Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.


Hösten 2018



Aug 4:e Feelgoodfestival Mariefred

Sept 1:a 14.20 Skiljebo bibliotek /Västerås

28-30:e Bokmässa Göteborg

Okt 6:e Skärhamns bibliotek / Tjörn

Okt 16e evenemang Bonniers bokklubb

Nov 22:a Fristad bibliotek /Borås


tisdag 20 december 2016

Jag väntar på två grejer.

Blommor som ska levereras någon gång under dagen (de måste ringa för att komma in) och veterinären som skulle ringa om provresultaten.

Så för säkerhets skull svarar jag inte om någon annan ringer (förlåt, Eva, ringer sen) men förmodar att Evidensia i Farsta helt enkelt glömde höra av sig.
Det är naturligtvis inte okej.
Jag är orolig och behöver dessutom ett nytt recept. Nu måste jag ringa dit i morgon igen och det är galet irriterande när de lovar att en veterinär ska ringa tillbaka och så sker inte det.
Tyvärr ligger de närmast och jag vill inte utsätta Misse för längre bilresor, för annars hade jag bytt.
De är bra med honom, men dåliga på att ringa som de lovar. Betalt tar de i alla fall. Nästan 1700 idag.

MissePisse är i alla fall lugn igen. Han har ätit och druckit i flera omgångar och nu sover han så gott bakom soffan.
Pluttisen.
Han var så rädd idag att han kröp ihop som en boll i transportburen när vi lyfte av locket. Bilresan gjorde honom stressad och han pep alldeles förfärligt ynkligt.
Han blev i alla fall vägd och har gått upp ett halvt kilo sedan första besöket för drygt ett år sedan. Munnen luktar sådär, men veterinären sa inget om att Misse kanske hade ont. Däremot är han lite för torr och jag ska se till att det finns vattenskålar utsatta lite här i rummen och där så att han tar en slurp extra när han promenerar förbi.

Sedan tog de prover och då gick jag ut eftersom jag bryter ihop när det blir jobbigt för de mina.
När Jonathan vaccinerades första gången frågade barnmorskan om hon skulle se till att jag fick träffa en psykolog, haha.

Anyhow, man behöver se att inte njurar och lever har tagit skada av värkmedicinen, Metacam, som han får mot ledvärken varje dag. Den kan tydligen förgifta kroppen!
Min gullefis.
När jag måste ta bort honom ska det ske hemma, om det inte är något krisartat som behöver snabb hjälp från djursjukhuset.

Så.
Nu fortsätter jag väl att vänta då.

Inga kommentarer: