Feberfri, tjohej, men opigg

 Det betyder ju ändå att det verkligen går åt rätt håll med det här sjukeriet. 

Bästa sängen när man är snorig, eftersom den går att höja upp. 

Jag har just ätit med god aptit. Ugnstekta kycklinglår, blomkålsris och sötstark senap (i brist på annat). Mina eksem har reagerat på något och det är antingen ägg, tomat (eller något från London) eller på Coronan.

Just nu orkar jag inte bry mig, jag äter det jag vet att jag tål och så hoppas jag att "anfallet" går över. Något jag aldrig mer kommer att använda på händer och fötter är kortison däremot fortsätter jag ju att grisa ned alla mina datorer, telefoner, glasögon etc med hudkräm. Men hellre det.

Den här dagen blir det inget jobb då, jag siktar mot morgondagen. Idag ska jag istället damma sovrummet, byta lakan, tvätta håret och sånt. Det känns behövligt och det blir man ju piggare av när det är klart.

Jag ska också beställa fler varor från Mathem till i morgon. IFALL jag inte pallar att åka och handla.  Man vet ju aldrig med det här viruset. 

Men hurra för feberfri, det känns grymt!

bättre idag,

 alltså har jag ställt in all disk som jag inte orkade ens titta på igår,  i diskmaskinen. Har packat upp, tvättat och hängt upp tre maskiner (torkhiss över badkar och ställning i vardagsrum) och sorterat skräp (tomglas, metall, papper och plast) och druckit kaffe. Till och med locket för högerörat börjar lätta lite, tror jag. 

Kolla vilken pigg mänska!

Just nu tog jag lite slut, men ändå, det känns som om jag är på gång. I morgon tänker jag att det är dags för att tvätta håret, bädda fräscht och börja jobba igen. Hoppas verkligen det. Resten av veckan är inställd och jag har möjlighet att jobba in lite som jag har missat ... om jag bara blir lite piggare. 

Men idag ska jag slöa resten av dagen, tror jag i alla fall. Jag skulle inte dö av en promenad, det tog jag ju i London också, och då var jag ju sjuksjuk. Här är det nog skönt idag, med fräsch luft efter lite morgonregn. 

Igår pratade jag om skrivande med en väninna i branschen, och det är så kul att höra hur andra jobbar. Jag måste ju jobba på mitt sätt, som handlar om att inte KUNNA tänka alls, medan andra funderar skriver lite funderar lite till. Jag har inte det in mig, och det har ju inte alltid varit kul att erkänna för det låter ju betydligt finare att kunna tänka, skriva synopsis och tänka ut saker. Min hjärna funkar ju inte så. Den måste bara gå framåt.

Såg intervjun med Stina Jackson på fyran idag, och hon verkar lite jobba på samma sätt även om hon förkastar enorma mängder text i omarbetningar, och det gör ju inte jag. Jag lägger ju istället till massor. Men början, att man kanske bara ser en bild framför sig, delar vi. Och att storyn utvecklas under tiden vi skriver. 

Kul att prata om är det i alla fall. 

Just idag tror jag inte att jag tål ägg. Det där varierar ju lite, men ägg är på tapeten idag eftersom jag tycker att mina händer blev sämre plötsligt.

Så från och med idag undviker jag: Ägg + potatis (kanske alla sådana där nattskuggeväxter, eller vad det heter, alltså också tomater etc)+ vete + mjölk. 

Att acceptera att kosten kanske inte kan påverka något alls är jag inte framme vid än. Tror lite att jag behöver den här "kampen". 

Typ så, tisdag i förorten, när jag har sovit nio timmar i sträck. 

Helt sjukt

 Bokstavligen.

Jag som var så noggrann, inte gick på fester eller premiärer, pratade knappt med någon på Cypern, ändå visade provstickan positivt för Corona i lördags i London. 

En makalös Fantom i Fantomen på Operan

Hemresan, hade mask även dit eftersom jag kände något lurt redan när vi åkte i fredags morse.

FeberÅsaPåsa

Tog en liten promenad igår för att få luft

Vi bodde nära Ritz, vårt hotell hette The Mayfair hotel

Abba-arenan, 40 punds taxiresa (en väg) utanför London. 

Men med med alvedon och ansiktsmask tog jag mig ändå till ABBA-showen och det var helt magiskt! 

På fredagen såg vi Fantomen på operan och den var också svinbra.  

Så trots sjuk och säkert hög feber med den frossan som jag har haft, så blev det bra. Jag bara hoppas att jag inte har smittat någon men hur Jonathan ska klara sig vet i tusan, vi delade ju säng på hotellet och sova med ansiktsmask går ju inte. 

En rekommendation är annars att inte landa med ett flygplan när man har Corona (eller förkylning för den delen), jag trodde på allvar att jag skulle spräcka trumhinnorna, det var hemskt! Är så glad att jag inte ska flyga på länge. Idag har jag lock för ena örat, det jag fick öroninflammationen i efter förra resan ... Det andra örat släppte redan igår.

Och Cypern, som nu för andra gången i år har gjort mig sjuk, längtar jag inte tillbaka till, i alla fall inte just nu. Alltså hur smittsam är inte den här varianten om man inte ens behöver vara nära någon för att bli sjuk? Det hostades ett par gånger bakom mig på flyget, det kanske var det som behövdes. Eller i alla köer på flygplatsen? Jag vet inte. Surt är det i alla fall att jag inte hade mer energi i London. Vi skulle shoppa och hitta på grejer, men hängde mest på rummet. Jonathan var inte heller helt pigg.

Men igår gick han iväg själv och åt lunch på ett ställe han blivit tipsad om, tack och lov att han är så driftig i alla fall. 

Jag köpte ägg och sallad från snabbköpet mitt emot hotellet, det funkade det också. Vi fick ha hotellrummet till 17.00, vilket var helt perfekt. Och vi landade tio minuter före tid (flygtid 1tim 50 minuter) och våra väskor kom först, så vi hade tur just med det. 

Ikväll kommer Mathem med påfyllnad, så det går ingen nöd på mig alls! Det är bara surt!

Jag måste kolla hur man stärker immunförsvaret, tycker att det har varit lite uselt i år. 

Det är bara att konstatera att jag de här dagarna

 har varit för trött för manusarbete, så nu lägger jag det åt sidan tills nästa vecka.  Det gör att jag kommer att vara ÄNNU mer efter, men har strax skrivit hälften och tror att jag hinner. Det är ju inte en en deadline från förlaget utan från mig själv. Förlaget behöver nog inte det här manuset förrän om ett år, eller nästa sommar i alla fall. 

WELL, jag vill ha det klart så att jag kan börja tänka framåt. 

Något annat jag borde ha tänkt på, på tal om att se framåt, var ju att byta abonnemang. Nu står jag där med TELIA när jag ska åka till England. Hade jag bytt till 3 eller Telenor hade jag inte behövt bry mig. Nu har jag ändå bytt till 3, men det går ju inte på en dag, så den här resan får jag stå ut med TELIAS skitabonnemang och köpa till surf/telefon för 300 kr.

Igår, med nytt abonnemang, så köpte jag också en ny telefon. Är än så länge skitnöjd. Den är vikbar (Samsung Flip5) och ryms i mina handväskor, hurra. 

Det var det. Jag ska försöka få ihop kläder till tre dagar, det ska bli varmt som sagt och vi får väl se vad jag hittar i garderoben.

här hänger grejer som ska provas!

Där har vi det. Jag hämtar Jonathan klockan 5.30 och flyget går 7.50. Nu ska jag bara försöka hålla mig vaken så att jag kan lägga mig tidigt, eftersom jag ska upp kl 3. 

Tjohej!

När jag tänker tillbaka på sommaren,

 främst den i Fjällbacka, så känns det som en förlorad sommar. Jag träffade nästan ingen, satt hemma och jobbade och tyckte inte att det var roligt att vara där. När det fina vädret var här, alltså i Sverige, var jag utomlands (i juni) och när det återkom en våg nu var jag utomlands igen. 

Tack och lov för höst, säger jag. Nästa sommar hoppas jag att kunna ha Selma med mig till Fjällbacka, om jag nu får ha henne i två veckor (vi delar ju). Jag vill åka dit sista gången för i år på julmarknaden, första advent typ, men det handlar om jobb, Selma och väderlek. 

Idag är det jobb igen, mätaren står som den ska på  32 000, och jag har nu två arbetsdagar när jag måste skriva 2000 per dag. Då ligger jag 4000 efter ursprungsplan när jag kommer hem från England natten till måndag (vi landar 01 typ, så jag är nog inte hemma förrän absolut tidigast 3 skulle jag tro). Så dagen efter halverar jag målet och sedan har jag en hel del den veckan som också ställer till det, tyvärr, men det får gå. Jag har inget att välja på. 

Förhoppningsvis går det i alla fall snabbare på Arlanda än det gjorde när jag landade från Cypern. Det tog galet lång tid att få bagaget.

Och på Larnaca flygplats var köerna enorma. 

Det var helt tjockt med folk och tog  närmare en och en halv timma att komma igenom check in, passkontroll och sedan säkerhetskontroll. Vanligtvis brukar det där gå väldigt smidigt. 

Det där att strosa i butiker var inte att tala om, och jag slängde in mig en sallad, men det var för att jag kunde gena förbi check-in kön för att jag redan checkat in på hotellet, och kunde droppa bagaget. Jag tror att jag smet före jättemånga som ställt sig fel. Jag hörde grymtanden som jag inte riktigt låtsades om. 

JAJA.

Nu dricker jag gott kaffe, har slängt in en sista tvätt (sedan är allt tvättat) och ska strax jobba. 

The bikinicollection, allt från Salta bad.

The strandklänningcollection, båda från någon supermarket – förmodligen på Cypern. 

Senare ska jag försöka komma på vad jag ska ha på mig i London. Det är sommarväder, men ändå, sommarkläder känns inget kul att ha i mitten av september, så vi får se vad jag kan hitta som är svalt men ändå höstigt. Fast vitt funkar ju alltid, såklart. 

Jag åt chips och godis mest varje dag i sommar och jag är nog lite större än jag var i början av juni så jag måste hitta något i garderoben som stretchar och sitter skönt. 

Och när jag kommer hem ska jag ta nya diettag och exkludera vete (det gör jag redan så långt jag kan, men ibland misstänker jag att vissa restauranger, läs bufféer, slarvar med märkningen), mjölk, potatis och jordgubbar som jag har en känsla av att huden reagerar på. Jag känner inte att huden reagerar på socker, men det gör magen, så det ska jag utesluta av den anledningen. Inte frukt dock, det har jag aldrig reagerat på. 

Mitt mage började reagera efter mat när jag var 19 och jobbade på en krog i Strömstad, men det tog till jag blev väldigt vuxen innan jag kunde koppla det till vad jag reagerade på (främst grädde/mjölk). 

Vetemjöl har jag har så vitt jag vet alltid tålt, om jag äter det med måtta. Men nu tycker jag ju att huden reagerar på det, så då får det TYVÄRR offras. Jag ÄLSKAR vitt bröd. Segt, nybakat vitt bröd (med Bregott och ost) fy fan vad det är gott. Jag skulle resten av mitt liv kunna äta enbart det, om kroppen hade sagt ja. Det slår kanelbullar alla dar i veckan.

Kampen fortsätter. Jag ska acceptera sjukdomen ... någon dag, snart. 

Jag vet i tusan vart Feelgoodgenren är på väg om jag ska vara ärlig.

 Allt räknas som feelgood idag, om du ler i en deckare är det en "myscdeckare", om slutet av boken är tillfredsställande är det också feelgood. Genren är extremt bred, så bred att det känns som om det faktiskt är FÖR brett. 

Mysdeckare ingår också i deckargenren så därför är författarna först med på Feelgoodfestivalen och sedan på Crimetimescenen på bokmässan. 

Nu kan det vara så att jag är sur för att jag inte fick åka till feelgoodfestivalen (eller bokmässan) i år, det sägs att vi bara får vara med vartannat år, men det där är en sanning med modifikation eftersom flera från mitt förlag faktiskt är med varje år. 

Så visst. jag är sur för det eftersom jag har noll i kalendern i år från förlaget. 

MEN, jag hävdar fortfarande att genren Feelgood börjar bli så bred att folk inte längre vet var man ska placera böckerna. Sådant som för några år sedan självklart inte hade ingått, står nu på gränsen och vill in (eller inte). Är det en fördel att tillhöra genrelitteraturen? Antagligen. 

Men jag kan räkna upp flera författare som verkligen inte skriver feelgoods, även om jag inte tänker göra det här. Men ett exempel är självbiografier (som ju är en egen genre) som jag personligen inte tycker hör till feelgoodgenren. Man vill ju att den ska behålla sin särart, tänker jag. Att det ska vara tydligt. Annars kanske man borde underkategorisera mer än man gör. 

JAJA. Jag är inte sur längre, har jobbat så jävla bra att det var värt en feelgoodfestival, för den här romanen hade kanske inte blivit till just nu om jag inte hade blivit bortvald i år. 

Glömde säga att Årets Feelgoodpris gick så välförtjänt till Caroline Säfstrand för den uppskattade Sanningen om Ostrondykerskan. LÄS!

Ska strax duscha och tvätta håret. Jag har just nu 30 000 ord i mitt manus och det ska bli minst 1000 till i morgon. Jag har packat det mesta utom badkläder som hänger på tork och det jag ska ha på mig i kväll (samma klänning som jag har haft flera gånger, shorts har känts för varmt). Man behöver inte vara rädd för att det ska vara kallt när man landar i alla fall, för det är nästa lika varmt hemma som här. 

De kommande tre dagarna, tisd-tors, ska ytterligare 6000 läggas till innan jag åker till LONDON och ser Abbashowen och Phantom of the Opera, och veckan efter ska jag förhoppningsvis kunna knepa ihp 10 000 till. 

Just den veckan är lite bökig, möten, luncher och mammografi i en salig röra, men jag ska ändå försöka få ihop det, för om jag bara kan passera 50 000 veckan efter, så rinner det på bra till slutet. Den 27e får jag tillbaka manus 1 för redigering, så då blir det dubbelarbete ett tag men det är jag laddad för. 

Den 27e ska jag också se Änglagård, musikalen, på Oscars. Manus och regi Edward av Sillén och Daniel Rehn och musik av Fredrik Kämpe som också komponerade musiken till Så som i himmelen, som jag ju ÄLSKADE så mycket att jag såg den fyra gånger! Först ensam, sedan med Simona och Carina, och därefter Jonathan och Linnea. Och sista gången jag såg den var på Scandinavium i Göteborg. Den och Book of mormon är de musikaler jag har sett flest gånger. 

Och sedan kommer Selma till oss den 7e oktober. Det blir ju galet spännande!

Jag ser fram emot den här arbetshösten med avbrott för valplekar, promenader och att ta hand om något igen.  Tjohoo!

Kroknade helt igår,

 och 1500 av de 3000 som var målet missades för jag var SÅ trött. Sedan höll jag mig vaken till halv tio och sov till åtta, så idag var jag pigg men mer än 3000 blev det inte, så nu har jag 5000 kvar till målet på en och en halv arbetsdag. 

Det kommer troligtvis inte att gå, men vi får väl se. 

Om jag bara får ihop mina 3000 i morgon så KAN det gå att i alla fall få ihop 1000 innan avresan klockan 11. På planet är det för trångt och bökigt så ska jag klara det är det innan avresan från hotellet. Jag tänker att jag ska göra klart allt söndag kväll, och hoppas på ett tidigt toabesök måndag morgon ... funkar det kan jag sätta mig i receptionen och jobba fram till pick up klockan 11 på måndag.

Yes box, jag vill nå mina mål, så är det. 

Där har vi det. 

När jag kommer hem ska jag köpa en ny dator, det är dags efter tre år (tror jag det var). Jag har tappat den två gånger i golvet här och vissa tangenter har liksom satt sig lite. Tror att den har blivit pyttelite sned. Men jag behöver en backup, och då är ju den här perfekt att behålla till det. 

Typ så, dagen innan sista dagen på skrivresan. Jag kommer hem med MINST 26 tusen nya ord och det är superbra gjort på två veckor. 

Jag vet i sjutton hur mkt bättre eksemet har blivit, men det märker jag mer när jag har kommit hem. Här blir det kratrar i huden så fort jag badar.

Ingen större skillnad. Det här var efter disken idag. 

Det finns en annan grej jag förmodligen bör jobba med mentalt, och det är insikten om att min sjukdom är kronisk. Jag har kämpat med att få bort den i tre år och behöver nog förstå att det inte går. Det gör mig lite ledsen, faktiskt. 

JAJA. Hejhej 

En dag i Protaras.

7.30 väckning

7.45-8.00 frukost (kaffe och två ägg, några skivor melon, tar inte lång tid att få i sig)

8.00-11.00 pass 1, Mål 2000 ord. Den här veckan ökar jag takten nu när grunden är satt. 

11.00-12.00 sol.

Jag har inte legat vid havet en enda dag. Istället har jag promenerat dit och badat. 

12.00-12.30 bad, promenad på stranden.

12.30-13.00 lunch.

13.00-13.30 sol (om jag pallar)

13.30-14.00 kaffe och dusch.

14.00-16.00 pass 2, Mål 1000, idag var det klart på en timma.

16.00-18.00 vila, surfa, kolla bostäder etc

18.00-19.00 middag

19.00-20.00 pass 3. Inget skrivmål om dagsmålet 3000 är avklarat, istället småfix som anteckningar om varje kapitel etc. 

I säng 21.00, somna 23.00. 

"Målet är 8 000 när jag åker på måndag och 25 000 där, vilket betyder att ordmätaren ska stå på 33 000 den 11e september." 

När jag åker på måndag morgon kommer jag hem med 32 000. Jag kommer att missa målet jag satte med 1000 ord men det är långt mycket BÄTTRE än jag vågat hoppats. Jag låg som värst 7000 efter. Heja Åsa! 

När jag inte jobbar tittar jag på tapeter.

 Jag har bott i lägenheten i Farsta i fem år snart (4, 5) och börjar bli trött på bruna väggar. Älskar tapeten i Fjällbacka men vill inte ha likadan i Farsta, däremot gillar jag det stormönstrade.

Den här är min favvis just nu.

Så himla fin, och passar utmärkt till mina möbler.

Jaja. Nu ska jag sova lite. Hejhej från Cypern.

Redan söndag, helt galet.

Jag strävar på mot nya totalmål som jag inte har räknat på än, men jag vet ju att jag ligger efter en hel del. Fokuset ligger på 2000 per dag just nu, Idag gick det exakt som det skulle (igår också) men idag ännu lättare, och det känns som om det var en lysande idé att sitta i repan och jobba första passet, så det ska jag göra i morgon också. 

Jag borde rimligtvis kunna sitta i den där (bekväma) stolen klockan 8 och sedan packa ihop för lunch strax efter 11, vilket vore tippetopp om det funkade varje dag. Det är ju inte så att jag är i vägen för någon där.

Efter passet var jag ute i nästan 3 timmar, badade (28 gr i vattnet), solade och åt lunch och nu, efter dusch och omhändertagande (bokstavligen, eftersom händerna verkar hatälska havet) börjar nästa pass. Sedan blir det middag och ev ett kort pass till. Långa dagar, men inte alls övermäktigt. 

Jag lägger mig ofta tidigt och ligger i sängen och kollar på något. Just nu Dowton Abbey igen. Det är så extremt välgjort. Det finns inte en dialog som inte är exakt, både i ordmängd, längd och övrigt skådespel. Svenska serier kan jag uppleva blir så oerhört mycket lågbudget men det beror mest på rätt kassa manus och en styltig och onaturlig dialog som gör att det stinker amatör även från framstående skådespelare som ju inte har fått ett vettigt manus att arbeta med. 

(Försök själv då, din lilla klagare ...)

Jonathan ringde och vi pratade London, vad vi ska se (utöver Abba-avatarerna som ju han bjuder mig på) och var vi ska äta. Han har aldrig sett Phanton of the Opera, och jag har bara sett den med Jöback i Sverige och var ju lite besviken eftersom han gjorde rollen som Fantomen exakt som han gjorde Sweeny Todd på Stadsteatern. 

Jag ser gärna någon annan göra den rollen i London. 

(Försök själv då, din lilla klagare ...)

Men det är min födelasedagspresent till Jonathan så han får välja. 

Vi kommer att bo fint, nära Hyde park, och åker bustidigt fredag morgon (vi behöver vara på Arlanda typ 6.30) och landar  01 natten mot måndag. 

Det ska bli så otroligt mysigt, vi har galet trevligt ihop när vi reser. Det enda önskemålet jag har är att vi (eller bara jag) får gå till Liberty och kolla på JULGREJER! Deras julshop har öppnat och är mumma för en sådan som jag,  hur mycket julgrejer man nu kan ha framme med en valp i familjen. Eftersom vi firar jul hos mig, så är Selma också med såklart.

Nu kaffe och manus

Sötnöten

Händer, suck

Mer Selma, så söt bland sina syskon

Men London är om två veckor (titta på valpen om tre, och vi hämtar henne om fem!), just nu är fokuset på skrivtajmen här!

Tjohej!

Flera tusen efter målet,

 men idag gjorde jag om och gjorde rätt, vilket ställde till det igen i produktionstakten. Men nu jävlar har jag landat rätt. 

Solen tar inte alls lika mycket nu som i somras (upplever jag), så mina två timmar i solen kommer nog knappt att förändra min hudfärg alls när jag har solskyddfaktor på. Idag ville jag bada och då är det förstås nödvändigt. Men jag har ju inte en droppe av det på armar, händer och fötter, och har verkligen inte bränt mig alls. 

Idag var vattnet klart igen och jag har aldrig varit med om varmare vatten. Det är helt otroligt. Svalkar möjligtvis pyttelite den sekund man doppar sig, men knappt. Jag skulle tro att det är närmare 30 grader. 

Jag plaskade runt i alla fall, tog en promenad på stranden och åt sedan lunch vid poolen och vips var pausen över.

Nu ska jag vila lite, sedan duscha och gå och äta. 

Tjohej.

Idag har jag kommit igång och har skrivit 2000.

 I alla fall innan den här dagen är över.  200 kvar. Då är jag tretusen efter målet jag har. Vi får väl se om det blir ännu en roman där jag inte har flow. Så kan det vara. Och då går det trögare, däremot blir det inte sämre, det vet jag av erfarenhet. 

Det är svårt med en tvåa som är en fortsättning, känns det som. Det lättare att skriva en tvåa som är helt fristående. Jag måste på något sätt hitta en ingång där jag slipper förklara allt för mycket, samtidigt som mycket behöver återges. JAJA, det kommer att lossna så fort jag får in nya trådar och konflikter. Där är jag inte än. Andra serier jag har skrivit har haft en tvåa som har stått relativt fri från ettan, det här är en utmaning och det gillar jag ju egentligen. 

Tre skrivpass idag, i alla fall 2,5. Jag har också varit ute en stund (exakt två timmar) vid poolen där jag åt lunch och lyssnade på ljudbok. Idag slapp mina fotsprickor att bada i havet, vilket de verkar gilla. De får gärna läka lite till, vi får väl se hur det ser ut i morgon. 

Det löper som ett liten band av psoriasis från foten och upp till smalbenet. Nytt i sommar. Det är inte mycket, men nytt, det är grejen. Det kommer NYTT, jag hatar det! Om solen funkar borde det rimligtvis försvinna nu i alla fall. Ett tag. 

Nu har jag duschat, ska se lite på en tv-serie och sedan vara först i kön till maten. Idag är jag hungrig. Igår åt jag en stor påse chips innan middagen, vilket gjorde att jag var mätt när jag gick dit. Det är jag inte idag.

Månen var så fin, och bilden gör den inte alls rättvisa.

Typ så, onsdag. 

Tjohej!

Är så himla trött idag att jag har dragit ned på målet till hälften.

 Just nu ska jag sova en stund, tänkte jag, före nästa pass och middag. 

Jag arbetade på förmiddagen, och gick sedan ut i solen för lunch och salta bad. Började lite sent, det ska jag korrigera till i morgon. Min armbåge mår 100% bra idag, så himla skönt!

Det var massor med folk som badade i havet, jag har aldrig sett så många i vattnet samtidigt här förut. Europa har semester, det är lika varmt i vattnet som på land (säkert 28 grader i vattnet) och för första gången någonsin (som jag har varit här) var vattnet inte riktigt fräscht. 

Jag körde min strandpromenad med att gå ned och doppa mig här och där, men njutningen var inte lika stor som den brukar vara. Hade ingen som helst lust att ligga på stranden och sola. Istället fick mina fötter och händer viftas med vid poolen en stund, vilket gick alldeles utmärkt det också. Jag tycker om speciellt den ena poolen vid det här hotellet. Jag badar sällan i den, men det är ett lugnt och fint område och nära till baren som serverar lunch, kaffe och det man behöver på sin lunchrast. 

Jag åt en kycklingsallad under parasollet och drack kaffe, innan jag jag gick hem och öppnade mitt manus igen. 

Det brukar ta ett par dagar att hitta rätt rutin, men jag är inte ett dugg orolig utan lutar mig mot erfarenhet.

Min arbetsplats. Har fötterna på stolen mitt emot. 

Idag kom ännu en bild på fröken Selma, nu är hon 18 dagar och har öppnat ögonen. 

Lilla hjärtat!