Först nu såg jag att Brasse är död.

Jag har många minnen av honom, också privata.

Jag var arton och jobbade som diskare på en krog i Göteborg, han hade en romans med en av mina bästa vänner som var servitris. De (han, Härenstam och Lill Lindfors) hade satt upp I hetaste laget (eller om de kallade den Sugar, jag minns inte riktigt.) Hela teamet åt i alla fall ofta på restaurangen vi jobbade: Ally´s In på Avenyn.

Nu minns jag inte varför min kamrat och jag åkte till Stockholm, inte ens var vi bodde, men vi hängde med de där teatermänniskorna, så mycket minns jag.
Vi var på lokal, Alexandras, och eftersom ingen ville dansa med mig (jag blev en svaaaaan först mycket senare) fick jag dansa själv. Det gjorde jag gärna. Jag var rätt bra, faktiskt.

När jag tog en paus och gick på toa, hann en kvinna ikapp mig. Hon berömde mig för min dans, och sa att hon förestod en klubb i stan som hette Chat Noir. Var jag kanske intresserad av att dansa där?

Jag frågade Brasse om klubben. Själv bodde jag i Göteborg på den tiden och hade förstås ingen aning om vilka ställen som fanns i Stockholm. Jag var mycket imponerad att att bli erbjuden något sådant, tog det som ett bevis på min talang.

Han tyckte inte att det var något för mig. Lite för naket, om än inte helt och hållet näck, lite åt Moulin Rouge i Paris. Åsa från Fjällbacka var lite för liten för sådana scener, tyckte Brasse.


Klok man.
Jag träffade honom inte igen förrän jag fick barn. Och då bara genom teverutan.

Min sång och speleman Jonathan hade två favoriter. Fem myror och Mora Träsk.
De varvade han på VHS:en från han var två tills kanske sex?
Varje dag.
Varje vaken stund stod han framför teven och härmade och sjöng med. Klädde ut sig. Ställde sig på stolar och ramlade av dem som Brasse.
Mina bilder finns inte digitalt, men herrejösses vad jag fotograferade den ungen när han showade till Magnus, Brasse och Eva och Mora träsk.

Brasse var tydligen mitt i sitt arbetsliv, 69 år gammal.
Oerhört sorgligt.