Så där.

Tänk när vi bodde i vår lägenhet i Farsta strand, från Jonathan var ett till elva-tolv. Då hade vi alltid en riktig gran som vi köpte på macken och drog hem i Jonathans pulka (vare sig det var snö eller inte.) När vi hade julat klart slängde jag ut den från vardagsrumsfönstret och släpade den till insamlingen.

Första året i nästa lägenhet försökte vi bära hem en kungsgran. Det slutade med att vi stoppade in den i bakluckan på bilen trots att vi bara behövde släpa den i 200 meter. Så himla tung.

Därefter har vi haft plast, trots min egen skepsis mot något dylikt. Men jag gillar det som tusan nu, och skulle aldrig vilja ha en riktig igen. 

Den är är liten och står på ett bord, men passar perfekt i den här lägenheten och jag är så himla glad för det nya pyntet jag samlade ihop förra året: 

På Selfridges och Liberty i London köpte jag de platta guldiga stjärnorna och vita kottar, 

i Tabbouli House på Schelegatan köpte jag vita fåglar och glittriga renar och på 

Habitat de randliga tunga kulorna och de i glas, både genomskinliga och guldiga.

Bockarna är gamla och kommer från både mamma och mormor/morfar.

De vita plastamaryllisarna har lång stjälkar och dem har jag bara stuckit in, minns inte var jag köpte dem.

Alla de gamla kulorna ställde jag i sopsorteringen. Förhoppningsvis var det någon som vill ha dem Det mesta man ställer dit går åt innan sophämtningen kommer, det känns bra tycker jag.

Jag har också en klädinsamling 50 meter från huset och om jag inte har ärende till återvinningscentralen lägger jag gärna mina avlagda kläder där.

Renar från en liten inredningsbutik i Farsta. Så söta.

Jonathans pynt från dagis. Viktigt!

Fjällbackapynt. Morfar har gjort ljusstaken. Resten är ärvt och fått och gammalt.