Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 16 december 2024

Vilken fredag det blev.

Vi överraskade Linnea med en babyshower här hos mig och det var så himla mysigt. Från Östersund kom hennes mamma, pappa och tvillingsyster med sin fem månader gamla dotter. Min bästis Helen var här med sin dotter och sitt barnbarn. Linneas bästa kompis var här, och Jonathans pappa. Så totalt var vi 10 pers, som fick superbra plats här hos mig. 









T
Vera 6,5 kilo och 5 månader. 

En lycklig blivande mamma


Chockad. Jonathan visste ju.


Överbordetdekoration
Alla fick skriva hälsningar på bodies





Pappan var lika glad




Jag och Selma såg förrädarna dagen efter, hon låg i mitt knä i över en timma, pluttan. Vi var helt slut efter allt festande.



Jsut det. Tvillingarna!


Matbordet var fullt av dekorationer, paket och annat, men folk ställde sina pizzatallrikar där ändå och det funkade utmärkt. Att köpa pizza var en mycket god ide, måste jag säga.

I köket, runt mormors gamla bord i min soffa och auktionssto,l satt också folk. Så mysigt att köket lockade, tycker jag som ju älskar att sitta här varje morgon. 

Hade vi varit ännu fler hade jag nog fått skippa den stång som nu hängde över matbordet och lagt extra bordsskivor, men med 10 pers behövdes inte det och dekorationsstången är fin. Köpt på Rusta när jag flyttad in och min tanke var ju att kunna dekorera över bordet, kanske till jul, midsommar eller födelsedag. Då var inte Linnea gravid, men den var ju superbra till det här tillfället också.

Selma var ju här och hon var så glad och snäll, oftast satt hon i våra knän, mitt, Jonathans eller Linneas. Vår lilla trygga hund. Hon skällde ju när vi kom in i lägenheten efter att jag hade hämtat dem, när alla som gömde sig här hemma dök upp och skrek, men det gick fort över, hon ville mest hälsa på alla. Lillfisen, som numera är en knähund. Hon kryper verkligen upp i famnen. Bäst är det hos Jonathan för han är störst men vi gosar till det i fåtöljen här och då ligger hon och sover tungt även i mitt knä.

Hon har varit här med mig från fredag till igår, och på söndag hämtar jag henne och då ska hon vara här i två veckr. De kommer inte hem från Östersund förrän 5e januari. 

Nästa gång jag ska använda bordet till många vet jag inte när det blir, men det vore roligt att bjuda hem en massa feelgoodförfattare någon gång, innan jag "byter genre".

I ett år gör jag väl det i alla fall. Jag har ju en dröm om att skriva både och, men vi får väl se vad förlaget mäktar med och hur deckarserien går. Blir det en flopp vet jag inte riktigt vad jag ska göra, faktiskt. Ta nya tag, antagligen. Det är jag bra på.

Än så länge är det ju i alla fall en framgångssaga eftersom den inte är släppt än, haha.

Idag är det bara redigering, i morgon ska jag till förlaget, och sedan jobb med manus onsdag till söndag då jag ska julfira hos Jonathan och hämta Selma. 

På lördag måste jag handla, och jag funderar på vad mitt julbord kommer att bestå av utöver skinka (som jag redan har köpt), glutenfritt vörtbröd och sill i olika former. Det kanske räcker? Gravad lax är inte riktigt min grej, inte syltor heller. Och Jansson klarar jag mig utan. Vi får se. Skinkan är i alla fall viktigast.

Typ så, denna måndag då vädret visst ska vara rätt uselt. Vi får väl se om jag kommer ut på min promenad idag. 

Tjohoo

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Åh, vilken fullträff det blev! Så roligt att Linneas familj kom och överraskade. Vilken liten söt kusin ditt kommande barnbarn har!
Förstår att fredagen sitter i minnet nu!
Glad måndag ☺️

Åsa Hellberg sa...

Tusen tack, ja, det var så lyckat!