Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 3 april 2015

Mer yta.

Nagellack.
Jag har använt OPI i rätt många år, men nu har jag tröttnat.
Lacken blir sämre och sämre, i alla fall är det min erfarenhet. De är tjocka, och svårapplicerade.

Istället har jag hittat tillbaka till en gammal goding; Mavala.
Fina färger, är tunnflytande men täcker perfekt efter två lager. Ett bra baslack under, Seche Vites snabbtorkande topplack över, och när det är knustorrt (kanske dagen efter) ett lager med Gel från Dior, så håller de i en vecka.

Numera målar jag sällan, och naglarna är oftast extremt kortklippta eftersom jag inte skriver bra med långa naglar, men ibland så.
Idag var det mina nyputsade tånaglar (jag fick tänka länge på det ordet, provade fotnaglar som lät helt fel) som blev mörkrosa.














































Och Svt 2015 är just nu religösa både på ettan och tvåan.
Där ser man.




3 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Du skulle gråta om du såg mina fingernaglar, de är bortom all räddning.

Åsa Hellberg sa...

Jag förstår precis!

Sofia Fritzson sa...

Jag kan inte heller skriva med långa naglar, men jag älskar att lacka dem. Mitt favvo-lack är IsaDora, det är lätt att applicera och torkar snabbt.