Men han grät när jag la honom, och Jonathan hjälpte mig att att avgöra om jag skulle gå in eller inte, en andra gång.
Först gick jag in, lyfte upp honom, kramades en gång till, men andra gången sa Jonathan, som kunde se honom via appen, att han snart skulle lägga sig och somna och det gjorde han. Så hoppas att gråten inte har förstört något för evigt, att han gav upp för att ingen kom in. Det vore hemskt!
Han sov i alla fall gott tills mamma och pappa kom hem vid 22-tiden. Och när de gick 15.30 brydde han sig inte ett dugg. För att fördriva tiden fram till läggning med detta oerhört aktiva barn stoppade jag ned honom i vagnen (för första gången) och så gick vi till lekplatsen och gungade lite.
Alltså det där med barnvagn OCH hund, var en utmaning, men det är ju det mesta första gången.
När vi kom hem fick han leka lite med min telefon, men när han ville stoppa den i munnen sa jag att han inte fick det. Då lyfte han sitt lilla pekfinger och gjorde en ajabaja-rörelse med det. Flera gånger, varje gång jag stoppade honom när mobilen åkte mot munnen (för det går ju lite automatiskt när man är snart 15 månader), gjorde han exakt samma gest där han viftade med sitt finger från sida till sida, ni vet vilken gest jag menar.
Jag frågade Jonathan sen och det är verkligen ett ajabaja, han trodde att de gör så på föris. Plutten, så mycket han förstår utan att kunna prata.
När han somnat sprang jag ut med Selma, och det gick finemang. Hon kissade direkt och sedan rusade vi upp fem trappor igen. (Trappor ned, hiss upp, för att vara korrekt.)
Vi var hemma vid 22.30 och då var jag vrålhungrig.
Hade bett dem att köpa hem havregrynsgrötsduttidutter men orkade inte göra något där, smyger mest runt för att inte Mio ska vakna, så väl hemma slängde jag i mig en tallrik havrekuddar med soyghurt istället. I säng 23, somnade kanske 00.00 och vaknade och klev upp kl 6.
Mindre finemang var förstås att Selma kissade i soffan igår, som om hon gjorde det i sömnen, och det är andra gången nu. Tror faktiskt att det är dags för ett veterinärbesök. Tikar kan få en förslappad kissmuskel (nej, så heter det inte men typ) efter kastrering och det är dags att kolla upp.
Att jag tror att det sker i sömnen beror på att hon är plaskblöt på rumpan, som om hon legat ned och kissat. För någon månad sedan hände samma sak i sängen. Då måste hon duschas av, så blöt är hon.
Typ så, söndag när jag ska skriva mina 1000 fast gärna 1500, eftersom jag ligger 2500 efter mitt schema. Jag ska också printa räkenskaperna som ska in på tisdag igen.
Igår toppade Ske din vilja Bookbeats lista över mest lyssnade, vilket ju är fantastiskt. Idag såg jag att den ligger på plats 42 typ på Storytel (där mina böcker sällan syns, numera). Men bättre att vara på deras lista än att inte vara det (det var den inte igår).
Det är ju också kul att se att den andra boken i serien drar igång den första igen. Jag drömmer ju om en rubinbok ELLER en guldbok för den (75 000 respektive 100 000 sålda de första två åren efter utgivning, inräknat ljudboksstreaming som ju har ersatt främst pocket, skulle jag säga). Vi får se. Rubinbok är inom räckhåll och jag vet att Den femte dagen är med på en stor kampanj och om den räknas in i totalen så blir det guld.
Men några siffror har jag ju inte eftersom systemen inte funkar än, alltså kan jag bara hålla mina knäppa tummar. En av dem är i alla fall knäpp och får sina spel, men har hittat ett tumskydd som funkar på natten för det är när jag ligger ned (soffa eller säng spelar ingen roll) som den liksom hoppar och knäpper (ljudlöst) och känns som om den går ur led.
Jag har inte ont alls längre, så det verkar eventuellt gå åt rätt håll. Peppar peppar. Jag är lite öm vid tumroten som indikerar att det inte är helt läkt, och tummen hoppar ju fortfarande ur led, så läkt är det ju inte. Men mycket bättre. Jag hoppas att jag inte har slitit upp något när jag har lyft upp Mio.
Tumskyddet gör att tumfästet inte rör sig, och det är det viktiga för fingertoppen. Jag trodde att det var toppen som skulle vara stilla, men har av erfarenhet förstått att det är själva BASEN av tummen som ska vara orörlig på nätterna. Hel vetenskap, det där. Jag köpte fingertoppsskydd i NY som gjorde fingret helt stelt men de hjälpte inte alls, eftersom tummen ändå gick att röra, liksom. NI FATTAR!
Typ ett sådant här:
Varsågoda för lektion om ni någonsin drabbas av triggerfinger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar