Skärtorsdagen i förorten

ser vädermässigt ut att bli fin.
Jag sitter just nu vid köksbordet och ser ut genom fönstret och inser att om bara ett par veckor kommer träden vid parkeringen att få löv igen. Så märkligt ändå, när de så nyss tappade alla.
På söndag är det sommartid.
Helt galet hur månaderna bara passerar.

Sista veckan i april, när jag fyller år, får jag följa med min mamma till Cypern igen.
Lyllos mig!
Sedan är det release av Gloria.
Vips sa det, som sagt.

I dagarna kan man få de första kapitlen av Gloria (så mycket som typ 60 sidor tror jag) i en liten pocket som vi har gjort i samarbete med Akademibokhandeln, och om man är medlem (kostar inte ett dugg) får man köpa boken billigare när de kommer ut den 12 maj.
I Farsta hade de små pocketarna inte kommit in när jag kollade igår, kanske idag.

Nu ska jag träna.
Det är ju torsdag.

For the love

heter Maria Wells nya platta. Så oerhört bra. Lite jazzig utan att vara ett dugg svår.
Simona har lagt ut massor med bilder från releasen, mina egna blev tyvärr inte alls bra.
Däremot kan jag ju ge er en video med titellåten.



Enjoy!

Dagen efter.

Fyra svenskar saknas. Jag kan förstås inte ens närma mig den känslan de anhöriga måste ha just nu.

Jag ska till frissan idag, något jag verkligen brukar tycka är lyxigt eftersom det sker så sällan och inför releasen behöver jag ju vara lite piffig. Det är månader sedan jag var där senast.
Men idag känns det inte alls som jag vill åka dit.
Jag är låg, bestört och lite rädd.
Överallt i världen dör människor för att några få vill bestämma vad alla andra ska tro på och för att andra inte vill se eller hjälpa till.

Såg ni Skavlanintervjun med kvinnan som hade varit gift med en av dem?
Otroligt obehagligt och jag vet inte vad jag ska tänka om hennes ickeageranden, det där passiva som väl de flesta av oss ägnar oss åt om än inte alls på samma sätt som om man har en inre övertygelse som hon hade då.
Det räcker ju med att vi vänder bort huvudet när vi ser någon som behöver hjälp. Att vi inte sträcker ut en hand (gärna med en tjuga i.) Vi ser bara oss själva och har svårt att sympatisera eftersom vi i vår enfald tror att det aldrig kommer att hända oss.
Vi blundar och därmed ger vi terroristerna rätt, jag kan inte se det på något annat sätt.

Såg ni bilderna från Bryssel?
Hur människor sprang utan att ta med sin någon i språnget?
Det är så vi gör, det är högst mänskligt.
Men det finns också de som stannar och som utan att fråga om vem du är, hjälper till.
Jag har en känsla av att de har en mycket tajtare relation med Gud än de som spränger människor i luften i hans namn.

Jag vet inte vem jag skulle vara i skarpt läge, det är kanske därför jag ständigt skänker bort.
För att jag vill vara en lite bättre människa om det nu skulle vara så att jag också springer.

Jonathan är på väg hem.

I påsk ska han komma hit så att jag får vara mamma ett par dagar.
Jag har stort behov av det just nu.

Resten av den här dagen håller bloggen stängt.
Kram och var rädda om er.

Träning och releasejippo.

Det är så dagens kalender ser ut.
Och för er som är sugna på lite romcom så går The Holiday på åttan ikväll.
Själv sparar jag den - och Love actually - till jullovet.
Jag tycker att vissa filmer passar så himla bra då.

Det är ungefär tre månader sedan det var jul. Det känns som både igår och som för ett år sedan.
Är inte det märkligt?
Många här har fortfarande kvar julslingorna på balkongen så de har nog inte heller fattat att det nu, från och med igår, faktiskt är vår.

Tjohej.

Jösses, som jag somnade om.

Vi pratar timmar.
Jaja. Jag behövde väl det då.

Simona pratar backup på sin blogg, och det är jag extremt dålig på och måste åtgärda. Jag har massor av bilder som inte är sparade någonstans, och som jag har tagit för att kunna se på under min redigering. Dags att göra något åt det helt enkelt.
(Manusen mejlar jag till en Gmail-adress, så de finns, men det är ju så mycket mer.)
Jag ska genast ta tag i det där!

Jag kör ju mina datorer tills de brakar, tycker att det är ett elände att byta. Elände. Inte sällan är det dessutom bökigt att skriva på något nytt.
Nästa gång, och det ligger väl inte allt för långt bort, ska jag ha en exakt likadan som nu. Extremt lätt att ta med och jag kan tangentbordet numera. Det är allt jag behöver.

Annars då?
Igår hälsade jag på Catharina som signerade böcker i Farsta.

Jag promenerade dit och hem eftersom jag inte fick plats på core-passet för andra lördagen i rad. Man måste vara uppe sju för att boka ett pass veckan efter, om man vill vara säker på en plats, och det är inte alltid jag (vara uppe sju alltså).
Så jag gick istället. 6,5 kilometer med Värvet i lurarna. Intervju med Björn Ulveus. Trevlig kille, det där.
Och Värvets Kristoffer Triumf är en mycket begåvad intervjuare så promenerandet går faktisk som en dans när jag lyssnar på hans program och jag kan ju välja bort de som för mig är ointressanta eller som direkt verkar dryga att lyssna på.

Ungefär så.
Nu ska jag kolla var man får tag på en sådan mojäng som Simona visar på sin blogg, som sparar allt.

Alltså, den här filmen.

Så väldigt, väldigt lång och precis lika bra.

Rhett och Scarlett, ett dreamteam om ni frågar mig.

Jag måste verkligen lägga mig igen.

Somnade ett. Vaknade tidigt, undrade hur det gick för Jonathan i Miami. Fick kontakt, det hade gått bra, åt frukost och nu har jag suttit i soffan sedan kvart över sju.
Senare ska jag ta en långpromenad har jag tänkt. Det är betydligt kallare idag igen, men jag får väl sätta på mig tjockjackan.
Tänkte svänga förbi Akademibokhandeln i Farsta där Catharina Ingelman-Sundberg signerar böcker idag.

Ungefär så, lördag.

Vad gör ni?

Till dig som skriver.

Det här Lucy Dillons tips i en intervju med Type and Tell.

Och till mig själv:"Att sluta träna är som att börja röka." "Träning måste inte vara roligt."

Fredag. Det är helt obegripligt!

Har träffat Nisse,

promenerat långt i finfint Stockholmsväder och nu är den här dagen slut, typ.
Jag måste nog börja skriva igen. Semester är trevligt men nu räcker det nog snart.

Just det.
Vi gick förbi postmuseet i Gamla stan.
Min fotograf Anna-Lena Ahlström (och Simonas) har fotat de nya frimärkena på Kungafamiljen, så jag kollade på dem där och köpte tre att spara (för 21kr).

Det var väl det en torsdag i mars.

När det blir ljust ute går jag i sank.

Man kan kanske tycka att jag skulle ha lärt mig det nu, såhär min femtiofjärde vår, istället för att varje vår undra om jag är sjuk eller har någon slags feber.
Icke sa Nicke. Det är ljuset som gör det!

Jag har just kollat läget i Miami och där är det strålande sol och i runda slängar 25 grader. Just det ljuset hade inte jag haft några problem med.
Tror jag i alla fall.

Mötet i stan inföll innan klubbningen och var stråååålande som de flesta möten med förlaget är.
Det är nu jag behöver sova.
På direkten.
God natt!

Jag måste säga att

bostadsmarknaden verkligen är skruvad.
Hade vi inte en regel som sa att mäklarna inte längre fick gå ut med lockbud?

