Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 20 februari 2026

Det där med lägenhetspriser.

Jag blev så nöjd igår när en 4a som min (fast min är ombyggd till en trea), två hus bort (det finns tre likadana hus), såldes för 250 tusen mer än jag betalade. Samma standard som min.



Sydväst

Nu ska jag ju bo här i all evighet är tanken, men ändå. Priset för en längre ned i huset här var 300 UNDER det jag betalade och det är ju inte lika kul.



Norrut. Bakom huset ni ser ligger Globen. Det här är från mitt rosa rum. Fönstret som skymtar till höger tillhör lägenheten bredvid. På vissa våningar ingår den i min typ av lägenhet och blir en femrummare med uthyrningsdel. På mitt våningsplan har vi också två etagelägenheter med en extra ingång på övre planet.

Hundledig och sitter i soffan och dricker kaffe. När det är klart ska jag äta frukost, duscha, plocka ned lampan som jag ska köra till lagning och ha en coachingsamtal innan jag drar till Jakobsberg och träffar Simona. 

Utöver det idag ska jag sola och köpa silikon till badrummet där det finns ett hål jag upptäckte häromsistens. (Som TVÅ våtrumsmänniskor har glömt att täppa till.) Det är efter den förra duschkabinen, den jag rev innan jag flyttade in. 

I morgon börjar en FEM dagar lång helledighet, och de två och en halva första dagarna är jag dessutom hundledig. Jag ska till Ikea, sätta upp gardinstänger, fixa lampor, borra upp tavla, köpa nya ramar, slänga grejer, fundera på lösningar i hemmet. 

Igår träffade jag Mio och han satt inte stilla en sekund. Inte en sekund. Det är som om han ska ta igen de där 4 veckorna med gips. Linnea är alldeles svettig. Hon berättade att de går ut två gånger om dagen för att hon ska få lite lugn för han är precis överallt och måste passas hela tiden. Plutten. Han som för två veckor sedan kunde sitta stilla i alla fall fem minuter när vi läste en bok. Igår hann jag inte öppna den innan han krängde sig ur min famn och ville vidare. Han älskar att bli slängd upp i luften, vänd upp och ned, och allt sånt hatade Jonathan (som aldrig kunde åka karusell, gunga eller annat utan att må dålig). Mio är nog mer lik Linnea som har älskat sådant och varit väldigt aktiv. Jonathan kunde ju sitta stilla och leka.

Nu ska Mio snart börja på förskola och det tror jag passar honom bra. Han är inte blyg, tycker att barn är roliga och han kommer att vara yngst på avdelningen och kommer förstås att bli gullad med. De flesta håller ju sina barn hemma över 1,5 år numera, men jag tycker att det är super att börja vid 1. Perfekt ålder om barn är som Mio i alla fall. 

OCH vi är överens om att de tar Selma varannan helg, torsdag till måndag. 

Nu spricker det redan första helgen, men då tar de Selma två helger i rad istället. Va? Hur bra?

Nu ska jag äta frukost, tjohooo.


Inga kommentarer: