Barnvaktsfarmor

 klarade biffen också denna gång. 

Jag var där redan kl 3, vi lekte och gick runt, han tar mig i handen och visar exakt vad han vill att jag ska göra utan att använda några ord. Han lägger min hand där han tycker att jag ska öppna något. Drar den mot golvet när han tycker jag ska sätta mig och drar med mig när vi ska gå någonstans. Jag bjöds på mat och sedan gick föräldrarna på bio och då var klockan halv sex.

Sedan underhöll vi varandra, Mio och jag, med vatten i köket, lego som var roligast att packa ned och sedan hälla över sig, min telefon som han nu ruskar på huvudet åt och säger "nä" om jag tar fram fel film på Youtube och förstås hans nya kök som han i alla fall kan stanna till vid i en minut. Utöver det är det full fart. Läsa en bok finns inte ens på kartan. 

De har varit på några barnteatrar med honom, korta, typ 20 minuter, och då har han suttit som ett ljus. Tänk om också han har teatern och musiken i sig som hans pappa hade? Hoppas hoppas!

Selma cirkulerade som vanligt runt mig eftersom hon inte riktigt kan släppa taget om mig när vi är där, pluttan. Hon är inte alls sådan med Jonathan och Linnea. Då går hon in och lägger sig i Mios rum när han stökar som mest. Men mig måste hon vara nära och så fort Mio lämnar mitt knä hoppar hon dit. 

Mio grät inte en tår när de gick, men gallskrek när jag la honom klockan sju, så jag tog upp honom i famnen, satt på deras sängkant i en minut och sedan la jag ned honom igen. Inte ett pip mer innan de kom hem typ halv tio. Väldigt lyxig läggning. Han var inte redo klockan 7 men fem minuter senare. 

Idag här hemma börjar avvänjningen vid kökssoffan. Igår la Selma sig under den och vägrade komma fram på 1,5 timma och jag är så trött på det där gömmandet när vi ska gå ut. Det sinkar som tusan. Jag råkade duscha igår och då låser sig allt för henne. Hon måste hitta andra ställen, där jag i värsta fall kan ta tag i henne. 

Typ så. Slutspurten fortsätter idag med full fart. Tjohej.