Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 7 augusti 2026

Så jag rensar.

Än så länge med att plocka fram utan att ta bort. Ni fattar. 

Det är kaos här. 



Till förråd


Sånt som är över och som ska hitta sin plats


Här kommer man i alla fall in nu. Kläder får jag rensa en annan gång.



Igår trillade lamporna ned från Billybokhyllorna igen och jag blir knäpp på dem och på Åke som jag nu är väldigt arg på. Om jag säger att lamporna han fått betalt för att installera inte sitter fast borde han ju skynda sig hit och göra om jobbet. 

Icke sa Nicke, inte ett ljud.

Så idag åker jag tillbaka med dem till Ikea, för jag blir irriterad bara jag ser dem. De måste i alla fall "öppna" dem så att jag kommer åt att borra fast dem själv. Jag har annat som ska lämnas tillbaka oöppnat så det passar ju bra att jag tar alltihop idag. 

Men vaknade strax före halv fem så det är en brutalt seg dag. Hoppas kunna somna om snart, men det är möjligt att jag får skjuta på det tills mina ärenden är klara. Jag behöver helst idag få bort allt jag rensar, för det är bara i morgon kvar, sedan åker ju jag till Dalarna och efter det kommer Selma hem igen. 

Alltså har jag idag och i morgon förmiddag. Får jag bort allt idag kan jag äntligen tvätta golven i morgon. Som det behövs.

Utöver det jag håller mig sysselsatt med så väntar jag ivrigt på feedback från min förläggare. Jag har inte fått veta när hon återkommer, bara att skulle bli snart, och snart för mig är möjligtvis en annan sak än snart för henne. BråttomÅsa, ni vet.

Jag tänkte på det igår när jag gick, det vill säga sprang, mellan raderna på IcaMaxi i Haningen (min favvisbutik) och före mig gick en pappa med en varuvagn där också ett litet barn satt. Pappan gick så lååååångsamt, att jag la till och med lägga märke till hans pinnsmala ben och försökte koppla dem till långsamheten, innan jag kom förbi.  Bråttom utan att ha bråttom, fort ska det gå. Jag borde lära mig något av den där pappan.  Trots allt är jag ju ledig. 

I september ska jag till Tyskland. Jag undrar om jag ska köra dit istället för att flyga? Jag måste kolla hur lång tid det skulle ta. Ett par dagar dit, ett par dagar hem, kanske? Kroppen kanske skulle protestera mot det? Något att fundera på i alla fall.

För första gången på en evighet känner jag av min höft, och jag är rätt säker på att det är för att jag hade andra skor på mig igår, så nu har jag stretchat (höftböjaren) och ska sätta på mig de gamla vanliga, som jag ju inbillar mig är orsaken till att smärtan bara försvann plötsligt när jag inte använde vinterskorna längre. 

Typ så, denna fredag. Gäsp OCH spritt i kroppen.



Inga kommentarer: