I natt har jag torkat kräks (eller om det var igår natt?) och nu har jag torkat bajs som Misse pluttade ut på golvet (inte avsiktligt, det fastnade lite i rumpan tror jag. Det händer någon gång per år.)
Annars så mår Misse prima utöver ledbesvären, men nu jäklar är vi på gång med dem. Glucosaminpulver och omega 3 olja, och just oljan är han väldigt förtjust i. Pulvret får han på morgonen, mixat i mjukfodret (han äter utan att reagera), och jag gör på samma sätt med oljan - men på kvällen. Den maten äter han nästan upp direkt tack vare oljan (fiskolja, helt ärligt?)
Det kommer nog att ta ett par veckor innan vi ser någon förändring, hoppas hoppas.
Strax ska jag duscha och sedan åka norrut. Det är en perfekt dag för att sitta i Helens trädgård och prata om livet, det som blev 29 år efter att vi träffades första gången.
Vi har verkligen följts åt de åren. Förälskelser, fästmän, barn, äktenskap, skilsmässor, medberoenden. Jag har aldrig skrattat med någon så mycket som med henne. När vi var på stopp på Kanarieöarna, på semester på Öland, i hennes lilla etta på Kungsholmen, i en avgångshall, i kabinen, i min lägenhet (någon av dem), i hennes hus. På krogen, via telefon, på en badstrand, i en bar, på Café Opera, i Monaco (minns du, Eva?:), på 30, 40, 50 och 55-års fester.
Jag har skrattat så att jag har gråtit.
(Det är skratten jag minns mest, men det har också varit tårar förstås. Och ilska, och alla andra känslor. Men skratten, åt allt inte minst åt livet självt, är det jag bär med mig mest.)
Så.
Idag kan jag förhoppningsvis addera ett par timmar till av vänskap.
Hurra!
3 kommentarer:
Såg i senaste Femina (kom igår) att du recenserades där! Med pangbetyg! Grattis! (Du visste det kanske redan och har kanske skrivet om det också men i så fall har jag missat det!
Kram
Vänner, våra dyraste skatter! Vad vore livet utan dem?
Snäckan; tack, jag fick det idag från förlaget! Tidningen har inte kommit i hyllan än:)
Izabella; precis!
Skicka en kommentar