Jag har inte glömt att ta mina hormoner,

 ändå har jag vallningar som när jag var 50. Undrar om det är ett symptom på jetlag? Jag känner inte av det utöver det, vilket ju är helt fantastiskt. I natt sov jag mellan 23.30 och 8.00 (när klockan ringde).

Dagens program består av möten. Först med mina agenter i stan klockan 13 (Selma får följa med) och sedan coachingsamtal ikväll fram till 21.00. Det är sent men jag är ju pigg på kvällarna just för ögonblicket (vilket definitivt har med USA-resan att göra).

Tisdag och onsdag handlar också om coaching, och torsdag om releasefest. Det här är ju veckan jag jobbar de 8 timmar jag får (om jag ska behålla min pension).

Igår träffade jag flera kollegor på en väldigt trevlig 50-års uppvaktning och jag pratade med en av dem som just har släppt en bok (och en annan som har vunnit ett stort pris i USA, hurra!!) och den förstnämnda kände som jag: det där med att släppa bok är svårt. Det jobbet fram till det som är njutbart. 

Hade man vetat att det skulle bli en succé hade det nog varit en annan sak skulle jag tro.

JAJA, jag låter bortskämd, jag hör ju det. Men det där att man bara ska vara tacksam för att bli utgiven gick över runt bok 10, typ.

Nu ska jag istället skärpa mig och planera dagen. Jag tänkte sätta på mig lite smink och när jag kommer hem, filma lite grejer som alla möjliga vill ha. Bookbeat, Bokus, Adlibris och något mer. Jag har en lång lista på hur alla vill ha sin film. Liggande, stående, berätta om boken, var lite trevlig, inte mer än 20 sekunder, gärna runt 30 sekunder. Ja, ni vet. 

Tjohej på det.

Fick en bild på den här godingen igår. Om 8 dagar är han 3 månader.