Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 4 december 2016

Nu kommer lite gnälll.

Tittarstorm, ilskan mot, svenska folket rasar. Jag är så himla trött på det där rubrikerna som hänvisar till sociala medier, för det är dem man refererar till i artikel efter artikel numera (man har tydligen slutat göra egna undersökningar och intervjuer.)
Att det sedan kan vara 99% som inte håller med ser man aldrig, det känns som kvällspressen går med i hat-tåget snarare än tvärtom.
Stackars den journalisten som gör en sådan här artikel, det måste kännas hemskt efter så många års högskolestudier.




I den här glasvasen har jag lagt en liten slinga med batteriljus under hyacintlöken.
Jag är galen i allt som lyser lite, ju mer desto bättre.
Idag ska jag träffa mina fina i Farsta centrum klockan ett så att vi kan julbakshandla tillsammans.
Min finaste juldag har börjat!




2 kommentarer:

Robert W sa...

Åh vad jag håller med dig! Det hänvisas ständigt till Twitter, vilket faktiskt väldigt få har. Ibland kan man rycka på axlarna åt det när en kvällstidning skriver att tittarna rasar för att NN åkte ur Let's Dance med hänvisning till Twitter, fastän det var just tittarna som röstade ut NN. Men när viktiga samhällsfrågor blir behandlade på samma sätt! Att hänvisa till dem man följer på Twitter ligger bara snäppet över att använda gubben man mötte i tvättstugan som källa.

Åsa Hellberg sa...

Exakt!