En hel natts sömn är verkligen ovärderlig!
För övrigt tror jag att mitt klimakterie, den svajiga perioden, är över. J
ag brukar skylla på den, eller hormoncykeln, när jag har tillfälliga dippar med lite feber och halsont. Det var länge sedan jag hade det nu, men frågan är väl hur mycket man kommer igenom klimakteriet om man som jag tar hormoner?
Jag har kompisar som är långt över 60 som fortfarande använder dem och så länge jag mår bra tänker jag också fortsätta. För exakt två år sedan var jag ett svettigt vrak!
Idag står det gympa och Sjuan i schemat, det är allt.
Och i morgon finns inte en anteckning om något annat än manus.
Jag ska försöka styra mina möten till de dagarna jag tränar och hålla de andra helt fria. Tanken är ju fortfarande att jag ska lämna ifrån mig manuset om tre veckor och det är såååååå på håret.
Kämpa Åsa, kämpa!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar