Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 20 april 2015

Det funkar inte att vakna i morgon bitti och se inlägget nedan,

alltså måste jag skriva något nytt och mer upplyftande.

Jag ska träffa min långvariga vapendragare Helen i morgon. Vi började flyga tillsammans 1986, har varit bästa vänner sedan dess, och hon jobbar fortfarande som flygvärdinna. Alltså får jag fånga henne när hon är hemma, och det är hon i morgon.
Tjoho.
Det var ett tag sedan, så det kommer att bli några timmar och kaffepannor.

Möjligtvis kommer hon att försöka dra med mig på en promenad. Det kommer inte att funka.
Senast hade vi gått i två timmar när jag bad om att vi skulle gå hem. Det kändes som om jag inte orkade en meter till. Jag trodde vi var nära hennes hus. Det var vi inte, vi fick gå i två timmar till innan i kom tillbaka.

Jag hittar inte i hennes förort och därför säger jag alltid nej till nya promenader eftersom hon kan lura mig precis hur mycket som helst.
Efter de där fyra timmarna (i löjligt snabb takt) hade jag ont i kroppen i flera dagar!

Nu ska jag lägga mig.
Tänker vara lite utvilad för säkerhets skull.

3 kommentarer:

Ezter sa...

Det kan man kalla långpromenad! Ha en härlig dag! Utan promenad.

Robert W sa...

Promenader ska man ta till näraliggande konditorier. Annars kan det kvitta ;)

Åsa Hellberg sa...

Tack, Ezter!

Robert; bra tänkt!