Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 19 december 2016

Misse piper,

och sitter vid mina fötter och ser väldigt bedjande ut. Jag har försökt borsta, klia och gulligulla men inget passar monsieur.
Han ska strax få medicin och sedan annan mat än den han fick tidigare.
I morgon ska vi till veterinären. Håll en tumme vid halv ett.

Själv har jag ont i halsen och i huvudet, men inte mer än att jag misstänker att det kan vara min gamla hormonsväng som spökar igen. Numera gör den nästan aldrig det, men under mina fertila år rätt regelbundet. Två tre dagar när jag har trott att jag ska bli sjuk, och sedan har det bara gått över.
Jag tror att jag har glömt min östrogen någon dag nu, och det kan räcka för att kroppen ska komma i obalans.

På partyt i lördags träffade jag en kvinna som inte hade sovit okej på tre månader tack vare klimakteriet och hon var helt slut. Kunde inte använda hormoner eftersom det fanns bröstcancer i familjen och var uppe flera gånger per natt.
Jag minns mycket väl när jag hade det så för exakt tre år sedan. Såklart man blir knäpp till sist.

Vi pratar för sällan om klimakteriet, tycker jag. Som om det var något hemligt, fult och något att skämmas över.
Nu räds ju jag inte att prata om det i alla fall, så hugg in i kommentarsfältet.
Hur var/är det för dig?






8 kommentarer:

Ezter sa...

Jag är inte heller rädd för att prata om det. Jag har mens än, men sist gick jag över tiden 63 dagar eller nåt. Annars är det punktligt, tyvärr. Några andra prolem har jag inte, merän rikliga blödningar. Mamma var i 60 års åldern, jag är 56...

Simona sa...

Ska hålla tummarna för Misse!

Jag har nästan inte känt av mitt klimakterium alls. Bättre hår har jag fått också (utom när det rasar av mig, förstås)

Annika Estassy sa...

Vallningar i ett år ungefär (nu vallningsfri) men inte fler eller svårare än att jag kunde hantera dem. Mycket jobbigare var att ha riklig veckolång mens var tredje vecka.

Åsa Hellberg sa...

Vad skönt att det är över. Jag opererade ju bort min livmoder när jag var 43 efter hemska blödningar så jag förstår att det var jobbigt.

Åsa Hellberg sa...

Min väninna som är 59 är också regelbunden fortfarande. 😀

Åsa Hellberg sa...

Skönt!

cyndi sa...

Ser fram emot det. Eftersom mitt myom på livmodern förhoppningsvis kommer att försvinna då. Det ställer till det ganska mycket (inte heller nåt som folk pratar om fast det är jättevanligt). Så bring it on. Helst nyss.

Åsa Hellberg sa...

Cyndi: jag opererade bort livmodern pga myom, när jag var 43. Då hade jag järnvärden som gjorde mig helt yr i pallet. Myomet var stort som ett barnhuvud (också ett jäkla mått:).
Det bästa jag har gjort!