Det händer, är inget att gräva i utan är en del av att jag är i en känsligare period bara.
Varför jag berättar det är för att jag inte blev så täppt i näsan av det, som jag var rädd för när tårarna började rinna.
Hurra!!
Och sedan sov jag sex timmar i sträck och det är banne mig ett hurra på det också, måste jag säga.
Natten till igår vaknade jag med frossa, 38,5 och behövde kliva upp och ta alvedon eftersom jag drömmer konstigt och jobbigt när jag har hög feber. Det slapp jag också i natt.
Så tror vi att det har vänt nu?
Japp, det tror vi trots att jag fortfarande har lite feber.
Tror vi att vi kan jobba idag?
Nej, inte som vanligt men vi tror att vi kan inspirationsläsa i alla fall och det har vi inte kunnat sedan i fredags.
Så inga tårar idag?
No no no. Idel glada miner från Farsta (än så länge i alla fall.)
Ps fick respons på mitt första, mer matiga, synopsis och Teresa var nöjd och glad och vill gärna ha ett första kapitel.
Well.
Det blir en bra första uppgift när jag står på benen bakom skrivbordet igen.
Jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar