Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 14 mars 2016

Det är allt som står i kalendern idag.


I morgon står det London men det har jag bokat av eftersom min kattvakt ska åka till Miami och spela, ha möten och träffa sitt kanadensiska skivbolag. Festivalen heter Ultra och är en megastor tillställning för dansmusik. Jonathan ska spela på en fest, inte på festivalen, men det är stort nog att bli inbjuden till. Han åker med sin manager vilket jag tycker är skönt när jag inte är med och kan styra upp.
Jag har grejer att se i London, men kan förhoppningsvis åka i höst när jag börjar skriva på åttan.

Min lillebror åker med jobbet till Skottland i morgon. Dit skulle jag också vilja åka, tror att det är otroligt1 vackert.
Jag har ju en utlandsutflykt med i alla mina böcker och det är otroligt2 roligt1 att resa med det i åtanke.
Någon Skottlandsresa har jag inte i någon av dem, 
däremot London då.

Naturligtvis har jag gjort studiebesök på Operan även där.
Fantastiskt roligt2, med en guide som verkligen kunde allt. 
Och vi fick se mycket, även balettens repetitionslokal och då blev en kanadensare i besöksgruppen alldeles till sig. Han hade själv dansat som ung och kände till namnen på allihop bakom glasrutan.
När sedan den störste av dem alla kom ur hissen precis där vi stod, trodde jag gubben skulle gå ned i spagat av upphetsning. Han kippade efter luft resten av visningen.



Operahuset i London, Covent garden. Inte så upphetsande utifrån, direkt.
Man fick inte plåta under visningen.
Jag hade för mig att jag gjorde det ändå, men jag brukar vara lydig och hittar inga bilder så
jag gjorde nog som jag blev tillsagd.

Metropolitanoperan i New York.
Här tog jag bilder, men dem har jag nog redan visat.
De blev inte särskilt bra, jag var nog för upphetsad tror jag.
Ni vet när man har skrivit på något så länge och så får man vara med om det man har fantiserat ihop. Researchat ihop. Galet häftigt, det är allt kan säga. Så kameran skakade nog lite.
Men.
Snart i en bok nära er.
Wohooo.



I eftermiddag då?
Tja, jag tror faktiskt att jag ska läsa ut en av mina fjorton påbörjade böcker.

2 kommentarer:

cyndi sa...

Har också en massa påbörjade böcker.
Och dom är bra.
Bara det att jag inte orkar läsa så mycket när jag jobbar mycket.
Läsning ingår i jobbet liksom.
Skottland = wowfint.

Åsa Hellberg sa...

Ja, exakt!