I Farsta går varenda etta upp femhundratusen mot utgångsbudet och om någon stackare lägger det som har begärts på en lägenhet som ingen annan är intresserad (en av tjugo), så ligger annonsen för den kvar för ägarna vill väl ha mer än det annonserade.
Acceptpris står inte längre, så det är väl helt ute får man förmoda.

Jaja.
Jag ääälskar min hyresrätt och behöver ju inte bry mig, jag tänker mer på hur de unga någonsin ska komma in på bostadsmarknaden.

Min unga sitter i ett flygplan på väg till Miami nu. Eller så har han mellanlandat i Wien.
Han är i alla fall på väg.
Jag är så glad för hans skull!

Och för min egen som ska få åka till förlaget idag.
Wohoo, som det händer att vi säger!

Satan i gatan,

vad ont jag har i låren. Det bränner som tusan.
I morgon får mina stackars mjölksyreben vila för då ska jag till stan och träffa PR-byrån inför lanseringen av Gloria. Det ska bli oerhört spännande att höra hur de tänker.
Det är så många komponenter som ska till för att en bok ska nå ut och hitta sina läsare.

För det första ska den vara bra.
Den behöver inte vara livsomvälvande, men bra nog i sin genre. Jag vill förstås att Stina ska gilla den såpass mycket att hon berättar om den för Bettan.

Nummer två är att den ska få en god distribution, det vill säga finnas hos boklådorna så att kunderna kan köpa den. Nätet är förstås jättebra, men fortfarande är det så att de flesta böcker säljs i fysisk bokhandel.

Trean för min del är bokklubbarna. De säljer mängder av mina böcker och att de gillar den är superviktigt för presentationen i till exempel Bokspegeln (Bonniers bokklubbs tidning som går ut i väldigt många exemplar).

PR-byråns uppgift är att öka kännedomen om boken och om författaren. Det kan vara genom intervjuer, jippon eller samarbeten av olika slag. Strategiskt ska de placera mig/boken i exakt rätt sammanhang.

Marknadsavdelningen jobbar också strategiskt och ska skapa butikskampanjer och försäljningsmöjligheter, till exempel signeringar. De tittar också på målgrupper och vilka vi vill nå med aktiviteterna vi gör.

Försäljningsavdelningen säkerställer operativt genomförandet av marknads planer, och är den direkta länken till butikerna. De ser också till att böckerna finns i hyllan.

Om allt detta klaffar - och Stina och Bettan fortsätter tipsa om boken  - så är en hel del vunnet.

Ungefär så.

Nu ska jag lägga mig vila klamparna.
Snart två månader kvar till Vårruset och Gloriateamet!
Tjohej.

Jag skulle ha gympat,

men morgonbestyren tog för lång tid så istället tog jag en lååång promenad, via Hökarängen, till Farsta och så hem igen. Jag gick i maklig takt och lyssnade på Värvet med Elaine Eksvärd.
Hon berättar om övergreppen hon var med om när hon var barn, från två till tio år, men kanske mest om att vi måste skydda våra barn, inte minst genom att lära dem integritet.
Man måste till exempel inte krama den man inte vill krama.
Hur många är vi inte som har övertalat våra barn till det?

Integritet lär vi dem för att ge dem rätten att känna efter själva och att det är okej att säga nej om man inte vill.
Som föräldrar begår vi ständiga övergrepp på nejet från barn, såklart. Ibland är det bra, det finns ju farliga situationer, men andra gånger kanske man ska släppa fajten.

Anyhow.
Lyssna.
Själv ska jag köpa boken.

Det är allt som står i kalendern idag.

I morgon står det London men det har jag bokat av eftersom min kattvakt ska åka till Miami och spela, ha möten och träffa sitt kanadensiska skivbolag. Festivalen heter Ultra och är en megastor tillställning för dansmusik. Jonathan ska spela på en fest, inte på festivalen, men det är stort nog att bli inbjuden till. Han åker med sin manager vilket jag tycker är skönt när jag inte är med och kan styra upp.

Jag har grejer att se i London, men kan förhoppningsvis åka i höst när jag börjar skriva på åttan.

Min lillebror åker med jobbet till Skottland i morgon. Dit skulle jag också vilja åka, tror att det är otroligt1 vackert.

Jag har ju en utlandsutflykt med i alla mina böcker och det är otroligt2 roligt1 att resa med det i åtanke.

Någon Skottlandsresa har jag inte i någon av dem, 

däremot London då.

Naturligtvis har jag gjort studiebesök på Operan även där.

Fantastiskt roligt2, med en guide som verkligen kunde allt. 

Och vi fick se mycket, även balettens repetitionslokal och då blev en kanadensare i besöksgruppen alldeles till sig. Han hade själv dansat som ung och kände till namnen på allihop bakom glasrutan.

När sedan den störste av dem alla kom ur hissen precis där vi stod, trodde jag gubben skulle gå ned i spagat av upphetsning. Han kippade efter luft resten av visningen.

Operahuset i London, Covent garden. Inte så upphetsande utifrån, direkt.
Man fick inte plåta under visningen.
Jag hade för mig att jag gjorde det ändå, men jag brukar vara lydig och hittar inga bilder så
jag gjorde nog som jag blev tillsagd.

Metropolitanoperan i New York.
Här tog jag bilder, men dem har jag nog redan visat.
De blev inte särskilt bra, jag var nog för upphetsad tror jag.
Ni vet när man har skrivit på något så länge och så får man vara med om det man har fantiserat ihop. Researchat ihop. Galet häftigt, det är allt kan säga. Så kameran skakade nog lite.
Men.
Snart i en bok nära er.
Wohooo.

I eftermiddag då?

Tja, jag tror faktiskt att jag ska läsa ut en av mina fjorton påbörjade böcker.

Jersey Boys med Simona

Det kanske inte var världens bästa storyline, men MUSIKEN, SÅNGARNA och SCENOGRAFIN var rena magin.

Söööndag.

Alltså, på riktigt. Det här tempot som veckorna passerar i kan väl inte vara normalt?
Någon filosofisk vän sa en gång att ett år var en fyrtiondel av mitt liv (då, alltså), nu är den en femtiofjärde (snart), så kanske är det just det som gör att jag upplever att det går allt fortare.

Idag ska jag promenera på stan innan jag ska på musikal.
Den här.

Jag träffade kompisar häromdagen som gav den högt betyg.

Själv ger jag alltid Book of mormon mitt allra högsta. 

Fortfarande det bästa jag någonsin sett.

Jag måste ha tagit i

på gårdagens träning för idag har jag enoooorm träningsvärk, mest vid skuldrorna in under armarna. Det är armhävningarnas fel, men efter att ha varit inne i provrummet på Lindex i Farsta så kan vi konstatera att
1. jag ska aldrig mer gå dit.
2. i rätt belysning ser mina överarmar ut som tvättsvampar.

Med det sagt, ska jag ändå tacka nej till dagens Corepass. Jag ska umgås med Jonathan och Linnea, hurra för mig!

Den här bönan!

Jag började träna för exakt två månader sedan idag.

Och fick direkt världens bästa jympafröken. Med hennes program och uppmaningar har jag gått från rätt handikappad till rätt rörlig. Jag har blivit svettig och fått lite träningsvärk.
Tyvärr var hon bara vikarie och den ordinarie som har kommit tillbaka nu är säkert bra, men inte för mig tror jag.
Så nu när jag är lite lös och ledig med tider ska jag passa på att testa andra ledare. Jag vill svettas och bli trött, och ska prova en jypmpklass halv tolv idag istället.

Före det ska jag köpa en present till Catharina Ingelman-Sundberg, som har releasefest för den här idag (nej, hon läser inte min blogg).

Visst måste man väl älska hennes omslag?