Somnade 22, vaknade 01 av åska, somnade om 03

 Det som skulle bli min långa sömnnatt  blev hackig och konstig. Jag vaknade halv sju, och har inte kommit igång än.

Jo, det har jag, men inte med jobbet.. 

Jag har packat det mesta däremot, kolla vikter på bagage och sånt. Jag tar ingen dragväska för dator och handbagage den här gången, den här på håret att vara för tung  (själva väskan väger typ 2,5 kilor) och det vill jag ju inte. 

Axeln får ta vikten istället. Istället för dragvagnen använder jag en i princip viktlös väska och när jag provpackade den nu, med dator, liten handväska, etc, vägde den under 3 kilo. Då saknas glasögon jag behöver ombord.

Vad jag mer har att göra idag (eller i morgon eller söndag) är att plocka ut nya hormoner, åka till återvinningen och köpa ett datorfodral. 

Jag hade ett för stort tidigare och om jag hade haft kvar det hade det varit perfekt till datorn jag har nu, men det har jag inte. Vet inte vart det tog vägen, jag slängde det väl. Surt som tusan. Det var en present från Jonathan och hur jag kunde hiva iväg det vet jag inte. Han bryr sig inte ett dugg, det är jag som gör.

Nu har jag rest med den här datorn utan skydd och det är ju inte att rekommendera, så ett nytt behöver införskaffas. 

Typ så, när jag MÅSTE börja jobba direkt nu, samtidigt som jag lagar mat eftersom jag börjar bli hungrig. 

Tjohej

Jag har en granne som inte hälsar.

Nu har jag tagit ansvar för samtliga HEJ sedan jag flyttade hit, men om inte jag hälsar först så blir det inget hälsande och nu har jag tröttnat och passerar personen (som ofta sitter på sin öppna uteplats som man måste passera) utan att visa minsta intresse. 

Alla andra i området är så trevliga, men om jag skulle falla ihop utanför ytterdörren är jag rätt säker på att han inte skulle bry sig ett dugg (han bor under mig). 

JAJA, jag bryr mig egentligen inte heller, känner bara lite obehag när någon utstrålar ovänlighet (och röklukt eftersom personen sitter ute och röker cigarr under min balkong. Men bättre det än lukten inne på vintern då hela trapphuset stinker.)

Det var det. Jag har varit uppe sedan 5 och NU börjar jag jobba. Tjohoo.

Jobbar i gröna soffan. Mitt stora bord är belamrat med allt från behåar till dokument jag måste packa ned till skrivresan. Tv:n står på som sällskap. Jag vet inte ens vad som sänds. 

 

Världens bästa hund

 var så nöjd när Linnea tog emot henne idag, hon var helt klar med mig, och det är ju precis så jag vill känna. Antagligen Jonathan och Linnea också.

Vår fina fina hund!

Först fick hon vaccin, som hon inte ens kände. Jag hade laddat med godis, men inte en reaktion ens. Och i väntrummet fanns många hundar som skällde både upphetsat och argt, men coola Selma viftade mest på svansen och satte sig på mitt kommando. Så himla bra hund. 

Sedan fick vi en veterinär som tog sig tid för att svara på frågor om Selmas kastrering den 15e okt. Så himla nöjd med bemötandet och nu känns det verkligen självklart att vi gör det på den lilla privata kliniken i Duvbo, i Sundbyberg. 

När hon var avlämnad åkte jag och handlade, och försökte beräkna hur mycket jag kommer att äta till och med måndag natt. Köpte hem en falukorv som klarar sig ett tag, det vill säga tills jag kommer hem igen. Skönt att slippa handla det första jag gör. 

Den här gången har jag folk som kommer att vara här då och då, men min KORV får de inte röra!!

Efter det, och då var klockan en hel del, började jag jobba med redigeringen som BRINNER. 

Nu ska jag snart lägga mig, ska försöka dra igång klockan 6 igen och vill hinna dricka kaffe och sånt innan det, alltså upp strax efter 5. Tyvärr MÅSTE jag till gyn i morgon, de ville inte skriva ut mer hormoner innan en undersökning, så det är bara att pallra sig dit. Förhoppningsvis har jag hunnit med en hel del innan jag måste åka.

Typ så, toddeloo.

