Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 31 augusti 2014

Jag har fått en fråga. Hurra!

från Izabella:

"Hur kommer du på och formar dina karaktärer? Har du dem klara alla från första stunden eller växer deras historia sakta fram vid sidan om den röda tråden?"

Jag har i varje manus sett karaktärer framför mig, i en inledande möjlig scen.
I Sonjas sista vilja såg jag två kvinnor som följde i en tredjes (en död kvinnas) fotspår. I London. Den döda hade hemligheter.
Det var allt jag visste när jag började skriva det första kapitlet (och inget blev som den bilden, egentligen)

Så ja, deras historia växer fram eftersom jag inte har en aning om vilka karaktärer som ska vara med när jag börjar skriva. Jag har heller inte en aning om något mer än den där bilden jag ser framför mig och som bara är ett frö till något.

Däremot har jag, så fort jag börjar skriva om karaktärerna (det kan på riktigt gå på en sekund), klart för mig vilken "typ" de är; blyg, utåtriktad, tillbakadragen, teatralisk (det kan var mina favvisar att skriva om) etc, och så bygger jag ut personens drag under bokens gång. Drag jag är helt klar över redan från början alltså.

Det är berättelsen om dem, snarare än deras personlighet, som kan ändras:
Jag kan komma på under resans gång att någon person passar med en syster eller två, med en son snarare än en dotter, kanske bor i stan istället för i förorten som jag tänkt från början.
Men karaktären på personen förändrar jag ytterst lite, om ens något.

Alltså:
Historien kan ändras, och det har den i allra högsta grad gjort i det jag jobbar med nu, Sara.
Men de två huvudkaraktärerna är desamma som de var när jag började på manuset för mer än ett år sedan.

En tredje bestämde jag mig för att jag lyfta ut för hon passade inte riktigt in, och jag tog hellre bort henne (och jobbade om manuset ) än att ändra den hon var. Det är det stora jobbet jag har gjort i sommar.
Det tog mig ett år att inse att det var det jag behövde göra.
Hon är en otroligt egen och stark karaktär, men inte i den här storyn.

Det är också betecknande för hur väl jag känner mina karaktärer. De kan inte ändra sig för att passa bättre in i ett manus.

I allt annat är jag helt och håller flexibel, vill jag tro i alla fall.

Tack för frågan, hoppas jag har kunnat ge dig svar!


3 kommentarer:

Izabella sa...

Tack för svaret!

Snäckskalsdalen. sa...

Intressant!
Jag menar det, det är intressant att läsa hur du får fram personerna!
Kram

Åsa Hellberg sa...

Izabella; tack för frågan!

Snäckan; tack!