Jag kan på riktigt

snöa in på grejer.
Till exempel min elräkning.

När jag bodde i min gamla lägenhet, den jag sålde, hade jag bekymmer för att jag tyckte att den var så hög. Alltså elräkningen, inte lägenheten.
Förvisso hade vi 1700 datorer, 33 tv-apparater och alltmöjligt, alltmöjligt som stod påslagna jämt, men ändå.

Handdukstorken var en tjuv, kom jag på, och med att ha den avstängd tjänade jag nog trehundra hundra varje år. Jag bytte ut alla lampor; ytterligare en hundring eller så. Med små små detaljer kom jag ned i summor som fortfarande var för höga, men som jag hel enkelt var tvungen att leva med.
Utan min teve blir det inga böcker.
Punkt.

Här, i nya lägenheten, är räkningarna alldeles normala. Trots att vi använder våra elektriska prylar lika mycket.
Förbrukningen här är en tredjedel lägre än i gamla lägenheten. Det måste vara kylskåpet. Och spisen. Nytt drar mindre.

Jag smackar i alla fall förtjust och tänker klänning, så småningom.
Om jag fortsätter vara lika insnöad på mitt andra sparobjekt, bensinpriset, som jag är just nu (och som Nisse skakar på huvudet åt), kanske jag kan tjäna 25 kronor per tank där även fortsättningsvis. Det blir också en klänning till sist.

Det var områdena jag är petnoga med.
Två stycken.
Av alla som finns att vara noggrann med.
Snåljåp kan man verkligen inte kalla mig.

(Såg ni hur snyggt coach Hellberg gjorde det sista? Hon kallade sig själv inte snål, istället för en slösamaja. Hur skicklig är hon inte, den kvinnan.)

Jag har satt på mig en tjocktröja,

tänker dra en filt över mig, och slumra i soffan en timma.
Än så länge idag har jag plockat undan smågrejer, sopat golv, dragit igång en diskmaskin, vädrat, bäddat, torkat av i kök och badrum, och inte skrivit ett enda ord.

Den här dagen går inte fort, trots att jag inte drack en droppe igår.
Däremot åt jag rätt mycket socker, och min kropp blir trött av det känns det som.
Eller så är det bara ovanan att vara på krogen till halv tolv.

Men det var det värt, jag tar nya tag senare idag när jag dessutom ska tvätta.
Tjoho och god natt.

Fantastisk kväll

På Griffins. Vi blev mottagna med skumpa, små förrätter och Jonathan fick en kokbok av Christian.
En härlig, härlig 20-årskväll.

Här är desserten, och vi kan väl säga att vi slogs om den.

(Marängsviss Extraordinair. Galet gott. Galet!)

Så här dags för 20 år sedan,

misstänker jag att vi hade kommit från förlossningen till BB.

Jag snittades efter 30 timmar, och vi var båda lite trötta. Han var stor. 4695 gram, och 56 centimer lång. Långt mörkt hår.
Första gången vi var tvungna att klippa det var han bara tre månader. Då hängde luggen ned i ögonen och jag fick hålla upp hans huvud stilla medan frisörskan klippte.

Just nu tittar jag på hans gamla hälsokort.

När han var 4 veckor hade han gått upp till 6380.
När han var 1 månad och tre veckor: 7860
När han var 2 månader och en vecka 8980
När han var 2 månader och tre veckor: 9750 och 67, 2 centimeter.
True story.

Världens finaste barn.
Både som vuxen och liten.

Klockan halv sex ska vi äta jordgubbstårta och dricka ett glas skumpa hos Nisse.
Halv nio äter vi middag på Griffin´s.

Det kommer att bli en härlig födelsedagskväll.

Jag älskade Mork and Mindy.

Senast jag såg hans oerhörda talang var i Good will hunting, hundra år efter alla andra, för bara några månader sedan.
Ledsamt att höra att Robin Williams valt att ta sitt liv.

Ibland tänker jag att jag ska

sluta googla mina titlar, men det är ju så roligt att läsa det som skrivs.
Oftast.
Idag blev jag arg och ledsen eftersom någon gick till, som jag upplevde det, personangrepp. Jag tänker inte länka, men recensionen från ett annat land handlade mer om min bakgrund som coach och det jag beskriver i min första bok (som hon har googlat sig till),  än om den hon just läst.

Ibland skulle jag vilja sätta mina skor på andras fötter och be dem gå en mil, men väljer att vara tyst i kommentarsfälten.
Jag ylar irriterat här istället.

Måndag. Underbart osoligt väder.
Hurra.
Nu kör vi.
Mot deadline 15 september.
Kämpa Hellberg. Skit i dem som inte begriper bättre!

Jag får så ofantligt fina kommentarer,

till exempel:

"Hej Åsa!

Träffade dig på Strand Hotell i lilla Borgholm då Borgholmsbokhandel hade författarkväll. 

När jag hörde dig prata och den glädjen som du gav oss i rummet kände jag att jag måste läsa din bok. Men dagarna har rullat på och i först i torsdags öppnade jag En liten värld..... och den var helt underbar :-)

Det stämde som du sa till mig att jag behövde den boken, och det blev verkligen mycket kärlek.

Tack för en jättebra bok.

Hälsningar Anna-Karin från Öland "

Tusen tack, Anna-Karin!

Fattar ni vilket jobb jag har?

Världens bästa!

Och för er andra som vill ha glädje, kärlek och förhoppningsvis lite klokhet (eftersom Simona är med); kom till Simonas och mitt seminarium, All you need is love, på bokmässan.

Lördag klockan 12.00.

Välkomna!

Åsas frågelåda.

Jag älskar när jag får frågor om mitt skrivande. Med tanke på att jag säljer en och annan bok så är det alltför sällan, tycker jag.
Alltså, heja Susanne, som igår frågade om jag skickade mina manus till flera förlag och om jag hade blivit refuserad. 

Mitt första manus var Casanovas kvinna. En story som jag visste att jag var ensam om, men det är ju inte alltid det räcker.
Jag skickade det till två förlag; Kalla kulor och Forum (faktiskt.)
Inom bara ett par veckor hörde Kalla kulor av sig, och efter ytterligare två var det klart.
Forum hörde av sig med en standardrefusering en månad senare, men det brydde jag mig förstås inte om ett dugg.

Sonjas sista vilja, skickade jag först enbart till Bra Böcker, eftersom jag har en väninna som jobbade där och som hade frågat om de fick se manuset före någon annan. 
Hon i sin tur lämnade det till en förläggare, och när han läste alldeles för sakta (för mig som studsade av nervositet) så skickade jag det också till Norstedts. 

Då blev det fart på BBB och vi hann skriva avtal innan jag fick en refusering från Norstedts, (standard med ett datum som var satt till och med innan de fick manuset). Återigen behövde jag inte bry mig, jag var jätteglad för att Bra Böcker skulle ge ut Sonjas sista vilja och sedan Sonjas hemlighet.

När så förlaget la ned verksamheten blev det bekymmersamt. Vad skulle jag göra nu? Jag hade förstått att ett nytt förlag säkerligen inte var intresserad av att ge ut tredje delen av Sonja, så jag påbörjade ett nytt manus; En liten värld.

Eftersom mitt andra intresse, utöver att skriva böcker, är att stå på en scen och prata om dem, var jag inbjuden att föreläsa på Bokens dag i Karlskoga. 
I publiken satt en förläggare från Forum. Hon gillade det hon hörde och såg av mig på scenen (och troligtvis att det var lång kö till min signering), och skaffade mina två Sonjor som hon åkte hem och läste. Sedan ringde hon mig ett par dagar senare och bjöd på lunch.
Vi bestämde att hon skulle få läsa manuset till En liten värld, när jag hade skrivit klart det en månad senare, i slutet av december 2012.

I början av januari ringde hon och sa Forum gärna ville ge ut min bok.
Och närmare 30 tusen böcker senare är det en rätt bra historia.

Så. Två refuser men samtidigt antagen. 
Här tänkte jag skriva något  ödmjukt (?) om tur, men jag tog bort det.
Jag har banne jobbat, offrat och slitit som ett djur för varje bok.
Fy satan vad jag har jobbat.
Tur?
Bah!

Och Susanne; tack för frågan och lycka till!

Jag tänker att om jag

skriver 100 ord idag är jag nöjd.
Skriver jag ytterligare 100 i morgon vore det toppen.
Det betyder egentligen att jag bara har kontakt med manuset, inget mer, men det i sig brukar vara fruktsamt.

Jag står inför grejer som behöver lösas (som om det var något nytt ...) och jag oroar mig fortfarande för att jag inte har löst saker och ting i huvudet, trots att jag vet att det aldrig någonsin har skett; att jag alltid måste skriva mig fram till dem.
Det är det där med att lita på min egen process.

Och jag behöver egentligen vara ledig på helgerna. Medan ni förhoppningsvis har ledigt i flera veckor i sommar, så funkar inte det i det här jobbet, i alla fall inte om man ska komma ut under våren.
Istället tänker jag återigen vara helt ledig i januari. I år låg jag i en månad i soffan och såg på Vita huset ... Det var en grym semester.
Hoppas det funkar även 2015.

Nu mot 100 ord.
Det borde rimligtvis ta en kvart.

Underbar början på en dag,

inomhustemperaturen visar på 20 grader och med balkongdörren öppen så är det det riktigt svalt i skrivsoffan.
Alltså sätter jag fart direkt, innan det blir varmare.

Utöver mitt skrivliv, som tar det mesta av min tid just nu, så har jag fortfarande problem med småflugor.
Det är kliniskt rent, jag har hällt kokande vatten in avloppen - även i badrummet eftersom jag har flugor där också, ättika och diskmedel. Ändå fångar jag dussinet flugor i min fina honung/vinäger/vatten/diskmelesdroppefälla både i köket och badrummet varje dag.

Någon som har fler tips?

God morgon.

Jag vaknade av åskan strax innan klockan sex, men det gjorde inte så mycket eftersom jag ändå skulle upp vid den tiden.
Halv tio ska jag sitta i sminket och piffas till, eller snarare totalförändras, inför fotograferingen av "Sara".
Jag ska återigen vara en karaktär på omslaget, men den här gången en som inte är så lik mig. Så är planen just nu i alla fall.

Personen är en klänningstyp och därför packar jag alla jag har, sedan får de som bestämmer (omslagsdesignern och fotografen) välja. Jag vet inte alls vad som passar och har mer mönstrat än enfärgat i garderoben, vilket kanske inte alls är bra.
Återigen; jag tar med allt jag har, plus skor och smycken, något funkar säkert.

I Farsta stinker det brandrök, trots att vi är 25 mil från brandområdet.
Tyvärr verkar regnet ha hamnat här istället för i Västmanland. Jag tycker att det vore på sin plats med regn i hela Sverige.

Herregud,

vad trött jag är på den här sommaren.
Giv mig höst!
Eller i alla fall svala nätter.
Just nu ligger jag med balkongdörren öppen och ändå är det 25 grader när jag vaknar. Och jag behöver ingen väckarklocka för det sköter flugorna.
De som använder min kropp till att kliva runt på

Mitt hat mot flugor vet inga gränser.
Just nu har jag tusentals småflugor som jag dränker varje dag, och var de kommer ifrån vet jag inte för mitt kök är kliniskt rent. Igår körde jag diskmedelochkokandevattenknepet i avloppet, ifall de nu har fått för sig att det har varit en bra äggläggningsplats.
Hatar flugor.
Hatar.

Kära höst, komsi, komsi.
Jag är nära ett sammanbrott!

Jag har i hela mitt liv

trott att jag har tunna hårstrån, men idag hos frisören fick jag höra att det har jag inte alls det.
Däremot har jag inte så många, ergo tunnhårig.
Men tydligen har jag ett gäng på utväxt.
Tack och lov.
Jag har tappat massor under några stressiga år.

Men med bra mående kommer det tydligen tillbaka, så jag mår väl bra då helt enkelt.
Precis som jag har misstänkt ett tag.
Tjohooo.

I morgon är det full rulle igen.
Jag ska skriva, vilket jag inte gjorde idag eftersom annat skrivrelaterat som brådskade fick gå före, Jag ska också tvätta, måla naglar inför fotograferingen och dessutom behöver jag ge mig själv ett par ögonbryn.

Det var väl det.
Tisdag.
Jag sitter i soffan och sjunger med.

Inget manusarbete än så länge,

istället har jag hjälpt Polen med lite bakgrundsinformation och bilder, inför releasen där i oktober.
Och så preppar vi för torsdagens fotografering som kommer att ske i en studio.
Jag kan inte berätta ett dugg mer än att det ska bli superroligt, att sminkösen är grym och att fotografen gör underverk.
Jag ÄLSKAR romantisk komedi!

Hos mig åskar det och för tillfället ösregnar det.
Underbart.
Kan vi hoppas att det även landar över skogbranden?

Vid halv fyra ska jag till frissan, i en för mig ny salong i Globen.
Jag är trött på att bli nonchalant bemött på den jag gått till i flera år i Farsta.

Tjingeling!

Tack, det går framåt.

Inte så snabbt just nu, eftersom det är en hel del petande i de här kapitlen, men planen är klar och den ska egentligen bara verkställas.

Vid tolvtiden tog jag som vanligt slut, så jag tog min kylväska med två vattenflaskor och åkte till stranden.
Det var varmt som satan, men behagligt eftersom det är normal fuktighet trots 30 grader i skuggan, och eftersom jag glömde min transistor lyssnade jag istället på de som låg på filtar runt om mig.
Och H-E-R-R-E-G-U-D vad det klagas. På allt.
Tänk vad tråkigt att ligga på en svinvarm strand och därtill enbart ägna sig åt att dissa allt och alla.

Ibland tor jag att folk inte vet hur man pratar med varandra, att skitsnacket är en slags entrébiljett till eländesklubben som alltför många har bildat, inte minst på arbetsplatser, och så törs man inte säga ifrån för då har man ingen att prata med.

Som egenföretagare, ensamförfattareiförorten, kan jag säga hej och nej, om jag vill. Jag har inga arbetskamrater som tar energi, istället kan jag umgås med påfyllarna. Och det gör jag gäääärna.
I alla fall per telefon.
Just nu är jag fastlåst vid hemmet och datorn, men det blir bättre i höst.

Dagens filmtips är en ny film på Dvd: Dallas Buyers club, med Matthew McConaughey  (Oscar för bästa manliga huvudroll) och Jared Leto (Bästa manliga biroll).
Se se se se se se den är mitt betyg

Jag hade tänkt

skriva om skrivteknik, men så kom jag på att jag nog inte har någon och då blir den svårt att prata om ...

Men. Precis som väldigt många andra föll jag för Jojo Moyes "Livet efter dig."
Fantastisk bok. Men små medel får hon mig både att skratta högt och gråta våldsamt. Det är makalöst skickligt gjort och för mig var det årets bokupplevelse.

Det är lika skickligt att ha en huvudkaraktär med humor i den boken, och sedan att inte ha det i den nästa jag läste av henne: "Sophies historia".
En helt annan ton, en rätt menlös uppsättning karaktärer, en historia som inte berörde mig alls.
Trots detta, för det är ju bara tyckte och smak, så imponeras jag av att hon kan gör sina karaktärer så diametralt olika.
Galet begåvad kvinna.

Hennes nya kommer på svenska i höst och jag ska förstås läsa den.
När jag har skrivit och redigerat klart "Sara."
Omslagsfotografering på torsdag.

Så idag blir det manus och andra skrivgrejer.
Däremellan är det nog bra om jag går ut och solar lite.
En späckad dag i 35 graders värme.
Nu ska jag duscha iskallt, sedan kör jag.
Kämpa, Åsa, kämpa!

Det var ju tur

att jag sov så gott till igår, eftersom jag - istället för att sova - har ägnat natten åt inbrottstjuvar någonstans på nedre botten, eller i en bil: Glaskross, två ynglingar i svarta huvtröjor, verktyg som slängdes i containern för hushållssopor, något lassades in i bil som sedan vrålstartade innan jag ens hade kommit på numret till polisen.

Efter mina fega spaningar bakom gardinerna, och jag hade lagt mig igen efter att ha bestämt mig för att inte skriva en deckare, började det åska.
Mer och mer och mer. Och regna. Mer och mer och mer.

Till sist var jag tvungen att stänga balkongdörren. Och kissa. Försöka somna om. Upp och stänga ena fönstret, sedan det andra. Kissa lite till.
Sedan var klockan 10.

Så Sara fick vila idag, jag tar enormt nya tag i morgon istället.

Nu ska jag försöka sova en timma, innan sonen kommer hit och äter söndagsmiddag.
Hurra!

Åtta timmar.

8 h.
Eight hours.
I sängen.
Sovande.
Osvettig.
Jag är så pigg att fåglarna kvittrar av att se mig.

Idag ska vi åka båt. Jag är som ett barn på julafton.

(Och jag måste verkligen lära mig att ladda ned bilder från min Sony till mac.
Det finns sånt som fortfarande är stökigt med den här datorn. Men den är lätt att skriva på, och lätt att ta med sig överallt eftersom den inte väger något, men den vill väldigt gärna att jag byter ut allt till Apple, och det har jag ingen lust med.)

Hemma.

Vansinnigt trött, men glad för att det har gått bra och för att det har varit jätteroligt.
Inte minst att jag träffade min gamla kompis från Sälen. Åh, vad det var roligt! Vi har inte setts sedan 1987.

I morgon tar jag ledigt. Nisse och jag ska åka skärgårdsbåt, något som jag kanske har gjort bara ett par gånger under alla mina 30 år i Stockholm.
Vi ska åka till Vaxholm och äta lunch på hotellet som jag jobbade på under min första sommar i Stockholm. Vinter i Sälen och sommar här, tills jag flyttade hit permanent 1986.

30 år.
Det är en stund.

I morgon är det Pride-festival.
Det fanns inte för 30 år sedan.
Elsa i En liten värld, älskar Pride och vad det står för.

Hurra för kärlek.

Jag sitter på

gågatan i Borgholm och signerar glada böcker, medan bomber fälls över barn i Gaza.
På gatorna skuttar små glada lintottar bland kvinnorna som tigger utanför systembolaget.
Här står Pelle, Pelle och Pelle stolta på sina 40-fotare, medan kvinnan i Syrien har mist båda sina ben.
Min katt har barnvakt i 24 timmar medan, Yamn fyra år, förlorade hela sin familj i en israelisk attack.

Jag vet inte, men det känns som den största vinstlotten jag någonsin dragit är att födas som svensk.
Till skillnad mot SD tycker jag nämligen inte att det är en form av bedrift.

Nu ska jag fortsätta signera böcker.
Tjoho.