Fastställt höstprogram

19 september Books & Dreams, Stockholm
21 september, Biblioteket Farsta
28 september, Books & Dreams, Göteborg
28 september-1 okt, Bokmässa, Göteborg
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
v 41-42, ej fastställt program.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy



fredag 31 oktober 2014

But hello,

jag har inte växlat några pengar.
Jag måste förstås ha pund till ditt och datt, mest hotellpersonal och taxi (alla tar inte kort) men kan göra det på Arlanda om jag hinner.
När jag var i London i våras åkte jag mycket tunnelbana. Tycker att det är störtmysigt, men ibland måste jag åka taxi eftersom jag inte hittar annars.

Den här gången landar jag på Gatwick och därifrån går det snabbtåg till Victoria station.
Och som vanligt har jag kollat upp allt. Jag gör saker på impuls, men är alltid förberedd när jag genomför vad det än är jag nu har impulsgjort.
Som att boka en resa,

Nu ska jag laga mat och sedan läsa lite till.
Tjohej!



Jag måste sova en stund,

trots att jag egentligen inte vill, men jag behöver läsa manus och det går bara inte när jag är så här trött (eftersom jag var uppe för länge igår och uppe tidigt som tusan i tvättstugan, alltså helt självförvållat.)

Jag börjar med att tända lite lampor, så att det inte är mörkt när jag vaknar. Sen ska jag lägga mig på fårfällen i soffan och drar världens skönaste filt över mig.
För säkerhets skull ställer jag klockan på fem.
Jag är världsmästare på att sova alldeles för länge.

Ungefär så.
Fortfarande en bra fredag, tycker jag.

Freeeeeedag.

Underbar dag.
Jag tvättar, läser och lite sånt i en skön röra.

Igår var min gamla kompis Anette här och åt middag.
Hon har passat, och träffat, Misse åtskilliga gånger genom åren, men nu var det några år sedan både Misse och jag träffade henne.
Det var ändå uppenbart att han kände igen henne, när vi åt la han sig på en av stolarna vid matbordet som om han också ville vara med.

Hennes dotter och Jonathan gick i samma klass från 6-års till nian och var samma andas barn. Teaterapor, musikaliska och oblyga. De umgicks ofta, kunde spela egna teateruppsättningar i timmar, och vi var ett par gånger på semester tillsammans, ensamma mammor som vi båda var.

På gymnasiet gick Jonathan en musikproduktionslinjen på Fryshuset, och Anettes dotter pluggade teaterlinjen på Kulturama.
Jag tror att om de två träffades idag, skulle de ha lika roligt som jag hade igår när jag träffade Anette.

Med vissa kan det gå flera år mellan träffarna, och sedan är allt precis som vanligt när man träffas igen.
Visst är det härligt?

torsdag 30 oktober 2014

Då återstår bara en genomläsning,

den gör jag i morgon och på lördag.
Och nu ska jag pilla mig i naveln medan jag väntar på UPS och mina nya skor som är skickade from the United States of America.
Sedan måste jag handla, eftersom jag ska bjuda en gammal kompis på middag.

Egentligen skulle jag ha tvättat klockan tio, men det glömde jag alldeles bort.
Men det fanns tid sju i morgon bitti, och det är toppen för då kommer jag igång tidigt med genomläsningen.
Ungefär så.
Torsdag.
Jäkla bra dag, faktiskt.

Jag vet inte vad jag gjorde,

hade väl troligtvis för bråttom (bråttom och Hellberg är ungefär samma ord).

I somras, i juli, virrade jag till hemresan när Jonathan var i Belgien, så att jag fick köpa en helt ny biljett för att han skulle kunna komma hem före 22 oktober (!), och nu virrade jag till biljetter jag har köpt till London.

Men boxoffice.se, detta fantastiska företag, fixade så att jag kunde byta biljetten trots att de verkligen inte var skyldiga till det (står uttryckligen i bokningsbekräftelsen.)
Jag fick betala en extra avgift, men alternativet hade varit att förlora det hela första beloppet.
Hurra, för sådan service.

(Men what´s up med detta slarv jag ägnar mig åt. Skärpning Hellberg!)

Nu ska jag redigera,
Kämpa Åsa, kämpa!


onsdag 29 oktober 2014

Lunch med Nisse

Jag är så glad för att jag är tillsammans med honom!

Claes Ingesson är död.

Så sorgligt, sorgligt, sorgligt.

(Och läser jag en enda gång att någon "förlorat kampen" blir jag tokig!
Den är ingen kamp som man kan vinna. Det är ingen som "besegrar" canser. Det låter som om att om man bara kämpar väl går det bra, och om man dör så kämpade man inte tillräckligt.
Skitsnack!!!
Det är ett jävla lotteri.
Fuckfuckfuck canser!)


Sonja i Estland!

En liten bild, men jag har bett om en större så att raddan till höger kan utökas.
Här har man utgått från orginalomslaget verkar det som.
Kul!
Jag tror att den är ute redan.





















På måndag åker jag som sagt till London, och på tisdag 10.30 har jag bokat in research som blir fantastisk. Det vet jag redan nu.
Manus sex är annorlunda på det sättet att jag faktiskt inte har en aning om det jag delvis ska skriva om, och det är  galet spännande.

Jag har fått till och med söndag på mig att redigera Toscana eftersom ingen från förlaget ska börja jobba med det förrän efter helgen. Alltså kan jag åka iväg äta lunch med Nisse idag.
När jag har jobbat ett par timmar.
Tjohej!

tisdag 28 oktober 2014

På måndag förmiddag åker jag till London.

Hem igen på onsdag kväll.
Av flera skäl, men mest för att jag förtjänar det så otroligt mycket efter att ha jobbat om Toscana tur och retur till perfektion.
Vet ni hur mycket jag har suttit med google maps, och försökt förstå hur städerna mina karaktärer rör sig i, ser ut i verkligheten.
Alltså är det här en researchresa.
Igen.
Jag samlar på mig och använder allt. I alla fall till sist, även om det inte kommer i nästa bok, eller ens den därefter.

Jag skriver mina anteckning för hand. Och min synopsis, som jag skriver ned efter varje kapitel (eftersom jag aldrig vet vad jag ska skriva på förhand).
Jag har Paperblanks (de här fina anteckningsböckernas varumärke) för alla mina böcker, till och med Casanovas kvinna. De kostar ungefär 250 kronor styck. Jag hade kunnat betala mycket mer, de här kan jag spara i all evighet.

I den här finns allt om Toscana tur och retur:


























Och till mina tre kommande manus:
Utgivning 2016 (bok sex, som är påbörjad):






























Utgivning 2017 (bok sju som jag nog har karaktärerna till):




























Utgivning 2018 (bok åtta, kan ha ett frö till den också):



























Här har ni dem. Mina fyra kommande böcker.

2020 kommer min tionde bok om jag får det som jag vill och livet traskar på snällt några år framöver.
Då är jag 58 och förtjänt av ett sabbatsår.
Tjohej!

Åsas testblogg

presenterar:
Borttagningscreme för oönskade hår på överläppen.

Resultat: Hår borta. Lätt domningskänsla.

Det stod att man skulle testa på armen först, men jag är modig och gick direkt på läppen.
I morgon vet vi om jag tålde krämen eller inte.

NU ska jag redigera.

Up n runnin

Äntligen.
Com hem.
Fashion tv.
Tror att jag kommer gilla den kanalen! Nu morgonrock, mer kaffe och redigering!

Jag har klätt på mig.

Com hem ska fixas, exakt fyra veckor efter felanmälan. Någon kommer hit klockan nio, därav jeansen.

Hörs sen!

måndag 27 oktober 2014

Klockan är bara fem

och idag har jag verkligen gjort allt jag hade tänkt, från redigering till att beställa nya köksluckor och köksbänkar (lite mer latteaktiga luckor, och bänkar i mörkt trä som passar så fint ihop med mitt köksbord).
Och så har jag handlat mat och köpt påsar att skicka böcker i.

Ja just det, jag klickade hem de här också.
Efter moget övervägande.
Klick klick.

Jag har både skrattat och gråtit.

Igen.
Det bådar gott nu när jag är klart med första varvet.
I morgon börjar jag med finliret och har tre dagar på mig till det.
Hurra!
Jag är så glad för hur den här boken, Toscana tur och retur, blev till sist.

Nu tänker jag ta tag i att skicka böcker (köpa stora kuvert, jag skickar dem i morgon för er som väntar), åka till Familjebostäder och titta på köksluckor, och sedan handla mat.

Resterna av gårdagens brunch; pannkakor, ost, skinka, surdegsbröd, clementiner, bananer och äpplen skickade jag med ungarna hem, så nu behöver jag fylla på med sådant jag vanligtvis äter: Kyckling, tomater och gröna blad. Och lite keso.

Måndag.
Är det en bra dag för er också?

Måndag.

Underbart!
Hela veckan fram tills på torsdag handlar om manus, utom i morgon bitti då någon kommer hit och kollar mina tevekopplingar. 
Hurra.
Äntligen!

Igår skrev jag inte ett dugg. Innan jag hade pratat klart med alla jag skulle, så var klockan halv nio och jag var alldeles för trött.
Så här dags är mycket bättre.
Jag har ätit två ägg och en avocadio, och ska bara dricka en kopp Gevalia Colombia till, sedan ska jag köra tills ögonen blöööööder.
Gärna de sista dryga 60 sidorna, men det mest realistiska är nog ändå 40 igen.
Vi får se var jag landar.
Deadline torsdag.

Kämpa Åsa, kämpa!

söndag 26 oktober 2014

Vi har ätit och ätit

och tittat på film. Gravity. Sandra Bullock.
Jättebra.

De är fortfarande kvar och när de gått ska jag ringa två vänner som har ringt under eftermiddagen, och sedan jobba. 20 sidor måste jag klara ikväll, men det ska nog gå förhoppningsvis.

Åh, vad det har varit mysigt att ha dem här.
Och Jonathan har bestämt sig för att vara hemma här under julen, när Linnéa åker till sin familj i Östersund.
Hurra!


Idag kommer Jonathan och Linnéa hit,






















och jag tror att jag kommer att börja gråta.
Jag har längtat jättemycket.
De ska få så mycket mat att de inte orkar gå härifrån på flera timmar.

Egentligen hade jag tänkt redigera 20 sidor nu på morgonen, men jag vaknade precis och känner inte att jag hinner före lunchen, så det får bli i eftermiddag istället.
I min förort är det strålande väder idag, alltså ska jag slänga alla papper/tidningar och sånt som jag har knökat ned i min dra-maten, eftersom jag behöver den när jag ska gå till Lidl och handla.
Omvägsgå.

Jag har en nytänd promenadlängtan sedan jag kom på att man kan lyssna på musik när man går (!)
Va, säger ni som är så himla moderna. Det har jag alltid gjort, tänker ni.
Just det.
Men jag är inte modern.
Jag sörjer fortfarande cd-skivan och är väl den enda som fortfarande hyr filmer på dvd.

Men jag har fattat Spotify och nu också att man kan koppla ihop det med telefonen. Så jag lyssnar på schlager eller Abba när jag promenerar. Exakt samma musik som jag dansar till. Musik från 70 till 90-talet. 
Nyare än så intresserar mig inte.
Än.





lördag 25 oktober 2014

Jag har räknat ut

att jag har sålt sisådär 150 tusen böcker i Sverige, alla format (utomlands har jag ingen direkt koll på, men i runda slängar 50 tusen kanske.)
Lägg där till bortåt 60 tusen bibliotekslån (jag tycker att den siffran är helt galen!)

Jag kollade med Pockerförlaget häromdagen, och Casanovas kvinna sålde strax över 25 tusen i pocketupplagan.
Det var inte tillräckligt då, 2010. De tryckte bara en upplaga, och den första var slut efter ungefär ett år.
Idag skulle 25 000 vara en mycket bra siffra.
Det har hänt en del på fyra år.

Men jag tror att mina läsare är ungefär som jag.
Vi har fyllt läsglasögon, orkar inte med för mycket sociala medier, har vuxna barn och har möjlighet att läsa böcker om vi vill.
Jag tror, men det är bara tror, att om man skulle kolla i vilka åldersgrupper som läsningen går ned, skulle det inte vara så stort tapp i 45 plus, som i lägre åldersgrupper.

Heja läsning.

Just nu när jag har så fullt upp med mina egna manus, läser jag rätt sporadiskt,
För ögonblicket Jojo Moyes senaste, bara en snutt om dagen, men herrejösses vad den snutten är bra.
Ibland tänker jag att jag ska ha hennes bok bredvid mig när jag redigerar, så att jag kan sno lite.
Men jag är ingen snoare.
Allt ni ser i mina böcker har jag hittat på, och beskrivit, alldeles själv.
Allt i alla 150 000.
Hehe.



60 sidor kvar.

Jag är supernöjd än så länge.
Min plan är att vara klar med den här omgången på måndag kväll, och att sedan ha tisdag till torsdag på mig till finliret.

Nästa lördag måste jag börja skriva på manus sex igen, om jag ska den minsta chans att vara klar sista december.
Det kan gå.
Nisse ska jobba rätt mycket framöver och Jonathan kommer nog att fortsätta att bo hemifrån, så jag kan jobba på rätt bra även på helgerna (är vanligtvis är ledig om jag inte har en deadline.)

I morgon ska jag bjuda Jonathan och Linnéa på brunch.
Bland annat på ugnspannkaka med äpplen och kanel.
Toppat med min mammas äppelmos.
Jag tror inte att ni förstår hur gott det är.

Ikväll ska jag se Downton Abbey och sedan Miami Vice bara för att det är bra skådisar (Jamie Foxx, Colin Farrell.)
Fram tills dess kanske en romcom?
Jag har till exempel fortfarande inte sett Mamma Mia på min gigantiska tv, och att få både Pierce och Colin på storbild kan ju göra vilken kvinna som helst lycklig.
Så tänker jag.

Vad gör ni?

Ni som har följt mig länge

vet att jag har ordning och reda när det gäller JULEN.
Regler om när man får göra vad, och jag tänker återkomma om det senare i år.
Så länge kan väl ni låta bli julmusten?
Den får ni börja dricka första advent.

Förra året var annorlunda på så många sätt att jag inte kan beskriva det, men det avslutades fint om än annorlunda.
Jag flyttade in i den här lägenheten 22 december. Under julen packade jag upp kartonger. Jonathan och Linnéa var i Östersund och Nisse hjälpte mig med precis allt.
Men några juldekorationer kom inte upp.
Såklart.
Allt var ju mest rörigt.

Men i år.

Åh. 
Vad. 
Jag. 
Ska. 
Pynta.

Tyvärr kommer nog inte min gran att få plats. Istället får jag köpa en liten, för gran är ju liksom halva julen.
Och så måste mina granslingor upp på gardinstången och ut på balkongen.

Därför tittar jag lite på julsaker när de nu redan finns i butikerna, men jag stönar och suckar förstås lika mycket som alla andra om att det är för tidigt.
Men jag menar ingenting med det, jag tycker tvärtom att det är hög tid. I år.

Jag vet inte var min unge kommer att tillbringa julen. Har jag tur är han hemma, och vill vara med mig. Om inte, så firar jag med Nisse och Misse.
Eller bara med Misse, om Nisse har annat för sig (han måste ju inte sitta vid min sida när jag vägrar röra mig ur soffan.)
Jag skriver förhoppningsvis på slutet av manus sex då, för i januari vill/ska jag ha semester. En hel månad utan att skriva ett ord.

Men idag jobbar jag.
Tjohej.
Jag älskar min ny bok!
Det finns ingen jul i den alls.
Den utspelar sig på sommaren.
Det är lättare att åka motorcykel till Toscana om det inte är halt på vägarna.
Särskilt om man är nybörjare och har någon på pallen.




fredag 24 oktober 2014

Ikväll, 21.00, på trean.

En av mina absoluta favoritfilmer.
Exakt så här ska en romantisk filmsten dras.
The ugly truth. 
Gerard Butler och Kathrine Heigl.

Grattis till er som inte har sett den än!

Yes!

Bra jobbat, Hellberg, du är grym. Det här blir bra. Fantastiskt. Vilken bok.
Alla kommer att älska den. DN kommer att fylla helsidor med hyllningstexter och Augustpriset inrättar en ny klass, Årets underhållning, där Toscana sopar fullkomligt rent.
Bokförlaget Forum jublar över ännu en försäljningssuccé, författarvännerna är gröna och Hellberg själv går under jorden eftersom hon skriver på ännu en roman.

Ungefär så.
Nu ska jag till apoteket och hämta ut fler hormoner.







På det direkt.

Eftersom jag också har små ärenden jag behöver göra idag, så drar jag igång mina fyrtio sidors redigering utan att först lusläsa varenda internetsida jag gillar.
Till skillnad mot många andra fastnar inte jag på sociala medier, är rätt dålig på dem utöver bloggen, nej jag tittar på kläder (!)
Svindyra, lockande, välsittande kläder. Och skor. Och väskor.
Till exempel här, här eller här.

Dagens snyggaste är den här.





Från Schutz.
1300 kronor.
Finns också i svart.

Vi hörs sen.
Jag ska till Toscana (alltså mentalt. Bok, ni vet.)

torsdag 23 oktober 2014

Jag somnade i soffan

efter mina fyrtio sidor, och när jag vaknade visste jag varken var jag var eller om det var morgon, eftermiddag, kväll eller natt.
När jag vaknade till såg jag att klockan var tjugo i sex.
Två timmar.
Andra kan ta en tupplur på en kvart (Nisse lägger sig ned, somnar omedelbart och femton minuter senare är han pigg!)
Jag behöver tydligen mer.

Anyhow så går redigeringen framåt exakt som jag har planerat.
Det är det viktigaste just nu.
I morgon kväll ska jag äta med Söderfamiljen, och på söndag kommer äntligen Jonathan och Linnea hit. De har varit här och passat Misse flera gånger senaste tiden, men då har inte jag varit hemma.
Utöver det ska jag bara jobba.
Hela helgen.
Nästa torsdag har jag ny deadline.


En egen parkeringsplats

Som jag har längtat! 

Anders Bagge

berättar om sin diagnos och att han slutade dricka alkohol för ett år sedan eftersom det passade så dåligt ihop med adhd.
Heja (kompis!), säger jag.

Åtta år av total nykterhet för min del, var verkligen inga förlustår, tvärtom.

Idag dricker jag ett eller två glas vin hemma med familjen någon gång ibland, och första gångerna (i somras) var det obehagligt. Det kändes som jag svek mig själv, trots att jag aldrig har haft något alkoholberoende. Tvärtom har jag sedan jag blev mamma, kanske druckit lite fyra gånger per år (fler gånger än så hade jag inte barnvakt.)

När jag ska dricka vin nu är det planerat, inköpt dyrt, luftat och upphällt i väldigt speciella glas.
Och fyra gånger per år låter fortfarande som en bra grej.


Jag vaknade en timma för tidigt.

Och känslan av att ögonen är svullna, har inte gått bort.
Det känns ungefär som om jag har gråtit, trots att jag mest skrattar nu för tiden (det där går ju upp och ned, som vi alla vet.) 

Världsliga problem, så länge det inte svullnar på riktigt.
När jag har druckit upp mitt kaffe ska jag börja jobba.
Fyrtio sidor idag.

Toscana tur och retur.
Jag älskar min nya bok!
Om bara fyra månader har jag henne i handen.



onsdag 22 oktober 2014

Jag måste säga att

landets kändisar har blivit bättre på att prata om jobbiga saker som de har varit med om.
Heja på det.
Jag tror att det betyder jättemycket för den som sitter fast i sin egen skit.
Och så blir de mer sympatiska. Att visa sårbarhet har den effekten.

René Nyberg (magiskt bra programledare) berättar i Expressen om hur hon blev misshandlad.
Först när en äldre kvinna sa "du kan ju gå därifrån, gå bara", fick hon kraft att lämna.
Läs mer här.




Tjugo sidor.

Jag måste ändå vara nöjd, med tanke på den sega starten.
Åtta dagar kvar till deadline.
Jag skulle behöva redigera dubbelt så många, fyrtio sidor varje dag, för att ha tre dagar för genomläsning och duttande.
Det borde gå.
Målet i morgon är alltså satt redan nu. Fyrtio sidor. Häpp.

Jag tog en eftermiddagspromenad, en rejäl omväg till Lidl ,och när jag var där blev jag sugen på min egen eminenta köttfärssås. Med broccoli, eftersom jag inte äter pasta.

Recept:
Bryn köttfärs i en gryta.
Bryn lök och champinjoner vid sidan om.
Häll på en halv burk tomatkross över köttfärsen och rejält med ketchup (mycket godare än tomatpuré). Häll i löken och champinjonerna i grytan, låt koka ihop.
På med vispgrädde till rätt konsistens. Jag använder laktosfri.
Koka ett par minuter.
Under tiden: Hacka tre paprikor i olika färger i tuggbara bitar, i med det i grytan, dra av från spisen.
Låt stå fem med lock.

Mm, vad gott.

Till lunch åt jag räkor. Skalade, i burk. Och så ett ägg.
Lite kaviar.
Väry gott det också.

Ikväll ska jag se Greys och den nya serien How to get away with murder.
Det är en bra dag i förorten.




Tips från coachen.

Om jag inte kommer igång, utan gör allt annat, tar jag till "knepet" en snabb dusch.
Sedan insmörj, lätt parfym och mjukiskläder istället för morgonrock.
Börjar liksom om.
Funkar alltid.
Nu kör jag ett par timmar.

Uppdatering.
Jag fick ta bort bilden.
Det såg ut som om jag hade bruna fläckar på tänderna, och där går väl min gräns för vad jag vill ska leva kvar på nätet.
ALLT dyker upp igen.
Jag minns att Julia Roberts sa det i Notting Hill, och utan övrig jämförelse så kan jag säga att det stämmer.
Mina värsta, värsta bilder togs för ett par år sedan (av en tidning, säger inte vilken) och tror ni inte att de sedan dök upp i Italien, där det nu finns läsare som tror att det är så jag ser ut. 
Det gör jag inte!

Nu har jag svarat på mail från Månpocket, där En liten värld kommer ut i mitten av december, och 
NU kör jag igång redigeringen.
Tjoho.

Jag vägrar morgonpromenad idag.

Det finns nämligen inget dagsljus.

Dessutom klev jag runt några kilometer i stan igår, även om de flesta metrarna var i Gallerian, på NK och på Hamngatan (varje steg räknas!)

Den här helgen ska alla tjejer från min gamla högstadieklass träffas hemma på västkusten, på Tanums strand, där de har hyrt ett par hus.
Själv ska jag redigera.
Det går tyvärr för många dagar om jag ska åka dit, och jag bli så trött efteråt att det inte är värt det även om det hade varit hysteriskt roligt.
Istället bjuder jag hem dem till mitt lilla hyreshus, om inte nästa gång (för då ska jag eventuellt ha med en skrivkompis och vi ska jobba, jobba, jobba) så senare i vinter.

Nu ska jag äta lite, och sedan börjar dagens pass.
Hurra!


tisdag 21 oktober 2014

Enough said.

Med Gandolfini och Dreyfuss.
Hans sista film (snyft)
Den var bra.
Andra hälften starkare än första.
Sevärd.
Duktiga, duktiga skådisar.
Det är något särskilt med medelålders kärlek (host.)

Slötittar på Grease.
Beauty school dropout.
På tolvan.
1987.
Jag var 25 år och en väldigt cool och mycket viktig innerstadstjej.
Flygvärdinna.
Väldigt piffig.
En väldigt osäker flicka på insidan.
Av det syntes inte ett spår utanpå.

Nu är jag en femtiotvå-årig säker soffpotatis som är helt slut efter en dag på stan.


Det här är

den vackraste kvinnan jag vet,  Jennifer Lopez.
Jag läser senaste Elle och tar det väldigt lugnt efter en dag av research (fantastiskt) och fika med mig själv.
Ikväll ska jag se på någon film från sf-anytime. Återkommer om vilken det blir!

Älskar den här tisdagen!

Någon som undrar hur det går för Com Hem?

Och Zitius?
Inte så bra, kan jag meddela.
I två och en halv vecka har jag hört att Comhem har felmeddelat till Zitius och att de ska höra av sig till mig.
Visst är det märkligt att de inte gör det?
Idag säger boxen att den inte längre har information. Tror pelle det, när den aldrig får uppdateras.

Jag är faktiskt så ovan vid dålig service att jag mest skakar på huvudet och undrar om de stackarna har influensa, för hål i huvudet kan de väl inte ha?

Nu till något roligare.
Idag ska jag till stan och göra research inför manus sex, och behöver därför sätta igång med redigeringen pronto. 20 sidor hoppas jag hinna innan jag åker.
Vi hörs sen!




måndag 20 oktober 2014

Och så ska även Polen

ge ut En liten värld.
Hurra.
De har precis släppt första Sonja, och Sonjas hemlighet släpps i vår.
Jag älskar Polen.
(Också. Jag Älskar alla länder som vill ge ut varma, romantiska komedier om kvinnor och män som faktistk har fyllt 50. Vem kunde tro det. Inte jag i alla fall.)


Till er som ska få utlandsböcker skickade till er själva eller till vänner; jag fixar det i slutet av veckan!



Nyslingad.

Jättenöjd.
Lite mörkare än vanligt, men det är nog bara jag och frisören som ser.

Uppskjutet, kan vi kalla det för.

Eller lite bakvänd ordning.

Det händer att jag promenerar. Typ varannan dag. Och så dansar jag för mig själv ungefär en gång i veckan.
Min promenader är ofta omvägar till Lidl, där jag handlar när jag inte kör bil.
Om en vecka byter vi till mörkare tiden, och jag tänker att det vore bra om jag faktiskt får dagsljus och rör mig innan jag sätter mig i soffan. Till och med kanske varje dag (om det inte spöregnar.)

Sagt och gjort, idag tog jag en halvtimmes promenad, och nu är jag ren och fin och redo för att redigera (som är jätteroligt, särskilt nu mot slutet.)

Halv fyra ska jag äntligen, äntligen fixa håret. Slingor, klippa topparna och färga ögonbrynen.
Jag kommer att bli som en ny brutta!
Hurra.
Nu kör jag!

God morgon, mina vänner.

Idag ska vi prata om kärlek.
Den stora, magiska och allomfattande kärleken!













Skojade bara.
Jag ska redigera.
Vi hörs sen.

söndag 19 oktober 2014

Det töntigaste,

och mest nödiga jag vet, är när man har plockat bort teven när bostäder fotas för försäljning.
Sluta!

Och på tal om min favvismöbel, så missade jag förstås början av Hypnotisören. Alla var döda redan och då slog jag raskt över och såg på lite vyer från min hemort Fjälllbacka, och eftersom jag FÖRSTÅS redan har sett alla delar av Fjällbackamorden så kunde jag komma in i handlingen direkt.
Bra skådisar.
Fina vyer.
Jag är nöjd.

Har varit på söder. Hos min särbofamilj.

Och nu börjar uppladdningen inför en och en halv veckas fullkomligt fokus på redigering.
Utom på tisdag eftermiddag.
Då ska jag göra research inför manus sex.
Målet är fortfarande att det ska vara klart sista december även om det för ögonblicket känns tveksamt om jag hinner.  Jag har knappt börjat skriva, men tror att tisdagens besök kommer att ge en hel del av de svar jag behöver för att fortsätta.

Sedan längtar jag efter min unge. Hoppas, hoppas att han kan komma hit och äta middag i veckan.

Ikväll tänker jag se, eller rättare sagt försöka se, Hypnotisören.
Jag tror att den är superläskig, och det kan hända att jag stänger av då eftersom jag inte gillar varken läskigt eller för spännande.
Men jag ska prova.

Våga Åsa, våga!

Ensam hemma en stund.

Extradottern har åkt till en kompis, mannen är fortfarande på kurs, sonen och flickvännen är hemma hos sig och Misse ligger i min säng och sover.

Jag har lyssnat på "Så mycket bättre" i bakgrunden medan jag har uppdaterat mig på en massa grejer. Till exempel såg jag att Toscana redan finns på nätbokhandlarnas sidor, trots att den inte kommer ut förrän i mars.
Och sedan finns En liten värld som pocket. Den kommer 17 december. En finfin julklapp, förhoppningsvis.

Nu Downton Abbey.
Jag missade ju det också igår!

Den var fantastisk bra.

Alltså Flashdance.
Jag rös, skrattade, blev tårögd och förälskad i hela ensemblen.
Jag köpte biljetterna i onsdags eller torsdags och vi vi plats på rad fem. Långt ut på högerkanten men utan bänkar framför oss. Vi satt helt perfekt!
Både tolvåringen, som går i musikklass och fick uppleva sin första musikal, och jag, var överens om att det hade varit en helkväll.

Hade jag satsat pengar på mig själv som tolvåring hade de landat på att mig som artist, och att inte längre vara ung och lovande känns ... absurt.
Men jag bangade. Var rädd för kritik. Kröp ihop när jag inte var bra nog.
(Alltså är det superbra att ha en son som är musiker, han har fått ta över alla mina gamla drömmar. Hehe.)

Det är dyrt att gå på teater i Stockholm, men att få se en musikal med Sveriges främsta musikalartister är något jag lever på länge och därför är det värt precis vartenda öre.
Hanna Lindblad. Karl Dyall. Rennie Mirro.
Gosh!



lördag 18 oktober 2014

"Finast på jorden i mina ögon".

Jag vet inte hur många av oss som smälte när Prins Carl-Philip sa det igår, men jag vet att jag åh:ade i soffan i alla fall.

Lördag och min extradotter som är tolv år sover i gästrummet medan Nisse är och mediterar i Dalarna (!).
Han fick det i födelsedagspresent och nu har han låst in telefonen och börjat äta sin grönsakssoppa.

Vi är väldigt olika, Nisse och jag.
Om jag berätta om mig så kan ni tänka er Nisse som den totala motsatsen.


  • Jag är snabb. Vet direkt. Behöver inte väga alternativ mot varandra. Kör!
  • Jag bor på hotell. Enkelrum. Delar inte med andra, knappt sådana jag känner.
  • Jag slänger mat på utgångsdatumet. Jag luktar inte på den först (med det sagt; jag äter upp det mesta innan.)
  • Jag tänker inte Blocket först, jag vill ha nytt. Ryser lite av begagnat om det inte är från familjen.
  • Jag har inte ordning på alla mina grejer, i alla fall inte i jämförelse med ... andra.
  • Jag är totalt o-nyfiken på att meditera. Ingen skulle få för sig att det vore en bra present till mig. Inte heller massage, spa eller något annat där man måste klä av sig och ha en okänd människas händer på sin kropp. Hu.
  • Jag är snarstucken och otålig.
  • Extremt otålig vid närmare eftertanke.
  • Alla älskar inte mig. 
  • Jag pratar inte med säljare som ringer och vill sälja tandborstar. Och jag köper verkligen ingen borste för att vara snälll! (tur att han är på läger, han vill nog inte att jag outar honom på just den.)
  • Jag berättar privata saker för människor jag inte känner. 
Där har ni det, i stort.
Ni fattar att jag behöver min motpol som inte har lika bråttom? Som kan hålla emot lite och säga, vänta?

Ikväll ska vi på Flashdance.
Spontanköpta biljetter.
Hurra!




fredag 17 oktober 2014

Jag länkar Simonas inlägg.

Mer behöver inte sägas.
Lite mer behöver göras.
Det går fort.

Jag är månadsgivare (också, för jag skvätter iväg lite här och där.)
50 kronor varje månad till Läkare utan gränser, som läggs på mobilräkningen.
Se längst ned i Simonas inlägg hur man gör.


The sneakpeak av the omslag

är över.
Nästa gång jag visar upp henne är år 2015.
Hon kommer ut i mars.

Ikväll ska jag och min extradotter titta på Idol och äta godis.
Hurra!

Två av mina förlagskollegor,

Agnes Hellström och Frida Skybäck har en ny författarpod.
Det här avsnittet handlar om bokkontrakt.

Själv har jag ju glidit på en macka igenom de där processerna.
Aldrig blivit refuserad, annat än när jag samtidigt har blivit antagen, så jag känner inte igen problematiken för egen del.

Däremot ska jag sluta säga att jag har haft tur.
Jag tror att det istället har handlat om att jag har haft tajming; det som har varit på gång, är det som jag velat skriva om, trots att jag har varit omedveten om det under processen eftersom jag skriver om det som hjärtat är fullt av.
Det är trots allt en milsvid skillnad mellan en självbiografi och glada böcker om människor som har fyllt 50, och i båda fallen har jag blivit antagen direkt.

Det borde kanske ge ett visst självförtroende.
Det gör det inte alls.
Jag är fortfarande lika rädd för att inte räcka till, att nästa manus kommer att refuseras, trots att jag säljer så många böcker för ögonblicket. 
Upp som en sol, ned som en pannkaka.
"Åsa Hellberg?
Ja, just det, det var hon ja.
Hon som skrev böcker som man blev glad av.
Glad. Har du hört något så fånigt.
Tur att hon försvann."

Men jag tror att det är lite bra.
Jag tar ingenting för givet, utan jobbar på och gör det hårt.
Jag tror att det är enda vägen för mig att gå.

Hurra, jag har fått tillbaka Toscana tur och retur,

och har nu två veckor på mig att korrigera det som min förläggare har påpekat efter den stora, helt galna, omarbetningen jag gjorde under sommaren.
Eftersom jag är en skrytig typ vill jag förstås berätta vad hon sa i sitt mail.
Till exempel:
Värmen, bubblet, skrattet, kärleken sitter.
Härliga karaktärer som är så mänskliga.

Få som skildrar män så fint som du gör.

Jag smackar förtjust och tar mig an det hon påpekar i manuset.
Förmodligen är inte det samma smekningar på hennes anteckningar där, men det blir toppen när det blir klart även om jag kan tjura ett kort ögonblick när hon tycker att jag ska ta bort eller förändra något som jag tycker är glimrande. 
Hon har oftast rätt. Mest hela tiden om jag ska vara helt ärlig.     

Igår efter lunch gav min rygg upp. Från svanken och uppåt.
Jag har känt att något har varit på gång, en trötthetskänsla, och igår hade jag bestämt mig för att köpa nya gåskor. Gympavariant.
Men det hann jag inte innan ryggen brakade.
Anyway. Piller direkt. Vilade och vankade om vartannat. Hämtade Nisse, och ont som tusan. 
Låg ned och tittade på teve, vilket gick bra.

I morse vaknade jag och kände ingenting.
Men nu gör det lite ont igen, alltså har jag tagit nytt piller.
Inte sämre idag, och det är jag tacksam för, men ska inte sitta för länge. Bättre med en promenad har jag läst mig till.

I helgen ska Nisses dotter vara hos mig när han ska på kurs.
Supermysigt.
I morgon ska vi på Flashdance på Chinateatern.
Det vore bra om min rygg är i storform igen då.




torsdag 16 oktober 2014

Hittills har Sonja kommit ut på sex andra språk.

Känner du någon som har Holländska, Italienska, Norska, Tyska, Polska eller Danska som hemspråk.
Det skulle vara roligt att få ge bort ett ex av varje, men bara om de blir lästa! 
Anmäl intresse i kommentarsfältet, jag skickar bara inom Sverige.
Hej hopp, först till kvarn.


Så här fin

insida är det på polska omslaget. 
Sonjas hemlighet kommer redan i vår och presenteras så här.

Heja Polen!

onsdag 15 oktober 2014

Kolla in den här tävlingen.

Slottsövernattning för dig och någon.
Gosh, vad romantiskt!

Lycka till!

Jag brände ut mig och blev sjukskriven 2008.

I tre månader, sedan tyckte företagsläkaren att jag skulle börja jobba igen.
Att vara en totalt utmattad anhörig till en missbrukare var inte skäl nog, det var ju inte jag som var sjuk ...
Nåväl, jag hade den stora turen att kunna säga upp mig och därefter gick det mesta åt rätt håll, även om mycket har varit tufft sedan dess.

När jag mår dåligt tappar jag hår.
Inte fläckvis, utan över hela huvudet sådär så att det är påtagligt för andra (Nisse) att jag har blivit tunnhårig.
Nu håller det på att växa ut igen.
Det är länge sedan jag hade så här långt hår och enda skälet till att jag kan ha det såpass långt, är att det har blivit tjockare.
Sådär så att det är påtagligt för andra (Nisse igen.)

För ögonblicket har jag en gigantisk utväxt som jag måste göra något åt, men jag tror faktiskt att jag ska be frisören att bara toppa lite när det kommer till klippdelen.
Jag är så väldigt glad för mitt nya hårsvall (som fortfarande är tunt för det är så mitt hår är, men det finns ändå så mycket mer av det än tidigare.)
Tror att jag ska försöka få till ett frisörbesök nästa vecka.

Det var dagens feel bad/feel good.
Nu ska jag tvätta.
Och tänka på att Com Hem och Zitius, exakt två veckor senare, fortfarande skiter fullständigt i mitt problem.

Det var väl det.

tisdag 14 oktober 2014

Titta vad fantastisk fint

Nina skriver om gårdagskvällen.

Jag kommer jätteväl ihåg vårt första möte på Simonas release, och blev så glad när hon kom igår.
Det känns tryggt när man vet att det sitter människor i publiken (igår två)  som man har träffat innan.

Nina, tusen tack för att du kom!

Här är en länk

till gårdagens intervju i P4.

NU ska jag sova!

Jag tar ledigt resten av dagen.

Tänker gå och handla nu, sedan lägga mig i soffan och somna.
I morse blev jag väckt av en lövblåsare, ni vet en person som har en stooor och jävligt högljudd manick som blåser löv all världens väg.
Uppenbarligen började hen jobba klockan sex eftersom det var då hen drog igång maskinen utanför mitt rum.

Jag somnade halv tolv och hade tänkt sova till sju.
Egentligen borde jag släckt tidigare, men min nya besatthetssåpa är de där mäklarna i New York med Fredrik Eklund i spetsen (3:an 23.00).
Skitroligt, och jag kan inte låta bli att titta trots att ögonen går i kors varje kväll.

I morgon tror jag att jag får tillbaka Toscana tur och retur från min förläggare, och då blir det hårdkör med den någon vecka innan den ska gå vidare till min redaktör.

Till er som var i Borås i går kväll:
Tack!



måndag 13 oktober 2014

Benen är som bastanta stockar

efter fem timmar i höga klackar, men det var det värt.
Först bra och lång radiointervju (de hade till och med en egeninläst sexscen från En liten värld med). Hittade ingen länk, ska kolla det i morgon igen.

Sedan var det föreläsning, och det var faktiskt fullsatt.
Jätteroligt!

Nu ligger jag i sängen på hotellet och har ätit en obscen mängd godis.
I morgon upp tidigt för hemfärd.

Jag älskar mitt jobb!

Jag vet inte varför jag vaknade klockan fyra,

kanske var det något utanför som störde.
Jag somnade om strax innan klockan ringde, men det betyder att jag kommer att sova gott i Borås i natt.
Tåget går strax efter tio, så jag äter frukost i lugn och ro, ska duscha länge och sedan slänga på mig ett par jeans och åka buss och tunnelbana till T-centralen.

Om jag kan ska jag skriva lite på tåget, men det beror lite på hur jag sitter.
Jag tror att jag är bokad i andraklass, men ska kolla om biljetten går att uppgradera.
Det är värt det när man behöver jobba.

Ungefär så, den här måndagen den 13 oktober.
Hoppas att ni också får en störtskön dag!

söndag 12 oktober 2014

Presspaket

med Sonji, som har skickats ut i Polen (release 8 oktober.)


















Jag följer översättningarnas resa så gott jag kan (google translate.)
Polen är ett aktivt land och de skickar mig uppdateringar, ställer frågor och satsar stort eftersom de också har köpt Sonjas hemlighet (vilket inget annat land har gjort.)
Jätteroligt.
Det var de som ville ha nya bilder, mjukare, och som jag sedan själv vill använda eftersom jag tycker att de blev så fina (tack vare fotograf Nisse.)

Idag har jag ett schema:
Skriva, städa, måla naglarna, förbereda föreläsning, packa liten väska.

Jag brukar säga att jag kan hålla en tvåtimmars föreläsning utan manus, men det betyder inte att jag inte är förberedd. Jag har alltid tråden helt klar för mig. Men pratar gör jag helst fritt, det blir bättre då.
Ibland när jag föreläser har jag tänkt på att hjärnan ligger långt före det munnen säger, och hur det funkar vet jag inte riktigt.
Men visst är det fantastiskt?

I morgon åker jag till Borås.
Journalisten jag pratade med i fredags sa att det nog blir mycket folk, att det brukar bli det.
Det ska blir jättekul!




lördag 11 oktober 2014

Dagens outfit

I smalspegeln!
Blus hm.
Byxor kappahl
Skor scorett
Klocka dyrberg kern
Ringar krimskrams

Katten, också kallad Misse,

står i hallen och skriker. Eller i gästrummet. Jag sitter i soffan så jag ser honom inte.
Det är svårt att säga vad han vill. Troligtvis att jag ska hämta honom, men det kan han glömma.
Mina dagar som betjänt är över (om ni såg mig nu skulle ni se hur oerhört nöjd jag ser ut över det.)

Jag har sprungit sedan Jonathan föddes för tjugo år sedan. Det fanns ju ingen pappa i den här familjen som kunde ta varannan löpning. Fem år senare kom Misse till familjen och då fick jag en till att hålla nöjd.
Mitt mål har alltid varit att alla ska vara nöjda och glada. Visst låter det fint?
Det är det inte.
Det är rätt ego.
Är alla nöjda mår JAG mycket bättre, det är hela grejen med det där.

Nu kom han.
Hoppade upp och lade sig bredvid, istället för att gorma i hallen.
Topp, för nu ska vi skriva lite.
Manus sex.
Hurra, vad det blir bra!

Sedan ska jag på Nisses släktlunch.
Skotskt tema.
Ska bli väldigt intressant (och trevligt!)


fredag 10 oktober 2014

Det var inte meningen,

men den satt verkligen som en smäck!
(Had to have. Can not gain another pound. Det kan man inte med smäckar.)
Jean-Paul Gaultier för Lindex.
























Jag är - i alla fall var - en rockbrutta, men det är sällan jag har uppfattats som en sådan.
Inte ens när jag nästan hade en cigg i varsin mungipa trodde folk att jag till exempel rökte.
Jag såg nog för mesig ut för både skinnpajer, cigg och burköl.
Men jag både rökte och drack som tusan. Iklädd skinnjacka och tuperat hår. Jag struntade nog i dem som sa att det inte passade mig.

Till den här kjolen bär man med fördel just en skinnjacka. Och höga klackar.
Rock, rock.

Nu ska tydligen

någon från Zitius ändå komma hem till mig.
När, kan inte Com Hem svara på.
Spännande!

Jag struntar i det.
Istället går jag runt i funderingar, som också är en del av författarjobbet. Jag kommer väldigt sällan fram till något på det sättet, däremot väcker jag något som sedan kommer till liv när jag börjar skriva.
Och medan hjärnan är full av ditt och datt, tänker jag passa på att åka till Farsta centrum och handla.

Det är fredag, och jag är hemma själv ikväll.
Jag ska tända stearinljus, dansa lite till Abba (hello Let´s dance!) och sedan se Idol.
En jättebra plan!
I morgon är det lunchdags, på söndag ska jag planera måndagens föreläsning och sedan är helgen slut.
Jag har fortfarande en helt kapitel att skriva i manus sex om jag ska hålla min tajming, och det gör jag senare i eftermiddag.

Fredag.
Vad ska ni göra i helgen?


Fortfarande inget Com Hem. Dag 10.

De skyller på Zitius, som levererar linan. Därför mailade jag Zitius också. De har inte heller hörts av.

Men det är fredag och jag tänker inte lägga ned någon energi på det idag, istället ska jag duscha, skriva bok och handla.
Jag sov länge idag, så länge att jag nästan missade intervjun jag hade med Borås tidning (inför måndagens föreläsning på kulturhuset).
10 och en halv timmes sömn.
Tjohej vad bra, jag kommer att vara hur pigg som helst resten av dagen.

I morgon ska jag på släktlunch. Inte mitt. Nisses. Pompa och ståt på Berns.
Jag har varken pärlhalsband eller skor med taxklack.
Min garderob består av glamour och fleecemorgonrockar.
Jag har inget mellanskikt.
Jeans funkar inte.

Det var annat när jag jobbade på kontor (-2008, då hade jag piffiga kavajer och byxor som skulle fungera finfint på en sådan här tillställning, men de har fått åka till någon annan eftersom jag inte längre har storlek 36.
Och det har aldrig funnits anledning att förnya den delen av garderoben.
Förrän nu då.
(Verkligen världsproblem, Åsa, verkligen. Du vill inte uppfattas som ytlig, och det här är vad du bloggar om? Mm. Smart. Jättesmart.)

torsdag 9 oktober 2014

"Skulle du klara av det, då?"

frågade Nisse i morse när jag (återigen) påpekade hur lysande jag skulle vara om jag fick vara med i Let´s dance.
Skulle-du-klara-av-det-då?

Kära Nils, jag skulle vara grym. En rytmiskt spänstfenomen på nästan 53.
Rolig, glad, träningsvillig med bålrullningar man inte har sett sedan Tony Irving var i sitt esse.

Frågor på det?

Fortfarande inget Com Hem. Dag nio.

Nu tycker de att jag ska vara helt utan tv och bredband så att det blir lättare att hitta kontakt med tivoboxen.
Hade de kunnat säga att jag ska ha mitt ordinarie bredband (Telia) avstängt under en viss tid hade jag kunnat gå med på det, men det är inte så de säger att jag ska göra.

Har jag sagt att jag har fått en faktura på över tusen kronor?

Strax tvättstuga, senare manus.
Det är en fin dag i förorten.
Jag har världens bästa liv, jag hoppas att det framgår trots bredbandsgnället just nu.

Puss!

onsdag 8 oktober 2014

Åsa och deadlines.

Jag är väldigt glad så länge jag kan sätta dem själv, och med manus sex siktar jag mot sista december.
Om det ska hålla måste jag skriva 1500 ord fem dagar i veckan. Det är fullt möjligt om alla förkylningar, influensor och annat passerar mig utan att fastna.

Dock är jag viss av fem tidigare manus, och vet - speciellt var det så med Toscana - att livet ibland hakar upp sig och att det i sin tur påverkar skrivförmågan.

Jag kan bara utgå från nuläge när jag sätter mina mål, och sista december är satt med tanke på hur det ser ut idag och med tanke på att jag också har ett par veckors redigering kvar av Toscana när manuset kommer tillbaka från förläggare och sedan redaktör.

Älskar manus sex.
Älskar!

Jag börjar dagen med omstart av box,

en vecka senare funkar Com Hem fortfarande inte. Felkod v52. Om folk googlar och hittar hit är det inte så särskilt bra reklam.

Men som sagt, jag har behållit bredbandet från Telia, och det är via det jag kan surfa och se på tv.
Utom under dagen då Com hem-boxen ska vara på så att man kan söka signalen (i alla fall var det beskedet jag fick i fredags. Verkar hjälpa sådär).

Jaja.
Jag har en utmärkt bok att skriva och lyssnar på radio så länge.
P4 Stockholm. I eftermiddag Lotta Bromé.
Grymt.

Vilket helt värdelöst blogginlägg det här blev.
Jag återkommer senare med ett bättre.
Tjohej.


tisdag 7 oktober 2014

Manus. Sex. Är. Så. Bra.

Jag har för lite distans till Toscana tur och retur (f.d Sara), för att säga det om den.
Snart får jag tillbaka den för ytterligare en redigeringsomgång och då kommer jag förhoppningsvis ha den känslan.

Så länge njuter jag av manus sex.
Det är lite som att vara nyförälskad. Man vill hänga hela tiden. Umgås med och tänka på manuset dygnet runt.
Det vore helt omöjligt, min rygg skulle dö då, istället tänker jag ta en promenad i regnet. Jag har världens bästa jacka för det.
Jag behöver köpa grönsallad och tomater.
Resten har jag hemma.

Sedan ska jag göra ännu en omstart av Tivo-boxen. Tänk om något har hänt under dagen? Kanske Com Hem och Zitius har samarbetat och förstått vad som är fel sex dagar efter att abonnemanget skulle fungera.
Tjoho.

(Ni hör hur positiv jag är. Jag tänkte att det var bättre att blogga före, än efter, omstarten för att ni ska slippa mina svordomar.)

Det var väl det.
Bra tisdag.
Mycket bra tisdag!


Efter att ha sovit elva timmar (!)

är jag pigg likt en liten mört.

På min teve, som fortfarande drivs av Telia by the way, är det det repriser av Här är ditt liv.
Janne Carlzon.
1983.
1986 började jag flyga och på den stora festen vi hade för att fira Scanairs födelsedag (25 eller 30, minns inte) så höll Carlzon tal. Jag kommer ihåt att han var grym.
Magnus & Brasse stod för underhållningen.
Det var tider det.
Nästan så att jag har lust att skriva en ny roman om en flygvärdinna.

Men så blir det inte. Inte nu i alla fall.
Först ska jag komma igång ordentligt med manus sex, och idag är en bra dag. Det känner jag trots att jag inte ens har börjat.
En kopp kaffe till behöver jag, sedan så.

Hurra.
I´m back!



måndag 6 oktober 2014

14.34. Fortfarande ingen från Comhem som har ringt.

Även om nu Tivo-boxen är uppkopplad och visar alla kanaler så har den ingen som helst lust att sätta på dem.
Felmeddelande v52, och det betyder väl att jag måste ringa igen. Själv.
Prata med en fjärde handläggare.
Vet ni hur tröttsamt sådant här är, när jag vill skriva i lugn och ro (exakt noll ord idag, om nu någon utöver jag själv för statistik över mina misslyckade författardagar.)

Och egentligen behöver jag luft men det är väl de ringer och tycker att jag ska sitta vid den ickefungerande Tivo-boxen.
Jag är trött och grinig idag, förlåt.
Troligtvis är jag en betydligt behagligare människa i morgon!

Kan vi hoppas på Comhem idag?

Jag ska sätta på den ofungerande boxen idag så att de kan hitta den i systemen (jag säger säkert det här fel, men nåt sånt) och för min del innebär det att jag måste skriva utan sällskap av min teve.
Istället får radion stå på.
Det kommer säkert att funka. När jag har klippt av mässfinanaglarna. Stenkorta är superbra, får absolut bäst känsla då.
(Känsla är väldigt viktigt för den här författaren, det är det där med kontakten med tangenterna.)

Ungefär så.
Ni då?


söndag 5 oktober 2014

Jag är på riktgit så trött

att ingenting jag skriver blir rätt, alltså åkerkommer jag när jag är vid medvetande.
Tjohej.

lördag 4 oktober 2014

Nu är vi här!

Jag är hos brorsan och morgonfikar med honom och syskonbarnen, sju, fyra och två år gamla.
Min svägerska sover.
Min man (inte lagligen) sover.

Vi åkte hit, 50 mil. Sedan bytte vi bil, satte på ett släp, och åkte  sex  mil till Uddevalla. Fyllde släpet med det vi hade tänkt, och så åkte vi hem igen.
Det enda vi orkade packa upp var en bäddmadrass och tv:n, sedan delade vi en flaska vin och däckade (inte av vinet är väl bäst att tillägga.)

Det blir en härlig dag på Västkusten.
Vi ska packa upp resen grejerna, ta en liten tur med bilen och ikväll ska vi äta skaldjur med min familj.
Hurra!





torsdag 2 oktober 2014

Toscana tur och retur.


Det är så hon heter, min nya bok som kommer i mars.
Omslag får ni se senare i höst.
Tjoho!

Jag är extremt effektiv idag, har till och med tvättat bilen.
Nu tänker jag sova en stund, sedan äta och bada.
Comhem har inte ringt (24 timmar senare) och ringer de i morgon (de sa upp till 48 timmar) är jag inte hemma.

DÅ ÄR JAG PÅ VÄSTKUSTEN!

Det var dagen då jag skulle

ta sovmorgon.
Sådär, kan man väl säga att det gick med det.
Men jag är inte särskilt trött märkligt nog, och den där lilla febern och halstjockheten jag hade ett par dagar är puts väck. Igen.
Väldigt konstigt det där syndromet jag dras med ... och inte tror jag att det har någon namn heller.

Men ingen är gladare än jag, för jag ska åka till VÄSTKUSTEN i morgon.
Nisse och jag ska piffa i det lilla huset vi har hyrt som ligger på vischan, en mil från Grebbestad och två mil från Fjällbacka, så idag ska jag leta prylar jag kan avvara här. Lakan och sånt. Kuddar och piff. Gardiner.
Jag kanske tar med ett gäng böcker också, ingenting är väl mer hemtrevligt?
Jag skulle också gärna hitta överkasten som min mormor har virkat, för det skulle vara jättefint där. Det ligger någonstans, det vet jag med bestämdhet.

Min rumpa måste placeras mitt emellan sittdynorna när jag skriver. Fötterna måste vila mjukt och skönt, och framför ögonen måste jag ha något att titta på samtidigt som jag skriver, alltså måste vi åka till Uddevalla och handla.






















Det kommer att bli grymt.
Hurra!

onsdag 1 oktober 2014

Jag gillar att sälja.

Jättemycket. Tycker att det är galet kul i rätt sammanhang.
När jag jobbade som flygvärdinna kunde jag utan problem sälja julklappar mitt i sommaren.
Målet var alltid att komma tillbaka med en tömd specialprisvagn när man hade gått genom kabinen.

Tänk att få ett par dagar bland alla kvinnor som besöker Ullared.
(jag tror att alla kvinnor som besöker Ullared är Åsaläsare. På riktigt!)
Fattar ni vad roligt vi skulle ha medan de köpte böcker av mig.
Jäklar, i min låda.

Boris.
Får jag komma och signera böcker i två dagar?





Jag packade upp mitt nya

bredband/tv-levatörskit halv två.
Väldigt lite av det har lyckats.
Jo, bredbandet funkar. Tjoho.
Men inte tv:n.
Två personer har försökt att hjälpa till, jag har suttit i telefon sedan halv fyra.
Inom 48 timmar till ska jag få hjälp.

Så länge använder jag min gama leverantör.
Jag är för rutinerad för att säga upp det ena innan det andra funkar ...
Och så fortsätter jag väl att försöka själv.

Det är lite så jag jobbar.

Uppdatering: leverantörs - kit, inte skit. Haha.


Gomorron.

Jag är på väg in i duschen. Det står förlagsbesöks och marknadsmöte på schemat.
Hurra!
Sedan ska jag hem och försöka få in Comhem i ledningarna.
Jag tror ju att jag är händig, lite finurlig så där som man blir av år av ensamhet.
Kan vi hoppas på att det bara är att sätta i alla sladdar på rätt ställe?

Om det lyckas ska jag titta på teve resten av dagen.
Det är EXAKT så finkulturell jag är.