Bråkig tumme

 Men det finns väl värre saker antar jag. 

Jag har bestämt mig för att dra ned på ambitionen här, har glömt att det är svårare att skriva deckare, som i att det tar längre tid eftersom jag hela tiden går tillbaka i manus för att kolla saker. Det gör jag inte när jag skriver feelgood och bara matar på framåt. 

Men jag har ju tid, tack och lov, däremot inte tid att vara ledig någon dag, inte ens i Fjällbacka. Men jag kan gå upp tidigt och få jobbet gjort hoppas jag. Tappar jag koll ännu en gång på vad jag har skrivit så blir det oerhört svårt. Det där med ständig kontakt med manus under skrivperioden är så himla viktigt, ännu mer nu än tidigare. 

Det är fortfarande en läroprocess, det här jobbet. För mig är det nog det som gör det så lustfyllt. Vilken genre jag än skriver i finns det alltid mer att lära.

Och ledig kan jag vara när mitt manus är hos andra för utvärdering, och det kommer ju att bli en hel del sådant framöver. Jag har haft en välbehövlig lugn vår sedan jag började skriva den 8 maj, eller vad det var, så nu steppar jag upp här och när jag kommer hem. 

Min skrivplats som man ju fick ställa in extra för mig. Hade ju hoppats på att kunna sitta vid barbordet men där har någon tänkt helt fel, så det går inte att sitta på stolarna vid bordet. 

Benen, alltså låren, ryms helt enkelt inte under bordskivan om man är vuxen. Kanske om man väger 50 kilo, men det gör inte jag. Kommer jag hit igen kan jag inte bo på ett sådant här rum. Soffan är så skön att sitta och jobba i, men tyvärr bråkar min tumme när jag sitter med datorn i knäet. Mycket bättre med armarna utsträckta på ett bord. Om om jag bara har lite kvar att skriva funkar soffan.

När jag är manusledig ska jag sätta mig in i hur man använder Scrivener (ett skrivprogram, hittills har jag bara använt word). Jag har flera vänner som använder sig av det eftersom det organisatoriskt är smart, och nu tänker jag tränga mig in till dem så att de får visa mig hur man börjar om jag inte kommer på det själv. Jag tror kanske att jag gör det krångligare än vad det är. Jag har ju en idé om att ifall andra kan så kan jag. Det är sedan barnsben. 

I alla fall: jag skulle vilja testa att använda det till nästa bok. 

Till den här har jag ett nytt knep jag fick av Ninni Schulman, att skriva på varje kapitel vem det tillhör. Det blir oerhört lätt att hitta då.

Så här ser det ut när jag har sökt i dokumentet:

Det har underlättat massor! Har aldrig tänkt på att göra så tidigare! Har man många perspektiv är det här grymt.

I alla fall: Igår gjorde jag samma sak som alla andra dagar, jag jobbade, var ute och igår badade jag i havet för första gången. Det var kallt som satan, jag gick i och ur 4 ggr innan det kändes okej att ligga i en liten stund. Men stooor värmeskillnad mot om man är här i juli/augusti. 

Sedan jobbade jag lite till, sov en stund, jobbade lite till, gick ut och åt, köpte glass och godis, som jag åt när jag skrev de sista 200 för dagen. 

Antar att jag somande vid 22. Och vaknade 5.30. Tupplur varje dag är nödvändig här av någon anledning. Inte hemma, där sover jag sällan på dagen. Men det är den där tummen som väcker mig på natten. Har hittat ett så skönt handledsskydd här på ett apotek, de jag hade töjer sig för mycket. Nu ska jag se om jag kan hitta fler innan jag åker härifrån. 

JAJA, det går verkligen ingen nöd på mig och mitt jobb går framåt, tjohooo.

Igår plockade jag ut 3 st 15 minuters stycken från bok 1 som ska läsas i Tyskland när jag ska dit på en krimfestival den 18e september (som är en lördag). Jag ska till något som heter Nordhausen. Jag tror att jag får flyga till Leipzig. 

Nu ska jag bara kolla om jag ska åka till London före eller efter. Kanske före. Åka dit på torsdag och flyga till Leipzig (eller vart jag nu landar) på lördagen. Hem söndag. Om det inte är för krångligt för då får jag tänka om, och åka till London en annan helg. 

Där har vi planen så länge i alla fall. Jag ska också till Sundsvall på deras deckarfestival i november. SÅ roligt!

Det är min höst och det räcker så gott!