fint, vilket färgsinne hon hade, Karin Larsson. Överallt målningar på barnen, han målade allihop (7 st), och Karins textilkonst fanns på bord, väggar och som till exempel draperi till Sovrummet. 

Man fick inte fotografera inne

Ulrica

 

Hantverk var, till skillnad mot maskinellt framställda saker, aldrig perfekta och därför lämnade hon ofta en liten reva, eller glömde att färglägga sina alster på något litet ställe, för att visa på äktheten i sina verk. 

Det är väl så vi författare också ska göra, tänker jag. Slänga in ett stavfel eller två som visar för andra att våra böcker är skrivna av oss och inte AI.

Chess i Dalhalla är ju väldigt speciellt. Vi tog en buss dit från Tällberg och tog samma buss tillbaka till hotellet. Sedan kojsade vi direkt och träffades för frukost, någon timmas prat som sedan fortsatte hem, i princip hela vägen til Sigtuna där Ulrica hoppade av. 

Regnet kom en timma efter konserten var slut.

De här två. Tuva B Larsen och Philip Jalmelid. HERREGUD!

Sedan var det en för mig ny tjej, Malena Tuvung, som sjöng Svetlanas roll helt fantastiskt bra. 

Philip Jalmelid - Anatoly
Tuva B Larsen - Florence
Peter Johansson - Freddie
Malena Tuvung - Svetlana
Loa Falkman - Molokov

Helen skjutsades till Hässelby och jag åkte vidare till Solna hämtade Selma, som väckte mig i natt och ville gå ut. 02.45. Men jag drog fram en kissmatta, och trodde kanske att hon ville bajsa, för jag orkade bara inte gå ut mitt i natten. I morse hade hon kissat på golvet i rosa rummet. Och då var vi ändå ute på en ordentlig kisstur igår vid 19.15 typ. Pluttan, hon som verkligen visade att hon ville ut tvingades kissa på golvet för att matte var helt slut. 

JAJA, en olycka gör inget och hon gjorde ju helt rätt. Hoppas att jag inte har förstört det. Hon visade mig verkligen att hon ville gå ut precis som hon gjorde häromdagen då hon behövde äta gräs och bajsa. Jag ska köpa magbakterier till henne, har bara glömt det.

Idag ska bilen in på lagning efter krocken, vi ska vara där klockan 9 och det tar en timma att promenera hem, oavbruten promenad, vi får väl se hur långt vi orkar gå. En timma på GPS:en tar ju 2 för oss. 

Jag ska fortsätta min rensning och kl 14 ska jag och tummen till doktorn. Jag hoppas på en kortisonspruta. Håll tummarna.

2 synpsis. Jojatackarja!