Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 25 september 2026

Bilen är klar Selma och jag hämtar den så fort vi har ätit frukost

 och gjort det vi brukar göra varje morgon. Soffmys och kaffe för matte, sova ut för Selma.

Igår hämtade vi Mio och efter två intensiva timmar kom mamma och efter ytterligare en och en halv, pappa. Sedan åt vi middag tillsammans och efter det tog Selma och jag tog kommunala färdmedel hem (pendel till Odenplan, pendel till Farsta strand och tunnelbana till Farsta, tog typ 45 minuter. 35 om vi inte hade behövt vänta 10 minuter på Odenplan.







Vi gick till pendeln när vi skulle åka till Mio, en perfekt promenad igår eftersom vädret var fint. Men när vi kom hem var det mörkt och klockan var 19.30 och då är jag inte så förtjust i att gå så långt (alltså inte långt, men det tar tid för Selma ska stanna prick överallt och blir hon rädd för något, det händer när det är mörkt, vill hon bäras.)

Jag saknar inte bilen. Men visst, jag har ärenden idag där jag ska hämta paket (från Apotea, hudkrämer och sånt) som är tungt och det slänger jag gärna in i bakluckan (Selma väntar i framsätet, det funkar superbra om jag bara ska in ett snabbt ärende). 

Vi ska också åka runt och titta på "hus", hade jag tänkt. Oavsett när stambytet blir av för min del behöver jag en plan.

Att hyra en lägenhet funkar bara om det är i andra hand. Ett förstahandskontrakt kräver att jag visar upp ett försäljningsdokument för min lägenhet och den vill jag ju inte sälja. Och andrahandslägenheter är dyrare än att köpa. 

Jag har vänner som har sagt: du kan bo här (Helen bor i hus och har ett sovrum över), men vi pratar kanske ett år och det vill jag inte. Jag behöver min ensamhet. 

Just det är jag inte ett dugg orolig för, det löser sig. Mina tankar snurrar runt allt jag behöver ta med mig eftersom jag inte vill behöva komma hit under renoveringen i min lägenhet som ska ta 12-14 veckor, MINST säger de som bor i samma hus. 

Typ så, denna fredag när bokmässan pågår för fullt och jag är glad och nöjd här hemma. 


Inga kommentarer: