Jag är så himla GLAD!

Jonathan läste mitt hemliga projekt igår – jag har ju skrivit någonstans mellan en tredje- och fjärdedel av det som kanske ska bli något– och han tokgillade.

Det är det första han läser som jag har skrivit och han sa att han hade varit lite rädd för att inte gilla men satt han såg allt framför sig som en film och kom direkt in i berättelsen. Han läser så sällan numera, blir snabbt uttråkad och redan vid baksidestexten har de flesta författare förlorat honom.
Men mamma vann,
hehe.

Alltså BARN.
Tänk vad man kan ha dem till mycket, för utöver allt beröm  kom han med små språkliga påpekanden som jag kunde använda mig av direkt.
Lysande.

Sedan har vi ett namn och ett omslag på Nikki, som jag väl får sluta att kalla den snart, och så fort jag får ska jag visa det.
Den här helgen ska jag skriva säljtexter, som man använder i kataloger etc. Jag gör det tillsammans med min redaktör och förläggare, men jag lägger alltid grunden eftersom jag är rätt haj på det.

Det blev lite mer bråttom än jag trott, när omslaget kom blev glatt överraskad för jag visste inte ens att det var på gång redan. Men den kommer ut i sommarkatalogen, i butik i augusti fattade jag det som.
Något tidigare på ljudfil, faktiskt.

Förr var det tvärtom. Sonjorna kom i ljud först året efter första släppet, men det var under antiken i det formatet (de kom inbundet 2012).
Nu ser det annorlunda ut när mer än halva försäljningen är i fil (i mitt fall med Sonja3) och vissa skriver till och med direkt för formatet. Bokstäverna landar alltså aldrig i en tryckt bok utan bara i munnen på uppläsaren.
Det händer verkligen mycket i den digitala världen, spännande.

Snart har vi i alla fall en bok till.
Hurra, vad roligt.
I love my job.