Armstatus månad 10.

Jo då, betydligt bättre. Jag har lite värk som jag står ut med, är inte alls lika inflammerad på insidan -vilket betyder att jag nog inte längre skulle dö av smärta om jag stöter emot något eller sträcker mig för långt eller ofrivilligt. Det kallas zingers och fy satan vad det kunde göra ont. Värre än att föda barn.

Och nej, jag tänker inte gå till sjukgymnast, träna armen, ortoped, naprapat, akupunktör och allt annat som jag dagligdags får (välmenta förstås) råd om.

Min sjukdom, adhesiv kapsulit också kallad FS, Frozen Shoulder eller frusen axel, frusen skuldra, läker av sig själv inom ett till tre år, och när jag jämför särskilt med mina amerikanska olyckssystrar och bröder - de går och får sina stackars armar bända hit och dit med resultatet förvärrad inflammation och totalt omöjligt att sova i någon position, starka värktabletter och operationer - så har jag klarat mig galant tycker jag själv.
Många av dem måste dessutom jobba och jag sitter ju och gör mitt hemma. Jag är otroligt tacksam för det.

Så jag har jobbat, sovit helt okej och har haft ont (mest juni till och med september när armen frös fast på riktigt,) men inte så att jag inte har stått ut. Och nu är det peppar peppar ett par veckor sedan jag hade riktigt ont.
Min arm används dagligdags till det den klarar av, men jag undviker att trigga inflammationen.
Jag kan inte vifta med armarna och blir trött som tusan även i höger, men det gör inget så länge smärtan håller sig borta.
I maj, när Gloria släpps, tänker jag vara i finfin form igen.

Ps. Och har du googlat dig hit så finns det jättebra FB-grupper man kan gå med i. Skriva Frozen shoulder i sökfältet. Den internationella gruppen har mer än 3000 medlemmar och den svenska runt 60. Otroligt värdefullt när ingen annan begriper och alla vill lösa ditt problem, alternativt har haft samma sak men det gick över på två veckor (!!)