Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
tränar jag i morgon istället för idag. Men ingen rast för det, jag ska helt enkelt ut i friska luften vilket verkligen har varit en bristvara hela vintern.
Det är möjligt att jag lider av svårtartad D-vitaminbrist.
Hur visar sånt sig?
Jag vaknade för övrigt alldeles för tidigt men var på tok för hungrig för att somna om.
Med exakt noll manus att arbeta med för ögonblicket kan jag lägga mig igen om jag vill. Jag vet inte om jag är förtvivlad eller alldeles yster över det.
Jaja.
Jag pratade med mamma igår.
Hon tog bort grå starr häromdagen och utan att hon hade förstått att det var så det skulle bli, passade de på att ta bort hela det synfel som hon har haft sedan hon var mycket liten.
Fram till nu har hon inte kunnat se handen framför sig.
Fatta grejen att helt plötsligt kunna se utan glasögon!
Hon ser fläckar på golvet som hon aldrig tidigare har sett. Någonstans vid ytterdörren såg hon ett fint litet spindelnät.
Troligtvis behöver hon läsglasögon, men that´s it.
Nu kanske hon kan åka till Mallis istället för att köpa extremt dyra glasögon varje år.
Hurra, för henne!
Mitt sjunde manus, med arbetsnamnet Nikki, är skickat till min förläggare och det tar nog ett par månader innan jag får någon respons på det.
Under tiden ska jag förstås planera för releasen av Gloria och Vårruset, men meningen är ju också att jag ska vara ledig, men hur det ska gå till - hur jag ska komma ned i varv - vet jag inte.
Jag känner mig rätt speedad, lite hyper, efter månader av hårt arbete och tänker att jag kanske ska träna mer. Det är nog bra för mig. Vara utomhus. Kanske träffa kompisar (hallå, finns ni ens kvar?) och Nisse.
Och så läsa, förstås. Jag har en läshög som i princip går från golv till tak.
I morgon kväll är jag bjuden på stand up av Jonathan och Linnéa och det ska bli buskul! På fredag ska vi fira Catharina Ingelman-Sundbergs nya bok om pensionärsligan. På söndag ska jag på musikal igen och nästa vecka har jag en PR-möte på förlaget, så helt sysslolös är jag ju inte.
Det är vad jag ska göra däremellan som spökar.
Skjut mig om jag börjar skriva på något nytt redan nu.
den sista dagen i den här omgången, skulle jag nog ha sett på fyran film hela dagen.
Det är sällan man ser en sådan här bra tablå med början redan klockan 11 med "Gissa vem som kommer på middag."
Det var åratal sedan jag såg den filmen men minns den solklart.
Sidney Poitier förstås, men också Spencer Tracey och Katherine Hepburn (som bara fick varandra rent fysiskt. Han var gift med att annan kvinna till den dagen han dog om jag minns det hela rätt.) Vem som spelade Poitiers flickvän minns jag inte.
Här kan ni se hela tablån.
Någon av er kanske är ledig en onsdag och inte har något bättre för er än att se på film hela dagen.
Tur för er, i så fall!
Bränd, med Bradley Cooper.
Om man gillar mat är den lysande (den är bra även om man bara äter kyckling och grönsaker ... VARJE DAG!)
Jag har haft ännu en lysande dag i skrivstugan, som avbrutits var 45:e minut av gympaövningar.
En läkare sa på tv igår att stillasittandet är rent av livsfarligt, att det inte spelar någon roll om man tränar en timma, man måste upp och röra på sig minst en gång i timmen.
Så idag har jag inför dans i fyra minuter, eller hur lång en låt nu är, och hoppas att det ska göra lite nytta.
Men Sjuan är grymt kul att redigera just nu.
Jag blir nog klar i morgon.
Tjoho.
Jag undrar hur mycket Män Med eller som vill ha Makt, noterar den.
Min gympagrupp är ett bra exempel på hur det ser ut. De finns få män i gruppen, ett par som kommer regelbundet och sedan några som är med en gång eller två.
Det är sällan de gör som ledaren, ni vet hon som står i mitten och visar rörelser.
Nej, grabbarna vill helst göra tvärtom.
Böjer hon sig framåt, böjer de sig bakåt.
Går hela gruppen med kvinnor till vänster, går de till höger.
Senast fick jag ducka för en äldre herre som varken hade koll på armar eller ben, och som verkligen inte såg sig om ifall någon möjligtvis skulle stå i vägen för hans viftande.
Kvinnorna i gruppen kollar ständigt så att de har nog utrymme för sitt vifteri, annars flyttar de på sig till en bättre och friare plats.
Ska det bli någon ordning i gruppen måste männen lämna plats och kvinnorna ta den.
Kanske i nästa generation.
Hoppas hoppas.
I förorten skiner solen i alla fall.
Det är ju jättebra!
Och jag ska strax gympa.
och nu är det bara två månader kvar tills Gloria finns i butik.
Den här veckan går hon till tryck och om tre veckor har jag första exemplaret i handen.
Helt galet.
Hela året har förresten varit rätt knäppt med armar, nya manus och redigeringar.
Nu är jag halvvägs igenom Sjuan, och än så länge gillar jag som tusan.
Tur.
Ikväll tycker jag att ni ska se på åttan, 21.00.
Flickorna i Dagenham.
Jag tror att jag har tipsat om den tidigare, men om ni missade den då kan ni alltså se den ikväll.
Bygger på en sann historia.
Sa jag se den?
eller förmiddag.
För mig är det ju strunt samma, såklart, eftersom mitt ensidiga liv enbart består av att skriva.
Jag hoppas att det här (sista?) varvet med Sjuan ger de besked jag vill ha innan jag skickar det till min förläggare.
Det här är jag ute efter.
1. Känsla för karaktärerna.
Vilka är de i början, hur är de på slutet. Alla karaktärer bör hitta något nytt i sig själva, utvecklas som det så fint heter. Det behöver inte vara stort. Insikter duger bra.
2. Story (och konflikt) som håller genom hela.
Det låter lätt men det är det inte. Många konflikter skulle kunna lösas av ett samtal. Det gäller att hitta dem som är svårare än så och som inte kan lösas mitt i boken.
3. Ton
Min grej. Verkligen. Utan ton får jag bekymmer. Den måste jag sätta tidigt och gör jag det brukar det kunna hålla rakt igenom.
4. Driv
Inga meningslösa kapitel, inga namngivna karaktärer som inte bidrar med något, utan full speed framåt.
vad bra jag har jobbat idag.
ALLA trådar är knutna, tamejtusan.
Jag har jobbat fram till nu, med en kort paus för en powerwalk och mat. Känner mig nästan speedad.
Nu ska jag borsta tänderna och se dramat om OJ Simpson som börjar nu på ettan.
I morgon börjar jag om från början, ett varv till innan Forum får manuset.
Tjoho!
tror helt enkelt att jag bara behöver luft från en promenad. Känner mig fortfarande inte helt kurant.
Om jag inte rör på mig så får jag dåligt samvete och då är det bättre med promenad, än gym, idag.
Men inte nu, först ska jag jobba på med Sjuan.
Det stökigt i manuset. Jag klipper, klistrar, skjuter framåt som i det här måste vara med med sen, men kommer att ordna till det eftersom.
Just idag ska jag fortsätta lägga till det som jag tyckte saknades efter genomläsningen.
Såg ni förresten Krig och Fred igår?
Jag tror att den kommer att bli jättebra.
Jag har inte en aning om hur det går i Frankrike, har inte hört ett ord därifrån, men den här är nog rätt färsk tror jag. Den inbundna kom för ett år sedan.
vilken häftig känsla det är.
Nu har jag jobbat skitbra hela förmiddagen och ska åka till centrum och handla.
Jag har egentligen ingen som helst lust att röra mig ur soffan men har faktiskt inget att välja på om jag vill äta mat idag. (Vilket jag kanske inte vill, jag skulle lätt kunna äta mackor, godis och ägg hela dagen men jag har inte något av det hemma heller.)
Vet inte om jag har något på gång i kroppen, eller om jag bara är trött.
Jag avvaktar idag så kan jag jympa i morgon istället.
Istället börjar jag jobba en timme tidigare än en vanlig lördag, vilket alltid är bra eftersom jag är bäst så här dags.
Idag är det fylla på sjuan som gäller (alltså fylla på som i att lägga till!) och jag måste bestämma mig för var, vem och hur.
Det återstår också några trådar. Jag vill ju inte lämna mina karaktärer utan att ha gett dem något form att avstamp inför framtiden.
Lämnar dem dinglande gör man bara i finlitteraturen.
Jag fastnade igår kväll framför Youtube och James Corden.
Har ni sett hans Carpooling (samåkning i bil)? Så himla roligt. Ni MÅSTE se.
James är britt och leder The late late show, emellanåt ser man honom i någon film, som i till exempel Sånger från Manhattan (som är grym feelgood, se se se är mitt betyg.)
tyckte om mina böcker. När hon låg på sjukhuset nu, bad hon om att få Toscana i ljudbok för hon hade inte läst den. Så hennes son och jag fixade filer och grejer för att hon skulle få lyssna.
Men hon hann förstås aldrig det.
Idag ska hon ska begravas.
Igår hämtade jag bilden som ska stå vid kistan, valde kläder och målade naglarna för att vara lite fin.
Hon var en fantastisk farmor.
Eller illröd, det beror lite på hur man väljer att se det.
Idag har två bra saker hänt.
1. Filmbolaget som har köpt en option på Sonjas sista vilja ringde, och än är planerna inte skrinlagda.
Hurra för det (även om det skulle ta slut nu.)
2. Vi har valt en översättare till Gloria. Den här gången ska hela manuset översättas till engelska, tidigare har vi bara översatt de trettio första sidorna. Det är en satsning som kan gå åt pipan, eller så är det en fördel. Vi får se när den börjar säljas in i sommar/höst.
Och efter dagens arbete: Jag har en hel del påfyllnad att göra på Sjuan, har jag märkt nu när jag har läst igenom hela manuset.
Det är otroligt vad jag har lärt mig mycket av min förläggare och min redaktör, jag märker det när jag skriver. Det här kommer hon bara att be om mer av, så det är lika bra att jag gör det jobbet direkt, typ.
I helgen ska jag jobba med det, och om det behövs så näst vecka också.
Det är ju ingen större brådska med 14 månader kvar till lansering.
fin och mjuk i hyn av det här. Det ska visst vara avokado i masken, och det vet ju alla hur nyttigt det är.
Sedan ska jag bada.
Visst längtar man efter ett bad ibland?
Hon lämnar lagret för att dyka upp i butik, 11 maj.
Snart bara två månader kvar och jag är redan ett nervvrak.
Det blir bara värre för varje bok, tycker jag, men det är för att det är så mycket som hänger på att den blir läst och omtyckt.
Därför är det strålande att ha en till på gång, och kanske till och med ytterligare en.
Då kan man försjunka i dem och strunta i omvärlden.
Läsredigeringen går utmärkt, jag vet redan att jag måste fylla på slutet och lite annat innan jag släpper den till Forum, och i helgen kan jag jobba med det.
Resten av kvällen ska jag hänga med den här killen.
Just nu har jag inte en tanke på att ge upp. Det händer så mycket på både ut- och insidan
Min kropp har alltid varit lättränad och muskulös och det finns fortfarande kvar, inuti det nya, under det medelålders utseendet.
Hur jag ser ut gör inte så mycket (även om det också förändras lite), det är att jag känner igen hur den funkar som är häftigt. Att den får lite bättre kondis från gång till gång. Att jag orkar lite mer. Att musklerna inte är förtvinade.
Armstyrkan återstår förstås att träna och det går inte riktigt än, men den tinar mer och mer, vecka för vecka, vilket i sig är rena rama magin.
Idag ska jag inte träna, bara jobba.
Jag väcktes av Misse väldigt tidigt, så nu är jag mer än redo att sätta igång.
Tjohoo. Wohoo.
Jag förmodar att jag stupar igen ungefär vid tolv.
Köttfärssås med en klick Creme fraiche. Det var dagens lunch efter träningen.
Nu ska jag fortsätta läsredigera. Jag har längtat efter det hela morgonen.
Sedan måste jag se vad jag ska ha på mig när farmor begravs.
Det är ju bara två månader sedan jag var på Mariannes, och jag tror att jag kan ha samma byxor och blus nu.
Men det är lika bra att prova så att jag inte står där utan att ha något att sätta på mig på fredag.
