av en person som kan det där med deckare. Förra boken hyllade han, men det gjorde han inte den nya.
Han gillar inte mina överdrifter, är väl så jag kan summera det, och det är inget som gör mig ledsen för han har helt rätt. Jag har gillat att skriva överdrifter i hela min karriär. Inom genren tänker jag att överdrifter, som i onaturligt är okej; väsen och annat "spännande." Men inte min typ av överdrifter där jag drar karaktärerna till sin spets.
Det roliga med den första är ju att den karaktären som jag tror att man har svårast att ta till sig, är en kopia av mig i ett skede av mitt liv. Så för mig var hon ingen överdrift, men jag förstår verkligen om andra tycker det.
Varje bok jag har skrivit (utom den första och de tre sista Fjällbackaböckerna) har haft dem. Sonja var verkligen en sådan överdriven karaktär och det tog jag med mig i alla mina feelgoods. Det har alla (i alla fall 90%) något som egentligen är omöjligt. Det kan vara karaktärerna i sig, eller händelser. Det är ju fantasier, böcker, jag har aldrig tyckt att de måste vara särskilt verklighetsförankrade.
Jag gillar´t och att inte en recensent gör det, gör inget, för jag förstår ju precis vad personen menar och inte tycker om.
Jag vet inte hur trean blir i det hänseendet. Vi får se. Spänningen är oliiiidlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar