Skrivresa

 Det trodde jag inte att jag skulle få till i år, men den perfekta tiden, två första veckorna i september, visade sig kosta det jag har råd med, så nu åker jag till samma gamla Cypern och hotell igen. En enkelrum på Risning Star med utsikt mot "omgivningarna", där jag har bott flera gånger. Dock inte på ett sådant rum. Det var billigast och funkar säkert lika bra som alla andra. 

Det enda extravaganta med resan är att jag köpte en Fast track på Larnaca flytplats. Det kostade 85 kronor. Förra gången jag stod i köerna där, samma tidpunkt förra året, fick jag Corona. Jag tänker att Fast track gör att jag slipper stå så i år. Hoppas! Jag har också köpt till halvpension som är bra för mig. Buffé, och om det inte finns något annat att äta så funkar ju sallad och frukt bra också till frukost. 

Bild från Ving.se

Tiden är suverän för mellan den 2a och 18e är Spanienmanuset hos min redaktör och jag kan därmed dra igång arbetet den nya boken som jag ska skriva i höst. När jag gör en sådan här resa kommer jag ju hem med en tredjedels bok varje gång. Det är magiskt! 

Just nu har Selma och jag förskansat oss i mitt röda rum, där det svalkar bra. Hon tuggar på en leksak med lite godis i och jag har just klarat av en timma i hettan på balkongen. 

Min fina Snorpa!

Klockan 15 ska vi möta Jonathan och Linnea för överlämning på Odenplan och jag ska hem och 1. packa ned lite för Fjällbackaresan 2. Försöka göra en klarare tidslinje över mitt manus. Eventuellt får jag använda post-it lappar som så många gör. Jag antecknar massor den här gången, men skriver lite här och lite där i manuset, så behöver en bättre överblick. The big picture är ju en av mina talanger och jag vill få till strukturen innan jag skickar manus.

Tjohoo!

Det där att mitt psoriasis är så fint är ett under,

känns det som, och värt vartenda uppoffrat gram av gluten och mjölk. För visst är det en uppoffring, men jag tänker att det kanske är värre i fantasin än det faktiskt är i verkligheten när man väl börjar äta enbart det man (magen!) tål.

Just nu utesluter jag också ägg, och potatis (som jag har gjort länge nu). Eventuellt tål jag ägg, men jag inbillar mig att jag får en liten reaktion och det är inget förlust annat än om jag åker utomlands där det kan vara svårare att äta som jag gör. 

Just nu är de små fläckar jag tycker att jag fick efter glassen häromsistens på väg bort och det som den här sommaren har haft svårast att släppa, 10 cm eksem utmed utsidan av handen, är också, peppar peppar, på väg bort.

Det är så stor skillnad mot förra året, då jag utseslöt gluten men inte mjölk (bara laktosen) och potatis. 

Jag såg en intressant podd (den var filmad så kunde se den på Youtube) med en hudläkare, Kim Kardashian (som ofta pratar om sin psoriasis) och två programledare. Där sa läkaren att inom 3-5 år kommer kostrekommendationer för psoriasispatienter, det var han övertygad om. Han pratade också om att sjukdomen är mycket bredare än man ser på utsidan och att man definitivt bör kolla insidan med sin läkare en gång om året. Njurar, hjärta och andra organ kan påverkas av psoriasis. 

Jag ska verkligen försöka få en tid på min vårdcentral för att ta nya prover. Det skulle jag har gjort i Farsta när det hade gått ett år, i mars, men jag har ju flyttat sedan dess. 

Det känns så viktigt att ta hand om den här sjukdomen. Från och till känner jag av ett lillfinger, men jag håller det i schack via maten också, tror jag. Psoriasisartrit är ju inte helt ovanlig följd om man har utslagen på kroppen.

När jag kommer hem från flytten i Fjällbacka ska jag dessutom ta spruta 2 mot bältros. Jag blev rätt hängig av den första sprutan så vill gärna inte ha för mycket planer när jag tar den andra.

Typ så, när jag ska jobba. 

Dagens första arbetsplats

Nu, efter 50 tusen, går det snabbt mot slutet. Jag räknar med sju arbetsdagar till innan jag är redo att skicka första utkastet till Teresa. 

Sedan tar Spanien 2 vid, deadline den sista augusti, och där återstår massor både att skriva och ändra. Sedan ska jag varva ny bok med redigering av spanientvåan, resten av året. Jag ska iväg på biblioteksbesök, mässan och feelgoodfestival, så det är tajt som satan. Men det SKA gå, såklart. Wohoo!

Jag ser mätt ut.

 Och det är väl en välsignelse att vara, men det är ett klotrunt ansikte som jag inte riktigt känner igen. Jag väger kanske lite mer än för ett år sedan, men det handlar i så fall om väldigt få kilon, mina kläder passar (någon våg har jag ju inte.)

Jag kanske få leva med att ansiktet ser ut som en boll. (Jag behöver inte kommentarer om det, det här är bara egna funderingar. Bekräftelse gällande mitt utseende har jag ju som ni vet exakt NOLL behov av.)

Idag har jag banne mig löst hela slutet på nya romanen. Men det ska skrivas ned, jag måste backa i manus för att det jag kom på ju påverkar mycket bakåt, men jag gör det som alltid enkelt för mig. Det är inga krångligheter när jag redigerar, utan enklaste lösningen får duga och sedan jobbar jag vidare med den istället för att krångla till det med en massa ny information.

Första versionen landar kanske inte på mer än 65 000 kanske, men det borde bli 75-80 innan jag är klar någon gång nästa år. Den här är planerad, tror jag, till hösten -25 och jag kommer inte att redigera ett dugg på den i år. Resten av det här året handlar om redigering av Spanien 2 och att skriva andra delen i nya serien. 

Det är söndag idag, OMG. I morgon ska jag förstås jobba igen, men jag behöver också handla eftersom Snorpan kommer hit på tisdag förmiddag. 

I Östersund har det blivit barn. Linneas tvillingsyster har fått en liten flicka och idag har jag fått massor av bilder på den lilla. Tio centimeter kortare och två kilo lättare än Jonathan var. Sådan plutt. Men hon mår bra, de har fått åka hem, hon är bara liten helt enkelt. 

Dagens middag står i ugnen. Morötter, champinjoner, majskolvar och kyckling, som jag ska äta medan jag ser en dokumentär om Celine Dion (Prime). Hennes röst är magisk men hon kan bli lite för dramatisk för mig egentligen. Jag har svårt för dramaqueens (även om hennes drama förstås är djupt berörande), jag begriper mig inte riktigt på dem, och det handlar förstås mer om mig än om dem. Dessutom brukar dramamänniskors (för det är verkligen inte bara kvinnor det handlar om) problem vara borta dagen efter och jag känner mig alltid lika snopen, för jag blir ju investerad i deras förkrossande samtal/uttalanden eller vad det nu är som är på tapeten den dagen.  Och ingen kan stirra in i en kamera längre, eller hålla på ett uttalande med totalt nedstämd blick, som Celine.

Men nu har jag sett tio minuter, och det är klar sevärt. Inget drama alls än så länge. 

Update: Jag ska aldrig mer kalla dig för dramaqueen. FÖRLÅT, det var hemskt sagt med tanke på det du går igenom.  Vilken fruktansvärt plågsam sjukdom du har fått. Nu tycker jag att det är konstigt att du inte är MER dramatisk!

Inget manusjobb idag förutom i tankarna.

 Istället har jag sovit till kl 8, duschat och tvättat håret, pratat länge med Jonathan som är i Östersund, solat lite, handlat nya skrivkläder, det vill säga mjukiskläder, byxor och tröjor (som jag INTE ska torktumla som jag gjorde med de andra när jag flyttad hit). Jag har ju en "uniform" hemma när jag skriver och det inte är så varmt inne resten av året. Mjuka byxor, en-shirt och över det en extra stor collegetröja. 

Jag har också handlat mat. Sex dagar med nytt matfokus har funkat. Idag på Ica blev jag supersugen på det glutenfria brödet jag åt i Fjällbacka, men lämnade butiken utan att köpa något jag inte bör äta just nu. Istället åkte jag hem och åt persikor ...

I morgon är det jobb och sol (om det blir någon.) Nu ska jag kolla var i manus jag var efter gårdagens pass. 

Hoppas att ni har en fin helg!

Jag trodde eventuellt att gårdagens sömn i soffan

 skulle göra det svårt att somna på natten men icke sa Nicke. Två timmar i soffan blev sedan åtta timmar till i sängen. O M G vad jag känner mig pigg idag. Nu är jag klar med dagens beting, och ska hänga tvätt. Senare måset jag rensa hyllor i köket eftersom porslin  från Fjälbacka måste få plats. För att vara en trea är det väldigt dåligt med plats i köket. Jag funderar ju mycket på hur jag ska lösa det. Om jag bygger den där köksön får jag ju mer utrymme.

Det går framåt i mitt manus i alla fall. I helgen, lördag, passerar jag 50 tusen och sedan har jag typ fyra dagar innan jag åker till västkusten igen. Jag har bestämt mig, och sagt till bostadsbolaget, att jag lämnar in nycklarna den 30e och så åker jag hem direkt efter det. 

Det återstår en hel del att packa in i bilen, samt att fylla i borrhål med silikon (enligt bostadsbolaget) och att städa. Brorsan ska hämta en tv och en cykel, jag tror dessutom att jag har en stege i förrådet som ju är bra att ha. Men tror inte att jag får med den i den här omgången. Det jag inte får med kan jag ställa hos brorsan så länge. Det finns viktigare saker än stegen. 

Jag ska förstås göra en plan, då kommer det att gå geschwint även om det är jobbigt förstås, för det är det ju alltid när man ska bära och fixa. Men att de nya hyresgästerna tar över möblerna gjorde ju allt SÅ mycket lättare. 

Typ så. Familjen är kvar i Östersund till på måndag, och tisdag till onsdag ska snorpan vara här. Nu saknar jag henne jättemycket. 

Det var väl det, torsdag. Bra dag, så här långt!

Tända ljus denna höstlika torsdag.

Jag sover inte dåligt,

Äntligen lite grönt, plastigt och stort, i mitt tv-rum! Jag har tagit in allt från bilen som är från Fjällbackalägenheten. Det är en del grejer, tjohej.

 men för få timmar. Vaknar tidigt, måste på toa, och sedan vill kroppen inte somna om. Trots att jag är trött efter sex timmars sömn. Det är för lite för ÅsaPåsa.  Jag ska försöka somna tidigare ikväll.

Igår inledde jag årets renovering. Alltså av mig själv. Jag har känt mig tung ett tag, och jag tycker inte om den känslan så nu vill jag känna lätthet igen. Alltså ryker bröd och godis som jag har tryckt i mig rätt bra senaste tiden. Jag äter ju det på samma sätt som jag äter middag: jag vill bli proppmätt. 

Nu är det tillbaka till vanor jag vet att jag inte känner mig tung av (inte vikt, egentligen, det är en annan tyngd, som jäst, liksom. Svullen som en boll).

Två måltider per dag, inget innan frunch (11 typ) och tidig middag (17.00). Däremellan frukt. Alltså, piggheten som kommer av att äta mindre är otrolig. Jag gillar den och känner mig motiverad att renovera mig just nu. Jag vill ha kontakt med min kropp igen. 

I höst ska jag ju börja träna på gym, hade jag tänkt. Det finns två SATS och ett Nordic Wellness. Tror att jag ska åka och titta på alla tre innan jag bestämmer mig. Alternativt är att träna online, det funkar ju också. 

Hösten är extrem med jobb, men ska försöka schemalägga gymmet som jag gör med allt annat. Jobb, Selma (och då ingår Jonathan och Linnea, såklart) och kroppsfix, det är det jag måste fokusera på. Höst är trots allt min årstid. 

Flygande fläng

Men så är det ibland ju. Jag ska flytta ut ur Fjällbacka sista juli och det känns som om jag har galet mycket att göra med det OCH med mitt manus. Idag betar jag mig långsamt igenom de olika delarna igen, och det är nytt för mig att gå så mycket bakåt, men jag har inget alternativ tyvärr, för det är lika bra att få grundstoryn på plats direkt så jag slipper fylla i alla luckor senare. Men då blir det inga 3000 ord utan snarare 1000, och det har jag inte riktigt tid med. 

Jag ska övertala min förläggare om att få en vecka till (pga tidigare flytt), det borde räcka. 

Typ så, efter en finfin vecka med familjen. Idag åker Selma till Östersund och kommer tillbaka igen om en vecka, då jag ska ha henne i ett par dagar innan jag återvänder till Fjällbacka. Hon var så lätt att ha med sig överallt  och hon börjar bli vuxen nu, det märks verkligen i kontakt med andra människor. Så fin liten hund. Vilken tur vi hade som fick just henne. 

Tjohejtjohopp

FJÄLLBACKA

 En hel vecka senare. Helt galet, men så är tempot väldigt högt just nu. Jag jobbar, är med familjen och det gå liksom i ett.

Idag tog jag ledigt pga fint väder, och så drog vi till Lysekil. Vi åt räkmacka på glutenfritt bröd till lunch, glass (jag åt sorbet som jag ju tål) och promenerade. Sedan körde vi kustvägen hem via Hunnebostrand, Bovallstrand och Hamburgsund.

Just nu är Jonathan coh Linnea med Selma på någon strand och ska försöka få henne att gilla att bada. Skruttan. Hon vill absolut sova med mig i min smala enkelsäng och helst att vi allihop går i samlad tropp. Hon har hela sin flock runt sig den här gången och det gör henne både förvirrad och lycklig. Nu gick de unga tu iväg själva och då undrar hon en liten stund vart de tog vägen, men gallskriker gör hon bara om jag går. Skruttan.

Men hon är så duktig, lugn och otroligt "lätt" nu när löpet är över. 

Jag har fått frågan om jag kan lämna lägenheten redan 1a augusti, och det kan kan jag om den som tar över här också tar över möblerna. Annars behöver jag augusti ut. Nya hyresgästen ska komma hit och titta på dem, är meningen. Vi får väl se. Håll en tumme, det vore en fantastisk lösning.

Typ så, när vi snart ska kolla Allsång, Selma och jag, hon kom just hem. Jonathan och Linnea gick ut en sväng, men 21.00 är det fotboll och då är de tillbaka igen. 

I morgon MÅSTE jag jobba. Jag ligger 2500 back. Iiiiiii

Det här är Lysekil. Jag tog inga bilder i Fjällbacka.

TIIISDAG

 och jag har lyckats jobba med Snorpan här, helt otroligt. 

För andra gången idag sover hon gott under min skrivfåtölj och nu har jag inte sett henne på över två timmar. När hon vaknar ska vi gå ut och leka, det funkar så himla bra på den stora gräsmattan här utanför. Jag kastar bollar och hon springer. Allt behöver ju inte vara långa promenader (Tack och lov).

Igår fick hon också nosa upp torrfoder som jag droppade här och där i gräsmattan, och det gillade hon verkligen. 

Men hon kissade inne i förmiddags. På kissmattan, en timma efter att vi hade varit ute, och rätt mycket så hon var verkligen kissnödig. Och när hon såg kissmattan passade hon på, istället för att gå till dörren eller hur hon nu resonerar. Jag har ju tagit bort kissmattorna egentligen men efter en olycka förra gången hon var här, tänkte jag att det var lika bra att ha den framme.

Jag köpte kylmattor till henne nu när det var så varmt, hon har haft dem hos Jonathan och Linnea, men där trodde hon också att det var fritt fram att kissa så de rök med en jäkla fart. 

JAJA, hon tar lite tid på sig uppenbarligen. Jag ska ha en mjukare syn på det och så länge har jag nog en kissmatta framme. Hellre det än att hon använder mattan under matbordet. Allra helst att hon säger till, förstås. Så fort hon vaknar nu ska vi naturligtvis gå ut. 

Ser du henne under soffan?

Tjohoo

Måndag och jag har laddat om.

 Bra jobbat idag. 

3 dokument med olika historier som sedan ska monteras ihop är en fördel, för när jag känner att jag inte orkar mer på en historia kan jag alltid byta och klämma ur mig några ord till i andra eller tredje berättelsen. 

Jag insåg idag hur tajt min redigering är i höst, det är nästan ogörligt. Jag protesterade men det fanns inget att göra enligt de tidsutrymmen vi har. Redaktören har andra jobb innan hon ska jobba med mitt. 

Min text kommer att bli lidande på det, vi hade kort om redigeringstid på förra boken också och då sa jag aldrig mer ... ändå sitter vi här igen men ännu mindre tid. Idag är jag sur.

Kollar Krigets vindar idag också. Det är många och långa avsnitt. Jag har också del två, men minns inte vad den heter på svenska. Kom på det: Krig och hågkomst!

I morgon går det över eftersom jag ska hämta Semlan. På torsdag ska vi träffa hennes syrra, det ska bli kul!

Och på lördag åker vi alla till Fjällbacka, tjohej.

I morgon behöver jag skriva 400 ungefär, men det gör jag på en halvtimma. Sedan ska jag städa, handla och åka mot Sumpan. 

Typ så, denna första måndag i juli. 

Veckans sista skrivdag,

 och då målet är 10 000 per vecka, så ska mätaren stå på 30 000 innan jag får lätta på rumpan. Lediga dagar finns inte nu, det har jag inte tid med. Det kommer att komma ett par ändå när jag ska åka till Fjällbacka men väl där måste jag jobba. Jag har en känsla av att jag kommer att bli tvungen att förklara det tusen gånger, men böcker skriver inte sig själva. Enda dagen jag kommer att vara helt ledig där är den 13 juli när mamma fyller 100. 

Skojade bara. 85. 

Så planeringen är minutiös, minst sagt. Just nu är jag helt inne i det och lämnar helst inte manusbubblan alls, även om jag slutar skriva på eftermiddagen så är hjärnan påkopplad hela tiden. Tänk att klara att ha småbarn och samtidigt skriva? Eller att vara ensamstående. Jonathan var trots allt 14 när jag skrev Casanovas kvinna, och var måttlig intresserad av vad jag höll på med. Senare, när jag skrev Sonjas sista vilja, var han typ 17 och gjorde själv musik, så han har alltid fattat och respekterat min process eftersom våra jobb har haft stora likheter. 

Om jag bara får 4 timmar per dag när vi är i Fjällbacka, kommer det att funka. Det betyder att Jonathan och Linnea måste ta Selma då, sedan kan jag ta henne resten av dagarna. Får jag morgnarna kommer jag att klara det. Vikten av det här kommer jag att pränta i dem innan vi åker, så det är klart. Men jag tror att de fattar. 

För 30 000 när vi går in i juli är inte mycket. Det återstår nästan 50 skulle jag tro. På 4,5 vecka. Det är nästan ogörligt, men jag ska ge det en chans. 

1a augusti måste jag börja redigera Spanien 2 för den 1a september ska den till redaktör (har jag för mig) och det återstår en hel del skrivjobb på den, och sedan ska jag dessutom direkt börja skriva på del två av projektet jag skriver på nu. Det har jag lovat inför typ 1000 pers på ett möte på förlaget. Alltså vet vi vad jag ska göra fram till mitten av november. 

Men Jonathan och Linnea har gärna Selma så mycket som möjligt och det är tack och lov vad jag också vill. Jag tänker att om de får barn någon gång, vilket ju vore förfärligt roligt, kommer jag att ha Selma mer. Just nu är det här perfekt för alla parter. 

Med det sagt: PÅ DET!

Det är varmt idag också och inte en droppe regn i sikte. Det kanske kommer. Håret är nytvättat men jag svettas i nacken. Det är ju synd, för den nya kortare frisyren är fin när det hänger, men lite för kort att sätta upp som jag brukar. Min inbakade fläta går inte att få till nu . Alltså får det nog växa lite ett tag, för jag vill kunna ha uppsatt hår. 

Min fina España por favor

 har gått till final i året feelgood. Tjohej på det och att mina följare var snälla och röstade.

Alltså det där med att den som har möjlighet att tjata sig till röster (som jag då) går till final är ju lite orättvist. Jag vet inte alls hur många det är som röstar, men har man många följare är ju det antagligen en fördel, såklart, även om mina bokföljare också följer många andra. 

Nu är det i alla fall rättvist för en jury tar över och läser de fyra finalisterna. Nu tror jag inte att min gula bok vinner, det tror jag att Ruth Kvarnströms De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel gör, men kul ändå att vara i final. Vinnaren presenteras på Feelgoodfestivalen i augusti. 

Det är varmt hos mig, i morse vakande jag klockan tio i fem och klev upp för det var liksom ingen idé att ens försöka somna om. Men fem timmar är för lite så jag kommer garanterat att somna om. Ska i alla fall börja jobba nu så får vi se hur långt jag kommer. 

Tjohoo!

Om intresseklubben antecknar,

kan jag meddela att den skrivtid jag hade dedicerat till mitt manus idag, gick istället åt till att leta efter glasögon. De glasögon som är nödvändiga när jag jobbar.

I två timmar höll jag på. 

När jag till sist hittade dem i mormors gamla lampa i hallen var jag helt slut. Så 2500 back den här veckan. Men jag tar igen det. Nu går jag för 12000 nästa vecka. 

I själva koppen som ska ligga mot taket, låg de. Jag hade flyttat på lampan 10 gånger utan att se dem. Lampan ska få ny kontakt och väntar i hallen på att läggas i bilen. 

(jag har satt på senilsnören och enda gången jag från och med nu får ta av mig dem är när jag går till sängs.)

I åtta dagar ska jag bara vara hemma, ensam utan hund (jag behöver väl handla mat, men that´s it), sola får jag göra på balkongen. Uppgång 7, manus öppnat klockan 7.45. Hårt och rättvist!

Det ska bli svinvarmt nästa vecka. Jag har handlat kylmattor till Selma, för i Sumpan ska det bli ännu varmare än här, men Jonathan och Linnea har inte samma sol rakt in i sin lägenhet vilket ju är bra i alla fall. 

Typ så, söndag. Tjohej!