Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 24 februari 2026

Tisdag, och jag har fått manus.

Det betyder ytterligare två dagar till min redigering, så nu har jag nio. Tack Lena! Om jag gör trettio sidor per dag så klarar jag det. Slutet är det jag behöver jobba mest med och det kräver tid.

Vi pratade också en timma om manuset igår, och det lugnade mig något. Det iommer att bli fullspäckade nio dagar, men hon, som jag, tycker inte att jag ska göra mer än små korrigeringar. En stämning här och där, miljö, förtydliga, öka spänning. 

Det är jag som bestämmer, så är det, men det är hål i huvudet att inte lyssna på sina kompetenta förlagsmedarbetare, så det gör jag förstås. Ofta kan man ge mindre än man tror för att de ska bli nöjda. 

Jag har precis öppnat dokumentet och sögs direkt in, och det är positivt!

Tror att jag ska äta innan jag börjar.

Selma är hemma, och jag har bokat kloklippning till i morgon eftermiddag. Idag kommer någon och sätter upp min tv i sovrummet. Så skönt! Det är trångt som satan där och de två tv-bänker jag har i sovrummet ska jag flytta till rosa rummet där de får sluka mina skor, eller kanske handväskor. Något av det.



Trångt som satan här! Hoppas  bänkarna passar i rosa rummet. De är två, en meter breda och typ 90 höga med tre hyllplan.


Älskar mina krokar i sovrummet. Väskan är precis som skorna nedan, från Louboutain och en favvis, trots att de är öppen. Jag har en liten handledsväska i den som extra skydd mot tjuvar och banditer. Det sitter en krok i mitten på väskan och när den är stängd går det inte att få upp en handledsväska. I love it!


Älskar förresten hela sovrmmet. Sett på bild behövs något över sängen, det upplever jag inte på samma sätt i verkligheten. I taket hänger en lampa från mormor och morfars hus. Skulle gärna vilja hitta glaskupor som fanns från början men som har gått sönder genom många flyttar.

Jag borde rensa bland mina skor. Har flera som bara är fina, som jag inte använder. Ska kolla med Helen om hon vill ha ett par, som jag eventuellt tror passar henne. Hon har lite mindre fötter än jag (jag har numera 38,5 och kan i vissa fall ha 39) 

TVÅ PAR oanvända Loubotuain står i hyllan. Ett par boots och ett par high heels och de är i helt rätt storlek, och inte till salu eller till bortgivning!

Om jag kommer till bokmässan i höst, hoppas hoppas, ska jag använda båda. Eller om jag blir inbjuden till ett sittande bokprat. Det är inte skor som direkt passar på ett bibliotek där jag kliver runt ensam på en scen i en timma. 

Dem ska jag i alla fall inte sälja, utan använda!

Jag har ju ett par sneakers från samma varumärke och de är verkligen ett par favoriter, jag använder dem så ofta jag kan. Just det, har ett par skyhöga med platå också, och de var för stora ett tag men det verkar som om fötterna har växt lite för när jag provade dem så passade de nästan. 



Alltså, mina skor men kanske främst väskor, är som smycken.
Jag har en handledsväska jag använder varje dag (när inte fickor räcker), men så fort jag ska göra något väljer jag oftast, NOGGRANNT, något annat. 

Typ så, denna tisdag när vi har varit ute, Selma har fått mat och jag har sparat dokumentet. 

Tjohej tjohopp. 

Inga kommentarer: