Jag tog mig an fönstren,

de var inte tvättade när Jonathan och Linnéa flyttade in, men nu skiner de efter mamma Hellbergs insats.

Min vänstra överarm är sämre än någonsin (ja, jag måste verkligen ta tag i det där) men vissa lägen funkar, som att tvätta fönster idag.
Däremot gör det galet ont om jag skulle försöka sträcka armen inåt, tänk tvätta sig under armarna eller lägga dem i kors. Omöjligt. Det gör så förbenat ont.

Tyvärr hjälper inte ens mina rosa favoritsmärtsillare Voltaren, trots den dubbla dosen som jag köpte på Mallis förra sommaren.
Jag har fått förslag på naprapati, akupunktur, kiropraktik, vanlig läkare/ortoped, och är helt villrådig, men hade en bra naprapat för ryggen en gång och kanske ska jag gå tillbaka till henne, även om det är arm och inte rygg som spökar.

Ungefär så.
Nu ska jag strax åka med för nyckelöverlämning.
Jag vill gärna ha tillbaka pengarna jag la i deposition.

Mors dag,

och jag gör min plikt som städtant.
I alla fall som övervakare.
Jag måste säga att jag inte har några större problem med att lassa över ansvar på det unga paret och bara agera när jag blir tillfrågad.
Det är helt tvärtemot hur det var när Jonathan bodde hemma.
Jag la mig i det mesta, däremot har jag aldrig någonsin tjatat. Aldrig. Det största skälet till det är att det aldrig har behövts.
Om jag har bett om något så har det hänt minuten senare.

Skolan har han fått sköta själv och om hans rum har varit stökigt har jag aldrig brytt mig om.
Däremot har jag påpekat kläder (kallt ute, varmt ute, shorts, långt, t-shirt, jacka, mössa) och tider (åk då, åk det).
Jag har kommit med förslag på hur man ska bära saker (skolböcker) och hur man ska knyta skorna. Att man ska vara artig (började nästan grina när jag hörde hur han erbjöd sig att hjälpa sin 103-åriga granne att bära. Han tackade nej ...) och att mamma alltid vet bäst.

Mors dag.
Jo ja tackar.

Det är galet kallt!

Jag är på väg till Nisse på middag och borde vara piffig, men det gåår inte i den här kylan. Istället har jag satt på mig jeans och en tjock kofta.
OCH STRUMPOR som jag egentligen har slutat med för i år.
Dessutom ska jag ha på mig min vita vinterjacka eftersom den är vattentät och har en bra foder som värmer gott.

Dagens stumma beundran går till dem som springer maraton i Stockholm idag.
Sicka hjältar! (eller knasbollar, kanske.)
Det vräker ned och har gjort i timmar.
Jag har tänt varenda lampa, det är mörkt som om det vore skymning.

Men jag såg på YR.no att det blir fint om en vecka, typ.
21 grader och sol.
Tjoho.

Uppställda och fina.

Jaha, det där med klänning vet jag inte.

Hade tänkt att ha bara ben men det är tretton grader ute, så jag kanske måste tänka om.
Å andra sidan är vi ju inomhus.
Hm.

Jag sov länge idag. Jättelänge. Från halv tolv till halv tio. Inte en hostning på hela natten.
Hesheten håller i sig, men det gör inget, bara jag får sova.
(Nisse och jag ska ha middagsgäster hemma hos honom i kväll, så det skadar ju inte om jag ger fan i att gäspa som jag annars oftast börjar med vid åtta-tiden.)

I morgon ska jag hjälpa kidsen att städa ur sin gamla lägenhet, på måndag har jag en researchfrukost inbokad och på tisdag åker Nisse och jag till Vimmerby i 24 timmar.
Sedan är min lansering av Toscana helt över.
Nej, förresten, jag ska till Varberg också. Den 9 juli. SEN är det över.
Det har varit fantastiskt roligt.

Min sommar handlar om att redigera och att vara ledig i någon slags blandning. Förra året jobbade jag stenhårt med redigering och omarbetning, men tyckte ändå att jag fick till sommaren rätt hyfsat. Helt och hållet semester tar jag ju gärna i början av året precis som jag gjorde i år. Om man får sol då så blir inte sommarens väder så himla viktigt, i alla fall inte för mig.
Från mitten av februari när jag lämnade manuset till Gloria, och fram till nu, har jag ju varit helt skrivledig. Istället för att skriva har jag lanserat Toscana med butiksbesök, föreläsningar och annat smått och gott.

Det är underbart att börja jobba igen.
Underbart.
Om två och en halv timma är Simona och jag i Farsta centrum.
Tjoho!

Nu har Jonathan och Linnéa flyttat in i den fina tvåan på Kungsholmen,

och de är överlyckliga. Jag har kört ett par vändor idag, mest kläder eftersom lägenheten är möblerad, och nu finns ingenting kvar här hemma av deras grejer.
Istället kan jag fylla förrådet med sådant som jag behöver stuva undan.
Hurra för det och hurra för att de har fått ett sådant fint boende i minst ett år, troligtvis tre.

Jag somnade i soffan när jag kom hem. Har hostat halva natten så jag var galet trött. Det är jag fortfarande men vill ändå se Hysén dansa innan jag går till sängs med de sista sidorna ur Marian Keyesboken jag läser och har läst i evighet. Det har kommit två böcker emellan. Ändå tycker jag om den. Just nu har en agent klivit in i handlingen och min egen, Maria, har sagt att jag måste säga till om hon har den minsta likhet med denna drake.
Det har hon inte.

I morgon signerar vi i Farsta, Simona och jag, och det ska bli jätteroligt!

Klockan tio får Jonathan nycklarna till nya lägenheten,

vilket är underbart för då slipper de dra sitt flyttlass via min lägenhet och istället kan vi flytta över deras grejer direkt. Fårdan får antagligen åka några gånger fram och tillbaka, men det är mycket närmare från Norra Djurgården till Kungsholmen, än det är från Farsta.
Dessutom har de redan flyttat över lite hit, så det stoppar jag in i bilen och så möts vi vid nya lägenheten när han får nycklarna.
Sweet Lord vad komplicerat det låter, men det är det inte.

Det är ett Hurra!

I morgon är det stor, fin och väldigt roligt signering i Farsta, då ska Simona och jag vara där . För första gången i en butik tillsammans. Vi härjade bra tillsammans på bokmässan, men det här är en helt annan sak och väldigt speciellt.
(Vi bjuder på praliner, så om du nu inte vill köpa någon av våra böcker kan du få en chokladbit!)

Vår fina Misse

Från snofs till vanlig tant i förort.

Jag har fått en deadline för redigeringen av Gloria.

Mitten av september.
Helt perfekt , då har jag ingen brådska utan kan traska igenom manuset i den takt jag vill.

Annars då?
Jo, tack, jag är fortfarande rosslig men det känns som om det som har suttit fast (blä) börjar lossna lite (bläblä). Jag är fortfarande hes, men även det är bättre. I London kunde jag knappt prata.

Och jag har en fråga.
Emellanåt ringer det på min telefon från Dolt nummer (två gånger redan idag) och det skulle aldrig falla mig in att svara på det (jag svarar faktisk nästan bara på nummer jag känner igen.)
Hur gör ni?
Jag kom ihåg när nummerpresentatören kom, typ 1987. "Anita" tror jag att Telias variant hette. Det var tider det. Man hade hemtelefon och ingenting annat. Jo, man hade förstås en telefonsvarare. Det var jätteviktigt. Jag minns att jag var väldigt exalterad så fort jag fick ett meddelande på den där.
Det har uppenbarligen gått över ...

Nu läsa bok, sedan sova en stund.
Sista hängigheten motas bäst med vila.

Fler bilder från sommarfest.

Tyvärr är jag med på de flesta.
Ni får titta på den andra istället.

Anna Fredriksson, Stefan Ahnhem, Carin Hjulström

Bernt Meissner, försäljningschef

Väldigt bra buffé!

Stefan Ahnhem. Vi ligger på samma tyska förlag och han är grym. Ullstein, vi åker gärna på turné ihop! :)

Simona och jag signerar i Farsta på lördag. 13-15. Hurra!

Suzanna och jag på Forumfest.

Nu är jag hemma i soffan och hostar igen.
Tjohej, i morgon är der torsdag!

John, redaktör och manusutvecklare på Forum,

skriver här om berättarteknik.
Lysande.
Själv berättar jag ingenting, för att jag inte har kommit igång.
Jag har tillbringat även den här förmiddagen i telefon.
Nu äter jag dagens lunch, kyckling, och sedan ska jag sätta mig med det superviktiga första kapitlet.
Tjohej.

Vad är det som väcks i oss när vi ser en fattig människa?

För att det handlar om oss, inte dem, kan vi väl vara överens om.
Vad är det som är så provocerande att vissa går till angrepp mot någon som ber om hjälp?
Att många av oss får ont i magen när vi ser fattigdomen och därför tankemässigt vill placera den på någon annans bakgård kan jag på sätt och vis förstå.
Men köra över? Slänga smällare? Som om vi inte pratar om människor?

Är vi bara så jävla glada för att se någon som äntligen har det sämre än oss själva?
Får vi bara ett eget människovärde genom eliminera någon annans?

Jag förstår inte, och får mer ont i magen av det än av att se att någon sträcker fram sin kopp och säger "hejhej" på det mest fredliga sätt.
Vill eller kan vi inte skänka pengar, kan vi väl i alla fall möta en blick och säga "hejhej" tillbaka?

Jag och min rossliga hals

ska på sommarfest till förlaget i morgon, alltså har jag målat naglarna i kväll. De gick inte att ha dem omålade om jag vill ha en fin klänning på mig, i så dåligt skick var de.
När jag skriver håller jag dem stenkorta, det blir en mycket bättre känsla av det. Men det är jäkligt fult, om man har sådana där pyttesmå varianter som jag har.

Nu har jag ett några grejer kvar att göra innan jag kan sjunka helt in i manuset.
På lördag signerar Simona och jag i Farsta (ska bli galet roligt!) och på tisdag åker jag till Vimmerby bokhandel, där jag har hela 45 minuter till mitt eget förfogande. Hurra på det också.
Nisse är ledig och följer med som sällskap, så vi tar Fårdan dit och åker hem tidigt onsdag morgon eftersom han börjar jobba klockan tolv.

På fredag ska jag flytta resten av Jonathans grejer hit, på söndag hjälpa till att städa ur den lägenheten, och på måndag flytta vidare alla grejer till den nya.
Det kommer att bli toppen men några väl aktiva dagar. När jag kommer hem från Vimmerby kommer jag att vara tokslut, så i morgon och på torsdag tänker jag ta det piano.
Jobba bara lite.
Jag har fortfarande inte fått någon deadline på redigeringen men jag skulle tro att jag har hela sommaren på mig.

Ungefär så.
Tisdag.
En bra dag tycker jag.

Telefonintervju med författaren Åsa Hellberg

Journalist: Hur går det, tycker du?
Åsa: Jo tack, finfint. Jag har suttit i telefon mest hela dagen, och just nu tvättar jag.
J: Jag pratar om redigeringen. Du är ju så laddad och skriker hurra hela tiden, så jag antar att du jobbar hårt?
Å:
J: Flåt, jag hörde inte.
Å:
J: Hallå?
Å:
J: Det här blir inte mycket till artikel.
Å:
J: Ska jag tolka det här som att vi har pratat klart?
Å: Ja, gör det.
J: Okej, då säger vi så. Tack så jävla mycket för den uppdateringen.

Tisdag, och grått i förorten.

Nu spelar det ingen som helst roll eftersom jag ändå ska jobba.
Hurra för mig.

Jag tänkte på karaktärer tidigare i dag (det gör jag ofta, särskilt när jag letar nya.)

I höst/vinter ska det ju skapas ännu en bok (för 2017) och jag har inte en enda karaktär klar. Jag har en som skvalpar, men om jag får några konturer av henne återstår att se.
Andra vill berätta en historia, jag vill som vanligt berätta om karaktärer, därför blir det så himla viktigt att hitta rätt.
Gloria som jag börjar redigera nu, har - tycker jag själv - en jättebra story, men det är karaktärerna och deras samspel (eller ickesamspel) som är det viktiga. Och så himla bra (hehe).

Nu ska jag lämna över bilen till Nisse, sedan stänga in mig i manuset.
Tjoho!

Mina nya gardiner

luktar Ikea. Någon typ av plast. I morgon plockar jag ned dem och tvättar. Stark doft är inte min grej.

Redigering.

Så här går det till, i alla fall just nu.

Jag har fått två A4 sidor med övergripande kommentarer. Dessa har jag printat så att jag har dem till hands genom hela processen.

I det digitala manuset står det mer finstilta direkt kommentarer, som: "abrupt slut här, bygg ut."
"Borde inte Gloria in här?" "Styltigt" (om en dialog.)
Etc.
Etc.
Etc.

Jag har nu läst igenom alla kommentarerna för att redan från start kunna plantera, göra om och få med det som Teresa efterlyser.
Ofta handlar det bara om att lägga till en mening här och där, emellanåt ett stycke, för att få rätt känsla.

Jag kommer att arbeta hårdast med att få till början, som det ser ut nu. Den är klar, men kan presenteras på flera olika sätt. Det är mer omstuvning än något annat, men den kräver en hel del tankeverksamhet.

Det är galet roligt och blir förhoppningsvis jättebra.
Jag har glömt massor, och nickar supernöjt när jag ser något jag gillar extra mycket (ja, hybris får man ha i det här läget. Det går över så fort jag börjar skriva.)

Ungefär så.
Hurra, jag är igång!

Det brittiska pundet är just nu galet högt,

när jag växlade här hemma betalade jag 13.60. Det blev aningen billigare i London. I uttagsautomaten där kostade pundet 13.30.
Jag läste någonstans att man alltid ska betala i den lokala valutan när de frågar om det i butiker, och det verkar vara så att man tjänar några ören på det. Bra tips nu inför alla semestrar.

Själv har jag ingen semester längre (alltså hurra på det!)
Idag öppnar jag mitt Gloriadokument som nu innehåller kommentarer från min förläggare.
Dessutom har jag fått ett separat dokument där hon har skrivit ned sina övergripande tankar.

Jag älskar att redigera.
Förra sommaren bestämde jag mig för en gigantisk omarbetning av Toscana när det var något som kliade, och så kommer det inte att bli med Gloria. Jag vet att jag ska ändra ett par mindre karaktärer, någon ska till exempel få bli mer anonym, men i stort sett är det ingenting jämfört med arbetet med Toscana.
Som författare vill man skriva den bästa bok man förmår och om det kräver en eller åtta omarbetningar är egentligen oväsentligt.
Jag kan dock tycka att det är skönt att alla tycker att jag har min story helt på plats, då kan jag direkt ägna mig åt lite finlir.

Som vanligt (alltså senast i mitten av FEBRUARI, har inte skrivit ett ord sedan dess även om jag har jobbat med lanseringar och annat som tillhör bokarbetet) börjar jag skrivpasset med en dusch och lite parfym bakom örat.

Nu kör vi!

Hjälp och lite annat.

Idag - istället för att somna om som normala människor gör om de har varit vakna till halv fyra - högg jag tag i fönstren som inte har blivit tvättade sedan jag flyttade in i januari förra året, och det är väl tveksamt om de ens var tvättade innan dess.
Någonsin.
Efter en hel dags arbete är det nu sommarfint med vita gardiner, och Jonathan och Linnea är här och rensar bland sina grejer inför deras flytt om en vecka.
Det är ljuvligt med vuxna barn.

Medan de tar hand om sitt (jag sa ju att de är vuxna, toddeloo), är jag upptagen med att leta låtar till radioprogrammet jag ska vara med i den 13:e juni.
Jag förstår inte hur jag ska kunna tratta ned det till 5-6 stycken.
Abba, Bee Gees, Eagles, Pugh, Supertramt, 10cc, Jethro Tull, Elvis ... och alla mina sångerskor: Whitney, Mariah, Celine, Helen, Carola och Sarah.
Hur ska jag kunna välja?
Jag vet.
Jag frågar ER!
Ni är geniala, har god smak och är väl i alla fall mer eller mindre i min ålder (femton år hit och dit är inte så noga)

Så shoot: Vilken är er favvislåt? (alltså genom tiderna!)
Om något av era förslag kommer med i programmet kommer ni att få ett signerat ex av Toscana tur & retur!
Kör hårt i kommentarsfältet.