Vilken kväll och vilken konsert.

Jag har lyssnat på det första albumet så mycket, kan all musik (inga texter men det kan jag aldrig.)
Kvällens behållning var Philip Jalmelid, kanske också för att jag inte förväntade mig det.
Herrejösses vilken sångare.
Jag kände igen honom från Lotta på Liseberg (kan det heta så?),där han var med för att han spelade Körbergs roll i Göteborgsoperans uppsättning för ett par år sedan.
Sicken röst.

Och när Sarah Dawn Finer sjöng den här började jag gråta.
Jag hade glömt den!
Här får ni den med Kerry Ellis, från en annan konsertversion.
Jag hittade ingen med Sarah.