Skruttiluttan

 har varit här sedan i torsdags, och igår åkte vi till Jonathan som var ensam hemma, och åt middag, sedan lämnade jag henne där. 

På väg hem fick jag en filmsnutt och då ylar Selma av sorg (eller vad det är) efter att jag har gått från lägenheten. Lillfisen, jag har aldrig hört de där ljuden från henne förut. Det är verkligen yl. Hon är ju aldrig ledsen när vi lämnar Sumpan. Då vill hon till bilen som hon älskar och åka hit. Hon ser sig om efter dem men är aldrig ledsen. 

Men sedan gick det såklart över och hon myste i soffan med sin husse. Jag fick bild på det också, tack och lov.

Det är svårt att hjälpa henne med den där separationen från mig. Jonathan tror att det skulle hjälpa om jag ensamtränar henne här hemma, så som han och Linnea har gjort. De kan ju lämna henne i fyra timmar. Men jag lämnar henne aldrig eftersom det inte behövs. 

Nu ska jag hämta henne på tisdag igen, hon ska vaccineras onsdag morgon, och sedan lämnar jag henne hos Linnea. Och så vill jag träffa henne i helgen igen innan jag åker till Cypern, för annars går det ju så himla länge. 

Skruttan. Vi vill henne ju så väl, alla tre. 

Typ så, när jag ska jobba och om det finns tid över, stryka t-shirts. Det är ju det och skrivklänningar som jag ska packa ned om en vecka, och skönt att börja tänka på det. 

Planer, ni vet. Listor. Fan, vad jag gillar´t. 

Onsdag, efter en sväng till Småland och Markaryd.

 Supermysigt. Gamla bloggföljare (Tack för att ni kom!) och mammas kusin Marianne, var på plats. 

Idag vrålkörde jag hem men inte har det blivit särskilt mycket gjort för det. En tvätt, det är allt. Jag är alltid trött när jag har kört långt, men idag försöker jag trots det hålla mig vaken så att jag istället kan lägga mig tidigt. I morgon bitti ska jag till stan och hämta Selma. Vi har inte setts på en och en halv vecka, så jag längtar efter min lilla plutta. 

Utöver att gulla med henne ska jag bara jobba. Nu drar det verkligen ihop sig i redigeringen av Spanien 2!

Det är bara en och en halv vecka tills jag åker till Cypern och då ska ju redigeringen vara klar. Den första av tre, som jag ska jobba med parallellt med den jag ska skriva ny på Cypern och förstås fortsätta skriva på när jag kommer hem. Leverans i november. 

Tyyp så.

Tjohej!

Ska på möte i stan

 men först måste jag redovisa moms.

Det får ta max 2,5 timma, för sedan måste jag duscha och bege mig till stan. Det hinner jag, om det finns en rest kvar kan jag ju ta den sent i eftermiddag. Redovisningen ska skickas in före 00.00.

Jag tittar tillbaka på förra året, vid den här tiden, och ser att jag har väldigt mycket psoriasis trots att det har varit sommar. Tack och lov skriver jag också om vad jag har ätit och det är allt som oftast mjölkprodukter. Alltså avstod jag inte det då, bara laktosen, och inte ens det. Förra årets resa till Cypern, i augusti/september, åt jag till exempel tzatziki. 

Gluten lät jag bli då, mer eller mindre i alla fall vad jag kan se. Potatis åt jag (i formen av chips ...), det är ju också något jag undviker numera. Det går inte att äta lite, är min konklusion. Jag måste undvika det helt och hållet.

Det här är händer som kan bära ringar, kan jag berätta!

Och jag kan signera böcker utan att det ramlar ned eksemfjäll i dem.

Förra året fick jag fler fläckar under sommaren, och så har det ju inte varit alls i år. Det kan dyka upp en liten eksemliknande torr fläck, men den går bort lika snabbt. 

Vi får väl se om det kommer tillbaka i höst eller inte. Jag har inga problem att följa mina egna kostrekommendationer, och ska såklart fortsätta äta som jag gör nu om det är det som gör att huden mår så mycket bättre. Jag smörjer in händerna en gång per dag, när jag har lagt mig. Det är helt sinnes vilken skillnad det är. Däremot måste jag komma ihåg att smörja in fötterna, det blir lättare när strumporna kommer på igen. Men inget eksem där heller, inga sprickor på hälarna, inget som gör ont. Jag hade till coh med skor med öppen häl, när jag var på feelgoodfestivalen i förrgår. 

Nu måååste jag jobba. Tjohoo

Efter ännu en förfärlig fluginvasion,

 sitter nu ett nät för balkongdörren. Jag har också anmält det till vårt hyresbolags hjälpredor, som väl i sin tur anmäler olägenheten till de som tömmer soporna hos oss. Sopstationen ligger kanske 30 meter från mig och jag vill kunna laga mat utan att bli överfallen av äckliga flugor. Jag trivs så bra i min lägenhet, vill inte tillbaka till Farsta alls, det är bara djuren, små och större, som jag inte kommer överens med. 

Häromdagen ringlade tydligen en stor svart huggorm in på stigen där alla går med sina hundar. Alla utom jag, då, och jag kommer inte att gå där heller. Hur jag ska lösa det nästa sommar med Selma blir intressant att se. Tack och lov är den här sommaren snart över, sett till den saken. Men personligen har jag inget emot solljuset ett tag till, även om det, som idag, är mulet.

Om två och en halv vecka åker jag till Cypern, ju, och då förlängs sommaren för min del. Det bästa med att åka i september är att solen inte bränner (den korta tid jag är ute), och jag slipper kladda med skyddskrämer. 

Typ så, när jag är igång med redigeringen av Spanien 2. Det är kul och jag har fått bra feedback från Teresa. Det är bara att köra. Jag har exakt 11 dagar kvar på mig. Målet är 20 sidor per dag och jag tänker att det totalt behöver växa med ytterligare 25-30, kanske, vi får se. Just nu är manuset kort som tusan och har inget slut. 

Utanför den lilla världen som är min, ser det mörkt t ut. Jag ställer ett visst hopp till USA, att de väljer en president som kan axla ansvaret för att hjälpa världen bli en bättre plats för alla. Annars är jag rädd för att det mesta går åt pipan.  

Jag såg igår en förtvivlad palestinsk pappa som hade förlorat sina två dagar gamla tvillingar, och deras mamma. "Det finns en mening med allt", säger folk. Well, berätta då för mig vad som är meningen med att förlora sin familj på det sättet (ett bombat sjukhus, signerat Israel). Eller säg det till pappan. 

Nu ska ni få en bild på min nya nätdörr.

Varsågoda!

Jag planerar ju för att ta ut pension,

 samtidigt som jag oförtrutet jobbar vidare. Det känns som om jag behöver göra en plan framåt för det. Allt kan förstås omkullkastas om jag skulle bli sjuk, skada mig på något sätt, så att jag inte kan fortsätta att samtidigt arbeta, men det går ju inte att tänka in i en plan. Utan den är istället baserad på att jag kommer att må finfint de närmaste tio åren.

Det är då jag ska flytta till stan, är min tanke. Bo litet, billigt, och inte ha en bil. Istället hyra när jag behöver. Här är jag helt och hållet beroende av den, jag bor mitt i skogen på landet, men i stan eller närförort behövs det egentligen inte om man bor nära kommunikationer. 

Drömmen är en lika välplanerad lägenhet som den i Fjällbacka var. 70-talshus är grejen De byggdes med väggar istället för öppet, och jag gillar väggar. Här hos mig är det en halvvägg och det är helt okej. Många andra nya lägenheter upplever jag är otroligt svåra att möblera.

Att jag tänkte på det nu är för att vi pratade lägenheter igår när Jonathan fyllde 30 år. Min lilla plutt som numera är 190 cm vuxen människa. Vilken ynnest! De vill gärna bo större, men har inte fått till rätt byte än. 

Vi åt middag på AG i stan, så gott och trevligt. Sedan delade vi ut presenter i BILEN, för om jag skulle följa med dem hem blir Selma så otroligt ledsen när jag går. 

Alltså körde vi födelsedag i bilen istället. Han blev superglad för alla paket och allra mest för det som Linnea och jag gav tillsammans: en tvånättersresa till Amsterdam för honom och Linnea.

Selma var hemma ensam (pluttan) i 3,5 timma och det hade gått bra. Hon blev förstås överlycklig när de kom hem igen. 

Jag lämnar henne ju aldrig, det behövs inte än så länge. Men kanske borde jag ändå träna på det här också. Inte minst om jag kommer att ha henne mer framöver. Det är inte aktuellt just nu, men kommer det barn en vacker dag så blir det säkert så. 

Fin dag, 12e augusti 2024. 

JAG HAR SKICKAT MANUS

Helt galet. Kanske mitt svåraste hittills, pga att jag var tvungen att gå fram och tillbaka i manuset som jag aldrig har gjort tidigare. Vanligtvis traskar jag på framåt men här händer grejer som gör att jag måste ändra bakåt, särskilt i ett kapitel, som jag har petat i tusen gånger eftersom det ska ge information – som sedan inte har överensstämt med det jag har skrivit senare.

Men nu tror jag faktiskt att grunden ligger. Sedan ska jag utveckla, fylla på, berätta mer. Men skelettet hoppas jag sitter. Vi får väl se vad Teresa säger om det. Jag hoppas förstås att hon läser i morgon, men det gör hon ju inte. Vi är många som lämnar manus nu, det är många som ligger i startgroparna för utgivning, så jag är glad om hon hinner läsa igenom (hon är svinsnabb) innan utgången av augusti. 

I två dagar har Selma och jag åkt på utflykt. I förrgår till Djurgården, så mysigt, igår till Hagaparken, inte lika mysigt (pga änderna som skiter överallt och Selma som gärna, eh minst, luktar på deras bajs.) Simona tipsade om Skeppsholmen så dit tänker jag också åka någon dag. Det är bra för Selma, men också för mig. Jag har, peppar peppar, aldrig ont i ryggen när hon är här. Man måste ju röra sig emellanåt och det är uppenbarligen ingen dum idé. Vi får se om jag kan begripa det också när jag är ensam. 

Idag har vi i alla fall hängt här hemma, tagit en promenad, lekt med bollen på "ängen" och myst. 

Fjällbacka är uppackat och upphängt

Mina nya glajjer är superbra

Min myskompis

Brunnsviken

Glädjen är stor efter att ha pratat med Jonathan som är i Göteborg med Linnea. Han har jobbat stenhårt med lanseringen av Miriam Bryants nya låt, som släpptes natten till fredag (alla nya låtar släppt på Spotify 00.00 natten mot fredag) och idag visade det sig att den landade på plats nummer 1 i Sverige. I konkurrens med Benjamin Ingrosso som släppte ny låt samtidigt. Jonathan hade inte trott att de skulle klara det och var förstås jublande glad. Det blir nog firande i Göteborg idag, skulle jag tro. 30 på måndag och etta i Sverige. Större än så blir det ju inte.

Låten heter Regnblöta skor, finns där låtar finns. 

I morgon ska vi hämta honom på Centralen 17.35, och på måndag fira hans 30-årsdag med middag på AG. Selma får vara hemma ensam, eller ha hundvakt, jag vet inte vilket det blir och det är lika bra att jag inte vet det heller. Jag är för blödig. Men hon klarar 3 timmar ensam hos dem, och det är väl ungefär vad det skulle ta att åka till stan, äta och åka hem igen. 

Min pöjk på en av våra resor till Cypern

Och i morgon fyller Selma 1 år. Vi får väl se vad jag kan hitta på för att fira det med henne. Och jag börjar redigera Spanien 2. Det ska bli mig ett sant nöje! 

Genomläsning,

 innan jag sätter slutet. Jag skulle tro att det behövs 3-4 kapitel till. Sedan SLÄNGER jag mig över Spanien 2! Då kommer jag att ha tre veckor på mig till den första redigeringen OCH de sista kapitlen i den också. Jag fick redan i våras fin feedback från Teresa, så det är bara att sätta igång. Jag tror inte att det blir en trea, vi får väl se. 

Utöver jobb idag ska jag fylla bilen med det som måste köras till återvinningscentralen, sätta upp en hylla och hänga tavlor, och så måste jag skicka böcker. Jag behöver göra fint eftersom min hund ska hämtas i morgon kväll när husse och matte åker till Göteborg. 

Stöket börjar redan på mitt stora bord. 

Morfars klocka har i alla fall kommit upp tillsammans med andra minnen från honom. 

Den som gillar en mer avskalad miljö skulle svimma här hos mig. 

Igår servade jag bilen, och det var GRATIS. Nej, det var ju kanske inte, jag betalar ju varje månad typ 500 kr i ett sk serviceavtal, men det kändes gratis eftersom kortet fick stanna i plånboken. Vad som mer ingår vet jag inte, det borde jag förstås kolla., Jag minns i alla fall att jag tyckte att det lät lysande när säljaren berättade om det (!!)

Jag räknade ut att jag redan, på 5 månader, har kört ungefär 1300 mil med Forden, och i avtalet på 1,5 år ingår 2500 alltså får jag tänka mig för det kommande året, det är nästan exakt ett år kvar. Jag vet inte vad kostnaden är om jag överstiger milantalet, det borde jag kanske ta reda på. 

Det återstår ju några långresor i höst, jag ska til Markaryd, Jönköping, Växjö och bokmässan. Växjö och Jönköping kommer jag att ta samtidigt, jag får bo på hotell en natt eller två, men det är ändå typ 350 mil totalt. Just de här resorna är tåg inget alternativ. 

Utöver det så tickar milen på när jag hämtar Selma, det är ju längre till Sumpan numera. 

Där har vi det. Tjohooo

Så sjukt kul.

Simonas En enda natt (All in på engelska), blev utsedd till en av världens 50 bästa romanceböcker av Time magazine igår. Helt galet stort. Jag hoppas att pressen här hemma uppmärksammar det, för så stort är det faktiskt. Läckbergs Isprinsessan blev ju utvald till en av världens 100 bästa deckaare, en genre som är betydligt mindre i världen än vad romance är, och alla skrev om det. 

Boken är svinbra, läs!

Själv har jag också firat att Flanagans kommer att ges ut i Argentina, vilket ju är superkul. Den är ju utgiven i Spanien och om det är det spanska förlaget som har förlag även där vet jag inte. De kommer i alla fall att använda samma översättning och omslag som i Spanien. Kul, eftersom det är min första roman som kommer ut utanför Europa. 

Typ så idag när jag har handlat, ätit frunch (de har en salladsbar på mitt Coop, som är svinbra) och nu ska börja jobba. Tjooohooo

Klart utflyttat och jag har fått betalt för möblerna.

 Det var ju en struntsumma, men vad hade det inte kostat mig i tid och energi att behöva annonsera, bära, ta hand om allt i september? Nu fick jag en hel hyra (4600 typ) plus lite betalt för möblerna, vilket summa summarum nog landade på ungefär samma peng som det hade gjort om jag hade sålt allt styckvis och varit tvungen att vara på plats i Fjällbacka för att sälja allt. Och göra mig av med det som inte skulle bli sålt.

Jag är SÅ lättad!

Fjällbacka finns ju kvar, och när jag ska göra research bor jag på hotell istället. Jag ångrar mig inte ett dugg, men så har jag turen att vara en sådan person som inte ångrar just sådana saker. 

Hurra!

Fokus nu är bara jobb. Jag har själv bestämt att jag ska lämna manus den 7e. Jag vet inte vad min förläggare säger om det. Inget hoppas jag. Jag har hittills satt mina egna deadlines, så nu ändrar jag helt enkelt en av dem. 

Men längre än 7e går inte. Den första september ska Spanien 2 gå till redaktör och det återstår MASSOR att göra i det. Så tre veckor är på gränsen men SKA gå. Dagen efter jag har lämnat det åker jag ju till Cypern och startar upp nästa roman. Hej vad det går. 

I morse tänkte jag på vad jag skulle göra om jag hade haft semester en sommar. Hemma skulle kanske funka, men åka bort vet i tusan. Jag kanske borde prova någon gång. Mina deadlines sammanfaller tyvärr alltid med somrar och jular, i så fall måste jag ta det någon annan gång. 

Å andra sidan är jag varken utarbetad eller stressad och gillar att jobba. Första sommaren i Fjällbacka (två år sedan) jobbade jag fram till 13 varje dag, sedan tog jag ledigt. Det var perfekt. Men det var också enda sommaren jag trivdes där, för vädret var fint, det funkade att cykla och jag gillade ju min lägenhet. Allt vände förra sommaren, med vädret, ont i knäet och hemlängtan (till Stockholm).

Min tavelvägg. Just nu undrar jag var jag ska göra av tavlorna från Fjällbacka. De får stå bakom kläder så länge, tills jag hittar den rätta platsen. Den här väggen gillar jag och kommer inte att ändra på.

Sådär. Fredag minsann. Hoppas ni får en superhelg!