Jag ska först till Mall of Scandinavia och sola, och sedan till Farsta och hämta grejer, bland annat min komatta som jag har lämnat in på kemtvätt. Sedan ska jag montera en soffa från Ikea, hade jag tänkt. Tror att jag kan det själv, ska läsa monteringsanvisningen på nätet innan jag ger mig på på det, men tror att det är en okej installering att göra själv.
Det kan vara så att allt är klart i lägenheten (utom badrum och toalett), nästan exakt en månad efter att jag satte igång. 4 veckor och jag börjar skönja ljuset, tjohej.
På måndag hjälper Jonathan mig med duschväggarna som kommer mellan 17-22 ... Låt oss hoppas att de kommer i det tidigare spannet.
Kul att få visa sonen lägenheten. Linnea och Mio var ju med när jag fick nycklarna, men sedan dess har ju massor hänt och Jonathan har aldrig varit där.
Det var inte så att han jublade när jag valde just Farsta. som han själv är helt och håller klar med sedan han flyttade hemifrån när han var 20, men det är ju inte han som ska bo där. Fast jag hoppas ju på att få besök av dem då och då. Hos mig här har de varit tre gånger. En av dem innan jag flyttade in. Det är ju så jäkla långt och krångligt att ta sig hit.
Första tillfället de besöker mig i nya lägenheten är 1a advent. Då är jag helt nyinflyttad, har julpyntat och är förhoppningsvis helt och hållet uppackad med hjälpen jag får från flyttfirman. Det ska bli såååå mysigt! Något att se fram emot och ha som morot när stöket känns överväldigande. Julen ska vi sedan fira hemma hos dem, så härligt. Första julen med Mio. Det känns speciellt.
I morgon är det jag och mitt manus, innan jag åker för att hämta Selma och träffa Mio. Det har gått två veckor och det är lite för lång tid. En gång i veckan vill jag gärna träffa honom så att han känner igen mig. Det tror jag inte att han gör än. Men vi sågs online ju häromdagen och då fick jag honom att skratta, i alla fall. I brist på vanliga träffar är ju det ett fantastiskt sätt att ses. Det är ju så Linnea har lärt känna sina syskonbarn, de har pratat ofta på Facetime.
Idag fyller min bästis Helen 68. Vi har känt varandra i 39 år. Började flyga ihop 1986. Helt galet vad tiden går fort. Jag måste se på Jonathan för att inte tiden ska kännas som den skenar. Om jag tänker att han är 50 om 19 år, så känns det ju som en evighet. 50, liksom.
Om 9 år är planen att bila med familjen i USA från kust till kust. Jag undrar hur världen ser ut då. Det går nästan inte att tänka på. Jag måste utgå från att det är prick som det är nu, eller bättre, för att stå ut.
Så, efter en frukost med kyckling från igår, nedskuren i den superbraiga sötpotatissoppan från Ica (helt befriad från tillsatser!)
Om en halvtimma åker vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar