av att jag drömde om en terrorattack i Farsta centrum. Klockan var strax efter fem och jag var alldeles svettig.
Jag är verkligen ingen sanndrömmare, men ville ändå kolla om något hänt. Det hade det ju. I mitt London. Nästan som mitt Farsta. Jag känner nog i alla fall lika mycket för båda.
Så enormt sorgligt för alla drabbade.
Hur får man stopp på fundamentalister?
Om det nu handlar om det den här gången, det vet vi ju inte. Lika många gånger är det ju enstaka gärningsmän som mer verkar vara influerade av något - kanske vill göra sig ett namn - än något annat.
Vad vi kan konstatera så här långt efter alla dåd i vår del av världen är att det aldrig är kvinnor som är gärningsmän.
Jag ska träffa Jonathan och Linnea idag, det känns bra en sådan här dag.
Ett ungt par med så himla fina värderingar. Jag gläds enormt åt just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar