Efter ännu en förfärlig fluginvasion,

 sitter nu ett nät för balkongdörren. Jag har också anmält det till vårt hyresbolags hjälpredor, som väl i sin tur anmäler olägenheten till de som tömmer soporna hos oss. Sopstationen ligger kanske 30 meter från mig och jag vill kunna laga mat utan att bli överfallen av äckliga flugor. Jag trivs så bra i min lägenhet, vill inte tillbaka till Farsta alls, det är bara djuren, små och större, som jag inte kommer överens med. 

Häromdagen ringlade tydligen en stor svart huggorm in på stigen där alla går med sina hundar. Alla utom jag, då, och jag kommer inte att gå där heller. Hur jag ska lösa det nästa sommar med Selma blir intressant att se. Tack och lov är den här sommaren snart över, sett till den saken. Men personligen har jag inget emot solljuset ett tag till, även om det, som idag, är mulet.

Om två och en halv vecka åker jag till Cypern, ju, och då förlängs sommaren för min del. Det bästa med att åka i september är att solen inte bränner (den korta tid jag är ute), och jag slipper kladda med skyddskrämer. 

Typ så, när jag är igång med redigeringen av Spanien 2. Det är kul och jag har fått bra feedback från Teresa. Det är bara att köra. Jag har exakt 11 dagar kvar på mig. Målet är 20 sidor per dag och jag tänker att det totalt behöver växa med ytterligare 25-30, kanske, vi får se. Just nu är manuset kort som tusan och har inget slut. 

Utanför den lilla världen som är min, ser det mörkt t ut. Jag ställer ett visst hopp till USA, att de väljer en president som kan axla ansvaret för att hjälpa världen bli en bättre plats för alla. Annars är jag rädd för att det mesta går åt pipan.  

Jag såg igår en förtvivlad palestinsk pappa som hade förlorat sina två dagar gamla tvillingar, och deras mamma. "Det finns en mening med allt", säger folk. Well, berätta då för mig vad som är meningen med att förlora sin familj på det sättet (ett bombat sjukhus, signerat Israel). Eller säg det till pappan. 

Nu ska ni få en bild på min nya nätdörr.

Varsågoda!