toa, försökte somna om i en kvart men gick upp när det var omöjligt.
Så nu har jag strax druckit mitt kaffe, kollat igenom alla lägenheter på Bostadsförmedlingen och känt hur OSUGEN jag är på att flytta just nu. Skönt, faktiskt.
Igår kroknade jag för att jag hade vaknat för tidigt, och somnade om i soffan i ett par timmar på eftermiddagen efter manus, glasögonfix (nya byglar), sorterande av säckar på återvinningen (som har stått i hallen sedan Babyshowern), matinköp.
Egentligen känner jag mig inte stressad, ändå var det något liknade som utlöstes när jag fick en fråga från förlaget om att göra en filmsnutt till något, alltså typ nätbokhandel, som det hade kommit en förfrågan om i absolut sista sekund. "Kan du i morgon?" "Okej, inte det, men kan du dagen innan julafton?" "Okej, inte det, men om du får göra det när du vill?"
Så tre nej, men av det får jag lite ont i magen, för jag är inte van vid att säga nej till förlaget, inte ens om det faktiskt är nödvändigt.
Men jag orkar inte sätta på mig smink, filma och hålla på. Inte nu, inte förrän mitt manus är skickat. Jag har sett fram emot JULFRID även om jag jobbar varenda dag under julen och jag behöver hålla fast vid det. Men i mitt huvud har man som författare alltid en skyldighet att ställa upp. Man säger ja till alla förfrågningar.
Något utlöstes av de där frågorna. Jag borde ha varit tydligare från början, det är en lärdom. Jag fick frågor om datum, och borde ha svarat att inga datum passar förrän i mitten av januari, typ. Eller i alla fall den 6e, då jag inte har Selma längre (hämtar henne på söndag).
Det utlöste stress tror jag. Eller kanske press?
JAJA, bra att jag är vaksam och rädd mig själv i alla fall.
Glädjande igår var att Linnea ska få göra ett planerat kejsarsnitt som hon önskade. Det är inte en lätt process att få det om det inte finns synnerliga, fysiska problem, men är man rädd så är man ju. Jonathan var en väldigt stor bebis, jag snittades efter 30 timmar, och den historien har hon ju hört.
Så runt alla hjärtans dag kommer han, den efterlängtade plutten. Åh!
Där har vi det, fredag, vilket betyder att den här veckan inte har haft någon torsdag eftersom jag trodde att det var onsdag igår.
Häpp!
2 kommentarer:
Mellan fick planerat snitt på B9, eftersom det höll på att gå synnerligen illa när B8 föddes. I efterhand ångrar hon det.
Men det är så klart olika det också.
Bra du sa nej, önskar dig julefrid nu då!
Varken Linnea eller jag har ju något att jämföra med eftersom det är första barnet för henne och det var mitt enda barn. Jag tyckte det gick bra, men det hade jag väl gjort om han kunnat komma ut genom vaginal födsel också.
Stor bäbis är ju tufft.
Skicka en kommentar