Sunk- och finÅsa

Det finns inget mitt emellan.
När jag piffar till mig får jag ofta komplimanger för hur jag klär mig och det är ju tur för jag lägger väldigt mycket tid på det. Det är ett intresse, och faktiskt rätt viktigt hur ytligt det än nu kan tyckas vara.
Om jag väljer att ha ett par gympadojor (som igår) så sker ju inte det slumpvis utan är noga uttänkt till resten av min outfit. Allt är genomtänkt, från örhängen till handväska.

Men så har vi då sunken.
Den jag använder mig av 99% av min tid.
Träningsbrallan med hål i.
Jackan som borde tvättas.
Håret som kanske skulle se bättre ut borstat, och ögonen som skulle stråla mer om jag hade satt på mig mascara. Där det inte finns en tanke utan bara jaja, skitsamma, vem bryr sig.

Mitt hem tillhör finÅsadelen.
Bilen SunkÅsa.
Om jag piggar på mig i eftermiddag ska sätta på mig en fuljacka och ta Sunkbilen (förlåt Fårdan) till Farsta och köpa finblommor till hemmet.

Där har ni henne.
Åsa Hellberg på en pinne.

Nu ska jag vila lite till.
Ni hör att jag kanske har lite feber.