Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 29 december 2024

Jag inser, att jag har problem med att inse,

vad som är vad i denna djungel av beskrivningar av text.

Teresa sa: "det blir väldigt mörkt om du väljer att gå den vägen."

Och på riktigt vet jag inte riktigt vad hon menade. För mig är mörkt när barn råkar extremt illa ut, låses in, omges av elakhet kanske, om en kvinna misshandlas och inte kan göra sig fri ... och sånt. Självförnedring är också mörkt. 

Det jag skrev var ju inte muntert på något sätt, verkligen tvärtom, men är motsatsen verkligen mörk?

Filip och Fredrik, som har den enda podd jag följer slaviskt, säger ofta att saker är mörka och då tänker jag ofta att de inte har varit med om någonting alls i sitt liv. Att något har ett mörkt drag är ju en annan femma

JAJA, jag fattar ju heller inte vad som är djupt och inte, så det ligger väl i samma korg, antagligen. 

Nu har jag exakt 11 sidor kvar av huvudberättelsen och den gör jag klart i morgon. Sedan har jag två hela dagar att ägna åt de två parallella historierna. Det borde gå, men det är tamejtusan på håret!

Där har vi det. Söndag. Selma och jag ska ta en promenad till och sedan åka och slänga sopor, kartonger efter Mathem som ju var här i fredags. Förr fick man maten i papperspåsar och det var så mycket mer praktiskt för mig som kund, än vad kartonger är som man får det i nu. 

Alltså min fina hund som inte en enda gång har stört mig i arbetet idag heller. Hon leker själv, just nu ligger hon i fönstret i röda rummet och tittar ut. Fina Selma, som i morse klarade att stanna i sängen själv i hela 10 minuter! Hade vi inte tagit sista promenaden kl 20.23 hade hon nog klarat det ännu längre, men då var hon nödig.






Inga kommentarer: