Jag har löst något.

Det är ju det där med frågan varför.
Varför gör hon si, varför finns den underliggande konflikten, varför varför varför.
Och idag fick jag till ett därför som jag är så nöjd med.
Tänk vad självklart det känns när det väl kommer.
I morgon ska jag skriva ned det.
Åh, jag är så glad!

Nu ska jag åka till Farsta och köpa en ny mindre resväska. Kanske också en kabinväska.
Mina gamla vill inte vara med längre.
Jag har en jätteväska. Min förra gick sönder när vi checkade in på Arlanda och skulle till New York för två år sedan. Att bära 22 kilon gick sådär.

På riktigt behöver jag tre storlekar.
En kabin, en mellan och en gigant.
Jag tänker Mellan när jag ska till London och Kabin när jag ska till Västervik.
Giganten tar jag när jag är borta en vecka eller mer.

Bra tänkt, eller hur?

Ps, varförfrågan är bland det viktigaste verktygen en författare har. "Vet inte", finns inte. Då ryker karaktären, situationen eller vad det än är. Läsarna upptäcker alltid när varför inte är besvarat av författaren.
Vi köper det mesta om vi bara förstår varför.

Åsas skoblogg presenterar

(eftersom hon går runt manuset som det voro hett som satan)

Aquazzura.
525 Euro på Mytheresa

Igår skrev jag något om upp tidigt.

Moahaha.
Jag vaknade av att katten kräktes klockan nio
Troligtvis var väl det exakt vad jag behövde, och jag kör igång nu istället.
Jag har skrivjobb att göra och jag ska ägna mig åt slutet på Sara där det saknas en hel del, innan jag börjar om från början igen.

Lovely, som vi som ska till London på lördag, säger.

För att vara en så urusel i köket som jag är,

så fick jag till dagens rostbiff så att den blev sådär fint rosa som den ska vara.
Vi körde långlånglånglånglångpromenad och sedan en söndagsklassiker med stek, kokt potatis, gräddsås och svartvinbärsgelé.
Sådan mat är galet god ibland.

Underbar helg, och grym uppladdning för kommande vecka (veckor):
Må-tis redigering.
Ons-tors Västervik (onsdag kväll) med Sofie Sarenbrant.
Fred redigering, tvätt och packning
Lör-tisdag Reasearchresa London. Själv! Iiiiiiii! Programmet är klart. Återkommer om det.
Ons: redigering
Tors: Karlstad tur och retur med Catharina Ingelman-Sundberg, Denise Rudberg och Anders de la Motte.

Tidig uppgång i morgon så att jag kommer igång i tid.
Hurra!

Söndag och sommartid på Söder.

Vi har inte kommit särskilt långt. Min särbo/pojkvän/kille/kärlek (jag tycker det är svårt att känna någon större entusiasm för något av de där orden - jag menar, vi är ju nästan hundra år) läser DN och jag har som vanligt min älskade dator i famnen.

Jag började instagramma i helgen.
Det är på riktigt inte kul alls, alltså struntar jag nog i att fortsätta. Just nu tycker jag att två saker är roliga att fixa med; bloggen och min facebookförfattarsida. 

Tja, det var väl det. Kort och koncist.
Vad gör ni idag?

Vi somnade.

Men först hälsade vi på Nisse onkel och blev bjudna på lunch. Vi satt inomhus. Uteplatsen var nyoljad.

Annars verkar de flesta ha varit utomhus idag.

Jaja, det kommer fler fina dagar.

Annars då?

Jo tack. Det gapas från köket. Någon behöver uppenbarligen mina expertkunskaper. Det är så ovant att det är bäst att jag går dit och bestämmer.

Ska vi säga så?

En ledig helg med min Nisse,

eftersom nästa vecka är fulltecknad.
Måndag och tisdag ska jag skriva.
Onsdag åker jag till Västervik för en bokkväll i Erik Hultgrens bokhandel tillsammans med deckarförfattaren Sofie Sarenbrant. 
Torsdag, hem från Västervik.
Fredag skriv, tvätt och packning.
Lördag, LONDON.

Iiiiiii.
Vilken härlig vecka det kommer att bli.

Lånade en bild från Grand Agency

Åsa, Lena från Grand Agency, Charlotte och Heide från Ullstein.
De två senare påstod att det var enkelt för tyskar att läsa
svenska och vice versa. Det tror inte jag. Jag tror att de två är extra begåvade!

Min första Sonja kommer ut i Tyskland i maj, ni kan se det fina
omslaget till höger.

Jag tror att jag har koll,

nästa vecka börjar jag om från början och då kommer del två av redigeringen: utbyggnaden.
Jag har tagit bort en hel del och sedan återstår lite vanligt skrivande, tre sprillans kapitel till exempel.
Slutet är dessutom rätt skissartat som det är just nu och det behöver piffas upp och till.

Men min känsla just nu är att det blir bra.
HurraBra, ni vet.

Nu är det helg hos Hellbergs och om en halvtimma ska jag tvätta och medan det vispar runt promenera till Lidl.
Finfint fredagsnöje.
Vad ska ni göra i helgen?

Bilder?

Nä.
Min kamera och datorn vägrar att samarbeta idag.
Jag ska starta om allt senare, men nu måste vill jag dra igång redigeringen.
Det är tufft, utmanande och skitjobbigt men oerhört roligt.
Och allt som är roligt vinner i mitt liv.
Det är faktiskt en av mina styrkor ( och något som också fäller mig emellanåt när jag vägrar se elände utan bara det som är gott. Om proportionerna är 90-10 ska man kanske tänka till ...) och guld värt just nu.

Jag torkar svetten ur pannan och sätter igång.
Idag behövs inga skrivstugor. Man kan sitta på balkongen!

Två värmande kommentarer väntade mig när jag kom hem:

"Träffade dig på Birka "en tuff brud i Lyxförpackning" som Lill-Babs sjunger om. Köpte din bok fick den signerad och och sträckläst den från pärm till pärm Underbar härlig bok."
Den fick jag från Per, tusen tack!

Och från Mia fick jag ett mail:
"Fortsätt skriva om oss!!!! Det är så härligt att läsa att det finns hopp och ett roligt liv även om jag fyllt 50 år och som jag till och med är 68!!!"
Mia, tusen tack. Japp, jag ska fortsätta skriva!

I morgon ska ni få lite bilder från kvällen på Griffins.
Det var supertrevligt med min tyska förläggare Heide, hennes säljkollega Charlotte och Lena och Maria från GrandAgency.
Hela Stockholmskolonin av gamla Fjällbackabor var där, det vill säga min kusin Christian Hellberg och Camilla Läckberg (Herregud, vad vissa klär i att vara 40.)
Jag tror inte att vi är fler än tre.
Eftersom de andra två är mycket yngre än jag så var jag ensam här rätt länge. Jag flyttade hit permanent 1986 och då var Christian 14 år och Camilla 12. Själv var jag 24 och gled runt på nattklubbarna i den där lyxförpackningen som Per pratar om ovan.

Jaja.
52 om exakt en månad.
Bara tanken på nattklubb ger mig huvudvärk.
Nu ska jag sova.
Jag har en bok att redigera i morgon.

Nu är jag klar med det jag hade föresatt mig idag

men är alldeles för trött för att slutföra det jag påbörjade; en utveckling av "något."
Jag sparar det till i morgon när jag förhoppningsvis är pigg.

Om en stund började veckans tvättid. Trodde jag tills jag kollade. Den hade börjat klockan tio.

Det gör inte ett dugg, istället tänker jag gå på en promenad och sedan ta ett tupplur så att jag inte ser alldeles likblek ut när jag ska på middag med mitt tyska förlag och min agent i kväll.
Det är GALET uttröttande att skriva koncentrerat, och då skojar jag inte.
Idag tog jag slut efter fyra timmar, men då har jag inte lyft rumpan en enda gång, bara viftat med armarna lite.

Ungefär så.
Jag är nöjd och glad.
Hurra!

Det är enormt välgörande

att sova hela natten.
Och att vakna halv sju.
Då kan man nämligen vara igång med redigeringen tidigt, vilket är grymt bra för manuset.
Efter klockan två skriver jag illa, rysligt illa. Dessutom trycker jag ned fel tangenter utan att märka det förrän långt senare.
Ordflödet så här dags är ett helt annat.

Anders De la Motte (kan det finnas ett bättre författarnamn?) och jag pratade om skrivteknik under middagen på båten, och det är alltid kul. Jag har hittills inte träffat två författare som gör likadant.
Eller som skriver i samma hastighet. Vi var i alla fall överens om att skriva var en sak och att redigera en annan. Alltså redigerar ingen av oss under tiden vi skriver.

Jag gillar ju att målsätta mig själv, men har hittills inte hittat ett bra sätt att göra det under den den här delen av arbetet, så nu tuffar jag på fram mot slutet.
Den här omgången jobbar jag med de stora förändringarna. I nästa ska jag bygga ut mer. I den tredje hyfsa till.

Drygt en månad kvar till deadline.
Jag ska försöka hålla den.
Nu kör vi!

London, baby, London.

Femte till åttonde april, med bara mig själv!
Jag är alldeles upphetsad.
Tre nätter på bra hotell med frukost (viktigt när man reser ensam och vill skriva inbillar jag mig) och jag ska jobba ett par tre timmar varje dag är tanken.
Hurra, vad roligt.
Hurra!

Ps. Hotellet förekommer i både Sonjas hemlighet och En liten värld; Melia White House.
Sa jag att jag är upphetsad?
Och viktig lärdom. Det var billigare att boka både flyg och hotell direkt hos SAS och Melia, än via bokningssajt.

Det här är en lyxvecka,

för i morgon ska jag äta middag med min tyska förläggare på Ullstein, en person från tyska marknadsavdelningen och min agent på min kusins restaurang, Griffins.
 Det ska blir fantastiskt kul.
Båda talar svenska, vilket är bra eftersom min skoltyska verkligen inte passar sig att använda i en konversation. Jag har försökt och då frågade tysken om jag möjligtvis pratade engelska.

Men innan dess ska jag fortsätta redigera. Jag kom precis hem från Nisse och har satt på mig skrivrocken, idag den rosa.
Nu kör vi.
Tjohej!

Någon frågade i ett tidigare inlägg

vilken behå jag använde för att få min klänning att sitta snyggt, och jag tror faktiskt att jag har köpt den på Lindex.
En sådan där pansargrej som faktiskt lyfter bysten. Ingen mesig t-shirtvariant som har tunna axelband utan en rejälare variant. Den ska ge klyfttuttar!
Det är ingen behå jag skulle använda till vardags, men från och med nu alltid när jag ska vara fin; i alla fall i en tajt klänning.

Det var väl det.
Nu ska jag sova.
Tjohej.

Jag har inte kommit igång idag,

trots att jag har så stor lust!
Det är inte särskilt frustrerande, jag förstår att jag är trött och faktiskt inte orkar idag, och därför tar jag ledigt.
Så istället tänker jag ligga i soffan och se en film innan jag slumrar en stund.

Bra tänkt, Hellberg!

Det är en konst att se bortom förpackning,

jag tänkte på det när jag svassade runt i min långa, och väldigt fina, HM-klänning igår.
Att det är viktigt, som kontrast till klänningar och löshår, att prata om det som inte alltid är så lätt.
För jag tror att jag framstår som osedvanligt glad och därmed ... problemfri.Ytligt. Osvår. Lite dumt, till och med.

Som om man inte begriper bättre.

Jag skulle säga att det är precis det man gör.
Man begriper exakt vad det andra handlar om. Det svåra. Det som gör - och har gjort - ont.
Kanske är det just på grund av det begripet som gör att man kan skriva lättsamma romantiska komedier, med en hel del svårt inbäddat i cellofan och ljusblått omslagssnöre.

Alltså tog jag upp det svåra också. För jag vill ju inte verka dum.
Såklart.
Det ena utesluter verkligen inte det andra.

Och klänningen är verkligen fin tillsammans med ett brett garv!

Om man delar scen

med superproffsen som jag delade den med i helgen, så kan man bli hämmad.
Det blir inte jag, snarare tvärtom, och det är ju tur för mig för annars hade jag nog blivit väldigt
nervös.
Istället blir jag laddad, och den där laddningen är en riktig adrenalindusch.
Den höll i sig tills jag sjönk ned i soffan hemma, då gick all energi ur mig på en timme.

Det är då det är så himla bra att ha en vuxen son som kan både handla och laga mat (skaffa er en sån, vettja!)
Själv delade jag min selfie med alla, men rörde mig inte ur fläcken förrän klockan tio då jag fullkomligen stöp.
I morse vaknade jag klockan sju av att jag drömde en hel thriller som jag inte ska skriva ned och då hade jag alltså sovit i NIO timmar.
Fattar ni?
Åsa Hellberg sov i NIO timmar utan att vakna en enda gång.

Perfekt, för idag ska jag redigera.
Lyckost mig!
Här kommer en bild på när vi ska ta ännu en gruppselfie.

Fler hyttbilder sa ni?