eftersom Mathem hade leveranstider över och därmed får jag i morgon förmiddag hem det jag behöver för att klara mig ännu i några dagar.
Jag vill göra mer risgrynsgröt, så jag har beställt mer av den här från Alpro. Den jag gjorde på julafton brände fast i en kastrull, det blev rätt torrt, men herregud vad gott det var att göra med vanilj.
Annars är mitt vrålätande verkligen över. Jag är taggad på att känna lite lätthet i kroppen igen och att inte drabbas av diabetes som min mamma har och som min mormor alltid snuddade vid. Det är ärftligt men går att påverka med kosten. Jag behöver ha fokus på alla fördelar för just nu är jag sockerberoende, känns det som. Det brukar ta en vecka att bli av med suget.
Så ta bort alla bullar, bröd, skumtomtar och annat som jag har vrålätit. Risgrynsgröten blir mitt farväl till alltför snabba kålhydrater. Målet är att jag ska känna mig FRÄSCHARE än jag gör just nu när ansiktet och magen är mer likt uppumpade bollar än någonsin tidigare.
Men jag vill ändå äta gott ju, så jag har köpt hem kålrot, morötter, odlad lax, frusen spenat och lite sånt som jag åt när jag ställde om min kost till antinflammatorisk för ett par år sedan. Mycket grönt och proteiner + frukt. Det brukar min kropp gilla. Just nu är ju apelsinerna magiska.
Julafton jobbade jag inte ett dugg, vi hade det så trevligt Selma och jag. Igår jobbade jag inget, vi hade gäster, Ninni och Tage (människa och hund) och då blev det heller inget gjort.
För första gången släppte jag Selma lös i skogen och Tage och hon lekte och sprang sig helt slut på en superfin öppen platå mitt inne i skogen, och hon kom på inkallning. Om hon skulle göra det utan Tage, vet jag inte, men jag testade ett par gånger och hon kom i alla fall som ett skott.
Jag tänker inte släppa henne när jag är ute ensam, i alla fall inte i skogen. Vi kan träna på andra ställen och det har vi gjort med kopplet hängade efter, och då lämnar hon inte min sida. Men hur hon reagerar om hon ser något, blir rädd eller så, vet jag ju inte och jag skulle aldrig chansa. Nu följde hon ju Tage som är äldre (5) och tränad att vara lös.
Idag ska jag jobba allt jag kan. Jag skulle behöva komma 20 sidor framåt, det vore verkligen lysande. Jag är utvilad så förutsättningarna finns. Selma väckte mig halv nio och då hade jag sovit i nio timmar.
Tiden sedan jag gick manuset har runnit iväg, ändå tycker jag att jag har jobbat de flesta dagarna sedan jag fick tillbaka det från redaktören. De första gick åt till Spanien 2, men därefter har jag strävat på. Det är svårare den här gången, det är därför det inte går som en dans.
Å andra sidan är det svinroligt, även om det är svårt, så jag har inget som helst motstånd mot att göra jobbet, det är bara det att det går lite mer långsamt än vad jag kanske är van vid efter 20 feelgoodredigeringar.
Annandag jul. Jag har vänner som är på minnesceremonier i Thailand. 20 år sedan Tsunamin. Det som hände då känns fortfarande obegripligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar