Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 10 juni 2016

Alltså det där med glaskroppsavlossning

är verkligen inte muntert. Det känns som om jag har vattendroppar som flyter runt framför synfältet och det är ett ständigt gnuggande av glasögon som redan är rena ...

Jaja.
Ögat kommer att vänja sig sa doktorn.
Återbesök nästa vecka igen.

Fredag.
En sådär-helg vädermässigt.
Ska ni hitta på något kul?

5 kommentarer:

Ezter sa...

Börjar fundera. Jag putsar ständigt glasögonen men det är suddigt ändå...

Anonym sa...

Jag viftade efter småflugor tills jag blev "tokig" innan jag förstod att det var i synfältet.
Men det försvinner - ögat vänjer sig vid att ha det där.
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Ezter; kan vara det kanske!

Sanna; ja, jag har det också, men de där dropparna som sveper förbi är jobbigast just nu. Hoppas det går över. Hade du också dem?

Anonym sa...

Nej jag tror inte att jag såg några droppar - men däremot svepte ju "flugorna" förbi.
Vet inte om det är någon skillnad eller om det bara kan uttrycka sig olika.
Hoppas det går över - eller att ögat/ögonen vänjer sig ändå.
Sanna

Anonym sa...

Har också såna där "dammkorn" eller vad jag ska kalla dem. Har nog haft dem ett litet tag, men det är nu jag börjat tänka på dem och då ser man dem hela tiden.... låter ju bra om ögonen vänjer sig och man slutar se dem. Men hur länge tar det?

Förresten, ser fram emot att läsa din bok Åsa, kram!

Karina J