Misse verkar må bättre.

Jag har inte lyckats se om han haltar idag, men han hoppade upp till mig och kelade sent igår kväll efter att ha varit gömd i nio timmar och då blev jag så glad att jag började gråta.
Efter det både åt och drack han som vanligt.

I morse fick jag klia honom bakom örat när han låg på sin kudde, men sedan stack han och gömde sig igen. Vi får väl se hur det är när han kommer fram, jag tror att det mesta är löst nu även om han verkar vara på sin vakt (kanske mot mina fötter?)

Tack för all hjälp och erfarenhet jag fick ta del av, det är lite ensamt att vara djurägare ibland.

Jag jobbar medan snön kommer i pyttesmå flingor utanför mitt fönster vid soffan. På Väderöarna, utanför Fjällbacka, blåste det uppåt 40 meter per sekund i byarna igår.
Tjohej.
Då är det bra om man håller i hatten.
Jag vet inte hur många som är på ön så här års, men värdshuset är åretruntöppet.
Hu.
Det här är en sommarbild (nähä).