Dag två på min ståupp.

Jag gör som jag gjorde igår. Står ett tag, sitter ett tag. Inte alls i soffan. Vid skrivbordet använder jag en vanlig stol vilket funkar så länge om jag ser till att använda svank och luta mig lite framåt istället för att sjunka ihop. Jag tror att en av bovarna till min dåliga nacke, eller att spärren inte släpper, är att jag sjunker ihop i soffan.

Annars är jag uppe alldeles för tidigt idag, eftersom jag såg på tv till halv två typ. En spinoff till The Good wife på HBO som heter The Good Fight. Svinbra! Tyvärr har jag snart sett hela första säsongen, buhu.
I alla fall.
Min Misse skrek så till den milda grad att jag inte kunde sova längre. Jag vet inte vad han ville, det vet man inte riktigt med honom och det där vrålet som han började med för något år sedan. Det kommer varje gång han går på toa, dricker vatten eller ska lägga sig till ro. Men i morse satt han i hallen och ville liksom inte ge sig så det var bara att kliva upp och börja "göra" nåt.
Nu sover han som en stock ...

Jag har svårt för skrik från honom. När han var liten, på den tiden man kastrerade katter först när de var äldre än åtta månader, tog han nästan livet av mig med sitt gapande. Dygnet runt. Jag var faktiskt på väg att få en sammanbrott innan en veterinär sa att det var dags att kastrera. Notera gärna att på den tiden kunde man inte googla allt och ingenting!
Sedan satt det där skrikbeteendet i och jag har fått ett stresspåslag varenda gång han har börjat. Men det senaste året har som sagt skriket ändrats till att bli ett ylande, och då bara när han ska göra saker (?).

Jag både fasar för och längtar till att det ska vara över.
Det är svårhanterliga känslor. Så motstridiga.
Men beslutet står jag helt och hållet fast vid även om det kommer att vara fruktansvärt svårt både att säga hej då och tackla ensamheten efteråt.
Men det är okej att vara ledsen. Jag vill till och med vara det. Det är en del av att ta farväl och jag vill inte bli tröstad när det väl sker om ett par dagar (fredag eftermiddag) utan sorgen ska få vara där så länge den vill. Jag tror inte att den hindrar mig utan tvärtom kanske ger mig något istället.

Idag ska jag skriva mer på min novell.
Jag började på en ny igår (den andra kändes tråkig) och jag tror mer på den här.

Hoppas att ni får en fin, kort, vecka!