Alltså, det där med min nya agent

och jobbet de gör för min nya deckarserie. Först Norge och nu ännu ett annat land. Ännu en treboksdeal. Igår var jag på riktigt tvungen att sätta mig när min agent ringde. Först blev jag så nervös att jag fipplade bort hennes samtal och fick ringa upp igen, för hon hade sagt att hon skulle ringa om det kom in något mer land. 

Jag kan inte säga så mycket mer om det än grattis till mig. 

Den här gången har jag gjort Jonathan stolt (extra stolt, sa han när jag ringde och berättade om nya dealen.) Han tycker att det är coolt att jag startade mina coachingklasser och att jag skickade manus och skaffade en ny agent i ungefär samma andetag. Att coachingidén kom en natt och sju dagar senare var 2 fulla klasser, var det som gav hybris nog att skicka in ett halvfärdigt manus och vilket lyckokast det blev. Jag är så glad, ska ni veta!

Jag funderar på hur jag ska lägga upp klasserna framöver, jag tror att jag kanske ska starta en ny termin ungefär som jag gjorde i år, det vill säga i januari/februari, istället för augusti som jag tänkte från början. Även om jag "bara" ägnar en vecka åt det så är det en hel del att tänka på för att göra det roligt och värt pengarna deltagarna har lagt ned. Det får absolut inte bli en press, mina egna manus måste få tid och utrymme, och då kan jag nog inte ha fler kurser igång. 

JAJA, jag ska fundera vidare och så småningom kontakta dem som redan visat intresse. De här kurserna som löper nu, tar "examen" först i mars. Det är såå roligt att följa dem!

Idag är det tisdag. Jag ska pyssla med mina vanliga grejer en stund (lägenhetsletande, som jag ägnar mig åt varje morgon sedan ÅRATAL tillbaka), och därefter ska jag coacha en timma, göra nya uppgifter till mina fina fina kursdeltagare och sedan ägna mig åt mitt att hitta gamla ljudböcker.

Om det finns tid ska jag sedan kolla var jag är i mitt manus, som har lagts åt sidan sedan jag åkte till New York. Jag tittade på det och skrev lite på flygplatsen inför hemresan, men har inte öppna dokumentet sedan dess. 

Jag är precis lika förvirrad över vart det ska ta vägen som jag brukar vara. Det gäller att komma ihåg att jag har det i fingrarna, när jag grubblar som mest. Det är exakt samma grubbel varje roman. Jag försöker komma på något bra, och kommer inte på ett jävla skit förrän jag är i manuset och skriver. Och jag har GRUBBLAT sedan jag stängde ned filen på Newarks flygplats. Nu längtar jag efter att få sätta igång igen.

På torsdag åker jag till Göteborg och kommer hem fredag. Är borta i exakt ett dygn. Jag ser framför mig att jag kan jobba lite på tåget.

Tjohoo